Vår senaste video-plugg för sociala media.
Yttrandefrihet
Yttrandefriheten är en förutsättning för våra övriga fri- och rättigheter samt för ett öppet, demokratiskt samhälle. Idag är yttrandefriheten under attack från såväl statliga som privata aktörer och från politiska grupperingar som vill tysta sina motståndare.
EU:s nya demokratisköld tycks mest bestå av byråkrati
EU-kommissionen har aviserat en demokratisköld som skall skydda oss mot desinformation, påverkansoperationer och hybrid-angrepp. Men än så länge verkar det mest vara en ordsallad.
En av den nya EU-kommissionens prioriterade uppgifter är att sätta upp en »European Democracy Shield«. Syftet är att bekämpa desinformation, missinformation, hybrid-attacker påverkansoprationer från främmande makt med mera.
Det är möjligt att det behövs. Det är svårt att skaffa sig en bild av hur omfattande problemet är. Men låt oss anta att det finns ett verkligt hot och ett verkligt behov av gemensamt försvar.
I så fall bör det vara ett högklassigt försvar. För att försöka förstå frågan har jag läst Europaparlamentets briefing paper »Information integrity online and the European democracy shield«.
Det första som slår mig är att detta är del i något större. Europaparlamentets papper tar upp aktiva aktörer som FN, OECD, UNDP, the Alliance for Securing Democracy, Marshall-fonden, ungefär 500 NGO:er, allehanda amerikanska myndigheter – och EU, då speciellt dess utrikestjänst European External Action Service med både en speciell Task Force och ett Rapid Alert System.
Dokumentet innehåller väldigt mycket euro gibberish. Många buzz words, men mindre om vad man konkret vill göra. Vilket som regel är ett dåligt tecken. Ur briefen:
»The concept of information integrity is not a fixed analytical framework, and still lacks a clear definition… (…) Nevertheless, this evolving concept could offer a positive framework within which the EU can further expand its push to support healthy and sustainable information ecosystems – as a key pillar of the future European democracy shield – within and beyond the EU.«
Man tänker alltså ta något som man själv säger saknar ramverk eller ens definition… som modell för… hållbara ekosystem på informationsområdet i och utanför EU. Det låter snarare som ett argument för utökad byråkrati än ett effektivt försvar mot hybridattacker.
På det hela taget känns det som att EU vill att vi skall skydda oss mot digitala fiender med en sköld av byråkrati.
EU-kommissionen vill koordinera, boosta, enforca, promota och stämma av mot hållbarhetsmål. Men vi får aldrig riktigt veta hur.
På sidan åtta fångar en annan sak min uppmärksamhet:
»The enforcement of the EU’s digital regulations, for example, is arguably the strongest step ever to be taken at governmental level to hold online platforms accountable. However, the bolstering of the relevant acts, which will be a focus of the new Commission, could face challenges from the new Trump administration and its close ties with parts of the tech industry. This could bring the underlying friction between the rights-driven EU approach to digital regulation and the US market-driven model to the fore.«
Framförallt lär det vara EU:s Digital Services Act och dess skrivningar om att stora plattformar skall hålla efter olämpligt men icke olagligt innehåll som skaver.
Trump (och Musk) lär ha svårt att acceptera att amerikanska företag förväntas begränsa yttandefriheten globalt vad gäller innehåll som inte ens är olagligt.
Enligt uppgift skall Trump även ha sagt att USA:s engagemang i NATO och stödet till Ukraina kan påverkas av hur EU behandlar amerikanska företag under sina nya internetlagar.
Slutligen – hur man än vänder och vrider på frågan förutsätter EU:s nya »demokratisköld« att det finns någon instans som bestämmer vad som är rätt och fel, sant eller osant. Frågan är vilken denna instans skall vara och exakt vad det är den förväntas åstadkomma. Många lär känna sig kallade.
Vad, vem och hur är frågor som politiska förslag allt för sällan besvarar.
Denna text skall inte ses som kritik mot att vi gör något för att försvara oss mot illvilliga krafter i den digitala världen. Snarare är min farhåga att allt kommer att drunkna i eurokrati och institutionell dumhet. Samt att det finns stort utrymme för subjektivitet hos den som skall avgöra vad som i sammanhanget är problematiskt.
• Europaparlamentet: Information integrity online and the European democracy shield »
Socialdemokraterna och internet
I sitt förslag till nytt partiprogram vill Socialdemokraterna se politisk kontroll av de sociala plattformarna och deras algoritmer. Så att det blir rätt.
Socialdemokraterna har lagt fram ett förslag till nytt partiprogram. Denna gång finns en del intressanta saker om internet.
Den större bilden är att S ser internet som ett problem. Under rubriken »Demokratin urholkas« (sid. 12) kan vi läsa följande:
»I slutet på 1900-talet rådde stor optimism över den digitala kommunikationens ökade möjligheter att vidga människors vyer. Resultatet har ofta blivit det motsatta, när människor fastnat i alltmer felaktiga bilder av verkligheten. Självregleringen av dessa digitala plattformar har brustit. De har alltför ofta blivit kanaler för aktörer som förmedlat desinformation, påverkat val, spridit hat, radikaliserat och skadat det demokratiska samtalet. (…)«
Att S ogillar internet är ingen nyhet. Det har talats om att införa åldersgränser och man har gått till angrepp mot och misstänkliggjort debattörer på nätet som inte delar partiets åsikter och visioner. Kritik avfärdas inte sällan som hat, när argumenten tryter.
Vad som är en korrekt respektive felaktig bild av verkligheten kan – i vart fall i delar – debatteras. Uppenbart är dock att partiet vill ge sig självt tolkningsföreträde.
Detta är förvisso inte något som är unikt för S. Politiker i allmänhet ogillar att folk käftar emot och lägger sig i. Särskilt när sådana röster kan nå en stor publik på nätet.
Att fakta lätt kan kontrolleras med ett par knapptryckningar är också ett störningsmoment för våra politiker. Speciellt för dem som sätter dogmer och utopiska projekt före verkliga förhållanden.
Åter till texten kan man fundera över formuleringen om aktörer som påverkar val. Det kan förvisso stämma att det är ett problem om till exempel främmande makt försöker påverka våra allmänna val eller destabilisera vårt samhälle.
Men att det finns »aktörer« som försöker påverka den politiska debatten kan knappast avfärdas som ett problem med svepande formuleringar.
Till exempel gör vi på denna blogg allt vi kan för att påverka nätpolitiken, försvara rätten till privatliv och yttrandefrihet samt stå upp för nätets och dess användares frihet. Ofta i strid med politiker i allmänhet och S i synnerhet. (Se t.ex. Chat Control 2.)
Är det ett problem i S värld?
Man kan även diskutera huruvida det faktum att fler röster nu kan göra sig hörda har gynnat eller »skadat det demokratiska samtalet«.
Att det sedan finns rövhattar som inte kan bete sig som folk på nätet – precis som i samhället i övrigt – är något som man inte kommer åt genom att begränsa yttrandefriheten. Snarare fungerar inskränkningar i det fria ordet som en tryckkokare, om människor inte kan få utlopp för sin oro och frustration.
Vi hoppar vidare till avsnittet »Samhällsgemenskapen har urholkats« och sidan 13.
»Den bristande demokratiska kontrollen över digitala sociala plattformar har gjort det möjligt för algoritmer att styra vilka budskap som människor nås av. I kombination med minskade resurser för journalistik, ökad digitalisering och växande mängder desinformation har människors bild av vad som sker i världen blivit alltmer splittrad och ibland helt skild från sanningen. Många som tillbringar stor tid på sociala medier har mötts av normer om ökad konsumtion och egen framgång, snarare än om solidaritet och samhällsgemenskap.«
Här är frågan hur man vill öka den »demokratiska kontrollen« över sociala media och över algoritmerna. Hur man än vänder och vrider på formuleringen landar det i att man vill flytta makten över dem till politiken.
Du som följer denna blogg vet att politisk makt över internet inte alltid är ett helt lyckat koncept. Speciellt när politikerna inte begriper vad de lagstiftar om.
Det känns som att S drabbats av något slags nostalgi över en tid när informationen låg i gammelmedias händer och då dessa snällt copy-pastade och spred partiernas pressmeddelanden.
Man får även intrycket att S är frustrerade över att de själva inte lyckas nå samma framgång på nätet som andra aktörer.
Att människor idag vet oerhört mycket mer om vad som sker i världen än i det informationslandskap som förr kontrollerades av etermediemonopolet och en handfull dagstidningar är rimligen en bra sak. Men sådant kan vara svårt att diskutera med ett parti som historiskt velat hindra folk från att ta del av utländsk media.
Det nya partiprogrammets skrivningar om internet känns väldigt svepande och oprecisa. Det vore som sagt intressant att få veta exakt hur man tänkt göra verklighet av sina ord.
Vilka lagar vill man ändra och hur? Vem skall bestämma vad som skall få uttryckas eller ej? Hur har man tänkt underställa algoritmerna politisk kontroll?
Den fientliga inställningen till internet är inget som är unikt för S. I EU har alla partier och svenska regeringar av olika färg gjort sitt för att överreglera internet och skrämma bort IT-företag från Europa.
Men nu har S lagt fram sina förslag och det vore oerhört intressant att få till en diskussion om dem. Men känner vi våra politiker rätt är det mer troligt att det blir locket på.
Nya EU-kommissionen och internet
Den nya EU-kommissionen kommer att ha fullt upp med att reglera internet, övervaka medborgarna och skrämma bort IT-investeringar från Europa.
Idag har Europaparlamentet godkänt den nya EU-kommissionen. Här är några frågor på dess bord som rör internet under mandatperioden.
Datalagring
2014 upphävde EU-domstolen EU:s direktiv om datalagring (lagring av metadata om allas telefonsamtal, SMS, e-post-meddelanden, uppkopplingar, mobilpositioner m.m.).
Detta med hänvisning till de grundläggande mänskliga rättigheterna och vad de har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens. Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.
Nu diskuteras ett nytt datalagringsdirektiv i EU, som är tänkt att försöka kringgå EU-domstolens beslut. Precis som i Sverige vill man även komma åt de olika meddelandetjänsterna. Speciellt de totalsträckskrypterade.
Ännu finns inget konkret på bordet, men det kommer. Gissningsvis rätt tidigt under mandatperioden då det tar åratal att få igenom ett nytt direktiv. Det skulle inte förvåna om förslaget redan ligger klart och väntar på tillträdande kommissionär Brunners skrivbord.
Chat Control 2 / CSAR
Den nya EU-kommissionen står fast vid Ylva Johanssons ursprungliga förslag om att låta AI granska innehållet i folks elektroniska kommunikationer (och molntjänster m.m.).
Om ministerrådet kommer fram till en position går frågan in i trilog-förhandlingar mellan EU-kommissionen, ministerrådet (client-side-scanning) och Europaparlamentet (som säger nej till Chat Control 2 i dess bärande delar).
Vilket med största sannolikhet kommer att landa i någon form av ja till förslaget. Om inte parlamentet upplever ett yttre tryck som får det att inse att ett hårdnackat nej ligger i dess intresse.
The Digital Services Act (DSA)
Den utgående EU-kommissionen lämnar efter sig frågan om hur det är tänkt att stora sociala media skall stoppa innehåll som man ogillar – men som inte är olagligt.
I en rättsstat bör det – i förväg – tydligt framgå vad som är tillåtet att säga eller ej. Det som inte uttryckligen är förbjudet måste vara tillåtet.
Det blir även upp till den nya kommissionen att se till att DSA:s krav på nätcensorer – Trusted Flaggers / betrodda anmälare) uppfylls. Riken är uppenbar att olika särintressen och intressegrupper kan komma att se en sådan roll för sig själva som ett verktyg för att kunna styra vad som sägs på nätet.
Hat & hot blir EU-brott
Kommissionen och parlamentet (inklusive alla svenska partier i Europaparlamsentet utom SD) driver på för att göra hat och hot till ett »EU-brott« i klass med terrorism och vapensmuggling.
Än så länge finns bara pladdriga policypapper och resolutioner som inte närmare berör vad det är som skall bli förbjudet att säga, skriva och posta. Men nu måste man bli mer konkreta.
Vad gäller »hat« är utrymmet för subjektiva bedömningar stort. Givet EU:s återkommande gräl med sociala media i allmänhet och X i synnerhet är det uppenbart att detta är en fråga som kommer att beröra yttrandefriheten på internet.
Vi följer denna dossier och återkommer när det händer något av betydelse.
Going Dark
Kommissionen, medlemsstaterna och Europol håller (vid sidan av Chat Control 2) på med ett projekt för att komma åt totalsträckskrypterad kommunikation, Going Dark.
Det finns dock redan en lösning, även om den har sina brister: Hemlig dataavläsning. Det vill säga spionprogram (client-side-scanning) på misstänktas telefoner och datorer som registrerar allt som sker på och kring enheten.
Dock drar frågan åt att man vill ha en generell möjlighet att komma åt krypterade meddelanden. Vilket kan kasta ett visst ljus över ministerrådets senaste förslag om client-side-scanning på allas telefoner och datorer som en del av Chat Control 2.
Nu återstår att se vad som kommer ut ur Going Dark-projektet. Blir det några förslag från kommissionen? Eller är detta något som medlemsstaterna kommer att hantera synkroniserat på nationell nivå?
EU, internet och världen
EU har en allt mer omfattande reglering vad gäller internet. Regler som den nya kommissionen har att upprätthålla – även om de driver IT-entreprenörer ut ur EU.
Chat Control 2 har föranlett meddelandetjänster som Signal att hota om att inte längre tillhandahålla sina tjänster i EU. Nya aktörer på meddelande-marknaden kommer att tvingas bygga in spion-moduler från början, vilket kommer att avskräcka nya aktörer som respekterar sina användares integritet.
GDPR gav oss inte bara cockie-eländet utan begränsade även EU-medborgares tillgång till en del utländska siter, bland annat utländsk media. Denna reglering gav dessutom våra företag en ny, kostsam byråkratisk börda.
EU:s nya AI-lagstiftning har än så länge medfört att Apple inte släpper alla sina AI-funktioner på mobiler i EU. Fler oönskade konsekvenser lär följa. Och investeringarna i AI kommer att ske i andra delar av världen.
The Digital Services Act har hamnat på kollissionskurs med yttrandefriheten. Den påbjuder även en omfattande byråkrati för stora sociala plattformar – vilket är en garanti för att startups som saknar Metas och Alphabets resurser och kår av jurister aldrig kommer att kunna etablera sig eller växa sig stora på markanden.
Detta drabbar inta bara oss i EU. Internet känner inga gränser. Om till exempel Chat Control 2 leder till bakdörrar till (än så länge) toitalsträckskrypterde meddelanden kommer sådana även att kunna utnyttjas av regimer i skurkstater för att förtrycka sin befolkning och opposition.
EU:s självbild är att man är »väldsledande« vad gäller att sätta en standard för reglering av IT. Det är inte helt säkert att det är en bra sak.
Detta var bara några exempel på vad som är i görningen. Följ oss för att hålla dig uppdaterad.
Möt de nya statligt godkända nätcensorerna
Trusted Flaggers – nätcensorer med en agenda eller allmänhetens tjänare? Nu är de här.
EU:s Digital Services Act (DSA) föreskriver att medlemsstaterna skaffar sig nätcensorer – Trusted Flaggers eller betrodda anmälare som de kallas på svenska.
Dessa skall ha en direktlina till sociala media. De kan föreslå men inte kräva att olagligt innehåll tas bort.
Redan i direktivets inledning kan vi läsa att Trusted Flaggers även skall hjälpa till med att identifiera information som är oförenlig med respektive socialt nätverks användarvillkor. Det vill säga även hålla efter innehåll som oftast inte är olagligt.
Statligt godkända nätcensorer skall alltså kunna rekommendera att innehåll som inte är olagligt (men strider mot plattformens användarvillkor) skall avlägsnas från internet. Har man verkligen tänkt igenom rollfördelningen här?
Men även om det endast skulle handla om att flagga uppenbart olagligt innehåll uppstår ett problem.
En statligt godkänd aktör – en Trusted Flagger – ges rätt att uppmana sociala media att censurera innehåll utan föregående rättslig prövning. Det är inte bra. Innan någon alls censurerar något på statens eller dess funktionärers order, måste man ju först fastställa om det som är tänkt att censureras är lagligt eller ej.
Längre in i texten (recital 58 & artikel 27) kan vi läsa att Trusted Flaggers även skall medverka vid analys av systemrisker; att de skall ha ett utökat samarbete med sociala media; att de skall medverka vid utbildning för sociala plattformar samt att de skall bidra till utformning av uppförandekoder.
Så mandatet kan bli väldigt brett.
I Tyskland är det hallå efter att landets första Trusted Flagger har utsetts. Det visar sig vara en offentligfinansierad verksamhet som ägnar sig åt att anmäla hat på nätet. Och som anklagas för att ha politisk slagsida.
Sverige har jämfört med detta någorlunda rimliga Trusted Flaggers på gång. ECPAT – Visst, flagga övergreppsmaterial. Nordic Content Protection och Rättighetsalliansen – Upphovsrättsorganisationer, ingen är förvånad. Stöldskyddsföreningen – Rimligt. Läkemedelsverket – OK. Om vi nu skall ha några betrodda anmälare alls…
Däremot är risken för politisering uppenbar när det börjar gå upp för diverse särintressen att de kan ansöka om att bli nätcensorer. Här är det upp till den ansvariga myndigheten – Post- & Telestyrelsen (PTS) – att hålla emot när aktivister med en agenda ställer sig i kö. För det kommer de att göra.
Det skall även bli intresant att se hur detta kommer att genomföras i EU:s olika medlemsstater. Utrymmet för inskränkningar av yttrandefriheten är inte obetydligt.
• Bakgrund: Trusted Flaggers – EU:s nya nätcensur dekonstruerad »
Chat Control 2 och de kindpussande gratisätarna
Frågan om Chat Control 2 pekar på ett mycket större problem: Våra politiker begriper inte vad de beslutar om.
Så är det nästan alltid. Mängden politiska beslut är så stor att de folkvalda som regel måste lita på att deras respektive partigrupp och förvaltningens tjänstemän leder dem rätt. Ingen i varesig riksdagen eller Europaparlamentet har koll på allt de röstar om.
Problemet är när partiet och/eller förvaltningen har en egen agenda. De folkvalda reduceras då till lättledd röstboskap vars funktion är att ge besluten något slags demokratisk legitimitet. Även om ingen har koll.
I fallet med Chat Control 2 har enstaka ledamöter i riksdagens justitieutskott till och med försvarat sitt ja till förslaget mot kritik i media med att de inte är så insatta…
Långt innan Chat Control 2 var en grej i debatten informerades riksdagens EU-nämnd och justitieutskottet i en promemoria från den då sittande rödgröna regeringen, som i allt väsentligt var en okritisk copy-paste av EU-kommissionens förslag.
Kritiken mot förslaget fanns då i domänen av sådant riksdagens ledamöter inte kände till att de inte kände till. Vilket innebar att de inte kunde förhålla sig till den.
Och den nya regeringen har inte heller varit överdrivet generös med information. Den 2 december 2022 lät det så här i EU-nämnden:
»Anf. 210 ORDFÖRANDEN:
(…) Vi går vidare till dagordningspunkt 6, Förordning om att förebygga och bekämpa sexuella övergrepp mot barn. Det är en lägesrapport och en informationspunkt.
Anf. 211 Justitieminister GUNNAR STRÖMMER (M):
Herr ordförande! Det här är en utomordentligt viktig fråga. För tids vinnande skulle jag dock vilja hänvisa till det skriftliga underlaget.
Anf. 212 MATILDA ERNKRANS (S):
Det här är en jätteviktig fråga, och jag hoppas att regeringen tar med sig frågan och arbetar aktivt och klokt.
Anf. 213 ORDFÖRANDEN:
Med understrykande av vikten från alla parter tackar vi för informationen.«
Det var det hela.
Ett problem i sammanhanget är att (nästan) ingen läser pappren. Och i den mån de gör de är det lätt att missa de viktiga detaljerna.
När riksdagens EU-nämnd den 14 september 2023 informerades om den nu sittande regeringens position om Chat Control 2 var det ingen som reagerade över att den innehöll så kallad client side scanning. Vilket innebär spionprogram i våra telefoner och datorer, som på system- eller applikationsnivå kontrollerar innehållet i våra meddelanden innan de krypteras och sänds.
»En spårningsorder måste i sista hand kunna verkställas utan hinder av att en tjänst är krypterad, t.ex. genom en maskinscanning innan meddelandet krypteras och skickas.«
I den mån ledamöterna alls läste sina papper, så förstod de inte vad som stod i dem. Eller så brydde de sig inte.
Fortfarande undanhåller regeringen och dess tjänstemän riksdagen information. När justitieutskottet den 26 september i år gav Chat Control 2 grönt ljus – då nämner överläggningspromemorian inte med ett ord att EU:s ministerråds egen rättstjänst varnar för att inte heller det senaste förslaget är förenligt med grundläggande mänskliga rättigheter.
Man tyckte väl att det inte var så viktigt. På samma sätt har man hållit tyst om att Europaparlamentet, EU-kommissionens rättstjänst, EU:s dataskyddsmyndighet, FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter och hundratals forskare och jurister också sågar Chat Control 2 – på grund av att förslaget strider mot vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat kommunikation samt yttrandefriheten.
Det var först när nät- och människorättsaktivister från höger till vänster fick upp frågan om Chat Control 2 på banan förra våren som någon i riksdagen över huvud taget reagerade.
Idag säger SD+C+MP+V nej till Chat Control 2 i riksdagen. M+KD+L+S är för, vilket är en majoritet som gör att Sverige är för i EU:s ministerråd.
Vilket är anmärkningsvärt med tanke på att M+L värvade röster i EU-valet på att säga nej till Chat Control 2. Liberalerna har till och med stämmobeslut på att säga nej. Inte heller detta vill man diskutera eller ens kommentera.
Det riktigt kusliga är att det är så här det brukar gå till i många frågor. Istället för att ta sitt jobb på allvar har riksdagens ledamöter blivit en flock kindpussande gratisätare som okritiskt släpper igenom nästan vad som helst.
Läs mer:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• StopScanningMe.eu »
Följ oss även på X: @femtejuli
Upp till kamp för yttrandefriheten!
EU, FN, dogmatiska särintressen, olika länders regeringar och politiker i allmänhet vill begränsa det fria ordet. Speciellt online. Låt oss därför lista ett antal argument för yttrandefriheten.
Yttrandefriheten är en grundläggande mänsklig rättighet. Dessa rättigheter är till för att skydda individen mot förtryck och övergrepp från staten. Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger följande…
»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«
Yttrandefrihet är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Om inte olika åsikter och förslag får debatteras och ställas mot varandra i en fri debatt blir demokratin tom och allmänna val meningslösa.
Yttrandefrihet är en förutsättning för rättssäkerhet. Rättsväsendet måste kunna granskas och kritiseras när något blir fel.
Yttrandefrihet är nödvändig för transparens, så att medborgare och media kan vara informerade för att granska och när så krävs kritisera makthavarna. Utan yttrandefrihet blir ansvarsutkrävande omöjligt.
Yttrandefriheten är en förutsättning för kritisk journalistik samt pressens och medias frihet.
Yttrandefrihet är ett centralt värde samhälle i vilket alla har lika rättigheter inför staten. Allas röster ska få höras. Även obekväma röster.
Yttrandefriheten gör det möjligt för minoriteter att göra sina röster hörda och att försvara sina rättigheter.
Yttrandefrihet är central för utbyte av tankar och idéer – vilket i sin tur är en förutsättning för utveckling, kunskap, mångfald, kreativitet, entreprenörskap och självförverkligande. Ett tyst samhälle är ett stagnerande samhälle.
Yttrandefrihet är en förutsättning för kritiskt tänkande, analys och personlig intellektuell utveckling.
Yttrandefrihet är ett motmedel mot dogmatism och intellektuell inskränkthet. Att möta och reflektera över olika tankar och idéer främjar en mer nyanserad och tolerant samhällssyn. Problem blir enklare att hantera om man talar om dem.
Yttrandefrihet möjliggör dialog och förståelse mellan olika grupper i samhället, vilket kan minska konflikter samt öka tilliten och den social sammanhållningen.
Yttrandefrihet skapar en »idéernas marknad« där de bästa förslagen kan sållas fram utifrån sina meriter i en fri och öppen debatt. Den är en förutsättning för vetenskapliga, kulturella och sociala framsteg.
Yttrandefrihet skyddar individens autonomi och ger möjlighet till självbestämmande genom att ge människor möjlighet att uttrycka sina tankar och forma sin identitet.
Yttrandefrihet är en förutsättning för konstens och kulturens frihet.
Att begränsa yttrandefriheten är att blunda för människors upplevelser, åsikter och känslor – vilket bara skapar frustration och ökad polarisering. Problem blir som regel bara värre om man försöker tiga ihjäl dem.
Med tanke på att de grundläggande mänskliga rättigheternas uppgift är att skydda den enskilde mot övergrepp från staten är det särskilt oroande när nämnda stats politiker och funktionärer vill inskränka dem.
Yttrandefriheten har många fiender och måste ständigt försvaras.
Nu tar riksdagen upp Chat Control 2
Torsdag 26 september kl 10 sammanträder riksdagens justitieutskott om Chat Control 2. Då fastställs den svenska linjen i EU:s ministerråd.
Även om det ungerska ordförandeskapet i EU:s ministerråd har mildrat förslaget handlar det fortfarande om att massgranska innehållet i människors elektroniska meddelanden.
Människor som inte misstänks för något brottsligt.
Detta vill man göra med spionprogram i meddelande-apparna, som granskar innehållet innan det krypteras och sänds. Client side scanning. Vilket den svenska regeringen ger sitt stöd.
På detta sätt påstår man sig respektera rätten till krypterad kommunikation. Så… Orwellskt.
Övervaka dem som misstänks för brott. Inte alla andra. Det säger både Europaparlamentet och EU-domstolen.
Sverige bör ansluta sig till Europaparlamentets linje. Eller göra som Österrike – där parlamentet säger blankt nej till Chat Control 2.
Att Tyskland och Österrike säger nej till Chat Control 2 är ingen slump. De vet ju hur det kan gå.
Europaparlamentets utredningstjänst, EU-kommissionens och ministerrådets rättstjänst, EU:s dataskyddsmyndighet, FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter och hundratals forskare varnar för att förslaget strider mot de mänskliga rättigheterna.
EU-kommissionen medger att Chat Control 2 kränker rätten till privatliv och privat kommunikation samt yttrandefriheten. Men tycker att det är värt priset.
På justitieutskottets sammanträde bestäms den svenska linjen.
Om alla partier som sa nej till Chat Control 2 i EU-valrörelsen (SD, M, L, C, MP & V) håller sina löften kommer Sverige att säga nej i ministerrådet den 10-11 oktober.
Detta kan bli jobbigt för M & L – som samtidigt säger ja till Chat Control 2 i ministerrådet…
Slutligen… Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s egen rättighetsstadga säger:
»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«
»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«
Aktuellt:
• Chat Control 2 – riksdagen duckade beslut »
• Riksdagen kräver överläggning om ”Chat control” – nytt beslut kan fattas 3 oktober »
• Sperrminorität gegen Chatkontrolle wackelt »
• Chat Control 2: Kräv svar i riksdagen denna vecka! »
• Chat Control 2 – skarpt läge i EU:s ministerråd »
• Kluvna tungor, en rapport om riksdagspartiernas inställning till Chat Control »
Länkar:
• Patrick Breyer, PP: New EU push for chat control: Will messenger services be blocked in Europe? »
• Emanuel Karlsten: Nya förslaget om ”Chat control” läckt – Sverige måste ge besked inom 12 dagar »
• Chat Control 2 – fortfarande i långbänk »
• Netzpolitik: Ungarn nimmt neuen Anlauf zur Chatkontrolle, »
• Emanuel Karlsten: Ungern arbetar på nytt förslag om Chat control – ger ny möjlighet för riksdagen att rösta nej »
• Så kan Europaparlamentet sänka Chat Control 2 »
• Sex svenska ledamöter med makt över Chat Control 2 i det nyvalda Europaparlmentet »
Relaterade texter med djuplänkar:
• Chat Control 2 i riksdagen: V+C+SD mot M+KD+L+S+MP »
• Chat Control – från start till politiskt kaos »
• Chat Control 2 vs. yttrandefriheten »
• Riksdagen röstade ja till Chat Control 2 »
Läs mer:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• StopScanningMe.eu »
Följ oss även på X: @femtejuli
Sverige och Danmark har redan de verktyg för övervakning som krävs
Sverige och Danmark kräver tillgång till kryperade meddelandetjänster för att bekämpa gängen. Men de har redan de verktyg som krävs.
De danska och svenska justitieministrarna och rikspolischeferna har träffats för att diskutera problemet med svenska gängkriminella som begår allvarliga brott i Danmark.
Ett krav är att man vill komma åt krypterade meddelande-appar. Men om man tittar närmare så har myndigheterna redan de verktyg som behövs – utan att underminera kryptering för vanligt hederligt folk. Låt oss bena ut detta…
Rikspolischef Petra Lundh säger att den initiala värvningen av minderåriga gärningsmän sker helt öppet på sociala media som till exempel TikTok och SnapChat. Och så länge det sker öppet går det att spana och stoppa verksamheten samt lagföra de ansvariga. Stämpling till mord är olagligt.
Sedan, säger man, flyttar värvningen över till krypterade meddelande-appar. Därför vill man komma åt krypterad kommunikation. Detta är inget nytt krav. Den svenska regeringen och EU är redan djupt engagerade i det så kallade Going Dark-projektet.
Saken är dock att man redan har de verktyg som krävs för att komma åt denna krypterade information – utan att för den sakens skull etablera bakdörrar till alla krypterade meddelandetjänster eller potentiellt bereda sig tillgång till alla människors meddelanden.
Verktyget heter hemlig dataavläsning. Om man har en misstänkt (värvningsförsöken ovan plus the usual suspects) får polisen redan idag installera spionprogram på de misstänktas telefoner och datorer.
Med hemlig dataavläsning kan man se allt som sker och finns på enheterna. Man kan till exempel läsa meddelanden innan de krypteras och sänds – alternativt efter att de tagits emot och av-krypterats.
(Hemlig dataavläsning är visserligen inte oproblematisk. Den bygger på att säkerhetshål i systemprogramvara och IT-infrastruktur lämnas öppna för att man skall kunna installera spionprogrammen. Och då är de även öppna för kriminella, främmande makt med flera. Så verktyget är inte perfekt, men det är vad man redan har och använder.)
Finns en misstanke kan man alltså redan komma åt innehållet i alla meddelandetjänster, även totalsträckskrypterade (end-to-end encryption, E2EE) sådana.
Sedan oktober förra året krävs för övrigt inte ens en konkret brottsmisstanke för att polisen skall få övervaka folk med hemliga tvångsmedel. Utrymmet för övervakning av gängkriminella som ägnar sig åt stämpling till mord m.m. bör därför redan vara betydande.
Någonstans här dyker en misstanke upp om att det kanske inte handlar om behov av nya övervakningsverktyg – utan att det mer är en fråga om kompetens och effektivitet. Vilket är områden där svensk polis på goda grunder kritiserats under lång tid.
Hemlig dataavläsning är problematisk nog. Att skapa bakdörrar till alla krypterade meddelande-tjänster kommer att göra alla medborgare, företag, organisationer, myndigheter med mera mindre säkra online.
Det samma gäller hemlig dataavläsning på alla telefoner och datorer – det vill säga det som EU:s ministerråd och den svenska regeringen vill ha inom ramen för Chat Control 2, client-side-scanning.
Skapar man sårbarheter i våra elektroniska kommunikationer kommer de även att kunna utnyttjas av aktörer med ont uppsåt. Inte ens amerikanska CIA och NSA lyckas hålla sina spionverktyg hemliga.
I sammanhanget är det värt att notera att tunga EU-institutioner går emot att man bereder sig tillgång till alla människors elektroniska kommunikationer.
EU-domstolen har fattat ett i sammanhanget viktigt beslut. När den upphävde EU:s datalagringsdirektiv 2014 etablerade den principen: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.
Dessutom har Europaparlamentet – i samband med behandlingen av Chat Control 2 – slagit fast följande relevanta punkter:
- Ingen skanning av innehållet i totalsträckskrypterad / E2EE kommunikation.
- Övervakning skall inriktas mot personer och grupper där det misstänks förekomma olagligt innehåll – inte vara generell.
- Beslut om övervakning skall fattas av en domstol.
Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s människorättsstadga föreskriver att »Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«
Där kan man även läsa att »Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«
Vilket gäller oavsett om mottagaren är tusenden eller bara en person.
Sammanfattningsvis är dagens dansk-svenska utspel om övervakning av elektroniska kommunikationer rätt mycket ett slag i luften.
Antingen är det fråga om sådant som redan är på gång i EU (Going Dark). Eller så är det sådant som saknar rättslig grund och som avfärdats av några av EU:s tyngsta institutioner – och som står i strid med de grundläggande mänskliga rättigheterna.
Snarare handlar det om att man ser ett tillfälle att flytta fram övervakningsstatens positioner. Och att man behöver säga något i media som låter handlingskraftigt.
Däremot är det välkommet med mer polisiärt samarbete mellan Sverige och Danmark för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet. Svensk polis kanske till och med kan lära sig något på kuppen.
EU: Ingen läser pappren
Att EU:s nya lagstiftning öppnar för censur av icke-olagliga yttranden online är ingen nyhet. Att det uppmärksammas först nu beror på att ingen läser eller förstår pappren när besluten fattas.
Plötsligt blev det ett väldigt hallå om EU:s Digital Services Act (DSA) och dess påverkan på yttrandefriheten online. Men dess glidningar om att stoppa »skadligt« men icke olagligt innehåll är ingen nyhet.
Problemet fanns där från början. Men ingen reagerade förrän det var för sent, förrän vi ställdes inför fullbordat faktum. Som det brukar vara med EU.
På denna blogg har vi skrivit om DSA i åratal, genom hela processen. Vilket har uppskattats av våra läsare – men inte fått något genomslag i övrigt.
I den mån media publicerat något över huvud taget har det varit copy-pastat från EU-kommissionens tillrättalagda pressmeddelanden. Någon kritisk granskning har inte förekommit.
Vänta bara tills det går upp för folk att DSA även ger oss statligt godkända nätcensorer – Trusted Flaggers (sv: betrodda anmälare) – som får en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort. Utan föregående rättslig prövning.
Dessa Trusted Flaggers är tänkta att vara olika organisationer, branschföreträdare (som upphovsrättsindustrin), myndigheter och särintressen. Företrädare för kollektiva intressen, som det stod i den ursprungliga texten.
Vad kan möjligen gå fel? I Sverige kommer dessa Trusted Flaggers att sortera under Post- och Telestyrelsen (PTS) och i EU under en helt ny myndighet.
Förutom här på bloggen har denna fråga (vad vi vet) bara uppmärksammats av ett par svenska regeringstjänstemän – vars varningar viftades bort av det då ansvariga statsrådet Ygeman (S).
Att en åklagare på Malta kan beordra nedtagning av information om abort på en svensk site (trots att informationen inte är olaglig här) kan också komma som en överraskning för många. Trots att gränsöverskridande nedtagningsorder finns klart utskrivna i DSA.
Våra försök att ta upp dessa saker med ansvariga svenska ledamöter i Europaparlamentet har fullständigt ignorerats. Det är som om de tycker att det är viktigare att få sitt namn på ett prestigeladdat lagpaket än att se till att det blir rätt och rimligt.
Vilket inte förvånar mig. Jag har jobbat där, så jag vet. Nästan ingen läser pappren. (Mer än de stackars översättarna.)
Och i den mån någon ändå gör det tycks de sakna förmåga att se det problematiska i att till exempel begränsa yttrandefriheten, inskränka de grundläggande mänskliga rättigheterna och bryta mot rättsstatens grundläggande principer.
Det gäller inte bara DSA. Snart sagt vilket EU-dokument man än granskar kommer man att hitta galenskaper, felaktigheter och förutsägbara oönskade konsekvenser. Som passerar både utskott, ministerråd och den svenska riksdagens EU-nämnd utan att någon reagerar.
Man skulle kunna frestas att misstänka att de inte vet vad de sysslar med.
Lite skämtsamt sägs ibland att i EU börjar man med att besluta. Sedan tar man reda på fakta. Därefter debatterar man. Det är en beskrivning som ligger skrämmande nära verkligheten.