Femte juli

Nätet till folket!

Datalagring

EU-domstolen har flera gånger sagt nej till urskiljningslös lagring av data om allas alla tele- och datakommunikationer utan misstanke om brott. Ändå har såväl Sverige som flera andra EU-länder datalagring som strider mot domstolens beslut. I Sverige utreds nu frågan nu en gång till och i EU funderar man på hur man bäst skall kunna kringgå domstolens beslut.

EU-domstolen säger än en gång nej till datalagring

av

I det senaste av en lång rad beslut om datalagring säger EU-domstolen åter nej till generell lagring av kommunikationsdata utan misstanke om brott.

I ett förhandsutlåtande för den tyska författningsdomstolen säger EU-domstolen än en gång nej till generell, svepande lagring av data om alla människors alla telekommunikationer m.m.

Till skillnad från andra länder som fått en åthutning av domstolen har den tyska regeringen dock redan beslutat att sluta med allmän datalagring.

Ur domstolens beslut (PDF):

»EU-domstolen bekräftar att en generell och odifferentierad lagring av trafik- och lokaliseringsuppgifter strider mot unionsrätten, förutom om det föreligger ett allvarligt hot mot nationell säkerhet.«

Vill man data lagra måste det finnas en inriktning mot till exempel personer som är misstänkta för brott.

Samma beslut skulle kunna fattas om den svenska datalagringen, där den nya lagen inte heller lever upp till de krav domstolen ställer upp.

EU-kommissionen och medlemsstaterna funderar just nu på om det går att besluta om ett nytt datalagringsdirektiv, som kringgår domstolens beslut. (EU-domstolen upphävde 2014 datalagringsdirektivet, då det strider mot de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens.)

• EU-domstolens pressmeddelande (PDF) »

(Domen verkar dock tillåta lagring av IP-adresser, vilket vi återkommer till inom kort.)

En justitieminister med principer?

av

Kommer Sverige att få en ny justitieminister som försvarar eller i vart fall begriper principerna bakom rättsstat och mänskliga rättigheter?

Enligt spekulationerna är Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer en stark kandidat till posten som justitieminister i nästa regering. Vilket i så fall är intressant.

Strömmer var tidigare chef på Centrum för Rättvisa – som driver rättsprocesser som försvarar den enskilda individen mot överheten.

CfR drev bland annat den svenska FRA-lagen till Europadomstolen. Vilket ledde till att ett antal allvarliga brister i lagen påpekades.

Stämmer spekulationerna får Strömmer så att säga byta sida. Från individen till staten. Om det inte skedde redan när han gick tillbaka till politiken.

Han kommer då samtidigt att få ett antal principiellt intressanta frågor på sitt bord. Som frågan om anonyma vittnen och visitationszoner. För att inte tala om allt som har med övervakning att göra.

Frågan blir om Strömmer kommer att kunna stå fast vid sina principer, om han skulle bli justitieminister. I vart fall bör det vara ett gott tecken att han är väl bekant med resonemangen bakom rättsstaten och de grundläggande mänskliga rättigheterna.

Samtidigt kommer han att utsättas för tryck från sitt eget parti och övriga högerpartier för att gå fram med hårdare tag.

Dessutom kommer Sverige att vara ordförandeland i EU nästa halvår. Vilket innebär att till exempel ChatControl och det eviga stöket kring datalagringen kommer att hamna på den svenske justitieministerns bord.

Detta skall bli mycket intressant att följa. Vi kommer att försöka tjata in en intervju med Gunnar Strömmer – eller vem som nu blir ny justitieminister.

Valet, politikerna och de mänskliga rättigheterna online

av

Den som vill rösta för ett fritt internet, för yttrandefrihet off- såväl som online och för rätten till privatliv och privat korrespondens har ett svårt val.

Bryr man sig bara om dessa frågor finns Piratpartiet och kanske Vänsterpartiet. Piratpartiet har ingen chans att komma in i riksdagen. Och Vänsterpartiet är ett ytterkantsparti som de flesta har andra skäl att ogilla.

Vänsterpartiet skall dock ha en eloge för att ha hållit ut längst. De är idag det enda riksdagsparti som motsätter sig övervakningsstaten – efter att Miljöpartiet sålde ut sina principer i utbyte mot makt. Vad gäller yttrandefrihet befinner de sig dock på ett sluttande plan.

I övrigt är mörker. EU:s nya statligt godkända nätgranskare accepteras utan vidare debatt. EU-lagstiftning som leder till att vi får uppladdningsfilter, som skall förhandsgranska allt alla lägger upp på sociala media och andra plattformar är inte något kontroversiellt bland våra politiker.

De driver på vad gäller lagring av data om allas alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, uppkopplingar, mobilpositioner med mera – utan misstanke om brott. Trots att EU-domstolen förbjudit verksamheten, med hänvisning till de mänskliga rättigheterna.

Svenska politiker ser inget problem med att EU-kommissionen föreslår att all e-post och allas alla meddelanden och andra elektroniska kommunikationer skall av-krypteras, öppnas och att dess innehåll skall granskas. Av maskiner.

Alla dessa frågor faller tillbaka på de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten att fritt uttrycka sig samt rätten till privatliv och privat korrespondens.

Sverige var för övrigt med och drev fram FN:s »5 juli-resolution« som säger att mänskliga rättigheter offline även skall gälla online. Så vi borde leva upp till vårt ord.

De mänskliga rättigheterna finns för att skydda individen mot staten. Därför är det alarmerande att se hur dessa rättigheter ständigt gröps ur och inskränks av just de politiker som nämnda rättigheter är tänkta att skydda oss emot.

Statligt godkända nätgranskare är en dålig idé. Fast Orban blir nog glad. Uppladdningsfilter är det verktyg som, när det väl finns på plats enkelt kan få utökat syfte. Sådana här lagar drabbas i princip alltid av ändamålsglidning.

Datalagring är en kränkning av rätten till privatliv som EU-domstolen sagt nej till gång på gång. Inte för att medlemsländerna bryr sig. Och förslaget om »#ChatControl« är att avskaffa den digitala brevhemligheten. Det vill säga att avskaffa rätten till privat korrespondens.

Vad är detta, annat än inskränkningar av våra mänskliga rättigheter?

Allt detta sker i stort sett utan offentlig debatt, utan insyn och i stor politisk enighet. (Ingen annan bryr sig heller.)

Så hur röstar man, om man tycker att dessa frågor är viktiga? På riktigt, viktiga.

EU upphäver rätten till privat korrespondens

av

Datalagring och Chat Control (meddelandekontroll) är exempel på hur EU inskränker vår rätt till privatliv och privat korrespondens.

Rätten till privatliv och privat korrespondens är en konventionsskyddad mänsklig rättighet.

Mänskliga rättigheter är individens yttersta försvar mot övergrepp från staten. Och rätten till privatliv är till för att staten inte skall veta allt om alla. Den vars privatliv blottas för överheten blir sårbar och utlämnad till politikers och byråkraters godtycke. Människor skall helt enkelt ha rätt till en privat sfär.

Rätten till privatliv skall gälla även online. FN:s så kallade 5 juli-deklaration (A/HRC/RES/20/8) slår fast att mänskliga rättigheter skall gälla även online. Men hur står det till i verkligheten?

Precis som när det gäller yttrandefriheten online kommer mycket av lagstiftningen från EU.

Datalagringen har varit en följetong i EU-politiken. Den går ut på att lagra data om alla medborgares alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, uppkopplingar, mobilpositioner med mera.

2014 upphävde EU-domstolen EU:s datalagringsdirektiv. För att det strider mot de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privatliv.

Generell, svepande övervakning får inte ske utan misstanke om brott.

Sedan dess har domstolen gång på gång givit medlemsstaterna bakläxa för att de ändå fortsätter med datalagringen. Kreativiteten för att kringgå domstolens beslut har varit stor. EU-kommissionen och EU:s ministerråd funderar just nu på ett nytt datalagringsdirektiv.

Även Sverige har tvingats ändra sin lag om datalagring. Dock är det troligt att även den nya svenska, reviderade lagen om datalagring strider mot EU-domstolens principiella beslut.

Ett annat, högaktuellt hot mot rätten till privat kommunikation är det som populärt kallas Chat Control. EU-kommissionen föreslår att alla medborgares all e-post, alla elektroniska meddelanden och andra elektroniska kommunikationer skall avkrypteras, öppnas – och att dess innehåll skall granskas.

Detta är med andra ord tillfället då man inte bara bereder sig tillgång till metadata om våra kommunikationer – utan även själva innehållet.

Syftet sågs vara att kontrollera att du inte sprider barnporr. Vilket är ett syfte man tar till då EU egentligen inte har rätt att fatta beslut som rör nationell säkerhet. Och vem vill eller vågar väl argumentera mot ett förslag som går ut på att bekämpa sexuella övergrepp mot barn?

När detta system sedan finns på plats, då kan syftet lätt utökas. Det vore inte första gången. Övervakningslagar brukar drabbas av ändamålsglidning. Frågan diskuteras redan i ministerrådet.

Chat Control är med alla rimliga måttstockar en kränkning av rätten till privatliv och privat korrespondens. En kränkning av en av våra grundläggande mänskliga rättigheter.

I EU:s ministerråd gör Tyskland halvhjärtat motstånd mot Chat Control. Och i Europaparlamentet finns ett visst motstånd.

Men för att Chat Control skall kunna stoppas – då krävs att frågan kommer upp på dagordningen i samhällsdebatten, att media intresserar sig och att folk börjar protestera.

Förlorar vi rätten till privat korrespondens online nu, då lär den vara borta för alltid.

Vi måste protestera när de mänskliga rättigheterna inskränks. Innan det är för sent.

Länkar Chat Control:
• Chat Control – The End of the Privacy of Digital Correspondence »
• EU avskaffar rätten till privat korrespondens »
• EU-förslag: 18-årsgräns för alla meddelandeappar »
• The EU’s Proposal on CSAM Is a Dangerous Misfire »

Datalagring: EU-kommissionen blundar för sina egna synder

av

När EU-kommissionen går igenom tillståndet för rättsstaten i unionen väljer den att bortse från sina egna övertramp. Till exempel vad gäller datalagring.

EU-kommissionen har publicerat sin årliga Rule of Law Report. I den tar man upp tillståndet för rättsstaten i EU och dess medlemsstater.

Det är även intressant att se vad den inte tar upp. Som datalagring.

Som bekant upphävde EU-domstolen redan 2014 direktivet om datalagring. Domstolen säger alltså nej till urskillningslös lagring av data om allas alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, uppkopplingar, mobilpositioner med mera utan misstanke om brott.

Domstolen har sedan dess upprepat sin dom, gång på gång, när medlemsstater struntat i den. Danmark och Belgien är exempel på länder som på olika vägar försöker kringgå domen.

Även Sverige har en reviderad lag om datalagring, som också bryter mot den grundprincip som EU-domstolen slagit fast: Ingen urskiljningslös datalagring utan misstanke om brott.

Enda skälet till att Sverige inte fått förnyad kritik av domstolen är att vårt fall inte har prövats. Ännu.

Men det är inte bara medlemsstaterna som konstrar. EU-kommissionen själv har struntat i Europaparlamentets begäran om att se till att medlemsstaterna följer EU-domstolens utslag.

Istället har kommissionen samarbetat med ministerrådet för att hitta sätt att fortsätta datalagra ändå.

Detta nämns över huvud taget inte i kommissionens Rule of Law Report – trots att det handlar om att man struntar i EU-domstolens utslag.

Man ignorerar även konventionen och stadgan om de mänskliga rättigheterna, som slår fast medborgarnas rätt till privatliv och privat kommunikation. Detta är dokument som utgör delar av EU:s fördrag – vars väktare, i teorin, skall vara EU-kommissionen…

Länkar:
• EU Rule of Law Report: Data Retention is a blind spot »
• EU-kommissionen: 2022 Rule of law report »

Relaterade tidigare poster:
• EU-domstolen upprepar: Det är förbjudet att använda allmän datalagring »
• Den ständiga striden om datalagring »

Den ständiga striden om datalagring

av

Under ett par årtionden har datalagring varit en het stridsfråga i EU. Ständigt presenterar medlemsstaterna ny lagstiftning på området – som gång på gång slås ner av EU-domstolen och/eller av nationella författningsdomstolar.

2014 upphävde EU-domstolen EU:s datalagringsdirektiv. Den menat att urskiljningslös lagring av data om alla medborgares alla telekommunikationer strider mot de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privat korrespondens.

Det hindrar dock inte medlemsstaterna från att vilja datalagra ändå. Till exempel försöker Belgien komma runt EU-domstolens beslut genom att lagstifta om datalagring som inriktas på vissa platser och individer. Men i praktiken innebär även detta förslag att alla människor som rör sig ute i samhället kommer att drabbas.

När Frankrike försökte gå fram med ny lagstiftning sa landets konstitutionella råd nej – med hänvisning till den franska Deklarationen om om mänskliga och medborgerliga rättigheter från 1789.

Danmark, Irland, Portugal och Tjeckien är andra exempel på länder som obstruerar mot EU-domstolens beslut.

Även Sverige har stiftat en lag om datalagring som försöker kringgå EU-domstolens beslut, men som av allt att döma ändå strider mot det.

Undantaget är Tyskland, där landets nya koalitionsregering säger att man tänker sluta med datalagring.

Nyligen hölls ett panelsamtal om frågan med experter och aktivister från olika EU-länder. Bland annat påpekades att EU-kommissionen måste sluta stå på ministerrådets sida i frågan. Istället måste kommissionen leva upp till sin roll som fördragens väktare (i vilka de mänskliga rättigheterna ingår) och stå upp för EU-domstolens beslut.

Ledamoten av Europaparlamentet Patrick Breyer (PP, DE) säger:

»The bulk collection of information on non-suspects everyday communications and movements constitutes an unprecedented attack on our right to privacy and is the most invasive method of mass surveillance directed against the state’s own citizens. (…) The anecdotal results are nowhere close to the damage this surveillance weapon inflicts on our societies, as a recent survey found. The persistent violation of fundamental rights, circumvention of case-law, pressuring of judges and ignorance of facts is an attack on the rule of law we need to stop!«

• Läs mer och se en video från panelsamtalet »

Läckta EU-dokument: Ministerrådet vill ha allmän meddelandekontroll och lagstifta om kryptering

av

Att EU verkligen har ambitionen att granska innehållet i alla människors alla elektroniska kommunikationer framgår av ministerrådets egna dokument.

Nyligen skrev jag om riskerna med EU:s nya Chat Control / meddelandekontoll. Det vill säga av-kryptering och inspektion av innehållet i alla dina elektroniska kommunikationer. Vars syfte är att kontrollera att du inte ägnar dig åt sexuella övergrepp på barn.

Jag påpekade även risken för ändamålsglidning. Nu visar det sig att EU:s ministerråd redan planerat för sådan.

I ett läckt dokument från 11 april visar det sig att medlemsstaternas justitie- och inrikesministrar (Morgan Johansson för Sverige) enkelt uttryckt vill utöka idén om Chat Control till att även gälla terrorism. Och det finns även dokument som pekar på att Chat Control är tänkt att omfatta kamp mot all slags brottslighet:

»… lawful and targeted access to encrypted information in the context of criminal investigations and prosecutions…«

Tänk på barnen, var alltså bara en förevändning. En murbräcka.

Ministrarna vill också ha en EU-förordning om »tillgång till digital information inklusive krypterad data«.

Man tänker alltså lagstifta om att ge myndigheterna tillgång till krypterad information. Vilket med nödvändighet leder till att sådan kryptering korrumperas och blir osäker. Antingen har man säker kryptering eller så har man det inte. Man kan inte bli bara lite gravid.

Dessutom vill ministrarna att AI skall användas för att processa massdata i kampen mot allvarlig brottslighet, våldsam extremism och terrorism. Fler syften lär tillkomma, som vanligt.

Här kan det vara på sin plats att påpeka att Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna slår fast att rätten till privatliv och privat korrespondens är en grundläggande mänsklig rättighet.

Vilket är den princip som EU-domstolen lutade sig mot när den upphävde EU:s datalagringsdirektiv 2014.

Då handlade det om att samla in data om alla människors alla elektroniska kommunikationer, utan misstanke om brott. Nu vill man alltså göra ett liknande försök, men inriktat på innehållet i våra kommunikationer. Vilket känns en smula skamlöst.

Detta och mycket annat kommer att diskuteras på ministerrådsmötet i Luxemburg den 9 juni.

• Data retention and decryption: Justice and Home Affairs Council wants more surveillance »
• EU counter-terror shopping list: sanctions against “radical rhetoric”, intelligence agencies in asylum proceedings »