Femte juli

Nätet till folket!

Sociala media

Detta är kategorin för nyheter och bloggposter som rör sociala media - samt deras relation till sina användare.

EU: Persondataskydd eller digital protektionism?

av

EU-kommissionen har presenterat ett förslag till en Data Governance Act.

Man beskriver den så här:

»The proposal is the first of a set of measures announced in the 2020 European strategy for data. The instrument aims to foster the availability of data for use by increasing trust in data intermediaries and by strengthening data-sharing mechanisms across the EU.«

Å ena sidan vill man begränsa utflödet av persondata från EU. Å andra sidan öppnar man för europeiska »data-mäklare«.

Motherboard/Vice skriver:

»One of the larger proposed changes is the establishment of so-called independent “data intermediaries” that would facilitate data-sharing between consumers and businesses. Critically, these data intermediaries would have to be neutral, meaning that they wouldn’t be able to sell data to other companies nor use it to benefit their own. They would also be legally required to refuse requests for access by non-European authorities, such as the NSA, unless they are approved by an EU court.«

Man får en känsla av att det inte handlar så mycket om omsorg om persondata som att ge företag i EU ett övertag mot de amerikanska data-jättarna. Digital protektionism, om man så vill.

Det är också lite förvirrande att dessa »data-mäklare« förväntas tillhandahålla data-delning mellan konsumenter och företag – men utan att få sälja data till företag eller använda denna data för egen vinning. Frågan är vilken affärsmodellen antas vara.

»Based on the proposal, we see a fundamental shift in the European Union’s approach to data governance, from data protection to data harvesting,” Estelle Massé, a senior policy analyst at Access Now, wrote to Motherboard in an email. “From the narrative to the scope of the proposal, the European Commission is moving from a perspective of protecting and empowering people to one fostering more sharing of information. Now, these approaches don’t necessarily have to be at odds, however, we see very little in the draft Data Governance Act that would help empower people.«

Enkelt uttryckt är det lite oklart vad kommissionen egentligen vill med detta lagförslag.

Om EU vill gynna europeiska nätföretag – då kanske man istället borde sluta skrämma bort dem med överreglering.

Storebrors-staten rullas ut i pandemins skugga

av

Nätcensur med automatiska uppladdningsfilter och bakdörrar till medborgarnas krypterade meddelanden – det är vad som ligger på bordet i EU den närmaste tiden. Båda förslagen kan vara verklighet innan årsskiftet.

Ändå finns det i princip ingen offentlig debatt om dessa förslag. I vart fall inte i Sverige. Vilket är märkligt. Vår grundlag förbjuder förhandscensur. Och vårt näringsliv, vår förvaltning och vanliga människor är beroende av säker, krypterad elektronisk kommunikation.

Ändå är det tyst. Möjligen kan det bero på att EU-kommissionen och ministerrådet gömmer sina förslag bakom kampen mot terrorism och mot sexuellt utnyttjande av barn. Vem vill eller vågar protestera då? Den som så mycket som öppnar munnen offentligt kan räkna med att bli utfulad, misstänkliggjord och stigmatiserad.

EU-kommissionär Ylva Johansson säger att hon inte ser någon motsättning mellan att bereda sig tillgång till medborgarnas privata kommunikation och vår rätt till privatliv (som skyddas i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna). Vilket är en helt absurd position. Lite Orwell och lite Kafka på samma gång.

Inte blir processen lättare att följa i corona-tider. Möten flyttas, ställs in och hålls på digitala plattformar som trilskas. Många nyckelpersoner jobbar hemifrån och de vanliga beslutsprocesserna frångås. Vilket ofta leder till långa perioder av tystnad, följda av mer eller mindre skarpa förslag som kan stressas igenom utan den grundliga och öppna demokratiska process de kräver. Never waste a good crisis.

Just när detta skrivs sitter medlemsstaternas ständiga representanter i COREPER och klubbar en önskelista som förutom censur och knäckt kryptering även innehåller ett nytt datalagringsdirektiv. Allt på en gång. Vilket ökar risken för att i vart fall något av detta blir verklighet. Möjligen allt, om inte motståndet väcks illa kvickt.

EU:s nätcensur i långbänk

av

EU:s nya förordning om terror-relaterat innehåll online (TERREG/TCO) befinner sig i något slags limbo.

I trilogförhandlingarna kommer ministerrådet och Europaparlamentet inte överens. Det finns skäl att tro att man kört fast. Det tyska EU-ordförandeskapet vill å sin sida att förordningen skall vara klubbad och klar innan årsskiftet. Men i sak rör det sig knappast alls. Enda beskedet som finns är förhandlingarna skall fortsätta ”i slutet av november”.

Förslaget till förordning om terror-relaterat innehåll online är en förordning som föreskriver censur av åsikter. Terroristers åsikter, förvisso. Men det centrala är inte vems åsikter man vill censurera, utan att man vill censurera. Har man väl accepterat censur är det bara en formalitet att besluta vem eller vad man vill censurera. Censur skall inte förekomma i en demokratisk rättsstat.

I sak är ministerrådet och Europaparlamentet oense på en lång rad punkter. (Hela listan») Om man skall välja ut de viktigaste är de:

  • Censur av flaggat material skall verkställas inom en timma.
  • Myndigheter i en medlemsstat skall kunna besluta om censur i andra länder.
  • Det finns inget undantag för forskning, dokumentation, journalistik m.m.
  • Ministerrådet vill se uppladdningsfilter, som skall analysera allt som laddas upp, för att hindra återuppladdning av flaggat material.

Automatiserad, gränslös nätcensur helt enkelt.

Och vill vi verkligen att polska, rumänska eller franska myndigheter skall kunna beordra censur av svenska web-siter?

Fortsättning följer.

Kommer EU:s uppladdningsfilter att stoppas i domstol?

av

Äntligen har vi hittat en någorlunda matnyttig sammanställning över läget i EU-domstolen – vad gäller att Polen överklagat det indirekta kravet på uppladdningsfilter i EU:s nya upphovsrättsdirektiv (DSM).

The Kluwer Copyright Blog – CJEU hearing in the Polish challenge to Article 17: Not even the supporters of the provision agree on how it should work »

»According to Poland, the key problem with the directive is the move away from active participation of rightholders (as initiators of removal requests in the context of notice and takedown procedures) and instead handing the responsibility of removing infringing uploads over to platforms who will have to develop private enforcement systems to avoid liability for copyright infringement. Because they are not facing any comparable risk when they limit user rights by blocking access to legal content, this creates strong incentives for over-blocking. This in turn will result in censorship and violation of the fundamental rights to freedom of expression and information under the Charter. Consequently, the problematic parts of Article 17 should be annulled by the Court.

All other parties intervening in the case objected to this line of argument and stated that in their view Article 17 does not violate any fundamental rights. However, they presented strikingly contradictory interpretations of what Article 17 actually requires of platforms. There are two distinct lines of argument: The Commission, the Council and the European Parliament argued that that Article 17 contains enough internal safeguards to prevent users’ fundamental rights from being unduly limited. On the other hand, France and Spain argued that some limitations of fundamental freedoms are justified by the objective that Article 17 seeks to achieve.«

Man kan alltså något förenklat säga att det finns tre linjer: Polens nej till uppladdningsfilter, EU-institutionerna som anser att det finns tillräckliga garantier i artikel 17 för att eventuella uppladdningsfilter inte kommer att missbrukas eller överfiltrera – samt Frankrike och Spanien som anser att eventuella inskränkningar i medborgarnas fri- och rättigheter är ett pris som är värt att betala.

Allt kompliceras av att upphovsrättsdirektivet är just ett direktiv och inte en förordning. Det innebär att det skall tolkas och vävas in i medlemsstaternas lagstiftning – istället för att vara en uppsättning regler som rakt av gäller lika överallt.

Därför ser vi redan hur olika medlemsstater börjat implementera direktivet på olika sätt. Vilket i sin tur kommer att leda till att vi får 27 olika lagar i lika många olika länder, med olika upplägg och skrivningar.

Det innebär att även om domstolen skulle ge grönt ljus för artikel 17 som sådan – så innebär det inte att all nationell lagstiftning på området automatiskt får klartecken. Varje enskild medlemsstats tolkning och skrivning kan också komma att prövas rättsligt.

Dom väntas till sommaren 2021, vilket är en tidpunkt då upphovsrättsdirektivet redan skall vara införlivat i medlemsstaternas lagstiftning. Man kan tycka att det vore bättre att först invänta domstolens beslut. Men det är inte så det fungerar.

Ygeman, internet, EU och yttrandefriheten

av

Man får ofta ett intryck av att ansvariga politiker inte vet vad de talar om. Eller att de inte bryr sig.

Förra veckan debatterade energi- och digitaliseringsminister Anders Ygeman (S) med europaparlamentarikern Jessica Stegrud (SD) i SR Studio Ett.

Enkelt sammanfattat vill Ygeman att de sociala media skall göra mer för att rensa bort oönskat innehåll – medan Stegrud ville se mer rättssäkerhet för användare som får sina inlägg censurerade på oklara grunder. Hon framförde även åsikten att allt som är lagligt bör vara tillåtet på de sociala nätplattformarna.

I sin iver att vara konfrontativ mot SD missade Ygeman tyvärr sakfrågan. Vilket är tråkigt, eftersom det är han som är ansvarigt statsråd när Sverige nu skall medverka till att skapa något slags gemensamma EU-regler för internet. Han kanske inte riktigt vet vad som pågår i Bryssel.

Han skulle kunna fråga sina partikamrater i Europaparlamentet. Då hade han fått kännedom om den resolution om EU:s kommande Digital Services Act som Europaparlamentet med bred majoritet ställt sig bakom.

I den säger man tydligt att det är ett problem med till synes godtyckliga avstängningar av användare från sociala media, utan förklaring och utan möjlighet att överklaga.

Det är också problematiskt att rättsskipningen och makten över det fria ordet flyttas från rättsväsendet till sociala medieföretag genom dessas användarvillkor.

När politikers påtryckningar och förtäckta hot får företagen att ägna sig åt att censurera användare – då är detta att bakvägen genomföra inskränkningar i yttrandefriheten som förmodligen aldrig hade varit möjliga i en öppen demokratisk process.

Här finns massor av svåra och problematiska frågor som rör ett av demokratins själv fundament, yttrandefriheten.

Men statsrådet Ygeman verkar mer intresserad av att gräla med SD. Frågan är om han alls bryr sig om sakfrågan.

EU vill reglera politisk annonsering på nätet

av

EU-kommissionen vill begränsa risken för manipulativ politisk annonsering. Frågan är om inte all politisk annonsering är manipulativ?

Vad det handlar om är att EU vill se ökad transparens vad gäller politiska annonser hos t.ex. Facebook och Google. Vilket i princip kan vara en bra sak. Reglerna är tänkta att träda ikraft 2023.

Kommissionen har dock inte presenterat någon närmare definition av vad som skiljer politisk annonsering från vanlig annonsering. Man kan ana att det kommer att bli en hel del gränsdragningsproblem.

Netzpolitik: EU plant Gesetz für politische Werbung im Netz »

Zuckerberg i kongressutfrågning – efterlyser lagstiftning

av

De sociala nätjättarna håller just på att vittna inför den amerikanska kongressen. Här är en text från uppsnacket, som fångade mitt intresse:

»When Facebook CEO Mark Zuckerberg testifies before Congress on Wednesday, he will call on lawmakers to take explicit action to rewrite the law that protects a free and open internet. In doing so, he will be implicitly asking the federal government to impose huge new regulatory costs on social media sites like his own—costs that will ultimately protect Facebook from rising upstarts.«

Reason: Mark Zuckerberg to Congress: Please Regulate Us (Wink, Wink) »

Ur Zuckerbergs skriftliga inledningsanförande (PDF):

»I believe we need a more active role for governments and regulators, which is why in March last year I called for regulation on harmful content, privacy, elections, and data portability. We stand ready to work with Congress on what regulation could look like in these areas. By updating the rules for the internet, we can preserve what’s best about it—the freedom for people to express themselves and for entrepreneurs to build new things—while also protecting society from broader harms. I would encourage this Committee and other stakeholders to make sure that any changes do not have unintended consequences that stifle expression or impede innovation.«

Detta är korporativism i modern tappning – Big Data ber Big Government om kostsam speciallagstiftning som kommer att stoppa nya konkurrenter och uppstickare.

Och som Zuckerberg själv konstaterar, så riskerar sådan lagstiftning att få oväntade och oönskade konsekvenser för det fria ordet och för den tekniska utvecklingen.

Greenwald om New York Post, Twitter och Facebook

av

”THE GLARING FALLACY that always lies at the heart of pro-censorship sentiments is the gullible, delusional belief that censorship powers will be deployed only to suppress views one dislikes, but never one’s own views.”

Glenn Greenwald, The Intercept: Facebook and Twitter Cross a Line Far More Dangerous Than What They Censor »

USA: presidentvalet, internet och övervakningen

av

Vad innebär det amerikanska presidentvalet när det kommer till internetfrågorna och övervakningen? Vi kan naturligtvis inte veta, men det finns ledtrådar.

Sociala media

Mycket talar för att Donald Trump kommer att tvinga de sociala plattformarna på nätet att bestämma sig. Är de rena plattformar, som inte kan hållas ansvariga för vad deras användare uttrycker? Eller är de publicister som styr och redigerar innehållet på sina siter, med det redaktionella ansvar detta medför?

Om Joe Biden vinner kan man vänta sig mer av en anpassning till EU:s nya nätregler (Digital Services Act) för harmoniserade regelverk på båda sidor Atlanten. I vart fall brukar demokraterna och EU synka rätt väl vad gäller reglering av internet.

Dataöverföring (Privacy Shield / Safe Harbor)

Avtalet om säker överföring och hantering av persondata från EU till USA har (i sina olika varianter) fått hård kritik. Bland andra EU-domstolen anser att det inte ger tillräckliga garantier mot att sådan data hamnar i händerna på amerikanska underrättelseorgan. Domstolen har nu upphävt avtalet.

Trump ser detta (och en del annat som EU sysslar med på nätområdet) som handelshinder. Och vad gäller Biden, så var han vicepresident när de avtal upprättades mellan EU och USA som EU-domstolen nu har underkänt.

Massövervakning

USA har nu upphört med vissa av de former av automatiserad massövervakning som avslöjades av Edward Snowden – helt enkelt för att de inte varit effektiva. Vissa har även förklarats olagliga av domstol.

Vad som händer nu är svårt att veta. Man bör dock hålla i minne att Obama-administrationen (där Biden var vicepresident) var pådrivande för olika former av massövervakning.

Oavsett vem som vinner kan man utgå från att USA kommer att ägna sig åt den massövervakning man anser behövs för att upprätthålla den nationella säkerheten.

Edward Snowden

President Trump har funderat högt om att benåda visselblåsaren Edward Snowden, som avslöjade NSA:s globala massövervakning. Hur det sedan blir med den saken är omöjligt att veta. Trump funderar ju ofta högt, om många olika saker.

Däremot kan man utgå från att demokraternas Joe Biden är fientligt inställd mot Snowden. Åter handlar det om historiska skäl, från tiden för Obama-administrationen.

Julian Assange (Wikileaks)

Det är komplicerat. Trump-administratione har begärt Assange utlämnad från Storbritannien – misstänkt för allt från dataintrång till spioneri, trots att det Wikileaks ägnat sig åt snarare kan betraktas som journalistik.

Bidens Obama-administration lät bli att göra samma sak – eftersom man ansåg att just gränsdragningen mot journalistik var för känslig och att det hela kunde sluta i dålig publicitet.

Samtidigt är Bidens demokratiska parti ursinnigt på Wikileaks såväl för publiceringen av krigsdagböckerna som ambassadtelegrammen – och framförallt för att Assange medverkade till spridandet av läckt information från partiets mailserver, i samband med förra presidentvalet.

Möjligen skulle demokraternas nära förhållande till media kunna leda till att begäran om utlämning dras tillbaka och att åtalspunkterna blir vilande. Den ömsesidiga fiendskapen mellan Assange och det demokratiska partiet gör dock detta mindre troligt.

Vad kan vi förvänta oss av EU:s Digital Services Act?

av

Den 2 december är det tänkt att EU-kommissionen skall lägga fram sitt förslag till en övergripande Digital Services Act (DSA).

Man har haft en öppen konsultation, där vem som helst kunnat framföra åsikter. Vilket bland andra vi på 5 juli-stiftelsen gjort. Vår position är i korthet: Nej till förhandscensur och uppladdningsfilter. Försvara budbärarimmuniteten för icke-redaktionella plattformar och upprätthåll förbudet mot generell övervakning.

Vilket råkar vara centrala och känsliga frågor i processen, där det finns starka krafter som drar åt andra hållet.

Europaparlamentets utskott har nu också lagt fram sina rapporter, som snarast är att betrakta som åsikter och önskningar – eftersom det ännu inte finns något förslag från kommissionen att ta ställning till. Bland annat oroas man över användarnas rättssäkerhet när material plockas ner på nätet. Samtidigt finns det en viss oenighet om till exempel uppladdningsfilter.

Huvudrapporten (JURI) kommer sedan att gå till omröstning i plenum. Men det är som sagt bara en rapport, inte lagstiftning.

Just uppladdningsfilter är en intressant fråga. I grunden finns det inget sådant verktyg inom lagstiftningen. Istället är uppladdningsfilter en konsekvens av att EU:s nya upphovsrättsdirektiv gör nätplattformarna ansvariga för om deras användare laddar upp upphovsrättsskyddat material. Enda sättet för dem att skydda sig mot sådant är att använda automatiserade uppladdningsfilter. Computer says no.

I striden runt upphovsrättsdirektivet påstod dess förespråkare att det inte finns och aldrig kommer att finnas något sådant som uppladdningsfilter, att allt sådant är hjärnspöken. Men knappt hann bläcket på direktivet torka innan förslaget till förordning om terror-relaterat innehåll online (TERREG) dök upp. Kring det pågår förhandlingar just nu. Ministerrådets linje är att de där fiffiga uppladdningsfiltren från upphovsrättsdirektivet, sådana skall vi ha i TERREG. Därpå var inrikeskommissionär Ylva Johansson ute och krävde uppladdningsfilter för att bekämpa brott.

De uppladdningsfilter som nyss beskrevs som fantasifoster och skräckpropaganda rullas alltså nu ut på bred front – främst av samma människor som nyss förnekade dess existens.

Man kan nog räkna med att just uppladdningsfilter blir en av de centrala konfliktytorna när kommissionen lägger fram sitt förslag.

I dokumenten och uppsnacket inför DSA talades mycket om att införa gemensamma EU-regler för vad som får uttryckas online – istället för att ha spretig lagstiftning som skiljer sig åt mellan medlemsstaterna.

Den diskussionen har nu helt tystnat. Vilket inte behöver betyda att man övergivit tanken. Snarare är det nog så att EU-kommissionen inte vill väcka den björn som sover. Man vet att det kommer att bli debatt och protester. Därför vill man ge kritikerna så lite tid som möjligt för att formera sitt motstånd.

Samtidigt kan man inte utesluta att medlemsstaterna vill behålla makten över sådana regler – och därför sätter sig på tvären.

Vi får se vad EU-kommissionen lägger fram den 2 december. Allt man med säkerhet kan säga är att det kommer att handla om mycket mer än bara det ovanstående. Och då blir det skarpt läge.