Femte juli

Nätet till folket!

Datalagring

EU-domstolen har flera gånger sagt nej till urskiljningslös lagring av data om allas alla tele- och datakommunikationer utan misstanke om brott. Ändå har såväl Sverige som flera andra EU-länder datalagring som strider mot domstolens beslut. I Sverige utreds nu frågan nu en gång till och i EU funderar man på hur man bäst skall kunna kringgå domstolens beslut.

Nya EU-kommissionen och internet

av

Den nya EU-kommissionen kommer att ha fullt upp med att reglera internet, övervaka medborgarna och skrämma bort IT-investeringar från Europa.

Idag har Europaparlamentet godkänt den nya EU-kommissionen. Här är några frågor på dess bord som rör internet under mandatperioden.

Datalagring

2014 upphävde EU-domstolen EU:s direktiv om datalagring (lagring av metadata om allas telefonsamtal, SMS, e-post-meddelanden, uppkopplingar, mobilpositioner m.m.).

Detta med hänvisning till de grundläggande mänskliga rättigheterna och vad de har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens. Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Nu diskuteras ett nytt datalagringsdirektiv i EU, som är tänkt att försöka kringgå EU-domstolens beslut. Precis som i Sverige vill man även komma åt de olika meddelandetjänsterna. Speciellt de totalsträckskrypterade.

Ännu finns inget konkret på bordet, men det kommer. Gissningsvis rätt tidigt under mandatperioden då det tar åratal att få igenom ett nytt direktiv. Det skulle inte förvåna om förslaget redan ligger klart och väntar på tillträdande kommissionär Brunners skrivbord.

Chat Control 2 / CSAR

Den nya EU-kommissionen står fast vid Ylva Johanssons ursprungliga förslag om att låta AI granska innehållet i folks elektroniska kommunikationer (och molntjänster m.m.).

Om ministerrådet kommer fram till en position går frågan in i trilog-förhandlingar mellan EU-kommissionen, ministerrådet (client-side-scanning) och Europaparlamentet (som säger nej till Chat Control 2 i dess bärande delar).

Vilket med största sannolikhet kommer att landa i någon form av ja till förslaget. Om inte parlamentet upplever ett yttre tryck som får det att inse att ett hårdnackat nej ligger i dess intresse.

The Digital Services Act (DSA)

Den utgående EU-kommissionen lämnar efter sig frågan om hur det är tänkt att stora sociala media skall stoppa innehåll som man ogillar – men som inte är olagligt.

I en rättsstat bör det – i förväg – tydligt framgå vad som är tillåtet att säga eller ej. Det som inte uttryckligen är förbjudet måste vara tillåtet.

Det blir även upp till den nya kommissionen att se till att DSA:s krav på nätcensorer – Trusted Flaggers / betrodda anmälare) uppfylls. Riken är uppenbar att olika särintressen och intressegrupper kan komma att se en sådan roll för sig själva som ett verktyg för att kunna styra vad som sägs på nätet.

Hat & hot blir EU-brott

Kommissionen och parlamentet (inklusive alla svenska partier i Europaparlamsentet utom SD) driver på för att göra hat och hot till ett »EU-brott« i klass med terrorism och vapensmuggling.

Än så länge finns bara pladdriga policypapper och resolutioner som inte närmare berör vad det är som skall bli förbjudet att säga, skriva och posta. Men nu måste man bli mer konkreta.

Vad gäller »hat« är utrymmet för subjektiva bedömningar stort. Givet EU:s återkommande gräl med sociala media i allmänhet och X i synnerhet är det uppenbart att detta är en fråga som kommer att beröra yttrandefriheten på internet.

Vi följer denna dossier och återkommer när det händer något av betydelse.

Going Dark

Kommissionen, medlemsstaterna och Europol håller (vid sidan av Chat Control 2) på med ett projekt för att komma åt totalsträckskrypterad kommunikation, Going Dark.

Det finns dock redan en lösning, även om den har sina brister: Hemlig dataavläsning. Det vill säga spionprogram (client-side-scanning) på misstänktas telefoner och datorer som registrerar allt som sker på och kring enheten.

Dock drar frågan åt att man vill ha en generell möjlighet att komma åt krypterade meddelanden. Vilket kan kasta ett visst ljus över ministerrådets senaste förslag om client-side-scanning på allas telefoner och datorer som en del av Chat Control 2.

Nu återstår att se vad som kommer ut ur Going Dark-projektet. Blir det några förslag från kommissionen? Eller är detta något som medlemsstaterna kommer att hantera synkroniserat på nationell nivå?

EU, internet och världen

EU har en allt mer omfattande reglering vad gäller internet. Regler som den nya kommissionen har att upprätthålla – även om de driver IT-entreprenörer ut ur EU.

Chat Control 2 har föranlett meddelandetjänster som Signal att hota om att inte längre tillhandahålla sina tjänster i EU. Nya aktörer på meddelande-marknaden kommer att tvingas bygga in spion-moduler från början, vilket kommer att avskräcka nya aktörer som respekterar sina användares integritet.

GDPR gav oss inte bara cockie-eländet utan begränsade även EU-medborgares tillgång till en del utländska siter, bland annat utländsk media. Denna reglering gav dessutom våra företag en ny, kostsam byråkratisk börda.

EU:s nya AI-lagstiftning har än så länge medfört att Apple inte släpper alla sina AI-funktioner på mobiler i EU. Fler oönskade konsekvenser lär följa. Och investeringarna i AI kommer att ske i andra delar av världen.

The Digital Services Act har hamnat på kollissionskurs med yttrandefriheten. Den påbjuder även en omfattande byråkrati för stora sociala plattformar – vilket är en garanti för att startups som saknar Metas och Alphabets resurser och kår av jurister aldrig kommer att kunna etablera sig eller växa sig stora på markanden.

Detta drabbar inta bara oss i EU. Internet känner inga gränser. Om till exempel Chat Control 2 leder till bakdörrar till (än så länge) toitalsträckskrypterde meddelanden kommer sådana även att kunna utnyttjas av regimer i skurkstater för att förtrycka sin befolkning och opposition.

EU:s självbild är att man är »väldsledande« vad gäller att sätta en standard för reglering av IT. Det är inte helt säkert att det är en bra sak.

Detta var bara några exempel på vad som är i görningen. Följ oss för att hålla dig uppdaterad.

Kommer regeringen att svara lagrådet om övervakningsstaten?

av

Lagrådet vill se en samlad utvärdering av all övervakning staten utsätter medborgarna för. Frågan är om regeringen bryr sig.

Lagrådet vill att det görs en »samlad översyn« av hur olika hemliga tvångsmedel används – »inom en snar framtid«.

Hur ser helhetsbilden ut? Ger övervakningen önskat resultat? Vilka problem föreligger? Fungerar tillsynen? Följer man lagen?

För att inskärpa allvaret hänvisar lagrådet till så väl Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (art 8) som svensk grundlag (Regeringsformen 2 kap. 6 § andra stycket).

Det är mycket enkelt: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden. EU-domstolen har redan slagit fast principen.

Frågeställningen är inte ny. Under det dåvarande svenska EU-ordförandeskapets hearing med justitieminister Beatrice Ask (M) i Europaparlamentet 2009 fick hon frågan. Borde vi inte stanna upp ett ögonblick, skaffa oss överblick över övervakningsstaten och utvärdera verksamheten?

Svaret blev att det hinner vi inte. Det är 15 år sedan. 15 år av nya och utökade övervakningslagar.

Nu ställs alltså frågan igen – i skriftlig form – av några av landets ledande jurister. Kommer regeringen att bry sig? Förmodligen inte.

Läs mer:
• Lagrådet ifrågasätter övervakningsstaten »

Beatrice Ask, under Europaparlamentets utfrågning 2009

Regeringen och EU fortsätter marschen in i övervakningsstaten

av

Svenska regeringen riskerar säkerheten för hela vår IT-infrastruktur och EU förbereder mer massövervakning.

Häromdagen trotsade regeringen lagrådet och höll fast vid sitt förslag om att göra lagen om hemlig dataavläsning (spionprogram) permanent.

Skälet till att lagen varit tillfällig är att den är kontroversiell. Den lämnar säkerhetsluckor öppna, för att kunna installera nämnda spionprogram.

Då lämnas dessa sårbarheter även öppna för cyberattacker, kriminella och främmande makt. Säkerhetsbrister i vår IT-miljö skall skyndsamt rapporteras in och åtgärdas.

Detta kan inte nog understrykas. Man skapar spionprogram som registrerar allt som sker på eller i närheten av våra telefoner. Som kommer åt alla filer och bilder. Som bygger på säkerhetsluckor som även kriminella, Putin, Kina, terrorister och allehanda galningar kommer att kunna utnyttja för att skada oss.

IT-tekniken känner inga gränser. Byggs det bakdörrar är det inte bara vår rättskaffens europeiska polis som kan använda dem – utan även skurkstater som inget hellre vill än att få tillgång till sina medborgares kommunikationer.

Därav att lagen om hemlig dataavläsning infördes som en tillfällig lag. Den är problematisk. Men nu har man alltså utrett frågan, regeringen har lagt fram ett lagförslag, fått nej från lagrådet men sagt att man kör på ändå.

Lagrådet påpekar att om det nu fungerat så bra med den tillfälliga lagen, varför då inte bara förlänga den med fem år till. Eftersom den fortfarande är problematisk. Lagrådet uttrycker sammanfattningsvis »stor tveksamhet till den föreslagna permanentningen«.

Men inte då. Nu skall lagen göras permanent. Att lagrådet efterlyser en »samlad översyn« av övervakningsstaten, dess verktyg, dessa verktygs risker och dess effektivitet förbigås i sammanhanget med tystnad.

Här någonstans öppnas bakdörrarna till våra digitala liv en efter en. För det är ju inte bara den svenska regeringen som rullar ut massövervakningen.

Till exempel gör EU och dess medlemsstater allt för att komma runt medborgarnas rätt till totalsträckskrypterad kommunikation.

Ett verktyg för att göra det återfinns i ministerrådets senaste version av Chat Control 2. Client Side Scanning. Programmoduler som kontrollerar innehållet i meddelanden redan innan de krypterats och sänts. Spionprogram. På allas telefoner. Och datorer. Och plattor.

Dessutom kommer EU nu att ta fram ett nytt datalagringsdirektiv. EU-domstolen upphävde det förra, då det stred mot grundläggande mänskliga rättigheter. Tanken är att göra oss och våra elektroniska kommunikationer spårbara bakåt i tiden. Alla.

Sammantaget är bilden rätt dystopisk. Detta kan vara ögonblicket då vi på riktigt stiger in i den digitala övervakningsstaten.

Vi får verkligen hoppas att ingen dum och elak människa kommer till makten och använder dessa verktyg för att förtrycka folk. Någonstans. Någonsin.

Läs vår förra bloggpost:
• Lagrådet ifrågasätter övervakningsstaten »

Pressmeddelande:
• Regeringen föreslår att hemlig dataavläsning permanentas »

Going Dark – så vill EU komma åt dina meddelanden och din data

av

Vi har sammanställt allt du behöver veta om EU:s projekt Going Dark – som är tänkt att ge myndigheterna tillgång till medborgarnas meddelanden och data.

Vi har tidigare skrivit om EU:s Going Dark-grupp. Tanken är att komma åt medborgarnas elektroniska kommunikation, särskilt krypterad sådan.

En »High-Level Expert Group« har tillsatts. Den bytte snabbt namn till en »High-Level Group«, då expertgrupper har högre krav på på öppenhet och allsidighet. Deltagarlistan har varit hemlig.

Gruppen är speciellt inriktad på att ge myndigheterna tillgång till krypterad kommunikation och data, geodata och komma åt användning av anonymiseringstjänster som VPN och TOR/darknet.

Man har diskuterat tillgång till data i användarnas enheter (mobil, dator, platta, spelkonsoll etc.), tillgång till data i meddelande-apparnas system samt tillgång till data i transit.

Gruppen har även tagit upp statstrojaner (hemlig dataavläsning) och hur man skall komma runt EU-domstolens förbud mot generell datalagring. (I Sverige har en utredare redan föreslagit ny datalagring och att meddelandeoperatörer skall tvingas att överlämna begärd data i läsbar, det vill säga icke krypterad form.)

Going Dark-projektet var uppe som en informationspunkt i riksdagens EU-nämnd den 1 december 2023. Justitieminister Gunnar Strömmer sa då att…

»Vi som land fortsätter att vara utomordentligt aktiva i detta och i gruppens arbete i syfte att kunna bidra till att det kan presenteras verksamma rekommendationer inför tillträdet av den nya kommissionen hösten 2024 och för att de rekommendationerna sedan ska genomföras.«

EU-nämnden hade inga frågor, åsikter eller kommentarer.

I anknytning till Going Dark-gruppens arbete gick de europeiska polischeferna ut via Europol med uppmaningen »European Police Chiefs call for industry and governments to take action against end-to-end encryption roll-out«.

Vad de vill ha är laglig tillgång (lawfull access by design) till kommunikationstjänsternas lagrade data och skanning i realtid efter olagliga aktiviteter i användarnas meddelanden.

I ett 42-punktsprogram vill Going Dark-gruppen nu att meddelande-appar skall certifieras av EU. Man vill ha inflytande över branschens produktprotokoll och tekniska arkitektur.

Gruppen vill ha ny datalagring. Den kräver tillgång till begärd data i läsbar (ej krypterad) form. Data om IP-nummer / port skall också lagras. Detta skall även gälla operatörer som är baserade utanför EU.

Utöver datalagring vill man också ha tillgång till data. (Här kan nämnas att Europols utökade mandat redan ger dem rätt att bereda sig tillgång till data hos privata aktörer. Detta gäller även data om personer som inte är misstänkta för brott.)

Man vill även kunna övervaka dig i din uppkopplade bil – och genom allt annat under rubriken internet of things.

Man efterlyser infrastruktur som är »compatible with the transfer in real time of interception of potentially very large amounts of data of various nature«.

Gruppen har tydligen problem med att komma åt »home routing« via 5G. Därför vill man vara med i utformandet av standarden för 6G. Och så vill man komma åt internettrafik som går via satellit.

Man vill ha ökade resurser, inte bara för att komma åt krypterad data utan även för att utveckla AI-verktyg för dataanalys. (Som Chat Control 2, i sin grundform.)

Gruppen vill även se en mekanism för gränsöverskridande utbyte av information om tekniska sårbarheter som kan utnyttjas för övervakning.

Man kräver »state-of-the-art technological solutions« och en ny researchgrupp för att komma åt totalsträckskrypterad /end-to-end-krypterad kommunikation.

Meddelandeplattformar som inte underkastar sig det ovanstående skall kunna utsättas för administrativa sanktioner och begränsad möjlighet att verka på EU:s marknad.

(När samma resonemang är på tapeten i förslaget om Chat Control 2 föreslås att meddelande-appar som inte lyder order skall förbjudas på de tekniska plattformarnas app-stores.)

Man talar till och med om fängelse för »non-cooperative hosting providers«.

Allt detta och mer därtill hoppas man skall ligga till grund för den nya EU-kommissionens arbete de kommande fem åren.

Här kan det vara på sin plats att konstatera att Europadomstolen i februari slog fast att kryptering är en mänsklig rättighet. Europakonventionen och EU:s egen rättighetsstadga säger att…

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

Även EU-domstolen har fattat i sammanhanget principiellt viktiga beslut. När den upphävde EU:s datalagringsdirektiv 2014 etablerade den principen: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Dessutom har Europaparlamentet – i samband med behandlingen av Chat Control 2 – slagit fast följande relevanta punkter:

  • Ingen skanning av innehållet i totalsträckskrypterad / E2EE kommunikation.
  • Övervakning skall inriktas mot personer och grupper där det misstänks förekomma olagligt innehåll – inte vara generell.
  • Beslut om övervakning skall fattas av en domstol.

Man kan också konstatera att det inte finns något säkert sätt att komma åt krypterad information utan att också göra den tillgänglig för kriminella, främmande makt och andra aktörer med onda avsikter. Det har gjorts försök. Alla har misslyckats.

Det gäller även client-side-scanning oavsett om den sker på system- eller applikationsnivå. Den kräver svagheter i hård- eller mjukvaran som kan missbrukas. Finns det en bakdörr kommer information om den att läcka. Inte ens CIA och NSA har lyckats hålla sina verktyg hemliga.

Här skall också påpekas att det redan finns verktyg för client-side-scanning på systemnivå (hemlig dataavläsning) som efter prövning kan sättas in mot personer som faktiskt är misstänkta för brott. Men EU:s ministerråd och Europol tycker uppenbarligen att det inte räcker.

Ju mer man gräver ner sig i pappren, ju mer uppenbart blir det att Chat Control 2 inte kan ses som ett isolerat förslag. Det är en del i en större drive för att komma åt privat kommunikation och data. Det handlade aldrig om barnen.

Länkar och resurser:
• High-Level Group “Going Dark” outcome: A mission failure »
• Going Dark expert group – EU’s surveillance forge »
• Going Dark: Ett amerikanskt-europeiskt samarbete för att knäcka privat kommunikation i det dolda. »
• Going dark – EU:s krig mot krypterad kommunikation »
• EU-kommissionen: High-Level Group (HLG) on access to data for effective law enforcement »
• Europol: European Police Chiefs call for industry and governments to take action against end-to-end encryption roll-out »
• Europol: Equilibrium between security and privacy: new report on encryption »
• Europadomstolen om rätten till krypterad kommunikation »
• UNHCR: What is Encryption? »
• Anti-encryption EU expert group to make access to data a political and technical standard »
• EU-Staaten wollen Zugriff auf verschlüsselte Daten und mehr Überwachung »
• First insight: 42 key points of the secret #EUGoingDark surveillance plan for the new EU Commission
• Going Dark-gruppens 42-punktsprogram »

EU-valet och internets framtid

av

Här är fyra frågor som borde vara aktuella i EU-valet: Chat Control 2, rätten till krypterad kommunikation, EU:s nya hat-förbud och ett nytt datalagringsdirektiv.

• Chat Control 2

EU-kommissionär Ylva Johanssons förslag om att låta AI granska innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden och konversationer – Chat Control 2 – står still.

Ministerrådet kan inte komma överens om någon gemensam kompromiss och Europaparlamentet har sagt nej till alla centrala delar i CC2.

Parlamentets beslut fattades i en unik bred enighet över partigrupperna, med hänvisning till att CC2 strider mot vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens.

På köpet hoppas parlamentet ha gjort sig av med en besvärlig fråga i EU-valrörelsen.

Inte desto mindre måste ett slutligt beslut om CC2 fattas under våren 2026, under nästa EU-mandatperiod. Och kommissionen och ministerrådet biter sig fortfarande fast vid det ursprungliga förslaget.

Socialdemokraterna tycks i huvudsak vara för CC2, även om de tillsammans med sin partigrupp i parlamentet står bakom parlamentets nej (tills vidare). Regeringspartierna är för CC2 i modifierad form, men står även de bakom Europaparlamentets nej.

Man kan ana en viss kognitiv dissonans. Det är uppenbart att man försöker vinna tid och ducka frågan om CC2 till efter EU-valrörelsen.

• »Going dark«

På initiativ av det tidigare svenska EU-ordförandeskapet har EU-kommissionen satt upp en ljusskygg »high level group« för att försöka bereda sig tillgång till totalsträckskrypterad (end-to-end-krypterad, E2EE) kommunikation.

(Från början var det en »high level expert group«, men ordet »expert« togs bort då expertgrupper enligt reglerna har större krav på öppenhet och transparens.)

Detta är en fråga där hela vår IT-säkerhet sätts på spel genom krav på bakdörrar till krypterad kommunikation. Här är både politiken och ordningsmakten pådrivande.

Denna ambition kolliderar dels med Europadomstolens beslut om att kryptering är en del av rätten till privat kommunikation, som är en grundläggande mänsklig rättighet. Dels mot EU-domstolens principiella beslut om att man får övervaka personer som misstänks för brott – men inte alla andra, hela tiden.

I sammanhanget kan noteras att det redan finns verktyg som hemlig dataavläsning för att övervaka personer som misstänks för brott. Vilket då sker med spionprogram på den misstänktes telefon och/eller dator.

Var Going Dark-projektet kommer att landa är oklart. Men det är uppenbart att Europaparlamentet har en viktig kontrolluppgift, så att projektet inte går bortom vad som kan accepteras i en demokratisk rättsstat och inom ramen för de mänskliga rättigheterna.

Europaparlamentet är rent av den enda institution som kan bedriva sådan tillsyn. Så det gäller att välja ledamöter som förstår och intresserar sig för frågan.

• EU:s nya hat-förbud

Under mandatperioden kommer EU att utöka katalogen över »EU-brott« med hat och hot. Andra exempel på EU-brott är terrorism och vapensmuggling.

För att göra detta måste EU:s institutioner komma fram till en definition av brottet och ett minimistraff. I en resolution som nyligen antogs ger Europaparlamentet kommissionen fria tyglar att definiera nästan vad som helst som hat. Detta kan bli helt tokigt.

M+KD+L+C+S+MP+V röstade för resolutionen. De bör avkrävas svar på vilka yttranden de vill förbjuda. Före valet.

Lagstiftningsprocessen kommer att äga rum under den kommande EU-mandatperioden.

• Datalagring

2014 upphävde EU-domstolen EU:s datalagringsdirektiv, för att det strider mot de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens.

Datalagring innebär lagring av metadata om allas telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, uppkopplingar och mobilpositioner.

Det var i samband med detta beslut som EU-domstolen etablerade principen: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Många medlemsstater (däribland Sverige) har med olika krumbukter och trots EU-domstolens protester fortsatt sin datalagring ändå. Nyligen föreslog en svensk utredning att den skall utökas. (Vårt remissyttrande.)

Både EU-kommissionen och ministerrådet är inne på att det behövs ett nytt datalagringsdirektiv som rundar domstolens principbeslut. Även detta är en process som kommer att hanteras under den kommande mandatperioden.

Glöm inte fråga dina EU-kandidater vad de tycker i frågorna ovan.

Hur mycket övervakning tål den svenska demokratiska rättsstaten?

av

Övervakningsstaten expanderar snabbt mot en punkt där den blir ett demokratiskt problem. Och regeringen ökar takten.

Det går alltid att finna skäl för mer övervakning. Frågan är dock hur omfattande övervakningsstaten kan bli innan våra medborgerliga rättigheter och vår demokratiska rättsstat hotas.

Det är också värt att komma ihåg att övervakning inte bara handlar om gängkriminalitet, terrorism och andra hot mot vårt samhälle. Storebrorsstaten kan – och kommer – även att drabba vanligt, hederligt folk.

Redan innan Tidö-regeringen var användningen av hemliga tvångsmedel omfattande i Sverige. Men de senaste åren har tempot i lagstiftningsarbetet ökat markant. Här är några exempel på beslut som redan fattats eller är på gång:

• Utökad möjlighet att använda hemliga tvångsmedel

Utvidgning av syfte och metod för en redan omfattande polisiär användning av avlyssning och övervakning.

Man utreder även frågan om ökad användning av hemliga tvångsmedel mot barn och unga.

• Preventiva tvångsmedel

Detta är lagstiftning som tillåter övervakning utan konkret misstanke om brott. Vilket i sig är ett brott mot rättsstatens grundläggande principer.

Nyckelordet i sammanhanget är »konkret«. Regeringen kommer undan med att det ändå i någon mening kan finnas en misstanke om pågående eller framtida brottslig verksamhet.

Med detta balanserar man verkligen på gränsen för vad som är acceptabelt med hänvisning till vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv.

Människor som inte misstänks för brott skall inte övervakas.

• Utökade möjligheter att använda preventiva tvångsmedel

Regeringen har just presenterat en utökning av lagen ovan till att även omfatta mindre allvarlig brottslighet. Tröskeln sätts vid brott som kan antas ge minst tre månaders fängelse.

Idag leder endast tre av tio fall av övervakning till åtal. Vilket antyder att problemet mer handlar om övervakningens kvalitet än dess kvantitet. Här är risken uppenbar att fler oskyldiga kommer att drabbas.

• Lagen om hemlig dataavläsning blir permanent

Hemlig dataavläsning handlar om att installera spionprogram i telefoner, datorer m.m. Enheten kan då användas för avlyssning och kontroll av allt som sker och finns på densamma.

Ett allvarligt problem är att användning av sådana spionprogram bygger på säkerhetsbrister i den programvara, de operativsystem och den IT-infrastruktur som vi alla använder.

För att hemlig dataavläsning skall kunna ske måste dessa säkerhetshål lämnas öppna (istället för att rapporteras in och åtgärdas). Detta öppnar även dörren för nätbedragare, hackare, främmande makt med flera. På så sätt blir vi alla mer sårbara online.

Dessutom lider hemlig dataavläsning av problemet att även oskyldiga människor i den övervakades omgivning kommer att drabbas.

• Mer kameraövervakning

Regeringen vill höja målet för antalet bevakningskameror från 1.600 till 2.400. Dessutom vill man göra det enklare för kommuner och regioner att använda kameraövervakning.

Samtidigt utreds ökad användning av biometri, vilket i detta sammanhang innebär automatiserad AI-stödd ansiktsigenkänning i realtid. Detsamma gäller ökad användning av automatisk avläsning av registreringsskyltar och direktåtkomst till trafikkameror.

• Utökad datalagring

En utredning föreslår att lagringen av metadata om alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, uppkopplingar, mobilpositioner m.m. skall utökas till att även omfatta meddelandetjänster online.

Detta gäller även sådana meddelandetjänster som använder totalsträckskryptering (E2EE). Vilket i så fall kräver ett förbud mot end-to-end-encrytion eller spionprogram i apparna eller på telefonen / datorn (som med hemlig dataavläsning ovan).

Här skall påpekas att EU-domstolen redan 2014 upphävde EU:s datalagringsdirektiv med hänvisning till att det strider mot vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv.

Enkelt uttryckt fastslog domstolen principen: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Trots detta fortsätter datalagringen i Sverige och många andra medlemsstater. Vilket EU-kommissionen inte visat några tecken på att ta tag i.

Och så här fortsätter det…

Existerande övervakning utökas ständigt vad gäller syfte och metod. Och nya former av övervakning tillkommer. Vilket står i konflikt med vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv:

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

Syftet med våra grundläggande mänskliga fri- och rättigheter är att skydda individen mot överheten. Därför skall de inte kompromissas bort eller kringgås.

Det finns inga tecken på att någon tänker stanna upp för att skaffa sig en helhetsbild av den svenska övervakningsstaten. Politikerna är inte ens intresserade av att utvärdera om den övervakning vi redan har är ändamålsenlig och fyller sitt syfte.

Därtill kan man lägga andra förslag som inte direkt handlar om övervakning men som ändå är högst problematiska i en demokratisk rättsstat. Till exempel anonyma vittnen.

Allt detta är sådant som kan användas av en framtida auktoritär regim för att kontrollera och förtrycka folket. Flera regeringar i EU har redan blivit påkomna med att ha planterat spionprogram i oppositionens och journalisters telefoner.

Det behövs inte ens ont uppsåt. Det räcker med dumhet, inkompetens, girighet, missriktad välvilja eller en dålig dag på jobbet för att olika övervakningsverktyg skall kunna användas på ett sätt som är förödande för den enskilde.

Naturligtvis krävs krafttag mot kriminella som kränker andras frihet, säkerhet och egendom. Men det måste gå att göra utan att upphäva de principer som är grundpelare för vår demokratiska rättsstat.

Europadomstolen: Totalsträckskryptering är en mänsklig rättighet

av

Europadomstolen försvarar rätten till totalsträckskrypterad kommunikation. Detta sätter käppar i hjulet för det svenska utredningsförslag som vill avskaffa den.

Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna (ej att förväxla med EU-domstolen) har nu slagit fast att myndigheterna inte har rätt att kräva ut nätanvändares totalsträckskrypterade (E2EE) kommunikation i läsbar form.

Domstolen slår alltså fast rätten till säker totalsträckskrypterad kommunikation.

Europadomstolen delar även EU-domstolens uppfattning om att datalagring (lagring av metadata om allas telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, uppkopplingar, mobilpositioner m.m.) strider mot vad de grundläggande mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat kommunikation.

Detta menar domstolen även gäller meddelandetjänster.

Domen är extra intressant för oss i Sverige. Här har en utredning nyligen föreslagit att:
i) datalagringen bör utökas till att även omfatta meddelandetjänster
ii) dessa på begäran skall tvingas lämna ut innehåll i elektronisk kommunikation till myndigheterna i läsbar form.

Båda dessa förslag säger alltså Europadomstolen nej till. Utöver deklarationen om de mänskliga rättigheterna hänvisas till flera principiella uttalanden av Europarådet (till vilket Europadomstolen är kopplad). Europarådet består av fler europeiska länder än EU och är organisationen bakom Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

Vad gäller den andra punkten menar domstolen helt korrekt att en operatör inte kan bereda sig tillgång till en användares totalsträckskrypterade meddelanden utan att samtidigt undergräva möjligheten till säker E2E-kryptering för alla.

Detaljerna i fallet rör meddelande-appen Telegram. Även om dess default-läge bara är kryptering mellan användare och meddelandeserver kan användare slå på totalsträckskryptering, vilket här är fallet.

Målet är mellan användare och ryska staten. Även om Ryssland lämnat Europarådet strax efter invasionen av Ukraina påbörjades ärendet tidigare och rör perioden då landet fortfarande var med.

Ärendet är av principiell betydelse och domen gäller alla Europarådets medlemsstater. Den är sprängstoff med tanke på att EU just nu försöker finna nya former för datalagring och för att kringgå totalsträckskrypterad kommunikation.

Det skall även bli intressant att se hur detta kommer att påverka utformningen av ny svensk lagstiftning om datalagring. Sådan kommer att bli nödvändig, då den nuvarande svenska lagen (trots att den skrevs om) fortfarande bryter mot den princip som slagits fast av EU-domstolen:

Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Länkar:
• Europadomstolens dom »
• Inlaga i processen från European Information Society Insitute (EISi) »

Relaterat från denna blogg:
• Ny svensk datalagring och bakdörrar till krypterad kommunikation »
• Striden om ett nytt datalagringsdirektiv i EU »
• Going dark – EU:s krig mot krypterad kommunikation »

Striden om ett nytt datalagringsdirektiv i EU

av

EU vill lagra metadata om dina elektroniska kommunikationer. EU-domstolen säger nej. Kommer Europaparlamentet att kunna försvara vår rätt till privatliv och privat kommunikation?

Datalagring är idén om att man skall spara data om alla människors telekommunikationer. (Vilket inte skall förväxlas med Chat Control 2, som handlar om att granska innehållet i folks meddelanden.)

Datalagring kan till exempel omfatta uppgifter om vilka samtal du ringt och tagit emot, SMS, e-post, dina uppkopplingar och mobilpositioner.

Denna information skall sparas hos operatörerna för att sedan vid behov kunna begäras ut av myndigheterna. (Det finns alternativ – som inte drabbar alla alltid – t.ex. Quick Freeze vid misstanke om brott eller allvarlig fara.)

Det påstods att datalagring bara skulle användas mot mycket allvarlig brottslighet. I Sverige kom den främst att användas för att jaga fildelare och av skattemyndigheterna för att snoka i folks privatliv.

Egentligen är nationell säkerhet och ordning nationell kompetens. Den krystade förklaringen till att EU kunnat lägga sig i är att man valt att se datalagring som en inre marknadsfråga på den europeiska telemarknaden, så att det blir likadant överallt.

På så sätt kunde medlemsstaternas inrikes- och justiteministrar få igenom övervakning på europeisk nivå som de i många fall hade haft svårt att driva igenom på hemmaplan. I vart fall inte utan en massa protester.

Det verkliga skälet är övervakning, vilket man aldrig förnekat. Idén kom från den dåvarande svenske justitieministern Thomas Bodström (S) och direktivet trädde ikraft år 2006, efter en lång strid mellan EU:s ministerråd och parlament.

År 2014 upphävdes EU:s datalagringsdirektiv av EU-domstolen, som ansåg att det strider mot vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat kommunikation.

Enkelt uttryckt är domstolens linje: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Vissa medlemsstater har slutat med datalagring. Andra har skrivit om sina lagar för att försöka kringgå EU-domstolens beslut. Och några trotsar domstolen och fortsätter som tidigare.

Gång på gång på gång har EU-domstolen underkänt de listigt omskrivna nationella lagarna och tagit länder som struntar i domstolens förbud mot svepande, urskiljningslös datalagring i örat.

I riksdagen stötte den svenska implementeringen på patrull och började gälla först år 2012. Efter att EU-domstolen upphävt datalagringsdirektivet 2014 lät regeringen snabbutreda frågan och kom fram till att den svenska datalagringen ändå kunde fortsätta.

2016 underkände EU-domstolen den svenska lagstiftningen som sedan skrevs om. Även dagens svenska datalagring strider mot grundprincipen i EU-domstolens dom från 2014, men har inte prövats på nytt.

Med anledning av det tillsatte regeringen en ny utredning, som presenterades i slutet av maj förra året. I den föreslås att datalagring skall kunna ske och omfatta alla under en begränsad tid – och/eller att riktad datalagring skall kunna ske på vissa platser. (Vilket EU-domstolen lämnat visst utrymme för.)

Vi rapporterade då:

»Vilket leder till att utredaren glatt konstaterar att man kan övervaka uppåt 70% av befolkningen – om man gör en sådan bedömning från kommun till kommun.«

Utredningen föreslår även datalagring för alla meddelande-appar och liknande former av elektronisk kommunikation. (Plus att myndigheterna skall kunna kräva ut innehåll i krypterad information i läsbar form, från operatörerna. Fast det är en annan fråga.)

Du kan läsa vårt kritiska remissyttrande över utredningen här. »

TL;DR:

»Stiftelsen konstaterar att utredningen inte håller sådan kvalitet att den kan ligga till grund för lagstiftning. Bland annat bygger delar av betänkandet på missuppfattningar om hur internet- och telekommunikationer fungerar. Vidare konstateras att förslaget är oproportionerligt, strider mot skyddet av privatliv och privata kommunikationer, och med stor sannolikhet strider mot unionsrätten.

Med hänvisning till ovanstående avstyrker Stiftelsen förslaget.«

Frågan är nu justitieminister Strömmers (M) problem. Men den är också på väg mot ett omtag i EU.

Såväl kommissionen som ministerrådet är angelägna om att få fram ett nytt datalagringsdirektiv på EU-nivå. Vilket kan komma att bli en stor fråga under EU:s nästa mandatperiod, 2024-29.

Saken är som sagt att man försökte införa denna typ av massövervakning i hela EU bakvägen, som en inre marknadsfråga då EU saknar beslutskompetens på säkerhetsområdet. Och när EU-domstolen sedan upphävde datalagringsdirektivet innebar det att inte ens medlemsstater på egen hand får bedriva urskiljningslös datalagring. Vilket de kanske hade kommit undan med, om de inte hade gjort den till en EU-fråga i ruta ett. Vilket nog får ses som något av ett självmål.

I sammanhanget bör nämnas att EU-kommissionen konsekvent vägrat tillrättavisa de medlemsstater som inte följer EU-domstolens beslut. Så mycket för dess roll som EU-fördragens väktare.

Ny datalagring diskuteras bland annat i den hemlighetsfulla »högnivå-grupp« som EU tillsatte under det senaste svenska ordförandeskapet (vars huvudsakliga syfte är att försöka komma åt krypterad kommunikation).

Det skall också noteras att Europols nyligen utökade mandat ger EU:s polismyndighet rätt att bereda sig direkt tillgång till data hos privata operatörer. Vilket möjligen kan vara att kratta manegen för ny datalagring. (2013 försökte svenska Säpo få sådan direktåtkomst till data från datalagringen hos svenska internetoperatörer.)

Vi vet ännu inte hur ett nytt förslag till datalagringsdirektiv kan komma att se ut. Men vi vet att det är en högt prioriterad fråga för kommissionen och ministerrådet.

Detta borde bli en fråga i sommarens EU-val.

I grunden kokar allt ner till artikel 7 i EU:s människorättsstadga, som är en del av EU:s fördrag:

»Var och en har rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv, sin bostad och sina kommunikationer.«

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger i artikel 8:

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

Det finns alternativ till datalagring, som inte kräver svepande övervakning av alla och registrering av alla dina tele/nät-kommunikationer.

Principen är enkel: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Ny svensk datalagring och bakdörrar till krypterad kommunikation

av

Den förra regeringen tillsatte en utredning om datalagring och krypterad kommunikation. Dess förslag bygger på missuppfattningar om hur internet och telekommunikationer fungerar, är oproportionerliga, strider mot skyddet för privatliv och privata kommunikationer samt mot EU-rätten. Nu förväntas den nya regeringen göra utredningens förslag till lag.

Den 1 november gick remisstiden ut för SOU 2023:22 om »Datalagring och åtkomst till elektronisk information«.

Datalagringen har varit en surdeg i tio år, sedan EU-domstolen upphävde EU:s datalagringsdirektiv med hänvisning till de mänskliga rättigheterna.

Domstolens position kan enkelt beskrivas så här: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Den dåvarande socialdemokratiska regeringen hoppades att den svenska lagen om datalagring skulle klara sig. Men 2016 fann EU-domstolen att även den var oförenlig med EU-rätten.

Vilket ledde till en ny svensk lag – som i princip har samma grundläggande fel som den förra. Enda skälet till att den finns kvar är att den (ännu) inte prövats i EU-domstolen.

Medveten om detta tillsatte justitieminister Morgan Johansson (S) en utredning, som under försommaren presenterades för den nya regeringen och justitieminister Gunnar Strömmer (M).

Som utredningens namn antyder handlar denna utredning inte bara om datalagring, utan även mer allmänt om myndigheternas »åtkomst till elektronisk information«.

Vilket i stycken leder till begreppsförvirring. Nu rör man ihop lagring av metadata (datalagring) med mer allmän tillgång till innehållet i elektroniska kommunikationer. Förmodligen hade det varit bättre att utreda frågorna var och en för sig.

• Datalagring

Vad gäller datalagringen föreslår utredningen att man antingen kan välja att lagra all kommunikationsdata (nationell säkerhetslagring) i händelse av ett nationellt nödläge under en begränsad tid, på inrådan av Säpo.

Eller att man ägnar sig åt riktad lagring – till exempel vid större stationer i kollektivtrafiken, i områden med hög brottslighet och där det kan tänkas bli trubbel.

Varpå utredaren glatt konstaterar att man kan övervaka uppåt 70% av befolkningen – om man gör en sådan bedömning från kommun till kommun.

I vart fall det senare skulle inte tåla en granskning i EU-domstolen.

Med ett väldigt krystat resonemang menar utredaren att det vore att bryta mot de mänskliga rättigheternas krav på rätten till privatliv att inte upphäva samma mänskliga rättigheter. Ur vårt remissvar:

»Utredaren menar där att skrivningen i artikel 8 i Europakonventionen om att det finns en skyldighet för det allmänna att tillförsäkra enskilda skydd för privat- och familjeliv innebär att (vissa) integritetsintrång bör kriminaliseras.

För att sådana brott ska kunna bekämpas krävs i sin tur att staten har tillgång till effektiva utredningsverktyg och eftersom datalagring, enligt utredaren, är ett sådant skulle frånvaro av datalagring innebära ett staten inte levde upp till de enskildas konventionsskyddade rätt till skydd av privatlivet.

Därmed kan enligt utredaren inte heller artikel 8 i Europakonventionen i användas för att begränsa datalagring. En begränsning blir i stället ett brott mot artikel 8.

Utifrån detta synsätt skulle förstås inte endast utebliven datalagring hota integriteten utan också varje uteblivet intrång i enskildas privata sfär (så länge det motiverades med brottsbekämpning).

Att inte kränka människors integritet skulle innebära att man kränkte deras integritet. Orwell hade inte kunnat uttrycka det bättre.«

I sammanhanget kan även noteras att de grundläggande mänskliga rättigheterna är till för att skydda individen mot staten – inte individer mot andra individer. För det senare finns vanlig lagstiftning.

• Krypterad kommunikation

I den del av utredningen som handlar om »åtkomst till elektronisk information« kan man läsa följande:

»Även tillhandahållare av Noik (nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster) ska alltså vara skyldiga att bedriva sin verksamhet så att beslut om hemliga tvångsmedel kan verkställas och så att verkställandet inte röjs. Det omfattar även de fall en tillhandahållare för sina kunder möjliggör totalsträckskryptering, dvs. när bara sändare och mottagare har tillgång till meddelandena i läsbar form. I dessa fall innebär anpassningsskyldigheten att tillhandahållaren ska kunna göra uppgifterna tillgängliga för brottsbekämpande myndigheter i läsbar form.«

Det vill säga att man kräver bakdörrar till krypterad kommunikation.

Ur vårt remissvar:

»En bakdörr i en tjänst kan inte begränsas till dem som har laglig tillgång till den. Finns den kan den utnyttjas av alla som känner till den, det inkluderar både organiserad brottslighet som främmande makts underrättelsetjänst. Förekomst av bakdörrar skulle sannolikt också i praktiken användas av kriminella och andra illasinnade aktörer i betydlig större utsträckning än av brottsbekämpande myndigheter.

För en kriminell är alla som har den aktuella bakdörren potentiella måltavlor (exempelvis för bedrägerier) medan brottsbekämpande myndigheter normalt är inriktade på en viss misstänkt person eller en grupp misstänkta personer. (…)

Många av de tjänster som erbjuder säkra kommunikationer idag är utländska och vänder sig till globala marknader. Det är inte sannolikt att de kommer att avskaffa totalsträckskryptering eller införa bakdörrar på grund av svenska myndighetskrav. Snarare kommer de att sluta erbjuda dessa tjänster i Sverige.«

• Vad händer nu?

Remisstiden är ute och nu skall regeringen försöka göra lag av det hela.

Det utredningen skriver om datalagring är inte i enlighet med EU-domstolens beslut och EU-rätten – eller bara orimligt i största allmänhet.

Dessutom tyder det mesta på att EU:s beslutsapparat ändå kommer att göra ett omtag vad gäller datalagringen under nästa mandatperiod 2024-29

Att ge sig på totalsträckskryptering är att förklara krig mot internet. Vilket vi kunde se under förra årets strid om Chat Control 2 – som bland annat landade i att Europaparlamentet tog principiell ställning för rätten till krypterad kommunikation.

Detta känns som en utredning som mest tillsatts för att skjuta problem på framtiden. Och när framtiden nu är här finns ändå inga bra eller rimliga svar.

Ett sista citat, ur vårt remissvar:

»Stiftelsen konstaterar att utredningen inte håller sådan kvalitet att den kan ligga till grund för lagstiftning. Bland annat bygger delar av betänkandet på missuppfattningar om hur internet- och telekommunikationer fungerar. Vidare konstateras att förslaget är oproportionerligt, strider mot skyddet av privatliv och privata kommunikationer, och med stor sannolikhet strider mot unionsrätten.

Med hänvisning till ovanstående avstyrker Stiftelsen förslaget.«

Länkar:
• Yttrande/Remiss över SOU 2023:22 ”Datalagring och åtkomst till elektronisk information” Ju 2023/01326 (PDF) »
• Regeringen: Datalagring och åtkomst till elektronisk information »
• SOU 2023:22 Datalagring och åtkomst till elektronisk information (PDF) »
• Utredning: Data om all slags meddelanden bör lagras »
• Datalagring – olaglig övervakning fortsätter och utökas »
• Going dark – EU:s krig mot krypterad kommunikation »

Going dark – EU:s krig mot krypterad kommunikation

av

Den svenska regeringen öppnade Pandoras ask. Nu planerar EU kriget mot kryptering och ny datalagring i en hemlig grupp bakom stängda dörrar.

För snart ett år sedan höll EU:s justitie- och inrikesministrar ett informellt möte i det då nytillträdda ordförandelandet Sverige. Efter lunch torsdagen den 26 januari var det dags att ge sig i kast med den svenska regeringens arbetsdokument »Going dark«.

Inledningen beskriver allehanda brottslig verksamhet som är kopplad till nätet och vilka problem detta medför för de rättsvårdande myndigheterna. Speciellt då krypterad kommunikation. Fast med betydande demokratiska brasklappar:

»In the view of the Presidency, it is therefore time to discuss ways and means to uphold the rule of law in the digital era, while preserving security, protecting privacy and fundamental rights, and also increasing European competitiveness. Effective law enforcement, acting in full compliance with democratic values, is a prerequisite for protecting the fundamental rights of our citizens, including the right to the protection of personal data, respect for private and family life, and freedom of expression.


In light of this, the Presidency wishes to initiate a holistic discussion, rooted in fundamental rights and also legal and technical realities, on access to data for law enforcement and judicial purposes. This discussion should seek to reconcile the protection of the right to a private life and personal data with the need for secure online environments and digital services to ensure the protection of victims of crime and keep our citizens and societies safe.«

Vilket faktiskt låter relativt balanserat. Problemet är att när man väl öppnat lådan kommer även de mindre balanserade, de dåliga och de direkt farliga förslagen. Så är det i princip alltid i EU – hur vackert man än uttrycker sig i ruta ett. The cat is out of the bag.

Dokumentet fortsätter att problematisera kring frågan med krypterad kommunikation och uppmanar till diskussion med alla inblandade intressenter. Allt är mycket allmänt hållet.

Det hela landade i att man skulle tillsätta en »High-Level Expert Group«. Därmed hamnade det hela under EU-kommissionen och inrikeskommissionär Ylva Johansson.

Gruppens syfte är att formulera en »strategisk vision för framtiden« och att föreslå hur man kan utöka och förbättra myndigheternas tillgång till data. (I sammanhanget kan nämnas att Europol nyligen fick rätt att bereda sig tillgång till data hos privata aktörer.)

Snabbt ändrades namnet från »High-Level Expert Group« till »High-Level Group«. För expertgrupper gäller nämligen högre krav på öppenhet och allsidighet, vilket man kanske tyckte var olämpligt i detta fall.

Under det svenska ordförandeskapets sista dagar, i juni 2023 höll denna grupp sitt första möte. Någon diskussion med alla inblandade intressenter var det inte längre fråga om. Men den kallar sig fortfarande en »collaborative and inclusive platform« på sin hemsida.

Enligt regelverket kan gruppen bjuda in representanter från en privata sektorn, akademien, NGOer, advokater och dataskyddsexperter vid enstaka tillfällen. Inga sådana finns dock representerade i gruppen.

Efter att detta uppmärksammats har man dock lovat att bjuda in representanter för civilsamhället till ett möte, efter årsskiftet.

Den europeiska dataskyddsmyndigheten EDPS och en representant för Europaparlamentets människorättsutkott LIBE kan – men måste inte – erbjudas observatörsstatus.

Så vilka sitter då i denna högnivågrupp? Svaret är att det får vi inte veta. Det går visserligen att begära ut en deltagarlista – men bara med alla namn maskade.

Här formas framtidens övervakning, bakom stängda dörrar. På sina möten har gruppen bland annat diskuterat client-side-scanning (på din telefon), tillgång till data hos operatörerna, tillgång till data i transit, statstrojaner och hur man skall komma runt EU-domstolens förbud mot generell datalagring.

Detta är inte riktigt den bild den svenska regeringen målade upp i sin skrivelse i januari:

»The Presidency aims to enable and promote such discussions. They should involve all relevant stakeholders, with the objective of identifying and presenting common solutions to better ensure access to data, electronic evidence and information for law enforcement and judicial purposes, while upholding the protection of fundamental rights and the security of electronic communications.«

Man upphör aldrig att förvånas över den svenska naiviteten i EU-sammanhang.

Djuplänkar i texten, huvudlänk här:

• Netzpolitik: Hinter verschlossenen Türen »