En kort film som sätter nätcensur, uppladdningsfilter och meddelandekontroll i EU i ett större sammanhang.
EU
Denna kategori använder vi för att samla nyheter och poster som har med EU att göra. Idag kommer de flesta initiativ som gäller internetfrågorna därifrån - för att sedan bli lag i medlemsstaterna.
Därför finns det inga europeiska nätjättar
EU:s fokus på att bekämpa de amerikanska nätjättarna riskerar att hindra europeiska startups från att växa och konkurrera på lika villkor.
EU:s Digital Services Act (DSA) och Digital Markets Act (DMA) riskerar att hålla tillbaka utvecklingen av sociala media och andra plattformar i Europa. Problemet är att man skapar regelverk som endast redan existerande Big Data har resurser att leva upp till.
Kritiken kom redan med EU:s upphovsrättsdirektiv. Även om det inte uttryckligen kräver uppladdningsfilter ställer det sådana krav att just uppladdningsfilter ändå kommer att krävas. Detsamma gäller förordningen om terror-relaterat innehåll online.
Endast nätjättar som Facebook, Twitter och Google klarar av att bära de kostnader som krävs för att genomföra sådan filtrering.
Samma sak gäller de juridiska kostnader som ny EU-reglering medför. Den gör det svårt, närmast omöjligt för europeiska startups att konkurrera med de existerande amerikanska nätjättarna. Det blir helt enkelt för krångligt och för dyrt.
Nu sätter DSA och DMA i och för sig upp olika regler för dominanta marknadsaktörer respektive andra. Men redan de grundläggande reglerna är så omfattande att det är enklare och billigare för entreprenörer att etablera sig utanför EU.
Och vem kommer att vilja expandera sin verksamhet om det finns ett tröskelvärde, över vilket en omfattande och kostsam reglering börjar gälla?
Det känns som om EU är så totalt fixerat vid att reglera de stora amerikanska nätjättarna att man glömmer de europeiska startups som kan bli morgondagens Facebook eller Google.
Dessutom är EU:s regelverk fyllt av motsättningar. DSA och DMA kan komma att slå fast rätten till kryptering – medan ChatControl / meddelandekontroll handlar om obligatorisk av-kryptering av all e-post och alla elektroniska meddelanden, för att granska dess innehåll.
Hur skall nätentreprenörer alls kunna navigera i detta ständigt föränderliga juridiskt landskap fyllt med självmotsägelser?
Dock skall man hålla i minne att DSA, DMA och andra regleringar fokuserar på hur nätet fungerar idag, med dagens aktörer och dagens tekniska lösningar.
Samtidigt förändras och utvecklas tekniken. EU:s nätlagstiftning kommer snart att vara inaktuell och reglera gårdagens sociala media och plattformar. Till exempel står den sig slätt mot decentraliserade, distribuerade nätverk.
Teknik slår politik, som Jan Stenbeck en gång uttryckte saken.
Notis: #ChatControl2 försenas?
Den 8 mars skulle EU-kommissionen presentera #ChatControl2 (meddelandekontroll). Men situationen i Ukraina tycks ha kommit mellan. Nu gäller det att se upp ifall förslaget ändå dyker upp i krigets medieskugga.
#ChatControl2 går ut på att göra det obligatoriskt för alla meddelandetjänster och e-post-leverantörer att av-kryptera och granska innehållet i alla användares alla elektroniska kommunikationer.
Uppdatering: Nytt datum sägs vara den 30 mars.
Nej till censur i Ryssland – men ja till censur i EU?
Samtidigt som vi kämpar för att det ryska folket skall ha tillgång till fri, oberoende information inför EU egna statligt godkända nätcensorer.
Tillgång till fri information från olika källor är viktigt för att bilda sig en korrekt uppfattning om verkligheten. Detta gäller inte minst information från sådana källor som staten ogillar.
Moskvas krig mot internet för att hålla det ryska folket i okunskap om vad som verkligen sker i Ukraina belyser detta.
Därför är det märkligt att det är nästan helt tyst om den nätcensur som EU nu är på väg att införa i sin Digital Services Act (DSA).
Yttrandefrihetens gränser skall sättas av lag som fattats i god demokratisk ordning. Sådana lagar skall sedan upprätthållas av ett oberoende rättsväsende.
Just nu tummar EU på den principen. I DSA föreslås att myndigheter, organisationer och särintressen (företrädare för ”kollektiva intressen”) skall kunna utses till så kallade Trusted Flaggers (betrodda anmälare), godkända av staten.
Dessa Trusted Flaggers skall sedan få en gräddfil till sociala media – för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort.
Hur kan detta vara något annat än mjuk censur? (Det finns även de i EU som anser att Trusted Flaggers rekommendationer skall vara bindande. Det vill säga hård censur.)
Det märkliga är att nästan ingen tycks bry sig eller reagera. Sådant vi tycker är fel i andra länder glider rakt igenom EU:s beslutsapparat under största möjliga tystnad.
Problemen med att censurera RT och Sputnik
Oavsett om det var rätt eller fel att censurera ryska propagandakanaler kommer det att få en del oönskade konsekvenser.
I snart en vecka har jag suttit klistrad framför datorn och följt Putins vidriga angreppskrig mot en självständig, demokratisk nation. Jag har delat inlägg som jag uppfattat som trovärdiga om modigt ukrainskt motstånd, invasionsstyrkornas övergrepp, sanktioner och det ryska folkets protester mot kriget. Detta tänker jag fortsätta med. Ukraina och dess folk behöver vårt stöd.
Men det finns en sak som gör mig betänksam. Det gäller EU:s, Youtubes, Facebooks och Twitters censur av de ryska propagandakanalerna RT och Sputnik. Som vanligt gäller det att hålla två tankar i huvudet samtidigt.
Att denna censur kom var förmodligen oundvikligt. Så brukar det bli i krig. Men låt mig ändå problematisera frågan.
Om vi i väst censurerar rysk media kan Putin motivera censur av västvärldens fria media i Ryssland med att det var vi som började. Och kasta ut våra journalister.
När Tyskland gick före och stängde RT kom svaret genast i form av att Deutsche Welle och dess journalister kördes ut ur Ryssland.
Börjar vi censurera förlorar vi en del av vårt moraliska övertag. Censur är förtryckets verktyg, inte frihetens och demokratins.
Sedan är frågan hur vi skall kunna förstå situationen om vi inte får veta hur den ryska propagandan ser ut. Med censur blir det svårare för media och alla oss andra som försöker analysera vad som sker i Ryssland att bedöma situationen. Även propaganda kan avslöja väldigt mycket.
Själv är jag intresserad av att få veta vilken officiellt godkänd information ryska folket får del av. Det är av betydelse för att kunna ge någon form av stöd till den ryska oppositionen.
Märk gärna material från media som delar det officiella ryska narrativet som ”Statskontrollerad rysk media” eller liknande. Men att plocka bort dem kan leda till att vi famlar i mörkret vad gäller tillståndet i Ryssland.
Genom att låta internet granska och avslöja öppen rysk propaganda minskar inte bara den ryska regimens trovärdighet i allmänhet. Då kommer även denna granskning till många ryssars kännedom. Vilket blir mycket svårare om vi censurerar.
Slutligen känns det besvärande att sociala media inte står upp för fri information. Men det är å andra sidan ingen nyhet.
Nu är det som det är. Det är inte så mycket att göra åt saken. Men jag är rädd att vi kan ha begått ett misstag.
Frankrike: Datalagring strider mot konstitutionen
Frankrikes konstitutionella råd har ogiltigförklarat landets datalagring, då den anses vara ett icke proportionerligt ingrepp i individens rätt till privatliv.
Detta är inte första gången lagen får bakläxa i det konstitutionella rådet. Den nu aktuella lagen är en modifierad variant av en föregående lag som också underkänts.
Tydligen lutar sig rådet mot den franska Deklarationen om om mänskliga och medborgerliga rättigheter från 1789.
Med detta ställer sig rådet på samma sida som EU-domstolen, som redan 2014 upphävde EU:s datalagringsdirektiv – och som sedan upprepade gånger givit olika medlemsländer bakläxa i frågan. Även det med hänvisning till individens rätt till privatliv.
EU:s ministerråd och EU-kommissionen har signalerat att man vill se ett nytt datalagringsdirektiv, som på något sätt kan kringgå EU-domstolens beslut. Men detta kan komma att stoppas av den nya tyska regeringen, som är mer skeptisk till övervakning än den förra.
Följetongen fortsätter.
• Décision n° 2021-976/977 QPC du 25 février 2022 – Communiqué de presse »
EU vill förbjuda anonyma kryptobetalningar – frågan är hur
EU-kommissionen vill förbjuda anonyma betalningar med kryptovaluta på mer än 1.000 euro. Europaparlamentet vill förbjuda anonyma kryptobetalningar helt och hållet.
EU är redan på väg att förbjuda stora kontantbetalningar. Samtidigt vill man ha Interconnected bank account registers vars funktion är att hålla koll på alla banktransaktioner i unionen. En ny Anti-Money Laundering Authority (AMLA) är också på väg i EU.
Och nu är alltså ett förbud mot anonyma kryptobetalningar på väg. En rapport från Europaparlamentet föreslår att alla sådana transaktioner skall vara fullt ut spårbara.
Den uppenbara frågan är: Hur?
Allt man möjligen kan åstadkomma är att driva folk att använda digitala plånböcker utanför EU – och samtidigt göra vanliga, hederliga människor till brottslingar. Detta kan även komma att försämra användarnas säkerhet.
Förslaget kritiseras av de piratpartistiska ledamöterna i Europaparlamentet. MEP Patrick Breyer (PP, DE):
»Banning anonymous crypto currency payments altogether would not have any significant effect on crime, but would deprive law-abiding citizens of their financial freedom. For example, opposition figures like Alexei Nawalny are increasingly dependent on anonymous donations in virtual currencies. Banks have also cut off donations to Wikileaks in the past. With the creeping abolition of real and virtual cash, there is the threat of negative interest rates and the shutting off of the money supply at any time. We need to find ways to take the best features of cash into our digital future. We should have a right to be able to pay and donate online without our financial transactions being recorded in a personalised way. We Pirates will oppose these plans.«
MEP Mikuláš Peksa (PP, CZ):
»Wanting to ban anonymous digital payments in order to fight crime is short-sighted and may even further illegal activities. For criminals it is not difficult to switch to non-EU wallet services, which of course will not implement these rules. For innocent EU citizens, on the other hand, who are dependent on the protection of their anonymity on the internet, partly for professional or social reasons, it means risking the disclosure of their identity in the future. Once again, those who suffer the most from supposedly well-intentioned laws are those who are actually supposed to be protected by them. Moreover, the blockchain system used for money transfers with cryptocurrencies already makes it possible to detect unusual patterns and processes of organised crime.«
Ett politiskt skäl mot kryptovalutor som inte nämns, men som kanske överskuggar alla andra är kontroll. Politiker vill ha kontroll och makt över betalningsmedlen. Vilket i sin tur ger dem kontroll och makt över folket.
Man kan säga att detta handlar om individens ekonomiska frihet. Att förslaget är ett angrepp mot medborgarnas rätt att fritt disponera och använda sina egna pengar
Detta kan få allvarliga konsekvenser för vanliga, hederliga människor. Till exempel konfiskerade Cypern en del av alla banktillgodohavanden under euro-krisen. Och statliga fiat-valutor riskerar att minska i värde när politiska beslut leder till inflation.
Man kan också se det hela ur ett övervakningsperspektiv. Staten registrerar redan alla våra telekommunikationer. Så varför inte även alla våra ekonomiska transaktioner? Det känns som ett logiskt – och farligt – nästa steg på vägen in i kontroll- och övervakningsstaten.
Länkar:
• Digital cash: EU Parliament attacks anonymous payments in cryptocurrencies »
• Europaparlamentets rapport (PDF) »
Tyskland slutar med datalagring
Den tyske justitieministern Marco Buschmann (FDP) meddelar att han kommer att lägga fram ett regeringsförslag om att sluta med generell datalagring.
Vi har tidigare skrivit om den nya tyska regeringens koalitionsfördrag. Bland annat innehåller det ett nej till generell övervakning, speciellt av privat kommunikation. Och nu levererar man, genom att sluta med generell datalagring.
Bakgrund:
Lagring av data om alla medborgares alla data- och telekommunikationer är en idé som kommer från EU (där Sverige var drivande i frågan).
Datalagringsdirektivet upphävdes dock av EU-domstolen 2014, då det anses bryta mot de mänskliga rättigheterna – och vad dessa har att säga om rätten till privatliv och privat kommunikation. Detta gäller speciellt generell datalagring utan misstanke om brott.
Sedan dess har EU-domstolen (med stigande irritation) gång på gång påpekat för olika medlemsstater att de måste sluta med datalagringen.
Sverige har försökt anpassa sin lagstiftning till EU-domstolens beslut, men det finns goda skäl att anta att även dagens svenska datalagring är olaglig.
Tyskland:
Den nya tyska regeringen kommer enligt justitieminister Buschmann nu att lägga fram ett förslag om att sluta med datalagring. Det är en viktig markering då ett av EU:s tyngsta länder nu ställer sig på EU-domstolens sida.
Detta är extra viktigt då Tyskland även är en tung aktör i EU:s ministerråd. Därför kan man anta att det inte kommer att bli något av diskussionerna om ett nytt datalagringsdirektiv (anpassat för att kringgå EU-domstolens beslut).
Vi uppdaterar när vi vet mer.
Relaterade bloggposter:
• Analys: Tyskland gör en u-sväng i övervakningsfrågorna »
• Tyskland tar steget in i internetåldern »
• EU-domstolen: Sluta datalagra! »
• Dags att ta svensk datalagring till EU-domstolen – igen?
Bakgrund: Dragkampen om överföring av persondata mellan EU och USA
Facebooks hotar att lämna EU. Domstolar förklarar Google Analytics olagligt. Detta är konsekvensen av en dragkamp om överföring av persondata från EU till USA som pågått i årtionden.
EU-domstolen menar att sociala medias överföring av persondata från EU till USA strider mot dataskyddsförordningen (GDPR). Domstolar i Frankrike, Nederländerna och Österrike har förklarat Google Analytics olagligt. Och Meta / Facebook / Instagram har hotat att helt dra sig ur den europeiska marknaden om de inte får fortsätta överföra persondata till USA.
Även om dessa frågor är aktuella just nu är frågan långt ifrån ny. I EU har det pågått en dragkamp om dataöverföring till USA i årtionden.
Det började med det så kallade SWIFT-avtalet. Efter terrorangreppen 9-11 skärpte USA sin kamp mot terrorismen. Ett steg i detta var att analysera banktransaktioner i jakt på terror-finansiering. Detta gällde även europeiska banktransaktioner. Därför överfördes bankdata i bulk från EU till USA.
Formerna för detta var under all kritik. Dokumentationen var ibland så dålig att någon verklig granskning av metod och innehåll i princip blev omöjlig. Gång på gång krävde Europaparlamentet att detta skulle skärpas upp.
Den övergripande principfrågan var enkel: Europaparlamentet ville ha garantier för att europeisk persondata inte föll i händerna på den amerikanska säkerhetsbyråkratin.
Och gång på gång ingick EU-kommissionen avtal med USA som inte levde upp till denna princip. Av skäl man bara kan spekulera kring.
Sedan kom GDPR, som i princip kräver att data som överförs från EU till annat land skall åtnjuta samma persondataskydd som i EU. Vilket var början på senare års processer. Två gånger har EU-domstolen kommit fram till att den överföring som sker till USA (inom ramen för Safe Harbour respektive EU-US Privacy Shield) inte lever upp till dessa krav.
Ungefär samtidigt avslöjade NSA-wisselblåsaren Edward Snowden hur USA (och dess partners) dammsuger allt de kan snappa upp inom ramen för sin globala massövervakning. Vilket gjorde frågan än mer brännande.
Så vad kommer att ske nu?
En första möjlighet är att USA faktiskt ger med sig och lämnar garantier för att europeisk persondata som överförs inte sugs upp av NSA och Homeland Security. Detta vill USA inte göra.
Ett alternativ är att nätplattformarna sätter upp separat databehandling för EU, i EU. Vilket tydligen Google, TikTok och Microsoft överväger att göra. Bolagen är trots allt beroende av att analysera användardata för att kunna upprätthålla sin affärsmodell.
En tredje möjlighet är atombombs-alternativet, där de aktuella företagen stänger ner i EU. Vilket känns väldigt osannolikt.
Tills vidare hänger frågan i luften. Vilket inte är bra då det innebär stor osäkerhet för europeiska företag som är beroende av de olika plattformarna och deras analysverktyg.
Skall Europol få direkt tillgång till din e-post och dina meddelanden?
Två olika EU-förslag kan tillsammans ge Europol rätt att granska alla dina elektroniska kommunikationer, utan misstanke om brott.
EU-politik är ibland som ett pussel. Olika förslag läggs fram på olika håll – och tillsammans blir helheten mer än delarna. Det kan vara ett sammanträffande. Det kan också vara planerat. Oavsett vilket blir konsekvenserna långtgående.
EU har redan givit e-post-leverantörer och meddelandetjänster möjlighet att av-kryptera och granska innehållet i dina elektroniska kommunikationer. Nu är ett förslag – #ChatControl2 – på väg om att göra detta obligatoriskt.
Samtidigt har man enats om en ny förordning för Europol. En del i denna är att man ger myndigheten direkt åtkomst till data hos privata aktörer.
Den nya förordningen ger dessutom Europol rätt att samla in och lagra data om personer som inte är misstänkta för brott. Sådan verksamhet har redan förekommit, utan lagstöd.
Dessa två förslag är allvarliga nog vart och ett för sig.
Lägger man samman dem kan resultatet bli att Europol får direkt tillgång till din av-krypterade e-post och dina meddelanden hos de privata tjänsteleverantörerna och plattformarna. Detta utan att du är misstänkt för något brottsligt.
Vilket i så fall är ett omfattande intrång i individens rätt till privatliv och privat korrespondens, som den slås fast i till exempel Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.