Henrik Alexandersson

Britterna, som varken har personnummer, nationella ID-kort eller central folkbokföring protesterar nu mot planerna på ett statligt digitalt ID.

I Storbritannien hörs högljudda protester efter att regeringen föreslagit ett statligt, digitalt ID.

För oss svenskar känns debatten möjligen lite konstig eftersom vi ju har både personnummer, statligt utfärdade ID-kort och körkort som även fungerar som ID – samt digitalt BankID på våra telefoner, som används för lite av varje.

Britterna hade ID-kort under andra världskriget, men det avskaffades på 50-talet. Man har inga allomfattande personnummer. Däremot har man ett »National Insurance Number« och ett »NHS Number« i sjukvården.

Britterna har inte heller någon central folkbokföring motsvarande den svenska. Istället finns ett Electoral Register för rösträtt; HM Revenue & Customs håller register för skatt och socialförsäkring; sjukvården har sitt NHS Register; General Register Office registrerar födslar, dödsfall och vigslar och i Council Tax Register registreras hushållen för kommunal skatt.

Det finns ingen samkörning av dessa register och du måste själv meddela när du flyttar. Någon automatisk eftersändning finns inte.

Det är från detta man nu vill ta steget mot ett centralt digitalt ID som skall kunna användas för nästan allt. Vilket är ett rätt rejält kliv.

Samtidigt som politiker och myndigheter ser de praktiska fördelarna med ett digitalt ID bubblar massor av förslag om hur det skulle kunna användas för tillgång till fler och andra samhällsfunktioner och för att påverka medborgarnas beteende.

Vilket gör många oroliga. Inte minst i relation till en kommande statlig digital valuta som i kombination med digitalt ID kan användas för att kontrollera och styra hur folk använder sina pengar. Det finns även farhågor om att systemet kan användas för de-banking av folk som uttrycker olämpliga åsikter. Vilket, givet tillståndet för yttrandefriheten i Storbritannien inte känns allt för långsökt. (Det har redan hänt i till exempel Kanada.)

Dessutom finns risken att det skapas någon form av system med sociala krediter. Och så finns en möjlig koppling till den omfattande brittiska användningen av automatiserad ansiktsigenkänning på allmän plats.

Det folkliga motståndet mot ett statligt digitalt ID är omfattande. I skrivande stund har ungefär tre miljoner britter skrivit på en petition för att stoppa förslaget. Demonstrationer förekommer i olika städer. Och plötsligt har frågan blivit politiskt sprängstoff.

På den politiska sidan framförs även kritik mot att förslaget om ett digitalt ID ursprungligen kommer från förre premiärministern Tony Blairs tankesmedja. Och att tekniken eventuellt kan komma att levereras av en nära anhörig till Blair.

Det är också värt att notera att regeringspartiet Labour inte sa något om att införa digitalt ID i den senaste valrörelsen. Många menar att väljarna därför blivit förda bakom ljuset.

I Sverige finns en diskussion om det är så bra att våra digitala ID (BankID och Freja) drivs av privata aktörer. Ser man till den brittiska debatten är det kanske inte uppebart bättre om det sköts i statlig regi – med tanke på hur det kan komma att användas.