Jakten på fildelare ökar lavinartat

Antalet fall där Patent- och Marknadsdomstolen beslutat att begära ut IP-adresser i samband med misstänkt fildelning har ökat lavinartat. Från 5.673 år 2016 till 52.341 under 2018.

Flest uppgifter lämnar Telia ut (37.035), följda av Comhem (7.889), Telenor (6.761). Samtidigt har Bahnhof inte lämnat ut en enda IP-adress, helt enkelt för att de inte lagrar sådana uppgifter.

Läs mer – Utpressningsåret 2018: Antal drabbade tio gånger fler i Sverige än i USA »

Dags att sätta stopp för kassettskatten

Privatkopieringsavgiften – populärt kallad kassettskatten – är en utdragen historia i svenska domstolar. Högsta Domstolen har redan beslutat att denna avgift skall betalas för smartphones (iPhone). Nu handlar det om hur mycket. I ett mål mellan Telia (som sålt telefoner) och Copyswede (som vill ha pengar) har Södertörns tingsrätt har rätten kommit fram till att avgiften skall vara 3 kr/GB. Det innebär att en ny värstingtelefon blir 1.500 kr dyrare.

Privatkopieringsavgiften är en märklig konstruktion. Den är i grunden tänkt som ersättning till upphovsrättsindustrin, när den som köpt till exempel musik kopierar över denna till någon annan enhet. Att folk skall tvingas betala extra för musik de redan köpt – bara för att de vill kunna lyssna på den på andra platser än hemma vid grammofonen / datorn är inget annat än girighet.

Än märkligare blir det med tanke på att de flesta nu för tiden lyssnar på musik genom strömmande tjänster, som Spotify. Minnet i mobilen används främst till annat – som appar, egna foton, egna videofilmer och diverse egna filer. Ändå menar Högsta Domstolen att smartphones är »särskilt ägnade« för privatkopiering. Vilket helt enkelt inte stämmer.

Man kan säga att privatkopieringsavgiften leder till att Copyswedes medlemmar skor sig ekonomiskt på enskilda individers egna, egenhändigt producerade bilder, filmer och filer. Eller i vart fall på att vi lagrar dem. Med vilken moralisk eller principiell juridisk rätt detta sker är oklart.

Nu är det dags att sätta stopp för kassettskatten. Riksdagens näringsutskott har redan bett regeringen utreda avgiften. Vilket innebär att frågan kommer att öppnas. (I vart fall om regeringen gör vad riksdagen ber den göra, vilket inte alltid är fallet.)

Det är som med allt annat: Frågan måste upp i samhällsdebatten. Folk måste protestera. Juridisk aktivism kan vara på sin plats. Det behövs buller.

Om en fråga blir tillräckligt het, då reagerar politikerna. Men vanligtvis först då.

Länkar: Ny Teknik » | Computer Sweden » | Surfa.se »

/ HAX

Slutet för MP:s kamp för ett fritt internet i EU?

I vår blir det vaktombyte i Europaparlamentet. Nya ledamöter skall väljas, vilket kommer att påverka den politik som förs.

Hitintills har Miljöpartiet haft en stark röst i Bryssel för internets frihet – Max Andersson. Men inför vårens val petas han ner till en femte plats på MP-listan, vilket i princip är en icke valbar plats.

Istället toppar MP sin lista med den avgående kulturministern Alice Bah Kuhnke. Det är värt att notera att hon vid upprepade tillfällen ställt sig på upphovsrättsindustrins sida i nätfrågorna. Det vill säga den sida som står för uppladdningsfilter och inskränkt frihet på nätet.

Vilket bör uppmärksammas i den kommande EU-valrörelsen.

Här kan du lyssna till vad hon själv har att säga i dessa frågor: Kulturministern om piratkopiering och fildelning »

Ur arkiven: Alice Bah Kuhnke går emot sitt eget parti »

Fortsatt rättsröta i jakten på fildelare

Jäv, missriktad lagstiftning och uppenbara misstag av domstolen… Absurditeterna i jakten på fildelare bara fortsätter. Internetoperatören Bahnhof berättar om det senaste:

Copyright Management Service (CMS) är en upphovsrättsfirma ledd av VD Patrick Achache som etablerat sig i Sverige i samarbete med advokatfirman Njord Law Firm och står bakom mer än hälften av alla ”fildelarbrev” som skickats till svenska hushåll. Samma Patrick Achache driver även bolaget MaverickEye som har utvecklat övervakningssystemet MaverickMonitor som påstås identifiera fildelning och används som domstolsbevis av CMS själva. Att CMS och MaverickEye har samma ägare framgår inte i domstolsansökningarna – tvärtom framställs MaverickEye som ett oberoende företag.

Vilket i praktiken innebär att domstolen accepterar målsägandes egna påståenden som bevis. Så får det naturligtvis inte gå till i en rättsstat.

Totalt handlar det om utpressningsbrev till påstådda fildelare på minst 100 miljoner kronor.

Bahnhof: Utpressningsbreven – Samma person bakom både breven och bevisen »

Utpressningskollen »

Streamalagligt.se – fy fan

Det här är Anders och Karin. De har just köpt sin första bostadsrätt. Det blev Johanneshov. Visst hade det varit kul att bo på Söder, men det kanske blir om några år. Bostadsmarknaden är ju så skakig nu i alla fall, vem vet vad som händer?

Anders och Karin gillar Game of Thrones. Anders har försökt få in Karin på gamla Seinfeldavsnitt, men hon är inte så intresserad av sån gammal nördig retroskit. Nej, då kollar hon hellre porr, gärna när Anders är på gymmet. Fan vad svårt det kan vara att sluta ibland.

När Anders och Karin streamar använder de sin toppmoderna 12-tums Apple Powerbook G4, som de maxat med hela 640 MB arbetsminne. De hade läst på Netflix att det skulle räcka med 512. Men då hade de inte koll på processorn. G4:an i deras dator var tydligen inte en Intelprocessor. Typiskt.

Anders och Karin streamar alltså olagligt. Det gör ju alla. Det kan väl inte vara så farligt?

Jag föreställer mig att det var ungefär den bilden som Patent- och registreringsverket (PRV) ville måla upp när de valde byråbild till sin kampanj Streamalagligt.se. En bild som målgruppen kan känna igen sig i, för ärligt talat, blev den där filmen vi gjorde så lyckad? Blev den inte … lite töntig? Lite ”you wouldn’t steal a car”? Säger någon på mötet. Jo, kanske det. Men Gunnar gillar den. Tycker den är ”cool”, rentav ”fett bra”. Jo, men sen när vet Gunnar vad som går hem hos den unga målgruppen som ser ut som Anders och Karin? Ja men nu har vi lagt hela budgeten på att låta en trendig produktionsbyrå göra den där jävla filmen. Vem är projektledare här egentligen? undrar en nytillkommen praktikant och nämner nåt om ”beställarkompetens”. Vem har det övergripande ansvaret för kampanjen? Gunnar. Jaha. Det är ju han som är speakerrösten också, hörde du inte det, nä vi har kompressat den rätt hårt förstås.

Där har vi den fiktiva bakgrunden till att PRV på regeringens uppdrag ska ”öka allmänhetens kunskap om upphovsrätt och bidra till att ändra attityderna kring streaming och illegal nedladdning”.

PRV beskriver filmerna:

I filmen och klippen får vi följa en påhittad yrkeskriminell, som ger oss en rundtur i sin flotta villa. Han visar stolt upp sin multikriminella verksamhet, vilken möjliggjorts med hjälp av annonspengar från hans illegala streamingtjänster. Filmen avslutas med att han tackar alla som genom illegal streaming bidrar till hans livsstil.

Oj oj oj, nu kommer ju INGEN ung människa nånsin streama igen. Herregud asså. Vilket slag i magen, PRV:

Klicka här för att visa innehåll från Vimeo

Fascinerande, är mitt samlade omdöme. Fascinerande hur ”you wouldn’t steal a car”-estetiken hänger sig kvar, år efter år, när vuxna ska lära ungdomar att leva moraliskt. Fascinerande hur man kan göra ett så kackigt jobb med så mycket pengar.

Jag har själv sålt digitalt innehåll på nätet, främst tecknade serier. Potentiellt pirateri är en del av den ekvationen, något som alla producenter och försäljare av digitalt innehåll måste förhålla sig till. Jag blir inte överlycklig när en osnuten amerikansk tonåring (snarare än PRVs ”påhittade yrkeskriminelle”) köper hela katalogen, begär en refund på rubbet för att det ”inte var vad jag förväntade mig” och sedan sprider innehållet gratis på diverse forum. Men det är en risk och en verklighet. Som utgivare satte jag denna erfarenhet på minuskontot när det var dags att fundera på om jag skulle ge ut en ny omgång serier. På pluskontot fanns alla betalande kunder. Om minuskontot skulle överstiga pluskontot skulle jag helt enkelt sluta ge ut serierna och satsa på något annat. ”That will teach them!” kanske jag skulle säga, något bittert. Men sanningen är att det verkligen skulle lära dem något. Den som inser sambandet mellan att betala för en serie man gillar och denna series fortlevnad betalar mer än gärna. Ibland rentav med extra donationer. Tänk crowdfunding. Nu talar jag förstås om det lilla enmansprojektet, och jag bortser medvetet från pirateri som marknadsföringsmetod i detta exempel. Men principen gäller: Den konstnär som börjar tjäna pengar på saker som folk gillar fortsätter att producera – och tvärtom.

Så varför inte låta en DIY-konstnär, en fanzinemakare eller serietidningsutgivare, berätta om detta i ett intimt samtal med syfte att ”öka allmänhetens kunskap om upphovsrätt” etc? Varför går regeringen alltid Hollywoods ärenden? Det fattar väl vem som helst att ingen kan ta en sådan kampanj på allvar, när en serie som Game of Thrones uppskattas dra in EN MILJARD DOLLAR i ren vinst varje år? Hollywood mår utmärkt. Om PRV och deras motsvarigheter i andra länder hade varit smarta skulle de ta den lilla utgivarens parti och låtsats bry sig om små konstnärer, för att sedan extrapolera attitydförändringen till att gälla Hollywood också. För det är ju därifrån pengarna kommer. Det är enbart pga pengarna från denna industri och lobbygrupp som dessa kampanjer uppstår. Extra skämmigt blir det i PRVs och den svenska regeringens fall eftersom dessa instanser inte är upphovsrättsorganisationer – de är bara i händerna på sådana, uppenbarligen.

En annan sak som är fascinerande är alla dessa reklam- och kommunikationsbyråer som lever på statliga bidrag, som får betalt för att vara maktens megafon. Som Svullo sa: Fy fan.

Längre straff för upphovsrättsbrott ger polisen mer makt att avlyssna

Regeringens utredare Dag Mattsson presenterade förra veckan sitt betänkande Grovt upphovsrättsbrott och grovt varumärkesbrott.

Utredningen föreslår att upphovsrätts- och varumärkesbrott får en särskild straffskala, där brott som betecknas som ”grova” ska kunna ge mellan sex månader och sex års fängelse.

Migrations- och biträdande justitieminister Heléne Fritzon kommenterade i ett pressmeddelande:

I dag pågår det en organiserad piratverksamhet på nätet som får stora konsekvenser för hela samhället. Därför är det bra att straffskalorna för dessa brott har setts över då straffen ska stå i proportion till brottens allvar.

Den grövre straffskalan välkomnas av polisen. Paul Pintér, polisens nationella samordnare mot immaterialrättsliga brott, säger till Ny Teknik:

Det är efterlängtat för oss inom polisen. Det kommer att öppna upp andra utredningsmetoder som vi kan använda oss av under förundersökning.

Ett högre maxstraff ger alltså polisen ökade befogenheter att avlyssna, begära ut uppgifter från internetoperörer, med mera. Ännu en utredningsmetod som polisen nu får tillgång till skulle kunna vara den föreslagna statstrojanen, där polis ska ha rätt att installera avlyssningsutrustning på misstänktas datorer. Ordföranden för Dataskydd.net och före detta europaparlamentarikern för Piratpartiet Amelia Andersdotter kommenterar på Facebook:

I kombination med förslagen i utredningen om hemlig dataavläsning (SOU 2017:89) innebär strafförlängningen att åklagare och polis ska få hacka fildelare.

Utredningen föreslår också att domännamn ska kunna tas i beslag, på samma sätt som hårdvara tas i beslag under en utredning. Enligt utredaren kommer detta att ”få betydelse för det brottsförebyggande arbetet”:

Den pågående brottsligheten försvåras så att den inte kan fortsätta ända till dess att ett lagakraftvunnet beslut om att egendomen ska förverkas kan verkställas, något som kan dröja flera år. (s. 8)

Detta förslag – unikt för immaterialrättsbrott – ifrågasätts dock av Daniel Westman, en av utredningens egna experter, som menar att ett beslagtagande av domännamn ”skulle innebära en principiell nyhet i svensk rätt” och kunna få konstiga konsekvenser:

Med förslaget skulle detta nya verktyg emellertid bara bli tillgängligt i samband med brottsutredningar inom upphovsrätten och varumärkesrätten, inte i t.ex. utredningar som rör betydligt allvarligare brottsbalksbrott. (s. 119)

Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2019, enligt förslaget.

Kinox.to block

Tyskland blockerar streamingsajt – och förbjuder Facebook att förbjuda pseudonymer

En domstol i München har beslutat att internetoperatören Vodafone måste blockera streamingportalen Kinox.to, liksom att Vodafone inte får ”radera data som visar vilka kunder, med deras adresser, som tilldelats följande IP-adresser”.

Målsägande i båda fallen var münchenbaserade Constantin Film, som bland annat ligger bakom Fack Ju Göhte 3 – Tysklands mest sedda film 2017 (över 6 miljoner biobesök).

Filmdistributören redogör på sin hemsida för sin tredelade ”anti-piraterie”-strategi, som går ut på att ”erbjuda, upplysa, förfölja”; erbjuda filmerna på legala streamingplattformar, upplysa internetanvändare om åsikten att fildelning är dåligt, och slutligen rättsligt pröva de fall där de anser att brott har begåtts.

Upplysningsdelen har bland annat handlat om att anordna ”Antipiraterie-spot-contest” – en tävling där deltagarna ska göra en reklamfilm mot ”pirateri”. Länkarna på Constantin Films egen hemsida är döda, men några av vinnarna går att hitta på Youtube. Som synes har inte så mycket hänt sedan klassikern ”You wouldn’t steal a car” – till och med de ”tuffa” gitarrerna finns där:

Klicka här för att visa innehåll från YouTube

(Netzpolitik: Netzsperren: Vodafone muss kinox.to blockieren und Kundendaten speichern)

Berlin varnar Facebook

Berlins lokala domstol har beslutat att Facebooks krav på att användarna ska använda sina riktiga namn är rättsvidrigt. Anledningen är att det sociala nätverket inte förklarar tydligt nog varför man måste använda sitt riktiga namn och vad det innebär. Och anledningen är förstås att de vill kunna identifiera sina användare för att lättare kunna rikta annonsering till dem.

Domstolen slog också ner på ett antal förinställningar i Facebooks inställningar, bland annat att meddelandefunktionen Messenger i defaultläget visar var man befinner sig för mottagaren.

En seger för konsumenterna, kan man tycka, och kanske är det bra att företag inte får bete sig hur fräckt som helst gentemot sina kunder. Men i ljuset av att en annan tysk domstol just ålagt en internetoperatör att blockera internet ter sig omsorgen om facebookanvändarna som något missriktad för att inte säga falsk.

(Netzpolitik: Landgericht Berlin erklärt Facebooks Klarnamenzwang für rechtswidrig)

Peter Sunde: Släpp fildelningen fri!

”The solution to piracy is to re-define piracy. Make things available to everyone, without that being a crime.”

Peter Sunde, grundare av torrentindexsajten The Pirate Bay, i en intervju med Torrentfreak, där ”torrentpionjären” också menar att Netflix, Spotify och liknande hyllade tjänster inte är lösningen, utan snarare en del av samma mediekonglomerat som de tidiga piraterna kämpade mot.

Dokument bekräftar: USA låg bakom svenska Pirate Bay-razzian 2006

Det som många känt till bekräftas nu i ett antal dokument från amerikanska myndigheter: Den svenska razzian mot fildelningssajten The Pirate Bay 2006 skedde efter påtryckningar från USA – och efter hot om att införa handelssanktioner mot Sverige.

Peter Sunde, som straffades för sin inblandning i The Pirate Bay, säger till Torrentfreak:

It’s been an open secret that the USG was behind the unlawful raid against The Pirate Bay, and exerting their power with threats against Sweden like this. It’s nice to see these documents coming up, interestingly enough from the most secretive of governments.

Han tillägger att han fortfarande väntar på att Sverige ska släppa de 747 hemligstämplade dokument som rör fallet.

Läs även IDG: Här tar USA åt sig äran för Pirate Bay-razzian