Femte juli

Nätet till folket!

Storebror

Kategorin Storebror är hämtad från George Orwells bok 1984. Det handlar dels om övervakning - och dels om menings- och yttrandefrihet. Och om hur staten försöker styra hur människor tänker.

Nej till censur i Ryssland – men ja till censur i EU?

av

Samtidigt som vi kämpar för att det ryska folket skall ha tillgång till fri, oberoende information inför EU egna statligt godkända nätcensorer.

Tillgång till fri information från olika källor är viktigt för att bilda sig en korrekt uppfattning om verkligheten. Detta gäller inte minst information från sådana källor som staten ogillar.

Moskvas krig mot internet för att hålla det ryska folket i okunskap om vad som verkligen sker i Ukraina belyser detta.

Därför är det märkligt att det är nästan helt tyst om den nätcensur som EU nu är på väg att införa i sin Digital Services Act (DSA).

Yttrandefrihetens gränser skall sättas av lag som fattats i god demokratisk ordning. Sådana lagar skall sedan upprätthållas av ett oberoende rättsväsende.

Just nu tummar EU på den principen. I DSA föreslås att myndigheter, organisationer och särintressen (företrädare för ”kollektiva intressen”) skall kunna utses till så kallade Trusted Flaggers (betrodda anmälare), godkända av staten.

Dessa Trusted Flaggers skall sedan få en gräddfil till sociala media – för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort.

Hur kan detta vara något annat än mjuk censur? (Det finns även de i EU som anser att Trusted Flaggers rekommendationer skall vara bindande. Det vill säga hård censur.)

Det märkliga är att nästan ingen tycks bry sig eller reagera. Sådant vi tycker är fel i andra länder glider rakt igenom EU:s beslutsapparat under största möjliga tystnad.

Bryt Moskvas informationsblockad mot det ryska folket

av

Det pågår en kamp om verklighetsbilden i Ryssland. Just nu tycks regimen ha kontroll. Men det kan aldrig hålla i längden. Nu är alla insatser för att visa ryska folket vad som verkligen sker i Ukraina betydelsefulla.

Jag läser om ryssar i Ukraina som helt enkelt inte blir trodda när de berättar om kriget för sina släktingar i Ryssland, per telefon. Men jag läser även om initiativ som går ut på att kontakta ryska släktingar och vänner för att på ett sakligt sätt informera dem om vad som verkligen sker.

Sådant är oerhört viktigt, då ryska folket för tillfället lever i en bubbla av propaganda och fake news.

Jag läser även om stora ryska siter som håller tyst om övergreppen mot det Ukrainska folket, trots att de som driver dem egentligen känner till vad som sker.

Men det sprids en motbild, bland annat från Anonymous som enligt uppgift hackar de stora ryska nyhetssiterna, inklusive tv. De uppger sig även ha hackat ryska försvarsministeriets databaser. Till och med laddstolpar för elbilar skall ha hackats och visar nu krav på fred. Om detta stämmer är det strålande nyheter.

I Belarus ägnar sig cyberpartisaner åt att kartlägga ryska trupprörelser i landet och att störa militära transporter som sker med järnväg. De bekämpar dessutom den egna förtryckarregimen.

Men det kan göras mer. Det måste göras mer. Även om information om den verkliga situationen för tillfället bara sipprar in i Ryssland, så kan droppen urholka stenen. Till slut når man en tipping point, där övergreppen inte längre kan förtigas.

Nu måste alla göra vad de kan. Nät- och IT-världen kan till exempel sätta upp fler TOR-bryggor – så att i vart fall nätkunniga ryssar kan få tillgång till fri information.

En annan idé kan vara att hjälpa till att sprida kunskapen om end-to-end-krypterad e-post till fler ryssar, så att de kan kommunicera rimligt fritt och säkert. Och nya, decentraliserade meddelande- och chat-appar finns tillgängliga. Kom gärna med fler tips i kommentarerna.

Kanske kan man även ta till gamla motståndsmtoder, som i kampen mot den sovjetiska diktaturen. Då spreds olaglig, underjordisk press. Detta kan ske även idag. Överallt finns kopiatorer och printers. Om ryssar förses med information och inte minst med bilder av vad som sker kan det etableras ett lowtech-motstånd.

Och varför inte faxa bilder och uppmaningar att stoppa invasionen till alla kända ryska faxnummer? Eller rent av skriva brev till alla ryska kontakter. Alla möjligheter bör nu användas.

Ryska folket lever för tillfället i en situation där det undanhålls viktiga fakta och där korrekt information kan straffas med upp till 15 år i fängelse. Det är vår plikt att stå upp för fri information som låter människor bilda sig en egen uppfattning.

Den ryska invasionen går uppenbarligen inte som planerat. Populära ryska media försvinner från nätet. Ekonomiska sanktioner slår med kraft mot den ryska ekonomin. Vanliga människor börjar undra vad som egentligen pågår. Och nu kommer dödsbuden från fronten till förkrossade ryska familjer. Hela det ryska autokratiska systemet är i gungning.

Då kan enskilda, små insatser få hela denna metastabila situation att svänga. Kaosteori (som även i delar är applicerbar på samhällsutveckling) lär oss att polskiften kan ske mycket snabbt och väldigt plötsligt. Det kan vara din insats som till sist får allt att svänga.

Låt nu kreativiteten flöda. Hjälp det ryska folket att få tillgång till fri information. Och tänk gärna utanför boxen.

Det angreppskrig som syftar till att tvinga det fria ukrainska folket till underkastelse måste få ett slut. Och det ryska folket måste få sin frihet åter.

Problemen med att censurera RT och Sputnik

av

Oavsett om det var rätt eller fel att censurera ryska propagandakanaler kommer det att få en del oönskade konsekvenser.

I snart en vecka har jag suttit klistrad framför datorn och följt Putins vidriga angreppskrig mot en självständig, demokratisk nation. Jag har delat inlägg som jag uppfattat som trovärdiga om modigt ukrainskt motstånd, invasionsstyrkornas övergrepp, sanktioner och det ryska folkets protester mot kriget. Detta tänker jag fortsätta med. Ukraina och dess folk behöver vårt stöd.

Men det finns en sak som gör mig betänksam. Det gäller EU:s, Youtubes, Facebooks och Twitters censur av de ryska propagandakanalerna RT och Sputnik. Som vanligt gäller det att hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Att denna censur kom var förmodligen oundvikligt. Så brukar det bli i krig. Men låt mig ändå problematisera frågan.

Om vi i väst censurerar rysk media kan Putin motivera censur av västvärldens fria media i Ryssland med att det var vi som började. Och kasta ut våra journalister.

När Tyskland gick före och stängde RT kom svaret genast i form av att Deutsche Welle och dess journalister kördes ut ur Ryssland.

Börjar vi censurera förlorar vi en del av vårt moraliska övertag. Censur är förtryckets verktyg, inte frihetens och demokratins.

Sedan är frågan hur vi skall kunna förstå situationen om vi inte får veta hur den ryska propagandan ser ut. Med censur blir det svårare för media och alla oss andra som försöker analysera vad som sker i Ryssland att bedöma situationen. Även propaganda kan avslöja väldigt mycket.

Själv är jag intresserad av att få veta vilken officiellt godkänd information ryska folket får del av. Det är av betydelse för att kunna ge någon form av stöd till den ryska oppositionen.

Märk gärna material från media som delar det officiella ryska narrativet som ”Statskontrollerad rysk media” eller liknande. Men att plocka bort dem kan leda till att vi famlar i mörkret vad gäller tillståndet i Ryssland.

Genom att låta internet granska och avslöja öppen rysk propaganda minskar inte bara den ryska regimens trovärdighet i allmänhet. Då kommer även denna granskning till många ryssars kännedom. Vilket blir mycket svårare om vi censurerar.

Slutligen känns det besvärande att sociala media inte står upp för fri information. Men det är å andra sidan ingen nyhet.

Nu är det som det är. Det är inte så mycket att göra åt saken. Men jag är rädd att vi kan ha begått ett misstag.

ID-krav för att få titta på nätporr

av

Allt fler länder i Europa försöker göra det omöjligt att titta på nätporr anonymt. Tyskland, Frankrike och Storbritannien är först ut.

I Storbritannien gör man ett nytt försök att införa åldersverifikation för porrsiter, i sin online safety bill. Ett liknade förslag stoppades för ett par år sedan.

I Tyskland gäller samma sak sedan 2020, vilket bland annat lett till att ett 60-tal Twitter-konton blockerats i landet.

Twitter väljer där att blockera vissa större konton med erotik för användare med tyska IP-adresser – istället för att behöva införa åldersverifikation för alla användare.

Frankrike är på väg att göra något liknande, specifikt riktat mot åtta större porrsiter.

Med tanke på att det går att dela innehåll av sexuell natur på så gott som alla plattformar (även om vissa förbjuder det i sina användarvillkor) – så innebär detta strikt tillämpat att alla användare på sociala media måste identifiera sig, för att säkerställa deras ålder.

Oavsett vad man tycker om att minderåriga kan få se något naket på nätet – så drabbar detta alla. Inför man åldersverifikation innebär det att alla besökare på siter med sexuellt innehåll måste registrera sig.

Vilket rimmar illa med att EU i sin nya Digital Services Act kan vara på väg att slå fast människors rätt att vara anonyma online.

Om den som vill titta på porr tvingas registrera sina personuppgifter hos okända företag kan det vara avskräckande i sig. Speciellt om det kan kopplas till sexuella preferenser. Inte minst då sådana databaser ibland hackas och läcker.

Dessutom är ID-krav på nationell nivå ett slag i luften, då det lätt kan kringgås med en VPN-uppkoppling till ett annat land som inte har samma regler.

Detta för att inte tala om hur många porrsiter det finns runt om i världen som inte bryr sig om europeiska regler. Har man tänkt sig blockera dem..?

Att försöka hindra tonåringar från att titta på porr känns för övrigt som en hopplös kamp.

Vill man stoppa pornografi, då får man göra den olaglig som sådan. Men att politiken inskränker tillgången till icke olagligt innehåll på grund av moralpanik är inte rimligt. Yttrandefrihetens gränser skall sättas av lagarna och gälla så väl online som i den fysiska världen.

• Wired: Twitter Has Started Blocking Porn in Germany »
• Reason: European Leaders Find Backdoor Way To Ban Porn on Social Media »

EU vill förbjuda anonyma kryptobetalningar – frågan är hur

av

EU-kommissionen vill förbjuda anonyma betalningar med kryptovaluta på mer än 1.000 euro. Europaparlamentet vill förbjuda anonyma kryptobetalningar helt och hållet.

EU är redan på väg att förbjuda stora kontantbetalningar. Samtidigt vill man ha Interconnected bank account registers vars funktion är att hålla koll på alla banktransaktioner i unionen. En ny Anti-Money Laundering Authority (AMLA) är också på väg i EU.

Och nu är alltså ett förbud mot anonyma kryptobetalningar på väg. En rapport från Europaparlamentet föreslår att alla sådana transaktioner skall vara fullt ut spårbara.

Den uppenbara frågan är: Hur?

Allt man möjligen kan åstadkomma är att driva folk att använda digitala plånböcker utanför EU – och samtidigt göra vanliga, hederliga människor till brottslingar. Detta kan även komma att försämra användarnas säkerhet.

Förslaget kritiseras av de piratpartistiska ledamöterna i Europaparlamentet. MEP Patrick Breyer (PP, DE):

»Banning anonymous crypto currency payments altogether would not have any significant effect on crime, but would deprive law-abiding citizens of their financial freedom. For example, opposition figures like Alexei Nawalny are increasingly dependent on anonymous donations in virtual currencies. Banks have also cut off donations to Wikileaks in the past. With the creeping abolition of real and virtual cash, there is the threat of negative interest rates and the shutting off of the money supply at any time. We need to find ways to take the best features of cash into our digital future. We should have a right to be able to pay and donate online without our financial transactions being recorded in a personalised way. We Pirates will oppose these plans.«

MEP Mikuláš Peksa (PP, CZ):

»Wanting to ban anonymous digital payments in order to fight crime is short-sighted and may even further illegal activities. For criminals it is not difficult to switch to non-EU wallet services, which of course will not implement these rules. For innocent EU citizens, on the other hand, who are dependent on the protection of their anonymity on the internet, partly for professional or social reasons, it means risking the disclosure of their identity in the future. Once again, those who suffer the most from supposedly well-intentioned laws are those who are actually supposed to be protected by them. Moreover, the blockchain system used for money transfers with cryptocurrencies already makes it possible to detect unusual patterns and processes of organised crime.«

Ett politiskt skäl mot kryptovalutor som inte nämns, men som kanske överskuggar alla andra är kontroll. Politiker vill ha kontroll och makt över betalningsmedlen. Vilket i sin tur ger dem kontroll och makt över folket.

Man kan säga att detta handlar om individens ekonomiska frihet. Att förslaget är ett angrepp mot medborgarnas rätt att fritt disponera och använda sina egna pengar

Detta kan få allvarliga konsekvenser för vanliga, hederliga människor. Till exempel konfiskerade Cypern en del av alla banktillgodohavanden under euro-krisen. Och statliga fiat-valutor riskerar att minska i värde när politiska beslut leder till inflation.

Man kan också se det hela ur ett övervakningsperspektiv. Staten registrerar redan alla våra telekommunikationer. Så varför inte även alla våra ekonomiska transaktioner? Det känns som ett logiskt – och farligt – nästa steg på vägen in i kontroll- och övervakningsstaten.

Länkar:
• Digital cash: EU Parliament attacks anonymous payments in cryptocurrencies »
• Europaparlamentets rapport (PDF) »

Tyskland slutar med datalagring

av

Den tyske justitieministern Marco Buschmann (FDP) meddelar att han kommer att lägga fram ett regeringsförslag om att sluta med generell datalagring.

Vi har tidigare skrivit om den nya tyska regeringens koalitionsfördrag. Bland annat innehåller det ett nej till generell övervakning, speciellt av privat kommunikation. Och nu levererar man, genom att sluta med generell datalagring.

Bakgrund:

Lagring av data om alla medborgares alla data- och telekommunikationer är en idé som kommer från EU (där Sverige var drivande i frågan).

Datalagringsdirektivet upphävdes dock av EU-domstolen 2014, då det anses bryta mot de mänskliga rättigheterna – och vad dessa har att säga om rätten till privatliv och privat kommunikation. Detta gäller speciellt generell datalagring utan misstanke om brott.

Sedan dess har EU-domstolen (med stigande irritation) gång på gång påpekat för olika medlemsstater att de måste sluta med datalagringen.

Sverige har försökt anpassa sin lagstiftning till EU-domstolens beslut, men det finns goda skäl att anta att även dagens svenska datalagring är olaglig.

Tyskland:

Den nya tyska regeringen kommer enligt justitieminister Buschmann nu att lägga fram ett förslag om att sluta med datalagring. Det är en viktig markering då ett av EU:s tyngsta länder nu ställer sig på EU-domstolens sida.

Detta är extra viktigt då Tyskland även är en tung aktör i EU:s ministerråd. Därför kan man anta att det inte kommer att bli något av diskussionerna om ett nytt datalagringsdirektiv (anpassat för att kringgå EU-domstolens beslut).

Vi uppdaterar när vi vet mer.

Relaterade bloggposter:
• Analys: Tyskland gör en u-sväng i övervakningsfrågorna »
• Tyskland tar steget in i internetåldern »
• EU-domstolen: Sluta datalagra! »
• Dags att ta svensk datalagring till EU-domstolen – igen?

Bakgrund: Dragkampen om överföring av persondata mellan EU och USA

av

Facebooks hotar att lämna EU. Domstolar förklarar Google Analytics olagligt. Detta är konsekvensen av en dragkamp om överföring av persondata från EU till USA som pågått i årtionden.

EU-domstolen menar att sociala medias överföring av persondata från EU till USA strider mot dataskyddsförordningen (GDPR). Domstolar i Frankrike, Nederländerna och Österrike har förklarat Google Analytics olagligt. Och Meta / Facebook / Instagram har hotat att helt dra sig ur den europeiska marknaden om de inte får fortsätta överföra persondata till USA.

Även om dessa frågor är aktuella just nu är frågan långt ifrån ny. I EU har det pågått en dragkamp om dataöverföring till USA i årtionden.

Det började med det så kallade SWIFT-avtalet. Efter terrorangreppen 9-11 skärpte USA sin kamp mot terrorismen. Ett steg i detta var att analysera banktransaktioner i jakt på terror-finansiering. Detta gällde även europeiska banktransaktioner. Därför överfördes bankdata i bulk från EU till USA.

Formerna för detta var under all kritik. Dokumentationen var ibland så dålig att någon verklig granskning av metod och innehåll i princip blev omöjlig. Gång på gång krävde Europaparlamentet att detta skulle skärpas upp.

Den övergripande principfrågan var enkel: Europaparlamentet ville ha garantier för att europeisk persondata inte föll i händerna på den amerikanska säkerhetsbyråkratin.

Och gång på gång ingick EU-kommissionen avtal med USA som inte levde upp till denna princip. Av skäl man bara kan spekulera kring.

Sedan kom GDPR, som i princip kräver att data som överförs från EU till annat land skall åtnjuta samma persondataskydd som i EU. Vilket var början på senare års processer. Två gånger har EU-domstolen kommit fram till att den överföring som sker till USA (inom ramen för Safe Harbour respektive EU-US Privacy Shield) inte lever upp till dessa krav.

Ungefär samtidigt avslöjade NSA-wisselblåsaren Edward Snowden hur USA (och dess partners) dammsuger allt de kan snappa upp inom ramen för sin globala massövervakning. Vilket gjorde frågan än mer brännande.

Så vad kommer att ske nu?

En första möjlighet är att USA faktiskt ger med sig och lämnar garantier för att europeisk persondata som överförs inte sugs upp av NSA och Homeland Security. Detta vill USA inte göra.

Ett alternativ är att nätplattformarna sätter upp separat databehandling för EU, i EU. Vilket tydligen Google, TikTok och Microsoft överväger att göra. Bolagen är trots allt beroende av att analysera användardata för att kunna upprätthålla sin affärsmodell.

En tredje möjlighet är atombombs-alternativet, där de aktuella företagen stänger ner i EU. Vilket känns väldigt osannolikt.

Tills vidare hänger frågan i luften. Vilket inte är bra då det innebär stor osäkerhet för europeiska företag som är beroende av de olika plattformarna och deras analysverktyg.

Skall Europol få direkt tillgång till din e-post och dina meddelanden?

av

Två olika EU-förslag kan tillsammans ge Europol rätt att granska alla dina elektroniska kommunikationer, utan misstanke om brott.

EU-politik är ibland som ett pussel. Olika förslag läggs fram på olika håll – och tillsammans blir helheten mer än delarna. Det kan vara ett sammanträffande. Det kan också vara planerat. Oavsett vilket blir konsekvenserna långtgående.

EU har redan givit e-post-leverantörer och meddelandetjänster möjlighet att av-kryptera och granska innehållet i dina elektroniska kommunikationer. Nu är ett förslag – #ChatControl2 – på väg om att göra detta obligatoriskt.

Samtidigt har man enats om en ny förordning för Europol. En del i denna är att man ger myndigheten direkt åtkomst till data hos privata aktörer.

Den nya förordningen ger dessutom Europol rätt att samla in och lagra data om personer som inte är misstänkta för brott. Sådan verksamhet har redan förekommit, utan lagstöd.

Dessa två förslag är allvarliga nog vart och ett för sig.

Lägger man samman dem kan resultatet bli att Europol får direkt tillgång till din av-krypterade e-post och dina meddelanden hos de privata tjänsteleverantörerna och plattformarna. Detta utan att du är misstänkt för något brottsligt.

Vilket i så fall är ett omfattande intrång i individens rätt till privatliv och privat korrespondens, som den slås fast i till exempel Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

Ett europeiskt eID – snart i din mobil

av

EU vill se ett gemensamt system för elektronisk identifikation. Men vilka risker kommer det att medföra?

Ökad digitalisering kan göra livet bekvämare och minska byråkratin. Men den kan också öppna för ökad övervakning och ett samhälle där vi tvingas blippa oss fram.

EU:s eIDAS Regulation håller på att uppdateras. Ett av förslagen är en digital plånbok som skall gälla i hela EU. Den är tänkt att kunna användas för till exempel identifikation, körkort, licenser, examina, medicinsk information och annat vi behöver i vår vardag.

På sikt verkar tanken vara att även sådant som bibliotekskort, kollektivtrafikbiljetter, träningspass, betalkort och validering i olika kommersiella sammanhang också skall finnas i din digitala plånbok. Det låter lite som en blandning mellan Apple iOS wallet och BankID.

EU:s digitala plånbok är även tänkt att användas för inloggningar på nätet, som ett alternativ till inloggning hos tredje part med Google och Facebook.

Vilket i så fall innebär att det blir svårare, kanske omöjligt att vara anonym på nätet. (Samtidigt driver Europaparlamentet en linje i förhandlingarna om EU:s Digital Services Act om att den som vill skall ha rätt att vara anonym på nätplattformarna. Detta är två ståndpunkter som kan vara svåra att få ihop.)

Den stora frågan i sammanhanget är hur ett digitalt EU-ID kan komma att användas för att övervaka och registrera medborgarna.

Även om syftet är ett annat, så öppnar ett eID i EU för kontroll och social scoring av kinesisk modell. (Tanken på ett digitalt klimatpass har redan diskuterats i politiska kretsar.) Lägg till det stora möjligheter till insamling av persondata.

Frågan är om vi kan vara säkra på att makthavare i framtiden aldrig någonsin kommer att utöka syftet eller missbruka systemet.

Risken är att smidighet och bekvämlighet kommer att vinna över individens rätt till privatliv. Som vanligt förekommer ingen bredare diskussion eller rapportering i media om saken.

Det finns dock en intressant rapport från EDRi och Epicenter – som föreslår några förändringar av eIDAS till det bättre:

• eIDAS Policy Paper (PDF) »

Notera även att eIDAS innehåller ett förslag om att din webb-läsare måste acceptera allt som regeringen säger att den skall acceptera – helt utanför HTTPS certifikatsystem. Uppdatering: Läs mer hos EFF »

Relaterat:
• Nu kommer EU-ID – ett samhälle där man blippar sig fram? »
• European Digital Identity Wallets »

Hade EU:s nya nätcensur tystat Joe Rogan?

av

Bråket kring Joe Rogans podcast på Spotify har diskuterats i media och olika forum. Främst har det gällt rätten att även låta obekväma och avvikande röster att komma till tals. Men diskussionen handlar också om teknikbolagens roll och ansvar som plattformar respektive publicister. Däremot har det varit tyst vad gäller oliktänkande och lagstiftningen.

Som vi påpekat otaliga gånger är EU på väg att införa statligt godkända nätcensorer i sin nya Digital Services Act, DSA. Dessa Trusted Flaggers (”betrodda anmälare” på svenska) är tänkta att få en gräddfil till sociala media för att rekommendera vad som skall tas bort.

Sådana nätcensorer kan till exempel vara myndigheter, intresseorganisationer eller andra ”kollektiva intressen” som antas besitta en viss sakkunskap.

Frågan är hur fallet Joe Rogan hade hanterats om detta system hade varit verklighet redan idag. Hade då till exempel Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen, MSB eller kanske Svenska Läkaresällskapet gått in och rekommenderat censur av det omstridda avsnittet av Rogans podcast? Systemet med Trusted Flaggers kommer helt klart att göra det möjligt.

I Sverige gäller principen att yttrandefrihetens gränser sätts av lag som stiftats under demokratiska former. Dessa tillämpas sedan av ett oberoende rättsväsende i en fri och rättvis process.

Dessa lagar förbjuder inte någon att ha fel i sak, utan handlar om större frågor som förtal, rikets säkerhet m.m. Vilket nog är klokt, om man inte vill börja förbjuda åsikter. Speciellt då det inte alltid är helt oomstritt vad som kan anses vara rätt respektive fel. Dessutom händer det att den saken ändras över tid.

Men med DSA går man bortom detta. Det handlar om att anmäla sådant som dess Trusted Flaggers anser är fel – för rekommenderad borttagning. Utan föregående rättslig prövning.

Då det inte saknas röster som helst vill tysta Joe Rogan är det möjligt (eller rent av troligt) att någon Trusted Flagger i någon myndighet eller intresseorganisation hade flaggat den kritiserade podcasten.

Då anmälningar från Trusted Flaggers skall ges prioritet och extra tyngd är det troligt att Spotify hade böjt sig för kravet och censurerat Rogan. Vilket i så fall hade varit till skada när det gäller yttrandefriheten och det öppna demokratiska samtalet. (Oavsett vad man tycker om den aktuella podcasten och dess innehåll i sak.)

Visst, detta är en spekulation vad gäller det enskilda fallet. Men det pekar ändå tydligt på riskerna med EU:s nya statligt godkända nätcensorer. Det är denna dörr EU nu är på väg att öppna – utan att det förekommer några protester eller någon egentlig debatt om saken.

Glöm i sammanhanget inte att länder som Frankrike vill göra det olagligt att ha fel på internet. Eller att länder som till exempel Ungern och Polen skulle kunna hitta på oförutsedda och oönskade sätt att använda systemet med Trusted Flaggers. Vilket i och för sig gäller politiker i alla EU-länder.