Från Riksdagens frågestund torsdag 23 januari 2025.
Riksdagsledamoten Markus Selin (S) och Civilminister Erik Slottner (KD).
Nätet till folket!
Från Riksdagens frågestund torsdag 23 januari 2025.
Riksdagsledamoten Markus Selin (S) och Civilminister Erik Slottner (KD).
I sitt förslag till nytt partiprogram vill Socialdemokraterna se politisk kontroll av de sociala plattformarna och deras algoritmer. Så att det blir rätt.
Socialdemokraterna har lagt fram ett förslag till nytt partiprogram. Denna gång finns en del intressanta saker om internet.
Den större bilden är att S ser internet som ett problem. Under rubriken »Demokratin urholkas« (sid. 12) kan vi läsa följande:
»I slutet på 1900-talet rådde stor optimism över den digitala kommunikationens ökade möjligheter att vidga människors vyer. Resultatet har ofta blivit det motsatta, när människor fastnat i alltmer felaktiga bilder av verkligheten. Självregleringen av dessa digitala plattformar har brustit. De har alltför ofta blivit kanaler för aktörer som förmedlat desinformation, påverkat val, spridit hat, radikaliserat och skadat det demokratiska samtalet. (…)«
Att S ogillar internet är ingen nyhet. Det har talats om att införa åldersgränser och man har gått till angrepp mot och misstänkliggjort debattörer på nätet som inte delar partiets åsikter och visioner. Kritik avfärdas inte sällan som hat, när argumenten tryter.
Vad som är en korrekt respektive felaktig bild av verkligheten kan – i vart fall i delar – debatteras. Uppenbart är dock att partiet vill ge sig självt tolkningsföreträde.
Detta är förvisso inte något som är unikt för S. Politiker i allmänhet ogillar att folk käftar emot och lägger sig i. Särskilt när sådana röster kan nå en stor publik på nätet.
Att fakta lätt kan kontrolleras med ett par knapptryckningar är också ett störningsmoment för våra politiker. Speciellt för dem som sätter dogmer och utopiska projekt före verkliga förhållanden.
Åter till texten kan man fundera över formuleringen om aktörer som påverkar val. Det kan förvisso stämma att det är ett problem om till exempel främmande makt försöker påverka våra allmänna val eller destabilisera vårt samhälle.
Men att det finns »aktörer« som försöker påverka den politiska debatten kan knappast avfärdas som ett problem med svepande formuleringar.
Till exempel gör vi på denna blogg allt vi kan för att påverka nätpolitiken, försvara rätten till privatliv och yttrandefrihet samt stå upp för nätets och dess användares frihet. Ofta i strid med politiker i allmänhet och S i synnerhet. (Se t.ex. Chat Control 2.)
Är det ett problem i S värld?
Man kan även diskutera huruvida det faktum att fler röster nu kan göra sig hörda har gynnat eller »skadat det demokratiska samtalet«.
Att det sedan finns rövhattar som inte kan bete sig som folk på nätet – precis som i samhället i övrigt – är något som man inte kommer åt genom att begränsa yttrandefriheten. Snarare fungerar inskränkningar i det fria ordet som en tryckkokare, om människor inte kan få utlopp för sin oro och frustration.
Vi hoppar vidare till avsnittet »Samhällsgemenskapen har urholkats« och sidan 13.
»Den bristande demokratiska kontrollen över digitala sociala plattformar har gjort det möjligt för algoritmer att styra vilka budskap som människor nås av. I kombination med minskade resurser för journalistik, ökad digitalisering och växande mängder desinformation har människors bild av vad som sker i världen blivit alltmer splittrad och ibland helt skild från sanningen. Många som tillbringar stor tid på sociala medier har mötts av normer om ökad konsumtion och egen framgång, snarare än om solidaritet och samhällsgemenskap.«
Här är frågan hur man vill öka den »demokratiska kontrollen« över sociala media och över algoritmerna. Hur man än vänder och vrider på formuleringen landar det i att man vill flytta makten över dem till politiken.
Du som följer denna blogg vet att politisk makt över internet inte alltid är ett helt lyckat koncept. Speciellt när politikerna inte begriper vad de lagstiftar om.
Det känns som att S drabbats av något slags nostalgi över en tid när informationen låg i gammelmedias händer och då dessa snällt copy-pastade och spred partiernas pressmeddelanden.
Man får även intrycket att S är frustrerade över att de själva inte lyckas nå samma framgång på nätet som andra aktörer.
Att människor idag vet oerhört mycket mer om vad som sker i världen än i det informationslandskap som förr kontrollerades av etermediemonopolet och en handfull dagstidningar är rimligen en bra sak. Men sådant kan vara svårt att diskutera med ett parti som historiskt velat hindra folk från att ta del av utländsk media.
Det nya partiprogrammets skrivningar om internet känns väldigt svepande och oprecisa. Det vore som sagt intressant att få veta exakt hur man tänkt göra verklighet av sina ord.
Vilka lagar vill man ändra och hur? Vem skall bestämma vad som skall få uttryckas eller ej? Hur har man tänkt underställa algoritmerna politisk kontroll?
Den fientliga inställningen till internet är inget som är unikt för S. I EU har alla partier och svenska regeringar av olika färg gjort sitt för att överreglera internet och skrämma bort IT-företag från Europa.
Men nu har S lagt fram sina förslag och det vore oerhört intressant att få till en diskussion om dem. Men känner vi våra politiker rätt är det mer troligt att det blir locket på.
Socialdemokraterna vill införa EU-regler om ID-krav för att öppna konto på sociala media. Vilket kan få allvarliga konsekvenser för yttrandefriheten och den fria åsiktsbildningen.
Pressmeddelandet säger »S vill att varje konto på stora sociala medieplattformar i EU ska gå att koppla till en riktig person. Du ska behöva identifiera dig, med exempelvis Bank-ID eller att ladda upp bild på ID-handling, när du skapar ett konto på de stora plattformarna inom EU.«
Socialdemokraterna vill även begränsa hur många konton en enskild person får ha.
Samtidigt verkar man inse att förslaget kan få orimliga konsekvenser, då man tillägger att »Det ska enligt förslaget inte finnas krav på att visa sitt riktiga namn utåt, men förslaget skulle göra att det går att identifiera vem som ligger bakom ett konto…«
Låt oss försöka bena ut detta. Yttrande- och tryckfrihetslagstiftningen är främst till för att garantera människors rätt att uttrycka sig utan att censureras eller drabbas av represalier från statens sida.
Vilket kolliderar med ett ID-krav, då staten tillsammans med Big Data är den aktör som enklast kan bereda sig tillgång till ett kontos bakomliggande identitet.
Visselblåsare, dissidenter, utsatta minoriteter och personer som befinner sig i konflikt med myndigheter är bara några exempel på personer vars praktiska möjlighet att göra sin röst hörd kan komma att inskränkas med dagens (s)-förslag.
Man kan även notera att idén om att införa ID-krav för sociala media på EU-nivå innebär att man ger de regeringar i olika EU-länder som man annars anklagar för bristande demokratiskt sinnelag möjlighet att efterforska och trakassera oppositionella.
Detta är bara några exempel på vad som står på spel. Kopplar man sedan ID-kravet till planerna om att göra hot till ett »EU-brott« (utan att närmare specificera vilka yttranden det är man vill förbjuda) öppnas skrämmande möjligheter till åsiktsförtryck.
I ett vidare perspektiv är det obehagligt när politiken vill bereda sig tillgång till sina kritikers identitet. Det är sådant som sker i Kina och Ryssland.
Dagens utspel är ett i raden av ogenomtänkta förslag om att inskränka internets frihet som saknar såväl kunskap i ämnet som en rimlig konsekvensanalys.
Slutligen framstår S-förslaget som inrikespolitiskt poserande, då det bara är EU-kommissionen som kan lägga fram förslag till lagstiftning på EU-nivå. Magdalena Anderssons inflytande är i sammanhanget högst begränsat, även om det finns en risk att hon ger kommissionen dumma idéer.
I en tweet meddelar Socialdemokraterna att de slutar twittra. Frågan är varför.
Expressen rapporterar:
»Partiet har 118 000 följare på plattformen och att de skulle välja att inaktivera kontot under brinnande valår är otippat.
Johannes Svensson, presstalesperson för Socialdemokraterna bekräftar att det är en officiell tweet och att kontot inte är hackat.
– Det som jag kort kan säga är att vi fokuserar på att vara ute på gator och torg i valrörelsen och träffa folk, och att vi kommer ha andra kanaler. Och i just den här kanalen så är det samtalsklimatet som vi inte tycker är produktivt, säger han.«
Det är onekligen originellt att överge en kommunikationskanal med hundratusentals följare och med möjlighet att nå betydligt fler väljare än så. Speciellt i upptakten till en valrörelse.
Man tycker alltså att samtalsklimatet på Twitter inte är produktivt. Det skulle vara intressant att se analysen bakom denna slutsats. Vad är det i samtalsklimatet som är problematiskt? Att folk kan säga emot, ifrågasätta och ställa det statsbärande partiet till svars?
Borde inte medborgare som engagerar sig i samtalet med de politiska partierna vara något som välkomnas i en demokrati?
Det finns en allmän tendens att stämpla kritik och motargument på nätet som hat och hot. Speciellt när sådan kritik har en poäng eller fakta på sin sida. Är det något sådant som spökar i detta fall?
Eller handlar det möjligen om en markering mot att Elon Musk vill köpa Twitter? Men är då dagens ägare – BlackRock, Morgan Stanley och saudiska kungahuset – bättre?
Man kan notera att Socialdemokraterna historiskt sett har haft ett ansträngt förhållande till fri information. Förslag om förbud mot parabolantenner och motståndet mot fria etermedia kan nämnas.
Motviljan mot fri information är förvisso inte unik för Socialdemokraterna. Så gott som alla partier vill införa statligt godkända nätcensorer, uppladdningsfilter, gränsöverskridande nätcensur och granskning av medborgarnas elektroniska kommunikationer.
Förmodligen längtar politikerna tillbaka till den tid då deras information var enkelriktad, utan möjlighet för mottagaren att kommentera. Allt var så mycket enklare för partistrategerna när deras påståenden inte genast kunde analyseras, faktagranskas och kritiseras offentligt.
Den som har makten över informationen har makten över folket.
Nu återstår att se om Socialdemokraterna verkligen klarar av att bojkotta Twitter. Och hur kommer profilerade s-twittrare som Morgan Johansson och Annika Strandhäll att göra?
Emanuel Karlsten har äntligen ut fått något av substans ur Socialdemokraterna i Europaparlamentet, inför morgondagens omröstning om upphovsrättsdirektivet – och de kontroversiella artiklarna 11 & 13.
S-ledamöterna Jytte Guteland och Marita Ulvskog kommer att rösta ja till både artikel 11 och 13. Anna Hedh har låtit meddela att hon röstar nej. Olle Ludvigsson och Alexander Gabelik har ännu inte lämnat besked. Dock kommer S-gruppen att ha en pressträff tidigt i morgon bitti, innan voteringen.
Karlstens intervju med Jytte Guteland ger märkliga svar. Hon tror det finns tekniska lösningar som i verkligheten inte existerar. Hon »ser framför sig« att det utvecklas en form av instans (som inte heller finns idag) dit människor som till exempel gör satir kan vända sig för att få blockerade inlägg godkända. Och hon föreställer sig lösningar, rutiner, verktyg och funktioner som över huvud taget inte finns i direktivet – eller i verkliga livet.
»Det ska inte vara långa domstolsprocesser« säger Guteland och flyttar makten över det fria ordet från riksdagen och rättsväsendet – till Facebooks, Youtubes och Twitters användarvillkor och algoritmer.
Sossarna har alltid varit tondöva vad gäller det fria ordet i allmänhet och internets frihet i synnerhet. Guteland och Ulvskog upprätthåller den traditionen.
Lustigt nog är detta samma parti som nyligen presenterade sin eftervalsanalys – i vilken de inte kan förstå varför unga människor inte vill rösta på dem…
Uppdatering – SvD: S-företrädare: Vi röstar ja till upphovsrättsreglerna »