Nätet till folket!
Yttrandefriheten är en förutsättning för våra övriga fri- och rättigheter samt för ett öppet, demokratiskt samhälle. Idag är yttrandefriheten under attack från såväl statliga som privata aktörer och från politiska grupperingar som vill tysta sina motståndare.
»Conversations over the dinner table that incite hatred must be prosecuted under Scotland’s hate crime law, the justice secretary has said.
Journalists and theatre directors should also face the courts if their work is deemed to deliberately stoke up prejudice, Humza Yousaf said.«
Då lär väl alla smarta högtalare komma väl till pass…
The Times: Hate crime bill: Hate talk in homes ‘must be prosecuted’ »
”THE GLARING FALLACY that always lies at the heart of pro-censorship sentiments is the gullible, delusional belief that censorship powers will be deployed only to suppress views one dislikes, but never one’s own views.”
Glenn Greenwald, The Intercept: Facebook and Twitter Cross a Line Far More Dangerous Than What They Censor »
Den 2 december är det tänkt att EU-kommissionen skall lägga fram sitt förslag till en övergripande Digital Services Act (DSA).
Man har haft en öppen konsultation, där vem som helst kunnat framföra åsikter. Vilket bland andra vi på 5 juli-stiftelsen gjort. Vår position är i korthet: Nej till förhandscensur och uppladdningsfilter. Försvara budbärarimmuniteten för icke-redaktionella plattformar och upprätthåll förbudet mot generell övervakning.
Vilket råkar vara centrala och känsliga frågor i processen, där det finns starka krafter som drar åt andra hållet.
Europaparlamentets utskott har nu också lagt fram sina rapporter, som snarast är att betrakta som åsikter och önskningar – eftersom det ännu inte finns något förslag från kommissionen att ta ställning till. Bland annat oroas man över användarnas rättssäkerhet när material plockas ner på nätet. Samtidigt finns det en viss oenighet om till exempel uppladdningsfilter.
Huvudrapporten (JURI) kommer sedan att gå till omröstning i plenum. Men det är som sagt bara en rapport, inte lagstiftning.
Just uppladdningsfilter är en intressant fråga. I grunden finns det inget sådant verktyg inom lagstiftningen. Istället är uppladdningsfilter en konsekvens av att EU:s nya upphovsrättsdirektiv gör nätplattformarna ansvariga för om deras användare laddar upp upphovsrättsskyddat material. Enda sättet för dem att skydda sig mot sådant är att använda automatiserade uppladdningsfilter. Computer says no.
I striden runt upphovsrättsdirektivet påstod dess förespråkare att det inte finns och aldrig kommer att finnas något sådant som uppladdningsfilter, att allt sådant är hjärnspöken. Men knappt hann bläcket på direktivet torka innan förslaget till förordning om terror-relaterat innehåll online (TERREG) dök upp. Kring det pågår förhandlingar just nu. Ministerrådets linje är att de där fiffiga uppladdningsfiltren från upphovsrättsdirektivet, sådana skall vi ha i TERREG. Därpå var inrikeskommissionär Ylva Johansson ute och krävde uppladdningsfilter för att bekämpa brott.
De uppladdningsfilter som nyss beskrevs som fantasifoster och skräckpropaganda rullas alltså nu ut på bred front – främst av samma människor som nyss förnekade dess existens.
Man kan nog räkna med att just uppladdningsfilter blir en av de centrala konfliktytorna när kommissionen lägger fram sitt förslag.
I dokumenten och uppsnacket inför DSA talades mycket om att införa gemensamma EU-regler för vad som får uttryckas online – istället för att ha spretig lagstiftning som skiljer sig åt mellan medlemsstaterna.
Den diskussionen har nu helt tystnat. Vilket inte behöver betyda att man övergivit tanken. Snarare är det nog så att EU-kommissionen inte vill väcka den björn som sover. Man vet att det kommer att bli debatt och protester. Därför vill man ge kritikerna så lite tid som möjligt för att formera sitt motstånd.
Samtidigt kan man inte utesluta att medlemsstaterna vill behålla makten över sådana regler – och därför sätter sig på tvären.
Vi får se vad EU-kommissionen lägger fram den 2 december. Allt man med säkerhet kan säga är att det kommer att handla om mycket mer än bara det ovanstående. Och då blir det skarpt läge.
Den 10 november kommer EU-domstolen att hålla huvudförhandling om artikel 17 i EU:s nya upphovsrättdirektiv – där digitala plattformar hålls ansvariga ifall deras användare laddar upp upphovsrättsskyddat material, vilket i sin tur kommer att leda till uppladdningsfilter.
Frågan har aktualiserats sedan Polen anmält EU:s ministerråd och Europaparlamentet för att ha fattat ett fördragsvidrigt beslut.
Länk: Case files ECJ »
Nej, detta handlar inte om vad man får eller inte får säga om Corona / COVID 19 på sociala media – utan om vad pandemin har inneburit vad gäller censur av övrigt innehåll.
EFF har djupdykt i frågan om vad som händer när moderering av innehåll styrs om från människor till maskiner i pandemins spår:
”While human content moderation doesn’t scale and comes with high social costs, it is indispensable. Automated systems are simply not capable of consistently identifying content correctly. Human communication and interactions are complex, and automated tools misunderstand the political, social or interpersonal context of speech all the time. That is why it is crucial that algorithmic content moderation is supervised by human moderators and that users can contest takedowns. As Facebook’s August 2020 transparency report shows, the company’s approach to content moderation during the coronavirus pandemic has been lacking in both human oversight and options for appeals.”
Ingen möjlighet att överklaga:
”When content is removed on either Facebook or Instagram, people typically have the option to contest takedown decisions. Typically, when the appeals process is initiated, the deleted material is reviewed by a human moderator and the takedown decision can get reversed and content reinstated. During the pandemic, however, that option has been seriously limited, with users receiving notification that their appeal may not be considered. According to the transparency report, there were zero appeals on Instagram during the second quarter of 2020 and very few on Facebook.”
Beslut om vad som får skrivas på sociala media fattas nu alltså helt och hållet av maskiner. Vilket är en rätt svindlande tanke.
Det visar sig också att Facebook och dess dotterbolag Instagram tillämpar olika principer för moderering av innehåll.
Nu återstår att se om sociala media kommer att fortsätta låta algoritmer fortsätta moderera innehåll utan egentlig mänsklig kontroll även efter corona-krisen. Maskiner är ju billigare än människor.
Hur som helst måste det till en rimlig och fungerande funktion för att överklaga beslut när innehåll censureras. En funktion där den drabbade tillåts argumentera för sin sak med mer än bara en maskin.
Plötsligt tycks all internet-relaterad politik i EU innehålla uppladdningfilter. Hur gick det till och vad betyder det?
De mest kontroversiella delarna i EU:s upphovsrättsdirektiv röstades igenom i Europaparlamentet med minimal majoritet. Hade det inte varit för att några enskilda ledamöter röstade fel – så hade vi förmodligen sluppit både uppladdningsfilter och »länkskatt«.
En viktig punkt i upphovsrättsdirektivet (artikel 13/17) var att sociala media och andra nätplattformar kan hållas ansvariga ifall dess användare laddar upp upphovsrättsskyddat material. (Vilket för övrigt strider mot eHandelsdirektivets regel om budbärarimmunitet.)
Vi kritiker varnade för att detta kommer att leda till uppladdningsfilter. Dumheter, skrämselpropaganda och hjärnspöken – svarade direktivets anhängare.
Vi kritiker varnade även för ändamålsglidning – att uppladdningsfilter kan komma att användas på fler områden än bara upphovsrätt. Svartmålning, trams och konspirationsteorier – svarade direktivets supporters.
Innan upphovsrättsdirektivet ens hunnit implementeras i medlemsstaterna dök förordningen om terror-relaterat innehåll online upp. Och gissa vad? Om ministerrådet får som det vill, då kommer den att föreskriva uppladdningsfilter.
Notera att här gick uppladdningsfilter från att hantera formellt sett olagligt material (upphovsrätt) till att användas för att blockera vissa åsikter.
I nästa ögonblick förklarade EU-kommissionär Ylva Johansson att uppladdningsfilter kan vara ett lämpligt verktyg för att bekämpa övergrepp mot barn på nätet. Och vem vågar väl säga emot – och riskera att framstå som någon som är för nämnda övergrepp?
EU förbereder ett större lagstiftnings- och regleringspaket för internet – the Digital Services Act. Just nu håller Europaparlamentet på att skriva en förberedande rapport i ämnet. Och gissa vad? Där föreslår man uppladdningsfilter som ett lämpligt verktyg för att kontrollera internet.
I Europaparlamentets utskott för medborgerliga rättigheter, rättvisa och inrikesfrågor (LIBE) har till och med den svenska ledamot som i EU-valrörelsen profilerade sig som den mest högljudde motståndaren till uppladdningsfilter – moderaternas Tomas Tobé – röstat för uppladdningsfilter i ovan nämnda rapport.
Ständigt, dessa uppladdningsfilter. Ständigt denna ändamålsglidning.
Betänk följande: Om uppladdningsfilter skall fungera för ett eller annat ändamål – då måste man granska och analysera allt som alla laddar upp. Rubbet. Vilket för övrigt borde bryta mot förbudet om generell övervakning. Men det bryr man sig uppenbarligen inte om.
Uppladdningsfilter är ett hot mot ett fritt och öppet internet. De är ett hot mot fri information och yttrandefrihet. De kommer att leda till automatiserad nätcensur utan förmåga att bedöma kontext. De har smugits in i systemet – tvärs emot vad politikerna dyrt och heligt lovade under striden om upphovsrättsdirektivet. Och de har redan drabbats av en tydlig ändamålsglidning.
Uppladdningsfilter måste därför bli en av de stora stridfrågorna när EU nu utformar sin nya Digital Services Act.
Kommenterade nätnyheter:
• Uppladdningsfilter för åsikter
• M sviker om uppladdningsfilter
• EU vill avkryptera alla meddelanden
• Digital Services Act
Eftersom denna site är rensad från kakor och andra integritetskränkande tillägg bäddar vi inte in filmen för automatisk uppspelning här – utan ber dig att istället följa länken till Youtube ovan.
Idag är det »The International Day for Universal Access to Information« – proklamerad av UNESCO.
Låt oss då kika på hur det ser ut vad gäller universell tillgång till information.
Man kan notera att offentlighetsprincipen blir allt mer kringskuren, inte sällan som en anpassning till EU:s mer slutna kultur.
EU vill inte bara se uppladdningsfilter för att stoppa upphovsrättsskyddat material – utan även åsikter (TERREG).
EU:s upphovsrättsdirektiv gav oss även den absurda länkskatten – som kommer att försvåra länkande till viktig och intressant information.
Det har aviserats att EU:s nya Digital Services Act kommer att etablera EU-gemensamma regler för vad som får publiceras på nätet. (Och i en rapport i ämnet till Europaparlamentet föreslås en europeisk digital järnridå, ungefär som the Great Firewall of China.)
Detta för att inte nämna de sociala plattformarnas (Facebook, Twitter, Youtube) spretiga regler för att moderera innehåll.
Vad gäller den vällovliga ambitionen att förbättra allmän tillgång till information – så är politiken och verkligheten på väg i rakt motsatt riktning.
I går hölls huvudförhandling i Stockholms tingsrätt i målet staten / Beredskapsmuseet mot satirikern Aron Flam – för upphovsrättsintrång i samband med publicering av boken Detta är en svensk tiger.
Målet rör bilden på framsidan, en satiriserad variant av den klassiska bilden En svensk tiger – som Beredskapsmuseet äger rättigheterna till.
Den enda publikation som utförligt följt och livebloggat från förhandlingarna är Nyheter idag – vars sammanfattning du hittar här.
Ett citat från målsägandebiträdet Marie Andrée sticker ut:
»Aron Flam är drogliberal och kritisk mot bland annat socialism och feminism, fortsätter Marie Andrée under sin sakframställning.«
Man kan fråga sig vad detta över huvud taget har med saken att göra.
Svaret är enkelt och billigt: Tingsrättens nämndemän är utsedda av de politiska partierna. Därmed har man alienerat Flam från dessa nämndemän i allmänhet (drogfrågan) – och de rödgröna i synnerhet (socialism/feminism).
Artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna stadgar följande:
»Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag.«
Det är denna princip Andrée försöker underminera genom att lyfta fram ovidkommande uppgifter om Flam – som kan antas göra rättens ledamöter fientligt inställda till honom.
I grunden är hela systemet med politiskt utsedda nämndemän och domare problematiskt. I en demokratisk rättsstat skiljer man mellan den lagstiftande och den dömande makten.
Det är för övrigt inte ovanligt att sådant här sker. Jag har personlig erfarenhet av hur åklagare använder den åtalades politiska hemvist för att vända nämndemännen mot denne.
Dessutom tycks målsägande ha fått för sig att Flam – som är av judisk börd och som i sin bok granskar Sveriges spel under täcket med Nazityskland under andra världskriget – skulle vara något slags nynazist. Vilket är ungefär så långt från verkligheten man kan komma.
Det hela är mycket olustigt och oroväckande.
Dom meddelas fredag den 9 oktober klockan 11.00.
Under torsdagen (24 september) kommer förhandlingarna om EU:s förordning om terror-relaterat innehåll online (TERREG) att. återupptas efter sommaren. I trilogen ingår EU-kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet.
Här är de viktigaste punkterna:
Positionerna kan ha justerats under sommaren – men det får vi reda på först när förhandlingarna har återupptagits.
En viktig principiell fråga är att TERREG utvidgar användning av uppladdningsfilter för upphovsrätt (upphovsrättsdirektivet) till att även omfatta åsikter. Risken är uppenbar att regelverket kommer att drabbas av ändamålsglidning och i framtiden även användas för att censurera annat material / andra åsikter. Detta gäller speciellt som EU:s nya Digital Services Act sägs komma att sätta upp gemensamma regler för vad som får publiceras på nätet i EU.
Fortsättning följer.
Uppdatering: Läs mer hos Piratpartiet »