Femte juli

Nätet till folket!

Sökresultat för: going dark

Chat Control: Det är totalsträckskryptering Ylva Johansson vill komma åt

av

Chat Control 2 har kört fast. Men EU:s ministerråd och EU-kommissionär Ylva Johansson vill inte ge upp tanken på att komma åt totalsträckskrypterade (E2EE) meddelanden.

I början av veckan höll EU:s inrikes- och justitieministrar möte i Bryssel. En av punkterna på ministerrådets agenda var Chat Control. (Video »)

Chat Control 1 (frivillig skanning av innehållet i medborgarnas meddelanden) förlängs, då Chat Control 2 (obligatorisk skanning samt AI-analys) kört fast i Europaparlamentet.

Det belgiska ordförandeskapet meddelade att man ändå har ambitionen att få till stånd ett beslut i ministerrådet om CC2 innan sommaren (då Ungern tar över ordförandeklubban).

Som vi rapporterade förra veckan fortsätter diskussionen och det belgiska ordförandeskapet har skickat upp några olika testballonger.

Bland annat vill man ha medlemsstaternas feedback på ett nytt sätt att göra riskbedömningar för olika meddelandetjänster (m.m.). Syftet med detta tycks vara att inte släppa frågan om tillgång till totalsträckskrypterade / end-to-end-krypterade (E2EE) meddelanden:

»Do you agree to include high-risk services using E2EE in the scope of standard detection orders, under the condition that a detection order should not create any obligation that would require a provider to create access to end-to-end encrypted data and that the technologies used for detection are vetted with regard to their effectiveness, their impact on fundamental rights and risks to cyber security?«

Vilket känns som en konstig fråga. Så här, ungefär: Skall CC2 omfatta E2EE under förutsättning att man inte kan tvinga operatörerna att bereda sig tillgång till E2E-krypterade meddelanden?

Det hela känns genomskinligt. Till att börja med är detta en uppenbar fint för att bryta ner en eventuell blockerande minoritet i ministerrådet. Att mjuka upp en text för att få igenom den och därefter strama upp den igen är ett klassiskt knep i EU:s maktspel.

Vidare handlar det om att vissa medlemsstater väldigt gärna vill komma åt E2E-krypterade meddelanden. Lyssnar man till vad inrikeskommisionär Ylva Johansson hade att säga på ministerådsmötet är det uppenbart att detta är synkat med EU-kommissionen (och Europol).

Enligt Johansson är E2EE nu det stora nya hotet mot barnen. (Nyss var det Darknet.)

Det är i sammanhanget väl känt att kommissionen och dess »högnivågrupp« arbetar intensivt med frågan om hur myndigheterna skall kunna bereda sig tillgång till E2E-krypterade meddelanden. Uppenbarligen hoppas man fortfarande att CC2 skall vara verktyget som gör detta möjligt.

Motståndet utgörs främst av Europaparlamentet som satt ner foten och sagt nej till så gott som allt av substans i CC2. Nu gäller det att det nya Europaparlament som väljs i sommar håller fast vid detta. Så länge parlamentet har tydliga röda linjer blir det svårt att finna en kompromiss i trilogförhandlingar med ministerrådet och kommissionen.

Dessutom har Europadomstolen slagit fast att rätten till E2EE är en mänsklig rättighet. Och Tyskland vill göra rätten till E2EE obligatorisk.

Dramat fortsätter. Men än så länge står CC2 och stampar på samma fläck, även om ministerrådet försöker trixa. Vi håller ett öga på detta, men just nu finns det ingen anledning till panik. Sannolikt kommer frågan att rinna över till nästa mandatperiod, efter sommarens EU-val.

Nästa möte med EU:s inrikes- och justitieministrar (RIF-rådet) hålls i Luxemburg den 13-14 juni. Om man inte gör någon fuling (som att fatta beslut om CC2 som en A-punkt* på något annat ministerrådsmöte) lär inga formella beslut fattas innan dess. Dock kommer frågan säkert att knådas bland tjänstemännen i Coreper.

(*En A-punkt är när tjänstemännen i Coreper förbereder ett ärende som sedan klubbas utan debatt på ett ministerrådsmöte utan debatt. Och då behöver det inte nödvändigtvis vara det relevanta ministerrådet. Till exempel smusslades IPRED-lagen igenom i tysthet på ett möte med rådet för fiskerifrågor.)

Relaterat:
• EU:s ministerråd ger Chat Control 2 konstgjord andning »
• Chatkontrolle: Der Rat will es nochmal versuchen »

Läs mer:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• StopScanningMe.eu »

Följ oss även på Twitter: @femtejuli

EU:s ministerråd ger Chat Control 2 konstgjord andning

av

I ett försök att komma åt medborgarnas totalsträckskrypterade meddelanden försöker EU:s ministerråd hålla liv i Chat Control 2 – trots att förslaget i praktiken redan har fallit.

Måndag och tisdag nästa vecka (4-5 mars) samlas EU:s inrikes- och justitieministrar för möte i ministerrådet. På dagordningen står bland annat frågan om Chat Control 2. Igen.

Man har redan kommit överens med EU:s övriga institutioner om att förlänga Chat Control 1 (frivillig skanning av innehållet i användarnas meddelanden) fram till den 3 april 2026.

Nu är frågan hur man skall hantera Chat Control 2 (obligatorisk skanning av innehållet i elektroniska meddelanden), som ju redan skjutits i sank av Europaparlamentet.

Att ministerrådet alls skulle kunna nå någon kompromiss med parlamentet är osannolikt, då parlamentet sagt nej till alla bärande delar i CC2.

Det känns mer troligt att nästa EU-kommission kommer att lägga fram ett nytt förslag – Chat Control 3 – som kan träda ikraft senast i april 2026.

Detta hindrar dock inte det belgiska EU-ordförandeskapet från att diskutera frågan vidare, även om det känns lite som slöseri med tid.

Förklaringen kan möjligen ligga i att man ser CC2 som en murbräcka för att komma åt totalsträckskrypterad / E2E-krypterad kommunikation.

I sammanhanget skall noteras att Europadomstolen nyligen slagit fast att rätten till krypterad kommunikation skyddas av de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens. Alla Europarådets medlemsstater (däribland alla EU-medlemmar) är bundna av detta beslut.

Dessutom går Tyskland nu fram med lagstiftning om att göra rätten till totalsträckskryptering obligatorisk. För övrigt existerar idag inga verktyg för att granska E2E-krypterad kommunikation.

Inte desto mindre insisterar det belgiska EU-ordförandeskapet på att fortsätta diskutera CC2 i ministerrådet, på detaljnivå. Man vill även ha input från medlemsstaterna om ett antal delfrågor.

I föredragningslistan finns frågan uppsatt som en ”progress report”. Några tecken från Coreper på mer än så finns (ännu) inte.

Den svenska regeringens linje bör vara att CC2 skall läggas på hyllan tills vidare. I vart fall fram till dess att vi vet vad den nya EU-kommissionen kommer att föreslå, efter att den tillträtt vid nästa årsskifte.

Fredag den 1 mars håller riksdagens EU-nämnd möte. Då skall nästa veckas ministerrådsmöte diskuteras med justitieminister Strömmer.

Detta vore ett utmärkt tillfälle för riksdagen att göra som flera andra EU-länders parlament (bl.a. Finland och Österrike) – och säga blankt nej till Chat Control 2, då förslaget strider mot de grundläggande mänskliga rättigheterna.

(För övrigt kan noteras att även den nya polska regeringen säger nej till CC2.)

Läs mer:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• StopScanningMe.eu »

Följ oss även på Twitter: @femtejuli

Striden om ett nytt datalagringsdirektiv i EU

av

EU vill lagra metadata om dina elektroniska kommunikationer. EU-domstolen säger nej. Kommer Europaparlamentet att kunna försvara vår rätt till privatliv och privat kommunikation?

Datalagring är idén om att man skall spara data om alla människors telekommunikationer. (Vilket inte skall förväxlas med Chat Control 2, som handlar om att granska innehållet i folks meddelanden.)

Datalagring kan till exempel omfatta uppgifter om vilka samtal du ringt och tagit emot, SMS, e-post, dina uppkopplingar och mobilpositioner.

Denna information skall sparas hos operatörerna för att sedan vid behov kunna begäras ut av myndigheterna. (Det finns alternativ – som inte drabbar alla alltid – t.ex. Quick Freeze vid misstanke om brott eller allvarlig fara.)

Det påstods att datalagring bara skulle användas mot mycket allvarlig brottslighet. I Sverige kom den främst att användas för att jaga fildelare och av skattemyndigheterna för att snoka i folks privatliv.

Egentligen är nationell säkerhet och ordning nationell kompetens. Den krystade förklaringen till att EU kunnat lägga sig i är att man valt att se datalagring som en inre marknadsfråga på den europeiska telemarknaden, så att det blir likadant överallt.

På så sätt kunde medlemsstaternas inrikes- och justiteministrar få igenom övervakning på europeisk nivå som de i många fall hade haft svårt att driva igenom på hemmaplan. I vart fall inte utan en massa protester.

Det verkliga skälet är övervakning, vilket man aldrig förnekat. Idén kom från den dåvarande svenske justitieministern Thomas Bodström (S) och direktivet trädde ikraft år 2006, efter en lång strid mellan EU:s ministerråd och parlament.

År 2014 upphävdes EU:s datalagringsdirektiv av EU-domstolen, som ansåg att det strider mot vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat kommunikation.

Enkelt uttryckt är domstolens linje: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Vissa medlemsstater har slutat med datalagring. Andra har skrivit om sina lagar för att försöka kringgå EU-domstolens beslut. Och några trotsar domstolen och fortsätter som tidigare.

Gång på gång på gång har EU-domstolen underkänt de listigt omskrivna nationella lagarna och tagit länder som struntar i domstolens förbud mot svepande, urskiljningslös datalagring i örat.

I riksdagen stötte den svenska implementeringen på patrull och började gälla först år 2012. Efter att EU-domstolen upphävt datalagringsdirektivet 2014 lät regeringen snabbutreda frågan och kom fram till att den svenska datalagringen ändå kunde fortsätta.

2016 underkände EU-domstolen den svenska lagstiftningen som sedan skrevs om. Även dagens svenska datalagring strider mot grundprincipen i EU-domstolens dom från 2014, men har inte prövats på nytt.

Med anledning av det tillsatte regeringen en ny utredning, som presenterades i slutet av maj förra året. I den föreslås att datalagring skall kunna ske och omfatta alla under en begränsad tid – och/eller att riktad datalagring skall kunna ske på vissa platser. (Vilket EU-domstolen lämnat visst utrymme för.)

Vi rapporterade då:

»Vilket leder till att utredaren glatt konstaterar att man kan övervaka uppåt 70% av befolkningen – om man gör en sådan bedömning från kommun till kommun.«

Utredningen föreslår även datalagring för alla meddelande-appar och liknande former av elektronisk kommunikation. (Plus att myndigheterna skall kunna kräva ut innehåll i krypterad information i läsbar form, från operatörerna. Fast det är en annan fråga.)

Du kan läsa vårt kritiska remissyttrande över utredningen här. »

TL;DR:

»Stiftelsen konstaterar att utredningen inte håller sådan kvalitet att den kan ligga till grund för lagstiftning. Bland annat bygger delar av betänkandet på missuppfattningar om hur internet- och telekommunikationer fungerar. Vidare konstateras att förslaget är oproportionerligt, strider mot skyddet av privatliv och privata kommunikationer, och med stor sannolikhet strider mot unionsrätten.

Med hänvisning till ovanstående avstyrker Stiftelsen förslaget.«

Frågan är nu justitieminister Strömmers (M) problem. Men den är också på väg mot ett omtag i EU.

Såväl kommissionen som ministerrådet är angelägna om att få fram ett nytt datalagringsdirektiv på EU-nivå. Vilket kan komma att bli en stor fråga under EU:s nästa mandatperiod, 2024-29.

Saken är som sagt att man försökte införa denna typ av massövervakning i hela EU bakvägen, som en inre marknadsfråga då EU saknar beslutskompetens på säkerhetsområdet. Och när EU-domstolen sedan upphävde datalagringsdirektivet innebar det att inte ens medlemsstater på egen hand får bedriva urskiljningslös datalagring. Vilket de kanske hade kommit undan med, om de inte hade gjort den till en EU-fråga i ruta ett. Vilket nog får ses som något av ett självmål.

I sammanhanget bör nämnas att EU-kommissionen konsekvent vägrat tillrättavisa de medlemsstater som inte följer EU-domstolens beslut. Så mycket för dess roll som EU-fördragens väktare.

Ny datalagring diskuteras bland annat i den hemlighetsfulla »högnivå-grupp« som EU tillsatte under det senaste svenska ordförandeskapet (vars huvudsakliga syfte är att försöka komma åt krypterad kommunikation).

Det skall också noteras att Europols nyligen utökade mandat ger EU:s polismyndighet rätt att bereda sig direkt tillgång till data hos privata operatörer. Vilket möjligen kan vara att kratta manegen för ny datalagring. (2013 försökte svenska Säpo få sådan direktåtkomst till data från datalagringen hos svenska internetoperatörer.)

Vi vet ännu inte hur ett nytt förslag till datalagringsdirektiv kan komma att se ut. Men vi vet att det är en högt prioriterad fråga för kommissionen och ministerrådet.

Detta borde bli en fråga i sommarens EU-val.

I grunden kokar allt ner till artikel 7 i EU:s människorättsstadga, som är en del av EU:s fördrag:

»Var och en har rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv, sin bostad och sina kommunikationer.«

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger i artikel 8:

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

Det finns alternativ till datalagring, som inte kräver svepande övervakning av alla och registrering av alla dina tele/nät-kommunikationer.

Principen är enkel: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

EU, rätten till privatliv och yttrandefriheten

av

Sommarens EU-val kommer att vara viktigt för våra mänskliga rättigheter online. Speciellt rätten till privatliv och yttrandefriheten.

EU-politiken lär bli extra intressant nästa mandatperiod, 2024-29.

Lagstiftning i EU initieras av EU-kommissionen. Det sker som regel i så god till att ministerrådet och Europaparlamentet skall hinna klubba de nya direktiven och förordningarna innan mandatperiodens slut.

Efter EU-valet nästa sommar börjar sedan allt om på nytt – med nya lagar som bygger vidare på de gamla i något slags ständig expansion.

Mandatperiod efter mandatperiod har politiken ökat sin makt över internet, nu senast med sin Digital Services Act, DSA (Förordningen om digitala tjänster.)

Denna utveckling kommer att fortsätta under nästa legislatur.

Inte sällan står sådana förslag i strid med de grundläggande mänskliga rättigheterna. Framförallt är det två av dessa rättigheter som är viktiga vad gäller internet.

1: Rätten till privatliv och privat korrespondens

EU:s rättighetsstadga och Europadeklarationen om de mänskliga rättigheterna säger…

»Var och en har rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv, sin bostad och sina kommunikationer.«

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna har en snarlik formulering…

»Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens…«

Hur viktig och laddad denna princip är såg vi under de senaste årens strid om Chat Control 2 – som var tänkt att leda till svepande granskning av medborgarnas elektroniska meddelanden, utan misstanke om brott.

Det var denna grundläggande mänskliga rättighet som slutligen tvingade de folkvalda i Europaparlamentet att i praktiken döda förslaget. All uppmärksamhet gjorde att den inte gick att runda.

Men tro inte annat än att Chat Control kommer att komma tillbaka i ny tappning under nästa mandatperiod.

Att försvara medborgarnas rätt till privatliv är en ständigt pågående dragkamp i EU.

Den rimliga principen är: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

2: Yttrandefriheten

EU:s rättighetsstadga och Europarådet formulerar denna mänskliga rättighet så här…

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

FN säger samma sak fast åter med vissa smärre språkliga skillnader.

Här kan det komma att blåsa upp till storm under nästa EU-mandatperiod.

EU:s nya Digital Services Act öppnar för inskränkningar i yttrandefriheten. Och det saknas inte krafter som vill begränsa det fria ordet.

EU:s politiker försöker ständigt finna sätt att komma åt yttranden på nätet som de ogillar, men som inte är olagliga.

DSA:s nya statligt godkända nätcensorer (trusted flaggers / betrodda anmälare) balanserar farligt nära den röda linjen. De kommer att få en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort.

Ett annat problem är DSA:s möjlighet för myndigheter i ett land att beordra nedtagning av innehåll på servrar i ett annat land – även om innehållet inte är olagligt i det senare landet.

Ovanstående är bara två exempel på hur DSA rimmar illa med yttrandefriheten som den formulerats i de olika fördragen om mänskliga rättigheter.

Detta är viktigt när EU-kommissionen och medlemsstarterna försöker utnyttja de verktyg för att begränsa det fria ordet som DSA ger.

Här måste Europaparlamentet vara en vakthund som ser till att yttrandefrihetens princip upprätthålls.

Sedan kommer helt nya förslag som hotar ett fritt och öppet internet. Det är en ständigt pågående process. Till exempel lär frågan om krypterad kommunikation bli het.

Slaget om mänskliga rättigheter online kommer att stå under den tionde EU-legislaturen – med fokus på rätten till privatliv och yttrandefriheten.

Chatcontrol – ännu ett steg närmare i ministerrrådet

av

Det finns motstridiga signaler om Chatcontrol i ministerrådets senast läckta dokument. Men grundproblemet kvarstår: Man vill kontrollera och analysera innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden.

I slutet av förra veckan höll EU:s justitie- och inrikesministrar möte. Bland annat behandlades EU-kommissionens förslag till massövervakning – Chatcontrol. Det framlagda förslaget är delvis motsägelsefullt.

Det dokument som läckte ut under gårdagen är på 126 sidor och kommer att kräva en del djupare analys. Vissa saker står dock klara efter en första påsyn.

  • Förslaget om granskning av innehållet i användarnas meddelanden och kommunikationer finns kvar.
  • Detta skall gälla tjänster som tillåter användare att kontakta andra användare (d.v.s. alla meddelandetjänster) eller att sända bilder eller video.
  • Samtidigt säger man sig slå vakt om medborgarnas grundläggande rättigheter, som rätten till privatliv och privat kommunikation. Vilket i sammanhanget känns som en självmotsägelse.
  • Man skriver att förslaget inte skall leda till allmän övervakning (som är förbjuden i EU). Vilket också strider mot förslagets själva grundfunktion.
  • Man vill ha en 18-årsgräns för meddelandetjänster/appar med funktioner för åldersverifiering (vilket gör det omöjligt att vara anonym). Dock får detta inte innebära profilering eller biometrisk identifiering.
  • En möjligt god nyhet är att rådet säger att man inte vill förbjuda, försvaga, kringgå eller på annat sätt underminera kryptering eller E2EE / totalsträckskryptering. Man skriver även ”This Regulation shall not create any obligation to decrypt data.” Vilket dock inte är någon garanti mot client-side-scanning på användarnas telefoner, datorer, plattor m.m. innan ett meddelande har krypterats eller efter att det har av-krypterats på enheten.

Detta är alltså det förslag som lagts fram av det svenska ordförandeskapet. Hur detta kommer att landa är ännu oklart. Mer information följer när fler detaljer från mötet läcker ut. Men det är möjligt att ovanstående i princip kan bli ministerrådets slutliga position.

Grundproblemet – granskning av innehållet i medborgarnas elektroniska korrespondens – finns kvar, även om det omgärdats med nya högtidliga formuleringar om rätten till privatliv.

Vad gäller kryptering blir förslaget uppenbart motsägelsefullt. Man vill granska innehållet i folks meddelanden – men inte kringgå krypteringen. Ett möjligt sätt att göra detta är som sagt med spionprogram (client-side-scanning), av den typ som redan används för hemlig dataavläsning riktad mot misstänkta för allvarliga brott. (En ny arbetsgrupp under ministerrådet flaggar redan för en sådan approach under den aningen vilseledande etiketten ”Security by Design”.)

Dessutom skall man komma ihåg att förslaget om Chatcontrol är tänkt att leda till att meddelande-appar som inte underkastar sig de nya reglerna kan förbjudas i respektive app-stores i EU. (Det är även här man tror sig kunna upprätthålla idén om en 18-årsgräns.)

Sammanfattningsvis kvarstår grundproblemet: Man vill granska innehållet i användarnas elektroniska kommunikationer. Vilket – oavsett hur mycket man säger sig värna dem – kommer att inskränka människors möjlighet att utöva sina grundläggande fri- och rättigheter.

Läs mer:

• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• Allt du behöver veta om #ChatControl »
• StopScanningMe.eu »

• Använd denna mail-robot för att protestera mot förslaget om Chatcontrol »

Följ oss även på Twitter: @femtejuli

WhatsApp tar strid mot #ChatControl

av

Meddelandetjänsten WhatsApp tar strid mot förslag från brittiska politiker och EU om att av-kryptera alla användares meddelanden och att granska innehållet i våra elektroniska kommunikationer.

Facebook-ägda WhatsApps chef Will Cathcart säger till BBC att meddelandetjänsten inte kommer att sänka sin säkerhetsnivå. Han säger vidare att det vore dåraktigt att acceptera politikernas försök att försvaga eller kringgå kryptering.

Reaktionen kommer med anledning av britternas (försenade) Online Safety Bill. På samma sätt som EU:s »ChatControl« vill man bereda sig tillgång till innehållet i användarnas meddelanden och bildarkiv.

I båda fallen används sexuella övergrepp mot barn för att upphäva användarnas rätt till privatliv och privat korrespondens. En rätt som för övrigt är en konventionsskyddad mänsklig rättighet.

Man skall dessutom komma ihåg att kommunikationsappar inte bara används i UK och EU:

”If we had to lower security for the world, to accommodate the requirement in one country, that…would be very foolish for us to accept, making our product less desirable to 98% of our users because of the requirements from 2%,” Mr Cathcart told BBC News.

”What’s being proposed is that we – either directly or indirectly through software – read everyone’s messages,” Mr Cathcart said. ”I don’t think people want that.”

Ett sätt att kringgå kryptering kan vara client side scanning, redan på din telefon, platta eller dator. Vilket är vad Apple aviserade (vad gäller bilder) för något år sedan. Detta förslag drogs dock tillbaka, efter att ha utsatts för hård kritik. Vilket inte hindrar politikerna från att försöka igen…

Några röster från brittiska nätaktivister:

Ella Jakubowska, policy adviser at campaign group European Digital Rights, said: ”Client-side scanning is almost like putting spyware on every person’s phone.”

”It also creates a backdoor for malicious actors to have a way in to be able to see your messages.”

Dr Monica Horten, policy manager for the campaign organisation Open Rights Group, agreed: ”If Apple can’t get it right, how can the government?

”Client-side scanning is a form of mass surveillance – it is a deep interference with privacy.”

Prof Alan Woodward, of the University of Surrey, told BBC News that scanning could be misused: ”Of course, if you say: ’Do you think children should be kept safe?’ everyone’s going to say ’yes’.

”But if you then say to someone: ’Right, I’m going to put something on your phone that’s going to scan every single one of your images and compare it against the database,’ then suddenly you start to realise the implications.”

Länk:
• WhatsApp: We won’t lower security for any government »

Relaterat:
• En grundlig sågning av #ChatControl »