När man väl börjar granska innehållet i dina elektroniska meddelanden kan syftet lätt ändras.
Tänk dig en skala från noll till hundra. Noll är anarki. Hundra är den totala övervakningsstaten som vet allt vi gör överallt i realtid.
Var befinner vi oss på denna skala? Var på skalan börjar det bli farligt? Var på skalan börjar vi censurera oss själva? När hotas den demokratiska rättsstatens principer?
En sak vet vi bestämt: Vi rör oss raskt i riktning mot en allt mer omfattande övervakningsstat.
Samtidigt är den samhällsdebatt vars uppgift det är att problematisera frågan obefintlig. Media är ointresserade. Någon egentlig medborgarrättsrörelse existerar inte.
Att politiken kan rulla ut massövervakning utan folkliga protester lär bero på att de flesta är rädda – för buset, Putin och fanatiker.
En oroväckande utveckling är att övervakningsfrågorna börjar växa ihop med begränsningar av yttrandefriheten.
Ta Chat Control 2 som exempel. Man skall låta granska innehållet i våra elektroniska meddelanden. Alltså vad vi skriver, säger och visar. Allt vi skickar till varandra skall undersökas och analyseras så att vissa olagligheter inte förekommer.
Vad som i sammanhanget anses vara olagligt och intressant att söka efter kan med tiden anpassas till politiska beslut och trender. Här följer ett spår…
EU är i färd med att göra hat och hot till »EU-brott« med harmoniserad definition och lägsta straffsats. (På samma sätt som till exempel terrorism och vapensmuggling.)
Vad som i sammanhanget menas med »hat« framgår inte riktigt ännu. Europaparlamentet säger i en resolution att en sådan definition »must not be limited only to certain grounds or motivations«. Man efterlyser även en holistisk approach till frågan. Vad kan möjligen bli fel?
Med tanke på att alla övervakningslagar alltid utökas till form och syfte är det inte otänkbart att Chat Control 2 kan användas till mer än att söka efter kontakter med och övergrepp mot barn i dina elektroniska meddelanden.
Till exempel hat och hot. Tro inte annat än att viljan finns.
Att människor kan straffas för att de tycker fel i offentligheten är redan etablerat. Plötsligt öppnas nu en möjlighet att det även kan ske om du tycker fel i privata konversationer. Om den politiska viljan finns.
Det olyckliga är att sådana här – än så länge teoretiska – möjligheter för maktmissbruk och förtryck över huvud taget skapas. Frestelsen att missbruka dem kommer att bli närmast oemotståndlig.
Det är därför vi har överordnade, konventionsskyddade, grundläggande mänskliga rättigheter. Vars tidlösa uppgift är att skydda individen mot övergrepp från överheten.
Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna stadgar bland annat:
»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«
»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«
Det är just dessa principer som politiker och Bryssel och Stockholm ständigt naggar i kanten, urholkar, devalverar, kringgår och åsidosätter.
Samtidigt rör vi oss mot allt högre tal på övervakningsskalan. Men vi vill helst inte tänka på saken. Vilket kan visa sig vara en dålig plan.
CC0
