Hemlig dataavläsning

Regeringens förslag om att införa hemlig dataavläsning har fått klartecken från lagrådet. Vilket innebär att en proposition nu kan läggas fram för riksdagen – där det finns en massiv majoritet för förslaget.

Lagrådets enda brasklapp är, enligt SR Ekot:

»Lagrådet betonar dock att det bör göras en ingående utvärdering av ”behovet, nyttan och proportionaliteten” innan det fattas beslut om huruvida lagstiftningen – efter fem år – ska förlängas eller permanentas.«

Vilket innebär att man skjuter sina principiellt svåra överväganden på framtiden.

Något som däremot inte kan skjutas upp är frågan om de tekniska riskerna. Med hemlig dataavläsning kommer polisen att utnyttja existerande säkerhetshål för att installera programvara för avlyssning, övervakning och manipulation av misstänktas datorer. Det innebär att dessa säkerhetshål kommer att förbli öppna och »okända« – vilket gör dem till en säkerhetsrisk för vanligt folk, företag och hela vår IT-infrastruktur. Men bankbedragare, utpressare och spioner lär i vart fall bli glada.

Detta är dock inget som lagrådet har att bedöma. Istället är detta en risk som användare, nätaktivister och tekniker måste försöka få regering och riskdag att förstå – innan det är försent.

Det är dags för grupparbete kring regeringens lagrådsremiss om hemlig dataavläsning. Länk (PDF) »

Här är några nedslag i den föreslagna lagtexten. Vi börjar med begreppsdefinitionerna (2.1.1§, sid 8):

I lagen avses med avläsningsbart informationssystem: en elektronisk kommunikationsutrustning eller ett användarkonto till, eller en på motsvarande sätt avgränsad del av, en kommunikationstjänst, lagringstjänst eller liknande tjänst,

Notera att man inte bara vill kunna installera spionprogram på datorer, telefoner, surfplattor, spelkonsoler, smarta tv-apparater, smarta högtalare m.m. – utan även komma åt användarkonton för till exempel e-post, molntjänster och appar.

Detta backas upp i 2.1.4§ på sidan 9, där det även framgår att det handlar om informationssystem som den misstänkte kan tänkas komma att använda men ännu inte använder:

Hemlig dataavläsning som gäller kommunikationsavlyssnings-, kommunikationsövervaknings- eller platsuppgifter får även avse ett avläsningsbart informationssystem som det finns synnerlig anledning att anta att den misstänkte under den tid som tillståndet avser har kontaktat eller kommer att kontakta.

I 2.1.6§ på sidan 9 kan vi även läsa följande:

Hemlig dataavläsning enligt första stycket får användas endast på en plats där det finns särskild anledning att anta att den misstänkte kommer att uppehålla sig. Om platsen är någon annan stadigvarande bostad än den misstänktes, får tillstånd till hemlig dataavläsning beviljas endast om det finns synnerlig anledning att anta att den misstänkte kommer att uppehålla sig där.

Notera att de statliga spionprogrammen alltså även skall kunna användas på annan utrustning än den som tillhör den misstänkte. Till exempel sådan som tillhör flick/pojkvänner, släkt och vänner, arbetsplats etc. I 8§ framgår att detta även gäller e-post, molntjänster m.m.

Så till 2.1.12§ på sidan 11:

Vid hemlig dataavläsning får den verkställande myndigheten, efter särskilt tillstånd, i hemlighet skaffa sig tillträde till och installera tekniska hjälpmedel på en plats som annars skyddas mot intrång.

Det är svårt att tolka detta på annat sätt än att myndigheterna – utöver att hacka sig in i människors datorer m.m. – även får rätt att göra inbrott för att installera spionprogram.

Och vad gäller hackandet, så skriver man i 2.1.22§ på sidan 13:

När ett tillstånd till hemlig dataavläsning har beviljats får de tekniska hjälpmedel som behövs för avläsningen och upptagningen användas. Om det är nödvändigt får systemskydd brytas eller kringgås och tekniska sårbarheter utnyttjas.

Vilket bekräftar misstanken att myndigheterna, när de får tillgång till hemlig dataavläsning, kommer att vara mer intresserade av att utnyttja säkerhetsbrister i våra IT-system än att sådana åtgärdas. Vilket naturligtvis kommer att försämra IT-säkerheten för alla.

Så långt den primära lagtexten. Det bör även nämnas att det framgår att polisen får »använda såväl hårdvara som programvara« för att bereda sig tillgång till människors datorer och tekniska utrustning.

Det finns mer att ösa ur i lagrådsremissen. Men redan de delar av lagtexten som återges ovan borde få riksdagen att tänka till innan man godkänner lagen.

Det handlar inte bara om en extremt integritetskränkande form av övervakning – som även kommer att drabba andra än människor som är misstänkta för brott – utan även om att lämna hela vår IT-infrastruktur sårbar för kända säkerhetsbrister.