Sociala media

Detta är kategorin för nyheter och bloggposter som rör sociala media - samt deras relation till sina användare.

I väntan på EU:s uppladdningsfilter

14 juli 2019 av Henrik Alexandersson

På torsdag samlar regeringen ett stort antal särintressen – myndigheter, upphovsrättsindustrin och nätjättarna – till samråd inför att EU:s nya upphovsrättsdirektiv skall integreras i svensk lagstiftning. Men det finns grupper som i princip helt lyser med sin frånvaro i detta samtal: användare och nätpublicister.

PRV, Kulturrådet, domstolarna, Facebook, Filmproducenterna, Google, Klys, Bonniers, Microsoft, Rättighetsalliansen, Filminstitutet, Svenska föreningen för immaterialrätt, Författarförbundet, Public service och Telia… Alla kommer de att få vara med och diskutera hur EU:s nya upphovsrättsdirektiv – som bland annat innehåller »länkskatt« och uppladdningsfilter – skall göras till svensk lag.

Några representanter för nätanvändare eller nätpublicister finns dock inte på listan. Inte Wikipedia / Wikimedia. Inte Föreningen för Digitala Fri- och Rättigheter. Det närmaste man kan komma är en organisation – Creative Commons Sverige. Men de lär ha fullt upp med att försvara konceptet att frivillig delning och användning fortsatt skall vara tillåten.

Regeringen tycks verkligen inte ha lärt något från striden och debatten om EU:s upphovsrättsdirektiv. Nu när det nu skall bli svensk lag – då är det bara Big Entertainment, Big Media, Big Data och Big Government som har något att säga till om. Plus ett antal organisationer som också företräder särintressen, i god korporativistisk anda.

Alla andra får – och måste – göra sin röst hörda på annat sätt. I den allmänna debatten. På kultur- och debattsidorna. I sociala media. På nätet. Och på gator och torg.

Det är med andra ord dags för nästa stora strid mot uppladdningsfilter och nätcensur.

Länkar:
• Regeringen: Genomförande av EU:s nya upphovsrättsdirektiv »
• Piratpartiet: Genomförandet av upphovsrättsdirektivet har inletts »

Uppdatering: Enligt uppgift har svenska Wikimedia lyckats bjuda in sig själva. Och Kgl. Ingenjörsvetenskapsakademien – som säger nej till uppladdningsfilter – är också med. Vilket ju är bra. Men fortfarande inga användare eller innehållsproducenter.

Youtube lovar att skärpa sig. En smula.

11 juli 2019 av Henrik Alexandersson

Upphovsrättstvister på Youtube har länge varit ett elände för alla som skapar innehåll för plattformen. Speciellt när det handlar om grundlösa eller medvetet felaktiga anmälningar från andra som påstår sig ha fått sin upphovsrätt kränkt. (Vilket de senare som regel inte behöver bevisa. Istället är det du som måste bevisa din oskuld.)

Även om inget ändrats i det större perspektivet, så tar Youtube nu i vart fall några små steg i rätt riktning. Techdirt / The Verge rapporterar:

YouTube is updating the way it handles manual copyright claims with changes that should make them much less of a headache for video creators.

Owners of copyrighted content — like a record label or a movie studio — will now have to say exactly where in a video their copyrighted material appears, which they didn’t have to do in the past when manually reporting infringement. That’ll allow creators to easily verify whether or not a claim is legitimate and to then edit out the content if they don’t want to deal with the repercussions, like losing revenue or having the video taken down.

Det är ingen stor reform. Men det gör det i vart fall mer hanterbart för Youtubers att hantera eventuella anmälningar.

Det talas även om att Youtube skall ha en rimligare inställning till musik som bara dyker upp ett kort ögonblick – till exempel när någon filmar och går förbi en affär eller restaurang som spelar musik i sin högtalaranläggning.

Samtidigt finns det mycket kvar att göra för att ge alla dem som skapar innehåll något som liknar rättssäkerhet och en rättvis prövning.

Länk: YouTube Finally Demands Specificity From Copyright Claimants »

Twitters nya förbud mot religionskritik är ett moraliskt träsk

10 juli 2019 av Henrik Alexandersson

SVT rapporterar att »Twitter förbjuder hat och nedsättande språkbruk mot religiösa grupper. Användare som bryter mot reglerna ska kunna stängas av från plattformen.«

Till att börja med är det knepigt – och ofta subjektivt – vad som kan uppfattas som »hat« eller »nedsättande« och vad som är saklig kritik.
Vidare skall det bli intressant att se hur man tänker tillämpa detta när religiösa uppfattningar står i strid med människovärde, demokrati och medborgerliga fri- och rättigheter. Vilken kritik blir tillåten att framföra utan att betraktas som »nedsättande«? Vad får företräde – religionen eller den liberala västerländska demokratins värdegrund?
För det tredje gör religionen anspråk på att vilja styra hur människor skall bete sig och hur vårt samhälle skall fungera. Vilket i princip är att likställa med en politisk kraft. Och sådant måste alltid få kritiseras, utmanas – och även hånas.
Dessutom blir det hela bisarrt eftersom det handlar om tro, om metafysik, om sådant om inte existerar i den verkliga världen. Skall folk kunna undgå kritik bara för att de fått för sig att tro på något – även när detta är i grunden anti-humanistiskt?
Slutligen är det läge att påminna om att yttrandefriheten fyller sin främsta grundläggande funktion när den tillåter människor att säga sådant som andra inte vill höra.

Länk: Twitter förbjuder hat mot religiösa grupper »

Franska politiker vill förbjuda näthat mot bönder och politiska åsikter

10 juli 2019 av Henrik Alexandersson

Frankrike är på väg att anta en ny lag som kräver att »hatiskt innehåll« skall plockas ner från sociala plattformar (m.fl) inom 24 timmar.

När det gäller vem, vad eller vilka som skall »skyddas« av denna regel tycks franska politiker nu tävla med varandra vad gäller att komma med förslag. Till exempel menar vissa att det skall vara förbjudet att »stigmatisera« jordbruksverksamhet. Andra föreslår att skyddet mot näthat även skall omfatta politiska åsikter.

Det har till och med föreslagits att man skall ha en »öppen lista« över sådant som skall skyddas mot näthat – på vilken landets politiker kan lägga till och ta bort saker lite som de vill.

Att fransmännen lyfter locket av denna Pandoras ask är tyvärr inte oväntat.

Länk: Politicians Queue Up To Make France’s Proposed Law Against ’Hateful Content’ Far, Far Worse »

Polsk domstol upphäver Facebook-censur

5 juli 2019 av Henrik Alexandersson

Här är en intressant nyhet från den polska nätfrihetsorgansiationen Panoptykon Foundation:

The District Court in Warsaw, in its interim measures ruling, has temporarily prohibited Facebook from removing fanpages, profiles and groups run by SIN (a Polish NGO) on Facebook and Instagram, as well as from blocking individual posts. This means that – at least until the case is decided – SIN’s activists may carry out their drug education without concerns that they will suddenly lose the possibility to communicate with their audience. The court has furthermore obliged Facebook to store profiles, fanpages and groups deleted in 2018 and 2019 so that – if SIN wins the case eventually – they can be restored together with the entire published content, comments by other users, as well as followers and people who liked the fanpages. This is not the only good news: the court has also confirmed that Polish users can enforce their rights against the tech giant in Poland. The court’s decision is not final – after the delivery of the decision, Facebook Ireland will have the right to appeal it with the Appeal Court.

Läs mer här: First court decision in SIN vs Facebook: the internet giant must not restrict the organisation’s activities in its services »

Se även vår tidigare bloggpost: Polsk Facebook-censur till domstol »

De sociala nätjättarnas självskadebeteende

3 juli 2019 av Henrik Alexandersson

Facebook, Twitter, Pinterest och Google/Youtube har anklagats för och/eller blivit avslöjade med att vara politiskt partiska. Vilket nu är på väg att slå tillbaka mot dem själva.

Det handlar om privata företag, så de är naturligtvis fria att välja sin egen väg. Men plattformarnas dominerande ställning har samtidigt medfört en omfattande kritik, speciellt i USA.

Kärnfrågan är om de är att betrakta som plattformar eller publicister.

Om de är plattformar, då har de fördelen av budbärarimmunitet (safe harbour/mere conduit) – som innebär att de inte kan hållas ansvariga för vad deras användare gör.

Men om de är att betrakta som publicister, då faller ansvaret för vad som publiceras på dem själva.

Om de modererar sitt innehåll genom att missgynna vissa politiska åsikter och gynna andra – då kommer de att betraktas som publicister. Det innebär att de kan komma att förlora sin budbärarimmunitet. Vilket redan är en konkret politisk fråga i USA.

Men frågan är om politisk reglering är ett dugg bättre.

Med risk för att vara tjatig: Den enda hållbara strategin för de sociala plattformarna är att bara censurera sådant som är direkt olagligt. Och att vara fullständigt öppna och transparenta med hur de hanterar detta.

Men det verkar inte vara den väg de sociala plattformarna väljer att gå. Facebook har själva efterlyst mer politisk styrning. Och Google har avslöjats med att driva en dold politisk agenda.

Saken blir knappast bättre av att Google censurerar avslöjande reportage som exponerar företagets politiska subjektivitet. (Om du vill se det senaste exemplet på alternativmedias granskning – som censurerats av Google-ägda Youtube – då finns reportaget på andra videositer, som Bitchute.)

Twitter har speciella regler för politiker

1 juli 2019 av Henrik Alexandersson

Vice rapporterar:

»Egregious tweets by prominent politicians that break Twitter’s rules will remain on the site if they are deemed to be of ”public interest,” the company announced on Thursday.«

Möjligen kan man förstå att det är av allmänintresse om en politiker sprider hyperbola, hatiska eller andra olämpliga tweets. Å andra sidan är det principiellt och praktiskt oerhört vanskligt att ha olika regler för olika användare.

Det tycks som om de sociala plattformarna snärjer in sig allt mer i en en härva av motsägelsefulla policies. Kanske vore det enklare att säga att allt som är lagligt är OK och att allt som är olagligt kommer att plockas bort.

Länk: Twitter Officially Has Separate Rules for Politicians »

Lästips: Ett sakligt inlägg om nätcensur

28 juni 2019 av Henrik Alexandersson

Här är ett långt men intressant lästips. Det är David Kaye (professor i juridik på UC Irvine, UN Special Rapporteur on freedom of expression, författare till Speech Police: The Global Struggle to Govern the Internet) som ger sig in i den infekterade striden om moderering och censur av innehåll på sociala media.

Länk: A New Constitution for Content Moderation »

Ur Kayes lista på förslag:

Decentraliserat beslutsfattande förankrat i lokalt språk och lokal samhällsdebatt.
Mänskliga rättigheter som ledstjärna för moderering av innehåll.
Radikalt förbättrad transparens.
Branschomfattande tillsyn och ansvar med möjlighet för användare att överklaga beslut.

En bärande tanke i artikeln är att det är våra mänskliga / medborgerliga fri- och rättigheter, med speciell uppmärksamhet på yttrandefriheten som bör vägleda moderering av innehåll i sociala media.

Kaye påpekar också att det inte bara är ängsliga nätföretag och skurkstater som hotar nätets frihet – utan även våra egna demokratiskt valda politiker.

När staten säger att du ägnar dig åt fake news

27 juni 2019 av Henrik Alexandersson

Tänk dig att du avslöjar något missförhållande som har med politiker eller staten att göra.

Tänk dig sedan att staten stämplar ditt avslöjande som falska nyheter. Inte för att dina uppgifter är fel. Utan för att det stör makthavarna att du rapporterar om saken.

Tänk dig därefter att staten har stiftat lagar som gör det olagligt för sociala media att rapportera om sådant som staten anser vara fake news. Vilket leder till att ditt avslöjande inte får den spridning det borde ha.

Denna dystopi är redan verklighet i länder som Ryssland, Singapore och Frankrike. Många skulle vilja se ett liknande system på EU-nivå. Och i en del länder används istället etiketten »näthat« för att hindra att obekväm information sprids – hur korrekt, relevant och av allmänintresse den än må vara.

Det är så det blir när makten känner sig hotad av fri information. Vilket makten alltid gör, även i till synes demokratiskt anständiga länder. Detta är dock en aspekt som ytterst sällan diskuteras när drevet går mot sociala media och nätbaserade informationskanaler.

Därmed inte annat sagt än att det finns falska nyheter och näthat. Men det uppstår problem när detta används som ursäkt för att stoppa information och analys som är av allmänintresse. Vilket sker allt oftare.

Länk: When the Government Says You’re Fake News »