Femte juli

Nätet till folket!

Nätkultur

Nätkultur är vår kategori för kulturella fenomen på nätet och om internetkultur i allmänhet.

EU vill jämställa ”näthat” med terrorism

av

Efter sommarens EU-val vill EU-kommissionen och Europaparlamentet göra ”hat och hot” till gränsöverskridande brott på nivå med terrorism och vapensmuggling. Men ingen tycks vilja diskutera saken innan valet.

EU vill göra hat och hot till ett ”EU-brott”. Det vill säga att man tänker betrakta oönskade yttranden som lika allvarliga som terrorism, människohandel, vapensmuggling m.m. Vilket skall skrivas in i EU:s fördrag. Förändringen är tänkt att ske under nästa mandatperiod, efter sommarens EU-val.

Vad gäller hot har EU-länderna redan lagstiftning som gör det olagligt att på ett konkret sätt hota att skada andra människor, deras säkerhet och egendom. Det är även förbjudet att uppvigla andra till att skada individer eller grupper. Vilket är rimligt. De flesta länder har även lagar mot förtal och ärekränkning.

När det gäller hat blir det genast mer komplicerat, då vad som kan anses vara hat lämnar stort utrymme för subjektiv tolkning. Begreppet tycks kunna rymma allt från rena hatseanser till att ifrågasätta lättstötta debattörers påståenden och resonemang på nätet.

Vi har tidigare rapporterat:

»Europaparlamentet menar att vad som i sammanhanget skall anses utgöra hat ”must not be limited only to certain grounds or motivations”. Vilket låter som ett väldigt brett mandat.

Parlamentet efterlyser även en ”holistisk respons” och en ”multidimensionell approach”. Samt att kommissionen rekommenderas ha en ”open ended approach” till vad som skall listas som hat och hot.«

Vilket känns som att man öppnar dörren för inskränkningar av yttrandefriheten på vid gavel.

Vi har påpekat att detta står i strid med vad Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s människorättsstadga har att säga om yttrandefriheten:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Med tanke på hur många politiker, samhällsdebattörer och surkart som vill hindra olika former av yttranden är EU:s planer oroväckande.

Samtidigt som detta är en fråga som bör lyftas i EU-valrörelsen är i princip alla partier ovilliga att diskutera saken (innan valet). Det hörs inte ett pip från varesig politik, media eller medborgarrättsaktivister.

Möjligen beror det på att de flesta inte känner till vad som är på gång. Vilket kan vara en förklaring – men inte en ursäkt.

Vill man inskränka den grundläggande mänskliga rättighet som i sig är en förutsättning för en fungerande demokrati – då måste i vart fall politikerna redovisa sina positioner innan det är för sent.

Frågan måste vara specifik. Det räcker inte att fråga om EU-kandidaterna vill försvara yttrandefriheten. (Alla kommer reflexmässigt att svara ja.) Istället krävs svar på hur man ställer sig till de aktuella dokumenten.

Framförallt måste man kräva svar på frågan om vilka yttranden partier och kandidater vill förbjuda – när man går vidare med kommissionens och parlamentets förslag.

(Alla svenska ledamöter i Europaparlamentet utom de från SD röstade för parlamentets resolution.)

Eftersom ingen tycks bry sig om saken måste vi försöka tjata in frågan i debatten. Vilket ibland kan fungera (se till exempel Chat Control). Så ursäkta om vi emellanåt upprepar oss.

Ju tidigare vi får igång en kritisk diskussion, ju bättre är förutsättningarna för att stoppa de värsta galenskaperna.

Får frågan däremot passera i tystnad kommer vi att ställas inför fullbordat faktum när det är för sent för att göra något åt saken. Vilket inte vore första gången.

Läs mer:
• EU tänker inskränka yttrandefriheten »
• Skall man protestera när de börjar inskränka yttrandefriheten – eller vänta tills det är för sent? »
• EU-kommissionen: Extending EU crimes to hate speech and hate crime »

Liberalerna vill förbjuda anonymitet online

av

Liberalerna vill lagstifta om barns skärmtid – helt i onödan och till priset av ID-krav för sociala media, spel och streamingtjänster.

Liberalerna vill införa barnlås för sociala media, spel och streamingtjänster efter kl 23 på kvällen.

”Utgångspunkten är att barn ska sova på nätterna och gå i skolan på dagarna” säger partiledare Johan Pehrson.

Partiet vill även göra detta till en kampanjfråga i sommarens EU-val. Det vill säga att man kräver reglering på EU-nivå.

Till att börja med krävs inga regeländringar eller lagstiftning för att föräldrar skall kunna begränsa sina barns skärmtid. Det är enkelt att göra redan nu. Här är instruktionerna för Apple respektive Android.

Liberalerna vet helt enkelt inte vad de talar om. Vilket i och för sig inte är unikt när det gäller politik och internet.

Att lyfta frågan till något slags allmän reglering blir fel på så många plan. Till exempel kan man tycka att barns skärmtid är föräldrarnas ansvar, inte statens.

Dessutom förutsätter en allmän reglering att man vet hur gamla användarna är. Vilket kräver någon form av identifiering. Vilket i så fall måste omfatta alla användare. Resultatet blir att det inte kommer att gå att använda de nämnda tjänsterna anonymt.

Det är rätt uppenbart vad ”Liberalerna” sysslar med här: De lägger fram ett förslag som de vet att media och andra kommer att nappa på – även om förslaget i sig är galet eller meningslöst. Allt för att synas och få uppmärksamhet.

Detta till priset av att dra igång en politisk diskussion som kan landa i ID-krav för sociala media, spel, streamingtjänster med mera.

Liberalerna är alltså villiga att offra ett fritt och öppet internet för att få publicitet.

Väcker man en sådan här fråga på EU-nivå kan man vara rätt säker på att fler kommer att plocka upp den. Idéer till fler och nya lagar får snabbt ett eget liv. Och innan man vet ordet av är det ett skarpt lagförslag.

Detta måste stoppas i tid.

EU:s framväxande Sanningsministerium

av

Redan innan EU hunnit göra hat och hot till ”federala” EU-brott har en omfattande byråkrati byggts upp för att begränsa det fria ordet online.

Håller EU på att bygga upp en ny byråkrati för nätcensur? Här är ett EU-projekt som vi kan använda för att börja nysta i frågan:

»The European Digital Media Observatory (EDMO) brings together fact-checkers, media literacy experts, and academic researchers to understand and analyse disinformation, in collaboration with media organisations, online platforms and media literacy practitioners.

EDMO will deploy a platform to support the work of a multidisciplinary community with expertise in the field of online disinformation. EDMO will contribute to a deeper understanding of disinformation relevant actors, vectors, tools, methods, dissemination dynamics, targets, and impact on society.«

Inom observatoriets ram ryms ett tiotal olika samarbetsorgan. Man tycks även ha nära band till EU-finansierade European Fact-Checking Standards Network (EFCSN). Detta är ett slags plattform för godkända organisationer som ägnar sig åt faktagranskning i medlemsstaterna. (I Sverige Källkritikbyrån, tidigare känd som Metros viralgranskare.)

Detta skall ses i ljuset av att EU:s nya Digital Services ACT (DSA) etablerar de verktyg som behövs för att kunna censurera innehåll på nätet.

DSA föreskriver även statligt godkända nätcensorer, så kallade Trusted Flaggers (”betrodda anmälare”) som skall få en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort.

Man skall också komma ihåg att EU-kommissionen under nästa mandatperiod (efter EU-valet) kommer att lägga fram nya förslag syftande till att utöka listan över ”federala” EU-brott med hat och hot. Det finns mycket i kommissionens och Europaparlamentets dokument om detta som är oroande vad gäller yttrandefriheten.

Så, ja. Det håller på att växa fram en EU-byråkrati kring det fria ordet online.

Vilket är oroväckande med tanke på EU:s track record av att förvandla även de bästa intentioner till en byråkratisk mardröm – som med GDPR.

Desinformation är naturligtvis ett problem då sådan innebär att någon medvetet eller omedvetet sprider objektivt felaktig information. Detta påverkar människors verklighetsbild och därmed även deras förmåga att fatta informerade beslut.

Desinformation online kan bemötas på flera sätt. Ofta sker det spontant genom att andra användare regerar på felaktigheter. På X använder man denna typ av crowdsourcing för att låta användarna påpeka felaktigheter och tillföra relevant information i community notes.

Andra plattformar har en modell där anställda moderatorer tillämpar företagsledningens policybeslut. Vilket är en mer centralstyrd modell där input om sanning och kontext fattas av en mindre grupp människor. Vilket i värsta fall kan skapa single points of failure.

Det saknas inte exempel på information som varit förbjuden att framföra på sociala media men som sedan visat sig vara i stort sett korrekt och blivit allmänt vedertagen. För att undvika sådant kan det möjligen vara bättre med community notes som tillför relevant information än moderatorer som censurerar information.

Allt kompliceras av att vissa politiker och samhällsdebattörer har en tendens att avfärda kritik och åsikter de inte delar som desinformation, hat och hot. Sådant riskerar att bli kontraproduktivt och att i slutändan bara stärka de populistiska krafter man oroar sig över.

Detta är en fråga som måste hårdbevakas. Risken är att yttrandefriheten online kan komma att inskränkas på ett sätt som hotar våra grundläggande fri- och rättigheter.

Europaparlamentet: Nej till anonymitet online

av

Europaparlamentet vill att nätanvändare skall kunna identifieras – vilket i så fall kan få negativa och oönskade konsekvenser.

Med 491 röster mot 76 har Europaparlamentet antagit en resolution (åsiktsförklaring, ej lagstiftning) som bland annat vill begränsa möjligheten att vara anonym på nätet.

Resolutionen menar (punkt 20) att avatarer, blockchain och decentraliserade autonoma organisationer är problematiska. Man vill även ge avatarer en särskild juridisk status (21).

Man vill vidare styra upp och standardisera det där med virtuella världar och de värderingar som råder i dessa.

Parlamentet vill även se »identity management systems« (20) så att användare kan identifieras.

Till att börja med kan man ställa sig frågan hur detta är tänkt att upprätthållas på ett internet som inte känner några nationella gränser. Ett nät där alla utom européer kan vara anonyma kan få en del konstiga konsekvenser.

Att vilja vara anonym online kan ha helt rimliga och legitima grunder.

På ett ibland stökigt internet kan anonymitet vara en förutsättning för många som vill delta i det offentliga samtalet utan att riskera trakasserier. För den som vill avslöja oegentligheter kan det vara en direkt nödvändig förutsättning.

Europaparlamentet uttalar sig ofta om demokratiska problem i länder som Ungern. Men nu vill man alltså begränsa möjligheten för medborgare i sådana länder att uttrycka sin åsikt utan att riskera statlig repression.

Anonymitet är även viktig för sårbara och utsatta grupper. Anonymitet är ett lager av skydd mot nätbedragare och andra ondsinta aktörer. Anonymitet är ett skydd mot övervakning och data mining.

Lustigt nog tycks resolutionen hålla med om vissa av de oavanstående argumenten för att i nästa ögonblick bortse från dem.

Slutligen: Anonymitet är ett effektivt verktyg för att värna individens rätt till privatliv – som är en grundläggande mänsklig rättighet.

Men en förkrossande majoritet i Europaparlamentet tycker att det är viktigare att hålla koll på vem som säger och gör vad på internet.

Den politiska nätaktivismens tre regler

av

Vår redaktör ger tre råd som vuxit fram under 15 års politisk aktivism för ett fritt och öppet internet – i striderna om till exempel FRA, IPRED, ACTA, EU:s upphovsrättsdirektiv och nu Chat Control.

• Den politiska nätaktivismens första regel: Du måste alltid ha rätt.

Det duger inte att bara tycka saker eller att smeta godtyckliga etiketter på sådant man ogillar. Om du inte har rätt kommer du att avfärdas som okunnig eller som alarmistisk konspirationsteoretiker.

Man måste helt enkelt kolla att de egna argumenten är logiska, rationella och underbyggda med fakta. I detta ingår även att vara uppmärksam på tendensen att ta till sig sådant som stöder den egna tesen och att ignorera sådant som motsäger den.

Det är bättre att veta för mycket än för lite. Om du är rimligt påläst vet du väldigt mycket mer än både vänner och fiender. De flesta läser inte pappren. Kunskap är makt.

Att ha rätt är en förutsättning, men är inte tillräckligt. Det krävs även handling och uthållighet.

• Den politiska nätaktivismens andra regel: Identifiera och fokusera på kärnfrågan.

Koka ner frågan tills det återstår en princip eller ett faktum som inte går att komma runt.

I den pågående striden om Chat Control 2 finns faktiskt två starka grundargument. Ett demokratiskt och ett tekniskt.

Det ena är att förslaget uppenbart strider mot de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna.

Det andra är att CC2 inte går att kombinera med krypterad, privat kommunikation.

När jag jobbade i Europaparlamentet ville fransmännen låta myndigheterna stänga av fildelare från internet. Varpå vi gav frågan ramen: Inget straff utan föregående rättslig prövning.

Vilket är en grundläggande princip i en demokratisk rättsstat, som var omöjlig för dem att runda utan att förlora ansiktet. Så vi vann.

Om du har en tydlig kärnfråga och är tidigt ute kan du sätta ramen för hela debatten.

• Den politiska nätaktivismens tredje regel lyder: Fatta dig så kort som möjligt, men inte kortare.

De flesta människor har inte tid att ta till sig långa texter, videos och podcasts. Respektera andras tid. Uttryck dig kort, koncist och sakligt i din utåtriktade kommunikation.

Inga textväggar. Skriv kortare stycken och kortare meningar. Använd enklare ord. Undvik onödiga förstärkningsord. Less is more.

Håll dig till en huvudtanke om målet är att mottagaren skall komma ihåg vad du sagt och/eller göra något.

Se även till att din information finns lätt tillgänglig online. Där kan du också länka till källor och fördjupad information. A one-stop-shop, som Chatcontrol.se.

När det är gjort, då kan du även ägna dig åt information i längre format för de mest intresserade. Vilket också har ett värde.

/ HAX

Läs mer om Chat Control 2 här:

• Europaportalen: Riksdagen måste säga nej till Chat Control 2.0 »

• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• Allt du behöver veta om #ChatControl »
• StopScanningMe.eu »

• Använd denna mail-robot för att protestera mot förslaget om Chatcontrol »

Följ oss även på Twitter: @femtejuli

Chatcontrol hotar yttrandefriheten

av

EU-kommissionen skriver själv att Chatcontrol kommer att inskränka yttrandefriheten. Men den tycker att det är ett pris värt att betala.

EU-kommissionens förslag till granskning av innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden – Chatcontrol – har kritiserats för att det kränker vår rätt till privatliv och privat korrespondens, som är en grundläggande mänsklig rättighet.

Men det är inte allt. På sidan 13 i sitt förslag skriver EU-kommissionen själv:

»Samtidigt påverkar åtgärderna i förslaget i första hand utövandet av de grundläggande rättigheterna för användarna av tjänsterna i fråga. Dessa rättigheter omfattar i synnerhet de grundläggande rättigheterna till respekten för privatlivet (bland annat att all kommunikation är konfidentiell, som en del av den mer allmänna rätten till respekt för privatlivet och familjelivet), skyddet av personuppgifter samt yttrande- och informationsfriheten.«

Låt oss därför fundera högt kring hur Chatcontrol hotar yttrandefriheten.

Det finns goda skäl att anta att folk i allmänhet kommer att ägna sig åt självcensur om de vet att någon annan – i detta fall staten i skepnad av en ny EU-myndighet – ständigt kikar över axeln.

EU-kommissionen är, som synes, medveten om den risken – men väljer att bortse från den.

Redan idag kan människor straffas för vad de uttrycker offentligt. Med Chatcontrol passeras en principiellt viktig gräns: Nu kommer människor även att kunna straffas för vad de skriver till varandra, i privata meddelanden.

Än så länge är det officiella syftet med Chatcontrol att bekämpa sexuella övergrepp mot barn. Men vi vet att övervakningslagar alltid drabbas av ändamålsglidning – både till syfte och metod.

Det finns massor av information som politiker uttryckligen ogillar: Det kan gälla ”hat och hot”; fake news; kritik av pandemi-politiken; ”klimatförnekelse”; drogliberalism – eller något annat som politiken (plus myndigheter, media och olika samhällsdebattörer) anser vara så viktigt att de kan överväga att begränsa yttrandefriheten.

Det finns redan exempel i USA på hur politik och myndigheter gått in för att få sociala media att censurera innehåll. Även sådant som senare visat sig vara korrekt.

Här i Sverige har vi flera olika myndigheter med uppgift att hålla ett öga på vad som sägs på nätet. Och det saknas inte fria aktörer (ofta med myndigheternas öra) som med olika metoder försöker begränsa den fria debatten online.

När dörren väl öppnats för att kontrollera vad folk skriver till varandra kommer frestelsen att använda detta verktyg för allehanda syften att vara oemotståndlig.

Det behöver inte ens handla om lömskt eller ont uppsåt. Hannah Arendt påpekar i sitt standardverk om den totalitära statens rötter »Vägen till helvetet behöver inte alls vara kantad med ordspråkets goda föresatser, utan kan lika gärna vara kantad av inga föresatser alls.«

Hon påpekar även att »Brott mot de mänskliga rättigheterna kan alltid rättfärdigas med förevändningen att det rätta är lika med det som är bra eller nyttigt för helheten i kontrast till delarna.«

Och även om systemet inte skulle komma att missbrukas med ont uppsåt, av inkompetens eller missriktad välvilja – så är själva vetskapen om att staten läser våra meddelanden tillräcklig för att människor kommer att ålägga sig självcensur.

Vilket skapar ett samhälle där färre idéer bryts mot varandra – vilket kommer att leda till ett tystare och stagnerande samhälle.

Begränsas yttrandefriheten blir dessutom demokratin meningslös. För hur skall medborgarna kunna göra ett informerat val om viss information, vissa åsikter och visst ifrågasättande tystas ned – direkt eller indirekt?

Än så länge är Chatcontrol ett indirekt hot mot yttrandefriheten, eftersom den redan i sin nu föreslagna form kan antas leda till ett visst mått av självcensur. Och med dess förutsägbara ändamålsglidning blir den ett direkt hot.

Detta vet EU-kommissionen. Den skriver det själv i sitt förslag. Men den tycker att det är ett pris värt att betala.

Vilket inte är acceptabelt. Mänskliga rättigheter skall gälla även på nätet.

Läs mer:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• Allt du behöver veta om #ChatControl »
• StopScanningMe.eu »

• Använd denna mail-robot för att protestera mot förslaget om Chatcontrol »

Följ oss även på Twitter: @femtejuli

EU:s unga säger nej till Chat Control

av

Var tredje svensk ungdom använder meddelande-appar för att med samtycke sända intima bilder. Med EU:s chat-control kommer de att anmälas till polisen.

EDRi och Piratpartiets ledamöter i Europaparlamentet har låtit genomföra en undersökning om vad EU:s unga tycker om förslaget om att genomsöka alla människors elektroniska meddelanden – Chat Control.

48% av de svenska ungdomarna säger nej till förslaget. I EU som helhet säger 66% nej. Även om siffran är lägre i Sverige får man anta att det även finns en grupp osäkra, vilket torde göra gruppen som säger nej större än ja. (Siffran framgår inte av pressmaterialet.)

Samtidigt säger 70% att de inte skulle känna sig bekväma med att vara politiskt engagerade eller att utforska sin sexualitet om deras konversationer övervakades eller genomsöktes.

60% av svenska unga använder krypterade appar som WhatsApp eller Signal. (EU 67%.) Vilka är några av de meddelndetjänster som EU-kommissionen nu vill övervaka och barnförbjuda.

Den föreslagna 17-årsgränsen för meddelandeappar innebär att det blir omöjligt att vara anonym. 51% säger att anonymitet är viktigt för politiskt deltagande. (17% ”inte viktigt”. EU 56%) 53% menar att anonymitet är viktigt för att de skall kunna utforska sin sexualitet. (21% ”inte viktigt”. EU 59%.)

EU-kommissionen vill alltså ta bort den anonymitet som är barnens skydd när de vill lära sig om blommor och bin med mera.

30% av de svenska ungdomarna använder appar för att med samtycke sända intima bilder. Vilket enligt lagen är barnporr även om det skulle vara en ekivok selfie. Sådant kommer att uppfångas av Chat Control och översändas till en ny myndighet kopplad till Europol, för vidare befordran till polisen och sannolikt åtal.

Så hur anser då ungdomen att den själv bäst skyddas mot att antastas sexuellt på nätet?

  • 2% tror på genomsökning av allas meddelanden, det vill säga Chat Control.
  • 6% tror på åldersgräns för appar, som också är en del av Chat Control.
  • 26% tror på ett stärkt rättsväsende.
  • 28% tror på utbildning.
  • 37% bättre möjligheter att anmäla grooming.

Med andra ord: Chat Control förkastas av dem som förslaget var tänkt att skydda.

Länkar:
• Piratpatiet: Ungdomar vill inte bli utstängda från chattappar eller att deras meddelanden genomsöks »
• EDRi: Young people in 13 EU countries refuse surveillance of online communication »
• MEP Patrick Breyer (PP, DE): ChatControl survey: Children don’t want to be “protected” by scanning or age-restricting messenger and chat apps »

Lagstiftningsdokument:
• Kommissionens förslag »
• Legislative Observatory »

Relaterade länkar:
• Stop Scanning Me »
• ChatControl.eu »
• ChatControl – granskning av EU-kommissionens förslag
• EU-kommissionen: Övervakning är viktigare än mänskliga rättigheter »
• PP: EU-kommissionär Ylva Johansson ljuger om #ChatControl »
• ChatControl – nu är det skarpt läge i EU, men regeringen vill inte tala om saken »
• UN Human Rights Commissioner warns against chat control »
• ChatControl – detta händer i ministerrådet »
• EU:s ministerråd vill kontrollera allt du gör på nätet
• ChatControl: EU-kommissionen duckar alla jobbiga frågor »

TL;DR:
• ChatControl / CSA Regulation – enkelt förklarad »

EU-kommissionen vill ta betalt av dem som tillhandahåller innehåll på nätet

av

Idag betalar du för din nätuppkoppling. Nu vill EU att även företag som tillhandahåller innehåll skall betala för distributionen. Vilket slutar med en ökad kostnad för dig.

I tio års tid har EU-kommissionen försökt få företag som tillhandahåller innehåll online att betala en avgift till de stora telekom-företagen. Nu gör kommissionären för den inre marknaden Thierry Breton (tidigare CEO för France Télécom) ett nytt försök.

Kommissionens tanke är att bredbandsutbyggnaden kan påskyndas om de företag som tillhandahåller innehåll betalar för den trafik de ”förorsakar” till teleoperatörer och internet service providers (ISPar).

Saken är dock den att internettrafiken redan betalas av oss användare. Nu vill man att vi skall betala en gång till, genom att lägga avgifter på de tjänster och plattformar vi använder. Vilket naturligtvis kommer att drabba oss alla direkt eller indirekt.

Förslaget är till att börja med ett avsteg från den i EU omhuldade principen om nätneutralitet – som föreskriver en platt spelplan där alla behandlas lika. Att lägga en särskild avgift på de mest populära tjänsterna strider mot idén om ett öppet och fritt internet för alla.

Dessutom inskränks då yttrandefriheten. Internets hela idé är att alla skall kunna uttrycka sig fritt utan grindvakter eller ”vägtullar”.

I sin Open Internet Regulation slog EU redan 2015 fast att slutanvändare skall vara fria att ta del av och distribuera information och innehåll, använda och tillhandahålla de applikationer och tjänster de själva väljer. Vilket uppenbart strider mot kommissionens senaste förslag.

Internet Governance Forum protesterar mot förslaget i ett öppet brev:

»The ideas behind this proposal represent a fundamental misunderstanding of the structure of the internet. First, just like prior proposals, this proposal is based on the mistaken assumption that content providers are causing traffic on broadband networks. Broadband users are requesting this traffic, and they already pay their broadband providers to deliver this traffic to them. Forcing content providers to pay broadband providers for delivering this traffic to their subscribers just results in broadband providers getting paid twice for the same service.«

Dessutom är de kommersiella nätoperatörerna inte de enda som tillhandahåller internet. Med kommissionens förslag skulle till exempel universitet, myndigheter, medlemsstater och andra inte få del av den aktuella ersättningen. Många av dem är dessutom leverantörer av innehåll och riskerar om sådana att drabbas av den nya avgiften.

Hur har man till exempel tänkt sig att hantera innehåll från public service-media? Idag betalar du föst en avgift för din internetuppkoppling. Sedan betalar du för SR, SVT och UR över skattsedeln. Och med kommissionens förslag skall dessa företag sedan betala en gång till, för att de tillhandahåller innehåll. Vilket antingen kommer att leda till högre skatt för dig eller minskat programutbud.

Detta gäller naturligtvis för alla leverantörer av innehåll: Lägger man nya kostnader på dem kommer du att få betala för det till exempel genom högre avgifter, mer reklam, minskat utbud eller hårdare utnyttjande av persondata.

There ain’t no such thing as a free lunch.

EU:s nya ”nätskatt” bygger dessutom på en centraliserad distributionsmodell som gör internet onödigt sårbart.

Länkar:
• Euractiv: EU Commission launches Connectivity Package with ‘fair share’ consultation »
• Internet Governance Forum: Open Letter urging to abandon the “Sending-Party-Network-Pays” proposal »

AI sågar AI-stödd massövervakning

av

Vad tycker en AI-chat om massövervakning i allmänhet och AI-stödd massövervakning i synnerhet? Varför bryr sig inte folk om övervakningsstaten och vad kan man göra åt det? Vi frågade ChatGPT, som även fick skriva en dikt om betydelsen av rätten till privatliv.

AI-verktyg som ChatGPT är intressanta, även om man inte ser dem som självständigt tänkande. Enkelt uttryckt styrs de av de texter de tränats på och av de människor som givit systemet feedback. Därför kan de vara intressanta för att sammanställa information från ett större fält, speciellt om de tränats på stora textvolymer.

Dessutom skall man vara medveten om att hur man ställer frågan påverkar svaret.

Så här kommer ett experiment. Vad har ChatGPT att säga om massövervakning och om AI-stödd dito? Med reservation för att våra frågor kan vara en smula ledande.

• Till att börja med gav vi ChatGPT i uppgift att sammanställa fem starka argument mot massövervakning. (Svaren är översatta och förkortade av oss.)

  1. Massövervakning strider mot rätten till privatliv, som i sin tur är en mänsklig rättighet.
  2. Massövervakning kan leda till maktmissbruk, utpressning, hot och diskriminering.
  3. Massövervakning har en avkylande effekt på yttrandefriheten, speciellt om åsikterna i fråga är impopulära eller kontroversiella.
  4. Massövervakning är ofta ineffektiv. Ofta är riktad övervakning bättre på att bekämpa brottslighet.
  5. Massövervakning är kostsam. Detta drabbar skattebetalarna och pengarna skulle kunna användas bättre.

• Ge oss nu fem starka skäl för massövervakning.

  1. Massövervakning kan hindra terrorism och annan brottslighet. Genom att sama in stora mängder data kan myndigheterna identifiera mönster och trender som kan identifiera och förebygga brottslighet.
  2. Massövervakning kan bidra till stärkt nationell säkerhet.
  3. Massövervakning kan bidra till att öka allmän säkerhet, till exempel genom att övervaka sociala media och andra kommunikationskanaler i realtid.
  4. Massövervakning kan användas för att fånga och åtala brottslingar samt förse myndigheterna med bevis som kan användas i domstol.
  5. Massövervakning kan rättfärdigas i vissa fall som till exempel när det gäller nationell eller allmän säkerhet. I dessa fall måste fördelarna vara större än de negativa konsekvenserna.

• EU:s nya AI Act reglerar AI på många sätt, men gör ett svepande undantag för statens egen användning för övervakning. Så vi frågade vilka riskerna är med AI-stödd massövervakning.

  1. Det finns en risk för att data och algoritmer blir partiska, beroende på vilken data de tränats på och hur de utvecklats.
  2. Bristande transparens – vilket leder till att det blir svårt att förstå hur de fattar beslut och att hålla någon ansvarig. Detta gör det även svårare att identifiera och hantera problem och fel i systemen.
  3. Missbruk och maktövergrepp. Till exempel kan myndigheter frestas att fokusera på grupper eller individer baserat på deras politiska uppfattning eller andra särskiljande drag.
  4. Förlorat privatliv, då AI stödd massövervakning kan analysera och tolka data på ett mer avancerat sätt än vad människor förmår. Detta kan leda till profilering och spårning av folks aktiviteter på ett aldrig tidigare skådat sätt.
  5. Lagliga och etiska problem – till exempel vad gäller balansen mellan säkerhet och privatliv.

• Intressant. Låt oss nu fråga varför människor inte tycks intressera sig för eller oroas över massövervakningen.

  1. Bristande medvetenhet om vad som sker, vilket i sin tur leder till att folk får svårt att förstå massövervakningens konsekvenser.
  2. Bristande förståelse även bland dem som är medvetna om massövervakningen, vilket gör att de inte förstår frågans allvar.
  3. Frikoppling från konsekvenser. Människor som inte känner sig personligt påverkade förstår inte vilken skada som kan uppkomma.
  4. Tro på auktoriteter. Många litar på att myndigheterna kommer att använda systemen på ett ansvarsfullt sätt och ser därför inte riskerna.
  5. Apati. Många bryr sig inte, har andra prioriteringar eller tror att de ändå inte kan göra något åt situationen.

• Hur får man då folk intresserade av kampen mot massövervakningen?

  1. Utbilda allmänheten.
  2. Understryk de negativa personliga konsekvenserna.
  3. Använd exempel och anekdoter.
  4. Betona de kollektiva konsekvenserna som minskat förtroende för myndigheterna, underminerad demokrati och maktmissbruk.
  5. Engagera er i media och använd sociala media.

• Finns det då några bättre alternativ till massövervakning?

  1. Riktad spaning mot grupper och personer som är misstänkta för brottslig verksamhet istället för mot hela befolkningen.
  2. Underrättelse-styrd spaning som inkluderar såväl traditionellt polisarbete som moderna metoder (som data-analys) – syftande till att förhindra brott innan de begås.
  3. Stärkt lagskydd för privatliv, ökad transparens och ansvarsutkrävande, främjande av kryptering och annan teknik som stärker rätten till privatliv (och privat korrespondens).

Visst, som man frågar får man svar. Men det är ändå rätt imponerande. Om inte annat som sökmotor för att samla information och argument om ett visst ämne. Med reservation för vilken information den tränats på, hur det skett och vem som styrt processen.

Det kan bli intressant om vi så småningom får AI-sytem baserad på större informationsmängder, kanske rent av hela internet. Tro inte annat än att Google jobbar på den saken.

Vad gäller poesi finns dock en del övrigt att önska vad gäller litterär verkshöjd – även om det inte går att invända mot innehållet i sak.

• ”Write an original poem about privacy.”

Privacy, a right
So often taken for granted
But oh so vital

In this age of technology
Where screens and cameras reign supreme
Privacy is threatened

But without it, we lose
A piece of ourselves, a sanctuary
In which to be alone

So let us fight for it
This right to be unseen, unknown
Privacy must be protected

Twitter, Musk och yttrandefriheten

av

Elon Musks köp av Twitter väcker känslor. Låt mig fundera högt kring saken...

Yttrandefrihet är en mänsklig rättighet. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna säger, i artikel 19:

»Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.«

För tio år sedan antog FN sin 5 juli-resolution (tillkommen på initiativ av Sverige och USA) som säger:

»Affirms that the same rights that people have offline must also be protected online, in particular freedom of expression, which is applicable regardless of frontiers and through any media of one’s choice, in accordance with articles 19 of the Universal Declaration of Human Rights and the International Covenant on Civil and Political Rights;«

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna föreskriver i artikel 10:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Samma sak sägs i artikel 11 i EU:s människorättsstadga, som är en del av EU:s fördrag.

Så principen är tämligen klar och tydlig.

Nu skall det tilläggas att mänskliga rättigheter reglerar förhållandet mellan individen och staten. Och Twitter är ett privat företag, som kan göra som det vill – inom lagens råmärken.

Men det känns ändå rimligt att världens ledande digitala klotterplank ansluter sig till de grundläggande värderingar och principer som utgör grunden för ett samhälle med fredlig, civiliserad samexistens – det vill säga de mänskliga rättigheterna.

Ur detta perspektiv känns det lovande att Twitters nya ägare, Elon Musk, säger sig vara en stark anhängare av principen om yttrandefrihet.

Men Twitters tidigare historia är inte helt lysande.

De dokument som nu släpps (the Twitter files) visar på en subjektiv censur av åsikter och av uppgifter som med tiden visat sig vara korrekta.

En sak med censur är att det finns en morgondag – i vars ljus censur på partiska eller lösa grunder kan komma att dömas hårt. Och när det sker ifrågasätts hela den aktuella plattformens trovärdighet. Speciellt när det handlar om en dominerande plattform med global räckvidd.

När det även kryper fram att Twitter censurerat eller påverkat innehåll i samråd med amerikanska myndigheter och offentliga institutioner – då kan det till och med handla om brott mot landets konstitution. Första tillägget skyddar uttryckligen yttrandefriheten.

Så detta är en soppa.

Det går inte att veta om Elon Musk förmår omvandla Twitter till vad det bör vara – en i möjligaste mån objektiv plattform. Men han tycks i vart fall ha ambitionen.

Detta har väckt en proteststorm från vissa debattörer, aktivister, media och politiker. Vreden tycks även rikta sig mot att Musk visat att Twitter än så länge klarar sig rätt bra utan en stor del av sin icke-tekniska personal.

Det är omöjligt att säga hur detta kommer att utvecklas. Men jag tänker ändå fall sticka ut huvudet och önska Musk och Twitter lycka till i sin ambition att stärka det fria ordet.

/ HAX

(Edit: Då det är omstritt exakt vad amerikanska myndigheter betalt Twitter för, har jag strukit ett stycke om detta.)