I Polen har Civil Society Drug Policy Initiative (SIN) fått problem med censur på Facebook. Tillsammans med nätfrihetsorganisationen Panoptykon Foundation tar man nu nätjätten till domstol.
SIN – som kämpar för en evidensbaserad drogpolitik – ger bland annat sina följare utbildning om droger, råd om hur man undviker skadliga effekter och allmän rådgivning till droganvändare. Gruppen fokuserar på harm reduction, vilket är en linje som även drivs av bl.a. flera FN-organ
Men på Facebook är det stopp. Förra året tog Facebook bort SIN:s fan-page, utan varesig föregående varning eller förklaring. Även SIN:s Instagram-konto stängdes ner.
Big tech companies such as Facebook, Google and Twitter present content selected by algorithms on the basis of users’ online activity. However, they also moderate the content published online, thus deciding what users will not get to see. Panoptykon fights for content removal to be based on clear and easily accessible rules and for users to have the right to effectively contest the decision. This means for example that the user has to be informed why their content was blocked, and to be able to present arguments in their defense. The appeal should also be considered by people who did not play a role in the initial decision. In addition, platforms’ final decisions should be subject to independent scrutiny by courts.
Panoptykon filed the case with the expectation that the court case will give online platforms an incentive to move away from their current opaque and arbitrary methods of blocking, and to introduce solutions which will better protect our freedom of expression. The case is expected to set standards that will influence policies of not only Facebook, but also other platforms.
Även om Facebook är ett privat företag som har rätt att bestämma vem som får verka på dess plattform – så är det en intressant civilrättslig fråga om de kan bryta en kundrelation utan att ge en tillfredsställande förklaring eller förvarning.
EDRi » SIN v Facebook: Tech giant sued over censorship in landmark case »