Artikel 11 & 13: Försöker Europaparlamentet lura folket?

Klockan tickar. På fredag (18/1) spikar EU:s ministerråd sitt senaste förhandlingsmandat om det nya direktivet om upphovsrätt. Och på måndag (21/1) hålls de avslutande förhandlingarna mellan EU:s institutioner. Läget är låst och allt talar för att artikel 11 (»länkskatten«) och artikel 13 (uppladdningsfiltret) kommer att stå kvar i texten.

Samtidigt pågår en kamp om verklighetsbilden. I en Q&A på sin hemsida försöker Europaparlamentet tona ner vad som är på gång. Mike Masnick på Techdirt har granskat dess påståenden. Och han går rakt på kärnfrågan… »in a bit of hilarious theater, the agreement says it does not require filters… but there is literally no way to comply with the law without filters«.

I sin genomgång visar Masnick hur det nya direktivet blir ett hinder för nya media, nya medborgarjournalister och nya kulturskapare – och att Europaparlamentet bara bryr sig om de som är etablerade, det vill säga Big Media och Big Entertainment.

There is no evidence at all that ”online platforms and news aggregators are reaping all the rewards.” That is a complete and total myth. What JURI is really talking about are exactly two platforms: Google News and YouTube. Google News doesn’t run any ads in most locations, so it’s not ”reaping all the benefits,” it’s sending lots of traffic to news sites. For free. YouTube, meanwhile, is paying out tons of money to artists who choose to put their music on the site, and has already instituted the most advanced filter of its kind to stop infringement (and it’s terrible).

Europaparlamentet påstår vidare att det nya direktivet inte skapar några nya rättigheter för artister och journalister. Masnick kontrar:

This is so misleading that it’s extremely close to being an outright lie. It does not create any new rights for ”artists and journalists.” But it absolutely does create massive new rights for ”record labels and news publishers.” Notice how that’s different? This is a pretty amazing scam by JURI, though, to first argue this is about helping artists and journalists, then claiming it creates no new rights for them, while ignoring that it does create those new rights for the gatekeepers who have a long history of screwing over musicians and journalists.

Europaparlamentet påstår att direktivet inte skapar några nya skyldigheter för onlineplattformar och nyhetsaggregatorer, utan att man bara upprätthåller existerande regler. Masnick:

This is an outright lie. It creates massive new obligations for online platforms — including having to license works that their users upload (which has never been required before) or to install expensive, faulty, censorship filters. There is nothing in there about ”better respecting obligations.” It is creating huge new obligations. Obligations that will be impossible for nearly every internet platform to meet.

Parlamentet påstår att det som idag är lagligt och tillåtet att dela kommer att fortsätta vara lagligt och tillåtet att dela. Vilket tyder på att de folkvalda inte förstår vad de sysslar med. Masnick, igen:

This, too, is incredibly malicious and deceptive. Yes, what is currently legal for users to share will remain legal. But no online platform will allow for it, because of the massive legal liabilities created by this Directive.

Så där fortätter det. Europaparlamentets påståenden – på dess officiella hemsida – plockas isär ett efter ett. De är i bästa fall bara varm luft, i värsta fall ett försök från de folkvalda och deras funktionärer att missleda allmänheten. Listan är besvärande lång.

Läs själv och bilda dig en uppfattning:
• Techdirt: EU Parliament Puts Out Utter Nonsense Defending Copyright Directive »
• Europaparlamentet: Q and A on the draft digital copyright directive »

Sammanfattningsvis står sig kritiken mot detta nya direktiv. Artikel 11 (»länkskatten«) kommer att skada den öppna demokratiska debatten och att göra livet svårt för små publicister. Artikel 13 (uppladdningsfiltret) kommer att leda till censur på lösa grunder, till att de olika plattformarnas villkor kommer att ändras på ett sätt som drabbar internets frihet, till granskning och analys av allt alla lägger upp – samt till att makten över det fria ordet flyttas från lagarna och domstolarna till nätjättar som Facebook och Google.

Detta måste stoppas!

/ HAX

Hur tänker Sverige rösta om »länkskatt« och uppladdningsfilter på fredag?

På fredag (18/1) kommer EU:s ministerråd att bekräfta sin position om EU:s nya direktiv om upphovsrätt. Och på måndag (21/1) blir det en sista förhandlingsrunda mellan Europaparlamentet, ministerrådet och EU-kommissionen.

Fortfarande är positionerna låsta och det ser ut som att så väl artikel 11 (»länkskatten«) som artikel 13 (uppladdningsfiltret) kommer att finnas kvar i förslaget.

På fredag skulle Sverige kunna göra skillnad. Den svenska regeringens position är för tillfället milt skeptisk till »länkskatten« och avvaktande positiv till uppladdningsfiltret. På ministerrådets möte skulle Sverige kunna ändra sin position – och säga nej rakt av.

Men det kommer knappast att ske. Vi har ingen regering – och kommer nu sömngångarmässigt att stödja en politik som kommer att förändra internet som vi känner det, till det sämre.

Särskilt uppseendeväckande är detta eftersom Miljöpartiet – som är motståndare till både artikel 11 & 13 i Europaparlamentet – har låtit sossarna göra som de vill i ministerrådet. MP sitter i regeringen och har därmed ett direkt ansvar för vad som sker. Men genom ointresse, passivitet, dålig koll eller i värsta fall god min i elakt spel har de låtit den regering i vilken de själva sitter driva en linje som de rimligen vet är både dum och farlig.

Man kan argumentera att det vore olämpligt av övergångsregeringen (som ju har begränsat politiskt mandat) att backa upp en linje som den vet kommer att leda till omfattande protester – och få negativa, oförutsedda och oönskade konsekvenser för hela informationssamhället. Man borde istället rösta nej, rakt av.

Men ingen tycks bry sig. Beslutsprocessen rullar på utan varesig svensk debatt, input eller genomtänkt position.

Samtidigt visar det rumänska EU-ordförandeskapet hur dålig markkontakt det har. Dess enda konkreta åsikt än så länge är att människor kanske skall få fortsätta ladda upp memes – men bara sådana de gjort själva…

I rest my case.

/ HAX

Skarpt läge om nätcensur och »länkskatt« i EU

Nu går hanteringen av EU:s nya direktiv om upphovsrätt in i sin slutspurt. Och mycket talar för att såväl förslagen om nätcensur (uppladdningsfilter, artikel 13) och »länkskatt« (artikel 11) kan komma att klubbas igenom. Detta om inte internet, dess aktivister och andra vänner av ett öppet samhälle genast höjer sina röster.

Fredag den 18 januari behandlas frågan på nytt i EU:s ministerråd. Måndag den 21 januari hålls den sista förhandlingsrundan mellan Europaparlamentet, ministerrådet och EU-kommissionen. Sedan klubbas direktivet i Europaparlamentets plenum vid någon av följande sessioner: 25-28/3, 11-14/4 eller 15-18/4.

En sammanställning av läget i sak finner du hos den tyska, piratpartistiska ledamoten av Europaparlamentet, Julia Reda: Article 13 is almost finished – and it will change the internet as we know it »

Sammanfattningsvis ser det ut som om man tänker gå vidare med det uppladdningsfilter som kommer att tvinga nätplattformar som Youtube, Facebook, Twitter m.fl. att filtrera och analysera all text, alla bilder, allt ljud, all musik och all video som alla användare laddar upp. För att sedan, i förekommande fall, censurera innehåll – i en process som står helt utanför rättsstatens normala rutiner.

Detta kommer att slå hårt mot all sorts fria kreatörer. Youtube överväger att helt blockera användare från EU om förslaget blir verklighet – då en filtrering av allt som alla lägger upp kommer att bli komplicerad, dyr och förmodligen omöjlig att genomföra.

En konsekvens kan komma att bli att de sociala plattformarna kommer att skalas av till att i princip bara innehålla bilder på folks lunch. Detta kommer att bli ett slag mot hela samhällsdebatten på nätet. Och ett steg tillbaka från en uppkopplad värld där vi delar all världens kunskap och kultur.

Samtidigt kommer den så kallade »länkskatten« (som kräver licensiering av allt mediematerial som delas) att göra det svårt, dyrt eller rent av omöjligt att länka in nyheter ur samhällsdebatten på sociala plattformar. Detta är ett hot mot den fria, demokratiska debatten.

Nu är det dags att höja sin röst och protestera – till försvar för ett fritt och öppet internet. Till försvar för en levande samhällsdebatt. Till försvar för informationens frihet. Till försvar för kreativitet, kunskap och fri kultur. Till försvar för ett öppet informationssamhälle.

Nu är det upp till dig att säga ifrån, om du inte vill leva i ett tystare och censurerat samhälle.

/ HAX

P.S. Demonstrera gärna mot artikel 11 & 13 på lördag den 19 januari »

19 januari: Demonstrationer i Stockholm och Göteborg mot artikel 11 & 13

Enligt den senaste informationen kommer det att hållas demonstrationer mot artikel 11 (»länkskatten«) och artikel 13 (uppladdningsfiltret) i EU:s nya direktiv om upphovsrätt både i Stockholm och Göteborg.

Stockholm: Lördag 19 januari kl 14 på Sergels Torg. (Facebook-arrangemang»)

Göteborg: Lördag 19 januari kl 14 på Götaplatsen. (Facebook-arrangemang»)

Tidpunkten är väl vald, eftersom nästa förhandlingsrunda mellan EU:s institutioner kommer att hållas måndag den 21 januari. Därför är det också viktigt att det dyker upp folk och att det blir bra arrangemang – för att hålla trycket uppe.

Slut upp – eftersom både Sergels Torg och Götaplatsen är stora ytor, där det krävs mycket folk för att det skall se bra ut.

Tysk säkerhetsskandal med ironisk twist

I Tyskland har ett antal offentliga personer, främst politiker blivit doxade. På Twitter har spridits bilder av dem från Facebook, hemliga mobilnummer, räkningar och sådant. Detta hann pågå i form av en adventskalender med en tweet varje dag under hela december månad, innan någon kom sig för att reagera.

Den 20-årige gärningsmannen är studerande och bor i sitt pojkrum hemma hos mamma och pappa. Han är nu försatt på fri fot. Vilket i sig är lite uppseendeväckande. Köpte statens högsta säkerhetsapparat verkligen förklaringen att landets ledning blivit doxad på kul, bara sådär? Håller den tyska statsförvaltningen på att utveckla humor?

Ynglingen har faktiskt medgivit ett slags politiskt motiv. Att han har doxat personer som han tycker sagt dumma saker. Sedan finns naturligtvis reservationen i att ingen från AfD blivit uthängd.

Däremot har det blivit ett himla hallå i regeringskretsar. Krismöten, presskonferenser, kraftåtgärder och muller. Av tv-nyheterna förstod jag att man nu avser att öka säkerheten. Men jag är inte riktigt säker på att det framgick hur. Eller för vem.

Kalabalik i en statsapparat som själv suger upp information om medborgarna. Som feedar amerikanska NSA & Co med astronomiska mängder insamlad data om människors kommunikationer. Och som sedan får skrivet på näsan att information läcker. Detta är närmast sedelärande.

Plötsligt dök det alltså upp en Twittrare – mitt i övervakningsstaten – som hann lägga ut lite privata data om överheten. Merkels senaste räkning från Amazon, kanske. Och säkert en hel del rätt känsliga saker.

Detta har varit huvudnyhet på tyska tv-nyheterna i flera dagar. Men ironin tycks än så länge ha gått journalistkåren förbi. Och tanken är ju faktiskt att folket skall veta allt om makten. Om överheten inte har något att dölja – då har den enligt sitt eget sätt att resonera inte heller något att frukta. Eller hur?

Men vad staten vet om medborgarna, det är allt för få bekymrade över. (Och då bor jag ändå i Tyskland, där det faktiskt finns en ideologiskt driven och rättighetsmedveten nätfrihetsrörelse.)

Samtidigt växer övervakningen av folket över tid, i takt med teknikhopp och politiska initiativ. Frågan medborgarna förr eller senare bör ställa sig är om de verkligen är redo att utelämna sig helt, inför överhetens granskande ögon.

Detta gäller ju inte bara Tyskland, utan nästan alla länder. Inte minst Sverige. Är det någon som över huvud taget har en helhetsbild av den svenska övervakningsstatens totala verksamhet och verktyg?

Hela historien om Twitter-doxaren, på engelska, med detaljer, hittar du hos The Local.de.

/ HAX

Artikel 11 & 13: Nya datum

Kampen mot artikel 11 (»länkskatt«) & 13 (uppladdningsfilter) i EU:s nya direktiv om upphovsrätt fortsätter. Ny information om vissa nyckeldatum har nu tillkommit.

Fredag den 18 januari kommer EU:s medlemsstater att diskutera direktivet i ministerrådet. Detta halvår är Rumänien (som tyvärr inte riktig verkar ha grepp om sitt uppdrag på grund av problem hemma) ordförandeland.

Här är det läge att driva på för att Sverige skall säga nej till både artikel 11 och 13. Vilket möjligen kan bli enklare om vi har en regering till dess.

Måndag 21 januari (ändrat från den 14:de) är det nya trialogförhandlingar mellan Europaparlamentet, ministerrådet och EU-kommissionen. Det sägs att detta kommer att vara den sista förhandlingsrundan, men det har man ju även sagt tidigare.

Som vanligt gäller det att hålla trycket uppe mot Europaparlamentets ledamöter och medlemsstaterna inför dessa förhandlingar.

Lördag den 19 januari kl 14 är det demonstrationer mot artikel 11 & 13 runt om i Europa. I Sverige verkar det än så länge bara bli demonstration i Göteborg, på Götaplatsen. Förhoppningsvis blir det fler. Läs mer om alla inplanerade demonstrationer i olika länder här.

Ta tillfället i akt och visa vad du tycker genom att delta i demonstrationerna!

/ HAX

Vänstern, finansbranschen och det fria ordet

En företeelse i tiden är att man försöker tysta politiska motståndare. Mest uppmärksammade är kanske de amerikanska universitetens »Social Justice Warriors« (SJW) – som ofta försöker hindra akademiker och andra från att tala och hålla föreläsningar.

Detta har spridits ut i samhället i övrigt, till exempel i form av »de-plattformering«. Det vill säga att frispråkiga samhällsdebattörer och nätprofiler får basen för sin ekonomiska existens undanryckt.

Det kan handla om att man försöker förmå annonsörer att bojkotta vissa internetprofiler, som framförallt vänstern upplever som utmanande. Detta kan ske direkt – eller indirekt, genom påtryckningar mot plattformar som till exempel Youtube.

Men det kan även ta sig formen att samhällsdebattörer får uppleva hur arbetsgivare och uppdragsgivare tar sin hand ifrån dem – efter organiserade kampanjer från politiska motståndare.

Detta är ett fenomen som i princip alltid riktas mot samhällsdebattörer som befinner sig på politikens högra planhalva. Och de organiseras i princip alltid av vänsterkrafter. Vänstern såväl definierar som surfar på vad som anses vara politiskt korrekt.

En intressant aspekt av detta fenomen är att allt fler företag ställer sig på samma sida som de som vill tysta andra.

Till exempel har vi sett hur Patreon kastat ut nätprofiler (som inte gjort något mer uppseendeväckande än argumenterat för en åsikt) från sitt nätverk – på vilket läsare, tittare, lyssnare och följare kunnat ge ett månatligt ekonomiskt bidrag.

Detta leder i sin tur till att många – både givare och mottagare – kommit att bojkotta Patreon och söka sig till andra alternativ. Alternativ som sedan kommit att bojkottas av centrala betalningsförmedlare, som kreditkortsföretagen och PayPal.

Här går alltså stora, globala finansbolag in och spelar en aktiv roll i de-plattformering och i att tysta fria röster.

Detta är inget nytt fenomen. När jag jobbade i Europaparlamentet lyfte vi frågan om att kreditkortsföretagen vägrade befatta sig med Wikileaks. Resultatet blev att parlamentet uttalade att sådana bojkotter är problematiska och ett ofog.

På ett annat plan har vi kunnat se hur samma betalningsförmedlare stängt ner sina betalningskanaler för till exempel postorderföretag som säljer sexleksaker. Av »moraliska« skäl.

Finansbolag har naturligtvis rätt att göra affärer med vem de vill. Men de bör också betänka sitt ansvar, när de innehar en dominerande position på marknaden för betalningsförmedlare.

Den rimliga principen borde vara att acceptera betalningar för all verksamhet som är laglig – istället för att agera moralpolis, utifrån subjektiva värderingar och diverse påtryckningar.

På sikt är en sådan princip den enda hållbara – eftersom de aktuella bolagen annars inte kommer att kunna freda sig mot allehanda särintressen som vill tysta och skada andra.

Det bör även ligga i dessa betalningsförmedlares och finansbolags långsiktiga intresse att låta lagstiftning – och inget annat än lagstiftning – styra vilka aktörer de befattar sig med. Detta inte minst då de själva, i sin verksamhet är beroende av en fungerande rättsstat.

/ HAX

Relaterat:
• Frihetsfana under Sargon of Akkad »

Ingen kommer undan Facebook

En majoritet (61%) av de Android-appar som testats sänder data till Facebook – även om du inte är inloggad där, eller ens har Facebook. Detta avslöjade den brittiska organisationen Privacy International på Chaos Communication Congress i mellandagarna.

Facebook routinely tracks users, non-users and logged-out users outside its platform through Facebook Business Tools. App developers share data with Facebook through the Facebook Software Development Kit (SDK), a set of software development tools that help developers build apps for a specific operating system. Using the free and open source software tool called ”mitmproxy”, an interactive HTTPS proxy, Privacy International has analyzed the data that 34 apps on Android, each with an install base from 10 to 500 million, transmit to Facebook through the Facebook SDK.

Detta kan alltså ha drabbat upp till en halv miljard användare världen runt.

Facebook lägger i sin tur ansvaret på app-utvecklarna. De säger också att detta inte är något som är specifikt för Facebook, utan att samma sak gäller för till exempel Amazon, Google och Twitter.

Detta väcker principiellt viktiga frågor. Är det över huvud taget möjligt för Andriod-användare att använda sina telefoner och plattor utan att mata nätjättarna med (ofta känslig) privat data? Med vilken rätt samlar man in data om användare som inte givit sitt samtycke?

I ett vidare perspektiv kan man även konstatera att det är ytterst oklart i vilken utsträckning nätjättarna delar information med olika myndigheter. (För att de måste, eller för att de helt enkelt säljer information till dem.)

Detta kan bli ett viktigt test vad gäller EU:s dataskyddsförordning, GDPR. Och det kan då komma att bli riktigt dyrt för Facebook.

För vanliga användare finns bara en slutsats att dra: Använder man modern teknik, då måste man alltid utgå från att det resulterar i att nätjättarna samlar in persondata om oss. Data, som sedan kan komma att delas med andra.

Länkar:
• Privacy International: How Apps on Android Share Data with Facebook – Report »
• Video, ljudfiler och slides från PI:s presentation på CCC »
• ZDNet: Privacy International hits out at unconsented Facebook tracking within apps »
• Computer Sweden: Populära appar skickar data till Facebook – även om du inte har ett konto »

/ HAX

EU-miljoner till white hat-hackare

Piratpartiets tyska ledamot av Europaparlamentet skriver på sin blogg…

In January the European Commission is launching 14 out of a total of 15 bug bounties on Free Software projects that the EU institutions rely on. A bug bounty is a prize for people who actively search for security issues. The amount of the bounty depends on the severity of the issue uncovered and the relative importance of the software. The software projects chosen were previously identified as candidates in the inventories and a public survey.

Se där vad som kan hända när man väljer in folk som begriper vad de sysslar med i parlamentet. Här görs inte bara EU:s tekniska infrastruktur säkrare – utan hela vår IT-ekosystem, eftersom detta handlar om teknik som vi alla är beroende av.

Länk: In January, the EU starts running Bug Bounties on Free and Open Source Software »