Femte juli

Nätet till folket!

Rättssäkerhet

Rätten till en opartisk och rättvis rättslig prövning samt principen om att människor skall betraktas som oskyldiga till dess motsatsen bevisats är centrala principer för en demokratisk rättsstat. Ändå urholkas dessa ständigt, i namn av än det ena, än det andra. I nätsammanhang kan det ofta handla om principen att ingen skall straffas eller censureras utan förgående rättslig prövning.

Datalagring: EU-kommissionen blundar för sina egna synder

av

När EU-kommissionen går igenom tillståndet för rättsstaten i unionen väljer den att bortse från sina egna övertramp. Till exempel vad gäller datalagring.

EU-kommissionen har publicerat sin årliga Rule of Law Report. I den tar man upp tillståndet för rättsstaten i EU och dess medlemsstater.

Det är även intressant att se vad den inte tar upp. Som datalagring.

Som bekant upphävde EU-domstolen redan 2014 direktivet om datalagring. Domstolen säger alltså nej till urskillningslös lagring av data om allas alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, uppkopplingar, mobilpositioner med mera utan misstanke om brott.

Domstolen har sedan dess upprepat sin dom, gång på gång, när medlemsstater struntat i den. Danmark och Belgien är exempel på länder som på olika vägar försöker kringgå domen.

Även Sverige har en reviderad lag om datalagring, som också bryter mot den grundprincip som EU-domstolen slagit fast: Ingen urskiljningslös datalagring utan misstanke om brott.

Enda skälet till att Sverige inte fått förnyad kritik av domstolen är att vårt fall inte har prövats. Ännu.

Men det är inte bara medlemsstaterna som konstrar. EU-kommissionen själv har struntat i Europaparlamentets begäran om att se till att medlemsstaterna följer EU-domstolens utslag.

Istället har kommissionen samarbetat med ministerrådet för att hitta sätt att fortsätta datalagra ändå.

Detta nämns över huvud taget inte i kommissionens Rule of Law Report – trots att det handlar om att man struntar i EU-domstolens utslag.

Man ignorerar även konventionen och stadgan om de mänskliga rättigheterna, som slår fast medborgarnas rätt till privatliv och privat kommunikation. Detta är dokument som utgör delar av EU:s fördrag – vars väktare, i teorin, skall vara EU-kommissionen…

Länkar:
• EU Rule of Law Report: Data Retention is a blind spot »
• EU-kommissionen: 2022 Rule of law report »

Relaterade tidigare poster:
• EU-domstolen upprepar: Det är förbjudet att använda allmän datalagring »
• Den ständiga striden om datalagring »

EU:s nya verktyg begränsar rätten att fritt uttrycka sig online

av

Uppladdningsfilter, statligt godkända nätgranskare och gränsöverskridande nedtagningsorder är exempel på hur EU inför verktyg som kan användas för att begränsa rätten att fritt uttrycka sig online, som den slås fast i FN:s 5 juli-resolution.

Som vi uppmärksammat fyller FN:s 5 juli-resolution om mänskliga rättigheter på internet tio år. Den första artikeln lyder:

»Affirms that the same rights that people have offline must also be protected online, in particular freedom of expression, which is applicable regardless of frontiers and through any media of one’s choice, in accordance with articles 19 of the Universal Declaration of Human Rights and the International Covenant on Civil and Political Rights;«

I denna bloggpost tittar vi närmare på hur EU förhåller sig till saken.

Till att börja med har EU (upphovsrättsdirektivet och förordningen om terror-relaterat innehåll online) ställt upp krav som med nödvändighet leder till att sociala media och andra aktörer kommer att behöva använda uppladdningsfilter – för att hindra spridning av olagligt innehåll.

Uppladdningsfilter är problematiska i sig. Maskiner som inte förstår kontext, humor eller nyanser skall avgöra vad som får laddas upp och spridas. Detta är rätt väl kritiserat och debatterat.

Vad som inte är lika väl ventilerat är frågan om hur uppladdningsfilter kan komma att användas i andra syften. För när de väl finns på plats, då kan syftet enkelt utökas.

Uppladdningsfilter är i sig en inskränkning i rätten att fritt uttrycka sig. Det finns inga garantier mot att de kan komma att missbrukas – med ont uppsåt, av inkompetens eller av missriktad välvilja.

En öppen fråga är om enskilda medlemsstater kommer att kunna kräva att syftet för uppladdningsfilter utökas, när systemet ändå finns på plats. I respektive länders nationella lagstiftning finns gott om exempel på sådant som är olagligt i ett (eller ett fåtal) EU-länder men inte i de andra.

En annan aktuell fråga är de så kallade Trusted Flaggers (sv: betrodda anmälare) som kommer med EU:s Digital Services Act. De är tänkta att vara statligt godkända nätgranskare, med en direktlinje till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort.

En trusted flagger kan vara en myndighet. Vilket i så fall innebär att myndigheter – utan rättslig prövning – får rätt att i praktiken censurera sociala media och andra nätplattformar.

Detta är ett avsteg från principen att yttrandefrihetens gränser skall sättas av lag och att överträdelser av denna lag skall bedömas av en oberoende domstol.

Istället blir nu myndigheters och enskilda tjänstemäns agenda, preferenser och åsikter vägledande.

Om risken för missbruk är stor när det gäller uppladdningsfilter, så är denna risk ännu mycket större vad gäller trusted flaggers.

Länder som Ungern kritiseras redan för censur och bristande frihet för media. Det är inte svårt att föreställa sig hur statligt godkända nätcensorer kommer att användas där.

En trusted flagger kan också vara en organisation som företräder »kollektiva intressen«. Vilket låter som särintressen. Det kan vara en organisation med en politisk eller semi-politisk agenda. Eller branschorganisationer. Som ges rätt att begränsa nätanvändarnas yttrandefrihet.

Både trusted flaggers och uppladdningsfilter är exempel på lagstiftning eller konsekvenser av lagstiftning som strider mot människors rätt att fritt uttrycka sig – med betydande potential för missbruk.

EU:s Digital Services Act innehåller även gränsöverskridande nedtagningsorder. Vilket innebär att en myndighet i Polen, Frankrike eller Rumänien kan beordra att innehåll tas bort från plattformar och servrar i Sverige – även om innehållet i fråga inte är olagligt här.

Vilket rimligen strider mot 5 juli-deklarationens skrivning om rätten att fritt uttrycka sig utan hänsyn till nationsgränser.

Det är också värt att notera att våra politiker ofta ägnar sig åt påtryckningar (utanför den demokratiska processen) mot sociala media. Syftet är att inskränka yttrandefriheten – inte genom lagstiftning utan genom respektive plattforms användarvillkor.

Till detta kommer sociala medias egna censurivranden och en med polariseringen växande cancel-kultur.

Skall man sammanfatta, så har EU nu infört de verktyg som krävs för att begränsa medborgarnas rätt att fritt uttrycka sig online. Vilket leder oss in i en ny fas, nämligen hur dessa kommer att användas.

5 juli-deklarationen är därför mer aktuell idag än någonsin tidigare. Det är hög tid att se till att i vart fall de europeiska demokratierna lever upp till den.

Statligt godkända nätgranskare och gränsöverskridande nätcensur – klubbat av Europaparlamenet

av

EU:s Digital Services Act (DSA) har nu klubbats av Europaparlamentet. Lagpaketet är problematiskt på flera sätt och de flesta bra förslag som diskuterats har försvunnit under lagstiftningsprocessen.

Statligt godkända nätgranskare – Trusted Flaggers / betrodda anmälare – som skall rekommendera vilket innehåll som sociala media skall ta bort blir nu verklighet i alla EU-länder. Dessa förväntas företräda »kollektiva intressen«, vilket öppnar för olika särintressen att censurera internet.

Vi kommer också att få gränsöverskridande nedtagningsorder. Vilket innebär att myndigheter i till exempel Ungern, Polen och Frankrike kan beordra att innehåll skall plockas bort från svenska plattformar och servrar. Detta även om innehållet i fråga inte är olagligt här.

Den goda nyheten är att den som får innehåll censurerat i sociala media skall informeras om varför det sker och få möjlighet att överklaga.

Under resans gång har ett antal bra förslag skalats bort. Det blir ingen rätt till anonymitet online. Ingen rätt till kryptering. Inget förbud mot datalagring. Och inget förbud mot uppladdningsfilter.

Man kan även notera att EU nu fått ännu mer reglering och politisk styrning av nätet. Vilket lär komma att bidra till att startups (morgondagens Google, Facebook och Twitter) kommer att etablera sig utanför unionen.

DSA är nu i princip färdigbehandlad och det återstår att se hur den kommer att tillämpas i medlemsländerna. Det skall bli speciellt intressant att se vilka som blir Trusted Flaggers.

Tio år sedan FN:s 5 juli-resolution om mänskliga rättigheter på internet

av

Den 5 juli 2012 antog FN:s människorättsråd (HRC) en resolution som stadgar att mänskliga rättigheter skall gälla även på internet. Men hur har det gått i verkligheten sedan dess?

På sin 31:a session den 5 juli 2012 antog FN:s Människorättsråd (Human Rights Council) resolution A/HRC/RES/20/8, som stadgar att mänskliga rättigheter även skall gälla på internet, särskilt vad gäller yttrandefrihet.

Länder som Kina och Kuba hade invändningar, men godtog den ändå utan votering. En vecka senare antogs resolutionen av FN:s Generalförsamling. Drivande krafter bakom initiativet var USA och Sverige.

1. Affirms that the same rights that people have offline must also be protected online, in particular freedom of expression, which is applicable regardless of frontiers and through any media of one’s choice, in accordance with articles 19 of the Universal Declaration of Human Rights and the International Covenant on Civil and Political Rights;

2. Recognizes the global and open nature of the Internet as a driving force in accelerating progress towards development in its various forms;

Det är nyckelformuleringarna.

Människors rättigheter måste respekteras, även online. Inte minst yttrandefriheten.

Man understryker även vikten av internets öppna natur.

Den artikel i FN:s Människorättsstadga (PDF) som artikel ett ovan hänvisar till (19) lyder:

»Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.«

Det är för att upprätthålla dessa värden som 5 juli-stiftelsen finns. På användarnas sida. Mot inskränkningar av det fria ordet online.

Och för mänskliga rättigheter som rätten till privatliv och privat korrespondens även online. För ett fritt och öppet internet.

Hur har det då gått sedan resolutionen antogs? Det korta svaret är: Inte strålande.

Det finns uppenbara bovar i dramat, som Kina och Ryssland. Ibland blir det spektakulärt som när Belarus dirigerade ner ett passerande trafikflygplan – för att gripa en oppositionell bloggare. Skurkstater över hela världen vet att information är makt och handlar därefter.

Men problemen kryper närmare. Dels har vi de redan så utskällda sociala medierna. Klämda mellan motstridiga intressen tvingas de dra gränser för vad som får uttryckas.

Med tiden har de utsatts för allt mer tryck från politiken – som gärna ser att sociala media begränsar yttrandefriheten genom sina användarvillkor. Så att nämnda politiker inte behöver ta den striden genom lagstiftning, med tillhörande demokratisk process och debatt.

Det är – rätt eller fel – en allmänt utbredd uppfattning att människor censureras i sociala media av politiska skäl. Och vad som får sägas varierar uppenbarligen över tid.

Det finns tydliga drag av ängslighet över modereringsfrågan – när techföretagen tvingas förhålla sig till olika för tillfället trendande politiska drev och krav från särintressen.

En annan aktör är EU. På senare år har man presenterat en aldrig sinande ström av förslag som stryper internets frihet och öppenhet. Och som samtidigt ökar politikens makt över nätet.

Allt vi laddar upp skall inspekteras och godkännas av maskiner. Man har beslutat att alla medlemsstater skall ha statligt godkända nätgranskare. Och nu vill EU-kommissionen att all e-post och alla elektroniska meddelanden skall öppnas och dess innehåll granskas, av maskiner.

Potentialen för missbruk är enorm. Yttrandefriheten, liksom rätten till privatliv, naggas ständigt i kanten.

Sedan har vi den tilltagande polariseringen i samhällsdebatten. Enligt Uppsala Universitet anser 20% av svenska folket att grupper de ogillar inte fritt skall få uttrycka sina åsikter. Mer än 50% anser sig i dagens politiska klimat inte öppet kunna uttrycka sina åsikter.

Speciellt allvarligt blir det om åsiktsintoleransen letar sig in i offentlig verksamhet.

5 juli-resolutionen och de mänskliga rättigheterna handlar visserligen främst om individens fri- och rättigheter i förhållande till staten. Men under de tio år som gått kan man konstatera att hoten mot rätten att »utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer« hotas från allt fler håll.

5 juli-deklarationen är därför än viktigare idag än när den antogs.

Kampen går vidare!

Chat Control är en idiotisk och farlig idé

av

EU-kommissionen föreslår obligatorisk granskning av innehållet i all e-post, alla elektroniska meddelanden, chattar, IP-samtal, Zoom-möten och allt du lagrar på molntjänster. Åldersgräns skall införas för alla appar som kan användas för elektronisk kommunikation, vilket innebär att ingen kommer att kunna vara anonym på nätet.

Syftet är att bekämpa sexuella övergrepp mot barn. Men förslaget har gigantiska luckor, som innebär att sådana övergrepp kan ske ändå. Istället offras vanligt, hederligt folks rätt till privat kommunikation.

Vi bad ledamoten av Europaparlamentet Patrick Breyer (Piratpartiet, Tyskland) förklara närmare i videon ovan.

Youtube: Chat Control is a stupid and dangerous idea (feat. MEP Patrick Breyer) »

Nu klubbas EU:s Digital Services Act

av

Statligt utsedda nätgranskare och gränsöverskridande nätcensur blir konsekvensen av EU:s Digital Services Act, som just nu är på väg att godkännas.

Idag har EU:s ministerråd godkänt den (bakom stängda dörrar) slutförhandlade Digital Services Act (DSA). I morgon väntas Europaparlamentets utskott för den inre marknaden (IMCO) göra det samma. Sedan återstår bara ett sista OK från Europaparlamentet i plenum.

Detta innebär bland annat att statligt utsedda nätgranskare – så kallade Trusted Flaggers – med rätt att rekommendera sociala media att ta bort innehåll blir verklighet. Dessa skall, enligt dokumenten, företräda »kollektiva intressen« och kommer att ha en direktlina till de olika sociala plattformarna så att deras rekommendationer prioriteras.

Vi kommer även att få gränsöverskridande nedtagningsorder. Vilket innebär att myndigheter i ett EU-land kan beordra att innehåll skall censureras i en annan medlemsstat – även om detta innehåll inte är olagligt i det senare. Vad kan möjligen gå fel?

Det är även intressant vad som inte finns i DSA. Det finns ingen rätt till anonymitet. Inte någon rätt till kryptering. Det finns inte heller något skydd mot svepande datalagring eller uppladdningsfilter.

Nu återstår att se hur DSA kommer att tillämpas. Till exempel vilka som blir statligt utsedda nätgranskare och hur deras mandat kommer att omsättas i praktiken.

• Läs mer: Digital Service Act shows EU‘s unwillingness to take digital age into its own hands »

I dag börjar nya regler för nätcensur att gälla i EU #TERREG

av

Ny EU-lag kommer att kräva uppladdningsfilter som granskar allt du publicerar. Den tycks även ge justitieminister Morgan Johansson makt att censurera internet.

Idag träder EU-förordningen om terror-relaterat innehåll online (TERREG) i kraft.

Den föreskriver att terror-relaterat innehåll på anmodan skall tas bort av sociala media och andra plattformar – inom en timma. Vilket kan vara praktsikt omöjligt för en mindre plattform eller forum.

Den föreskriver även att sådant material som en gång plockats ner skall hållas borta. Vilket innebär att man måste kontrollera allt som alla skriver och laddar upp.

Det enda rimliga sättet att göra detta är med maskiner och deras algoritmer. Uppladdningsfilter. Automatiserad censur. Syftet kan sedan lätt utökas.

Det sker faktiskt redan i andra syften. EU:s upphovsrättsdirektiv ställde sådana krav på plattformar att de endast kan tillgodoses med automatiska uppladdningsfilter.

Tanken på automatiskt beslutsfattande känns inte helt bekväm. Maskiner har nämligen ingen känsla för kontext, ingen humor och ingen social kompetens.

Allt du skriver och laddar upp kommer att granskas innan det går online. Så att du inte publicerar något olämpligt. Vilket implicerar att staten inte litar på dig.

Några nedslag i EU:s faktablad:

»Terrorist Content Online Regulation provides a legal framework to ensure that hosting service providers, that make content available to the public, address the misuse of their services for the dissemination of terrorist content online. Online platforms will be obliged to remove terrorist content upon receiving a removal order from Member States’ authorities within one hour and to take measures when their platforms are exposed to terrorist content.«

En imponerande vag formulering om uppladdningsfilter:

»There is no obligation to use automated tools to identify or remove content. Where platforms choose to use such tools, they need to ensure human oversight and publicly report on their functioning.«

Något tvång på uppladdningsfilter? Nej något sådant har vi inte. Bara regler som gör att att sådana blir nödvändiga… Det hela är milt kafka-artat.

Den stora grejen med internet var att alla kunde publicera sig fritt – utan att fråga någon annan om lov. Med uppladdningsfilter känns det lite som grindvakternas återkomst.

Det blir värre. Från Politico:

»Public authorities such as law enforcement, interior ministries and Europol can now require a platform or cloud services to remove specific posts, music, livestreams, photos and videos inciting violence and glorifying terrorist attacks. Promoting terrorist groups and instructions for how to commit an attack will also be forbidden online.«

Inrikesminister i Sverige är justitieminister Morgan Johansson. Det verkar alltså som om vi har en EU-förordning som ger Morgan Johansson rätt att ta bort saker från internet. Är det verkligen så klokt? Är det ens förenligt med svensk grundlag?

Man kan även notera att Morgan Johansson är ansvarig för tillkomsten av TERRG, som svensk representant på EU:s ministerråd när förordningen bereddes. Man kan således säga att han givit sig själv rätten att censurera.

»Any European Union country, from Hungary to Poland, can tell a company to remove terrorist content across the bloc.«

Det vill säga att Morgan Johansson även kan ta bort innehåll på spanska plattformar. Ungern kommer att kunna ta bort innehåll på franska siter. Det kan bli intressant att följa.

Gränsöverskridande nedtagningsorder etableras även som ett mer generellt verktyg i EU:s nya Digital Services Act. Vilket väcker frågor som om en polsk åklagare kommer att kunna stänga ner information om abort (på polska, kan vi anta) på ett svenskt forum.

Nåväl. Folk var varnade. Ingen brydde sig. Nu är vi här.

• Politico: Online platforms now have an hour to remove terrorist content in the EU »
• EU-kommissionens sida om TERREG »
• EU-kommissionens faktablad »

Går Chat Control att stoppa?

av

Att Tyskland är emot Chat Control är bra. Men det räcker inte för att stoppa förslaget.

Som vi rapporterat vill EU-kommissionen att operatörerna skall av-kryptera och öppna dina elektroniska meddelanden och din e-post. För att sedan låta sina algoritmer inspektera och analysera dess innehåll. Och i förekommande fall överlämna det till polisen.

Förevändningen är att kontrollera att du inte ägnar dig åt sexuella övergrepp mot barn.

EU-kommissionen måste ju ta i lite om man vill kringgå medborgarnas grundläggande, konventionsskyddade rätt till privatliv och privat korrespondens. Tänk på barnen!

Meddelande-appar som inte samarbetar kommer att förbjudas i Apples och Googles app-stores. Alla skall med. Även moln-tjänster, enligt uppgift.

När verktyget för detta sedan är på plats kan syftet enkelt utökas. Som det brukar bli med övervakningslagar.

Chat Control måste stoppas.

Glädjande nog säger den tyska regeringen nej. Vilket är en bra början.

En EU-förordning läggs fram av EU-kommissionen. Sedan skall både ministerrådet och Europaparlamentet komma överens om texten, vilket i slutskedet brukar ske bakom stängda dörrar.

Vi vet att det finns motståndare till Chat Control i Europaparlamentet. Det kommer att bli en strid.

I ministerrådet fattas beslut med minst 55% av rösterna och måste representera minst 65% av unionens medborgare. Tyskland har en röst av 27. Och 19% av EU:s befolkning. Vilket innebär att det krävs ytterligare 14 länder med minst 46% av unionens medborgare för att stoppa Chat Control. (Om man utgår från att kommissionens förslag är huvudproposition.)

Nästa möte med EU:s justitie- och inrikesministrar kommer att äga rum den 9-10 juni i Luxemburg. Då påbörjas processen för att ta ställning till förslaget om Chat Control. Fast annat står för tillfället betydligt högre upp på dagordningen.

Men förr eller senare kommer man att behöva ta tag i saken. Att Tyskland säger nej kommer att väga tungt. Samtidigt kan man anta att till exempel fransmännen är mer entusiastiska.

Frankrike har för övrigt EU-ordförandeskapet detta halvår. I sommar är det Tjeckien och på andra sidan årsskiftet Sverige. Så striden om Chat Control kan mycket väl komma att landa i det svenska ordförandeskapets knä.

En möjlighet är att det blir så mycket debatt och buller om Chat Control att EU-kommissionen drar tillbaka sitt förslag. Men då måste folk vakna till och ta sig samman.

(Det kan i sammanhanget nämnas att EU-kommissionens ordförande ”Zensursula” von der Leyen fick dra tillbaka ett liknande förslag när hon var familjeminister i den tyska regeringen.)

Det känns som om det är läge för nätet att mobilisera för den digitala brevhemligheten.

Spana gärna på misstänkta. Men inte på vanligt, hederligt folk!

Länkar:
• Skarpt EU-förslag idag: Av-kryptering och granskning av alla meddelanden och all e-post »
• Granskning: Lobbykampanjen för #ChatControl »
• Stoppa EU-lag som kräver insyn i chattar »
• EU avskaffar rätten till privat korrespondens »
• Tyskland stoppar EU:s ChatControl? »
• Lagförslag »