Nätet till folket!
I senaste avsnittet av Aron Flams podcast Dekonstruktiv kritik redogör Johan Westerholm för problemen med de föreslagna ändringarna av Sveriges mediegrundlagar, utifrån sitt intressanta perspektiv som före detta underrättelseofficer.
Johan Westerholm driver sedan 2014 Ledarsidorna.se och är en av initiativtagarna till kampanjsajten Stoppa grundlagsändringen.
Som en del i sin så kallat feministiska utrikespolitik vill regeringen påverka innehållet på det användargenererade uppslagsverket Wikipedia. Det framgår av utrikesminister Margot Wallströms utrikesdeklaration och ett pressmeddelande från regeringen.
Regeringen skriver om Wikipedia:
90 procent av innehållet är skapat av män, och det finns mer än fyra gånger fler artiklar om män än om kvinnor.
För att ändra på detta anordnar Utrikesdepartementet i samarbete med Wikimedia, som driver Wikipedia, skrivarstugor runt om i världen den 8 mars 2018 – på internationella kvinnodagen – under namnet Wikigap. Målet är att ”bidra till en mer rättvisande bild”.
Hör på den, svenska regeringen vill rätta till Wikipedia. Tja, välkomna in i matchen! Wikipedia redigeras sedan länge av dess engagerade användare. Det är upp till var och en att lägga till artiklar om relevanta personer och fenomen. Jag har själv skrivit en artikel om en bortglömd historisk person som jag tyckte var relevant men som inte fanns med på Wikipedia. Kanske har du också bidragit till encyklopedin?
Något som däremot inte ses med blida ögon är när företag eller stater försöker påverka Wikipedia enligt en viss agenda, något som moderaten och före detta wikipedialobbyisten Karl Sigfrid påpekar i ett läsvärt svar till Wallström:
En vägledande princip är att den som skriver på Wikipedia ska göra det utan en påverkansagenda. Uppslagsverkets grundare Jimmy Wales har utformat riktlinjer som beskriver vilka insatser som är välkomna och vilka som inte är det. Den som får betalt för att påverka, exempelvis den som är anställd på en organisations kommunikationsavdelning, uppmanas att inte skriva och redigera Wikipedia för arbetsgivarens räkning. Det är inte meningen att vare sig företag eller statliga aktörer ska använda Wikipedia för att ge en viss bild av verkligheten.
Han förklarar för utrikesministern hur redigerandet av Wikipedia fungerar, och att varje nypublicerad artikel prövas mot ett antal riktlinjer som avgör om den är relevant för uppslagsverket eller inte (typfallet ska vara när folk försöker få in artiklar om sig själva):
Valet av artikelämnen är ett redaktionellt beslut, och därför framstår det som märkligt när Sveriges utrikesminister vill att staten ska arbeta för en förändring. Wikipedia är byggt för att sammanställa information från andra källor. Det är inte en självständig källa, och kan inte lyfta fram personer och ämnen som inte redan är omskrivna i andra sammanhang.
Hur kommer det sig då att Wikigap är ett samarbete mellan regeringen och Wikimedia? Vi frågade Karl Sigfrid, som hänvisade till just Wikimedia Sverige, eftersom han själv inte jobbar för dem längre. Vi ställde följande fråga till Wikimedia:
Hur är initiativet Wikigap, alltså att ”förbättra den kvinnliga representationen på Wikipedia” genom att deltagarna ”skriver och redigerar artiklar på Wikipedia med information om kvinnliga aktörer, experter och förebilder” förenligt med Wikipedias riktlinjer om att företag, stater, m m inte ska påverka innehållet för att, med Karl Sigfrids ord, “ge en viss bild av verkligheten”?
Vi uppdaterar artikeln om/när svar kommer in!
Bilden är ett montage av Margot Wallström (foto: Karl Nordlund/Regeringskansliet), Wikipedias grundare Jimmy Wales (foto: Niccolò Caranti, CC BY-SA 4.0) och Karl Sigfrid (foto: Sveriges riksdag).
En brittisk domstol avslog i förra veckan en begäran om att häva arresteringsordern för Julian Assange.
Arresteringsordern gäller att wikileaksgrundaren avvek från husarresten och tog sin tillflykt till ecuadorianska ambassaden i London 2012.
Assanges advokater ville få den brittiska arresteringsordern hävd eftersom den baserar sig på den europeiska arresteringsorder som Sverige sedermera dragit tillbaka efter att förundersökningen om Julian Assange slutligen lades ner 2017.
Domaren Emma Arbuthnot menade att en arrest fortsatt är ”proportionell” och implicerade att Assange är feg som inte lämnar ambassaden:
Defendants on bail up and down the country, and requested persons facing extradition, come to court to face the consequences of their own choices. He should have the courage to do the same. It is certainly not against the public interest to proceed.
Regeringens utredare Dag Mattsson presenterade förra veckan sitt betänkande Grovt upphovsrättsbrott och grovt varumärkesbrott.
Utredningen föreslår att upphovsrätts- och varumärkesbrott får en särskild straffskala, där brott som betecknas som ”grova” ska kunna ge mellan sex månader och sex års fängelse.
Migrations- och biträdande justitieminister Heléne Fritzon kommenterade i ett pressmeddelande:
I dag pågår det en organiserad piratverksamhet på nätet som får stora konsekvenser för hela samhället. Därför är det bra att straffskalorna för dessa brott har setts över då straffen ska stå i proportion till brottens allvar.
Den grövre straffskalan välkomnas av polisen. Paul Pintér, polisens nationella samordnare mot immaterialrättsliga brott, säger till Ny Teknik:
Det är efterlängtat för oss inom polisen. Det kommer att öppna upp andra utredningsmetoder som vi kan använda oss av under förundersökning.
Ett högre maxstraff ger alltså polisen ökade befogenheter att avlyssna, begära ut uppgifter från internetoperörer, med mera. Ännu en utredningsmetod som polisen nu får tillgång till skulle kunna vara den föreslagna statstrojanen, där polis ska ha rätt att installera avlyssningsutrustning på misstänktas datorer. Ordföranden för Dataskydd.net och före detta europaparlamentarikern för Piratpartiet Amelia Andersdotter kommenterar på Facebook:
I kombination med förslagen i utredningen om hemlig dataavläsning (SOU 2017:89) innebär strafförlängningen att åklagare och polis ska få hacka fildelare.
Utredningen föreslår också att domännamn ska kunna tas i beslag, på samma sätt som hårdvara tas i beslag under en utredning. Enligt utredaren kommer detta att ”få betydelse för det brottsförebyggande arbetet”:
Den pågående brottsligheten försvåras så att den inte kan fortsätta ända till dess att ett lagakraftvunnet beslut om att egendomen ska förverkas kan verkställas, något som kan dröja flera år. (s. 8)
Detta förslag – unikt för immaterialrättsbrott – ifrågasätts dock av Daniel Westman, en av utredningens egna experter, som menar att ett beslagtagande av domännamn ”skulle innebära en principiell nyhet i svensk rätt” och kunna få konstiga konsekvenser:
Med förslaget skulle detta nya verktyg emellertid bara bli tillgängligt i samband med brottsutredningar inom upphovsrätten och varumärkesrätten, inte i t.ex. utredningar som rör betydligt allvarligare brottsbalksbrott. (s. 119)
Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2019, enligt förslaget.
”Varför agerade man som man gjorde? Vad är det ansvariga politiker ser nu som de inte såg då? Varför har de få debattörer som varnade för den utveckling vi nu ser blivit så hårt åtgångna? Dessa är frågor som måste ställas för att medborgare och beslutsfattare ska förstå varför vi hamnade här och hur vi ska undvika att göra det igen.”
Den nya tidskriften Kvartals redaktör Jörgen Huitfeldt i en lång analys av journalisters flockbeteende i migrationsfrågan.
Sverigedemokraterna gick igår ut med att de vill låta svenska folket rösta om de ”ändrade mediegrundlagar” som regeringen föreslagit. Om minst en tredjedel av riksdagsledamöterna begär folkomröstning så måste en sådan äga rum.
De mest uppmärksammade ändringsförslagen gäller att det ska bli förbjudet att publicera ”känsliga uppgifter” (läs: etniskt ursprung) i sökbara databaser som i dag kan publicera sådant med skydd av ett utgivningsbevis.
Förbudet ska dock inte gälla alla; media och journalister som behöver detta verktyg i sin yrkesutövning ska tillåtas använda det. Detta kan enligt SD leda till en uppdelning i seriösa och oseriösa medier, enligt TT-artikeln ovan.
Följ frågan på kampanjsajten Stoppagrundlagsandringen.com.
En domstol i München har beslutat att internetoperatören Vodafone måste blockera streamingportalen Kinox.to, liksom att Vodafone inte får ”radera data som visar vilka kunder, med deras adresser, som tilldelats följande IP-adresser”.
Målsägande i båda fallen var münchenbaserade Constantin Film, som bland annat ligger bakom Fack Ju Göhte 3 – Tysklands mest sedda film 2017 (över 6 miljoner biobesök).
Filmdistributören redogör på sin hemsida för sin tredelade ”anti-piraterie”-strategi, som går ut på att ”erbjuda, upplysa, förfölja”; erbjuda filmerna på legala streamingplattformar, upplysa internetanvändare om åsikten att fildelning är dåligt, och slutligen rättsligt pröva de fall där de anser att brott har begåtts.
Upplysningsdelen har bland annat handlat om att anordna ”Antipiraterie-spot-contest” – en tävling där deltagarna ska göra en reklamfilm mot ”pirateri”. Länkarna på Constantin Films egen hemsida är döda, men några av vinnarna går att hitta på Youtube. Som synes har inte så mycket hänt sedan klassikern ”You wouldn’t steal a car” – till och med de ”tuffa” gitarrerna finns där:
(Netzpolitik: Netzsperren: Vodafone muss kinox.to blockieren und Kundendaten speichern)
Berlins lokala domstol har beslutat att Facebooks krav på att användarna ska använda sina riktiga namn är rättsvidrigt. Anledningen är att det sociala nätverket inte förklarar tydligt nog varför man måste använda sitt riktiga namn och vad det innebär. Och anledningen är förstås att de vill kunna identifiera sina användare för att lättare kunna rikta annonsering till dem.
Domstolen slog också ner på ett antal förinställningar i Facebooks inställningar, bland annat att meddelandefunktionen Messenger i defaultläget visar var man befinner sig för mottagaren.
En seger för konsumenterna, kan man tycka, och kanske är det bra att företag inte får bete sig hur fräckt som helst gentemot sina kunder. Men i ljuset av att en annan tysk domstol just ålagt en internetoperatör att blockera internet ter sig omsorgen om facebookanvändarna som något missriktad för att inte säga falsk.
(Netzpolitik: Landgericht Berlin erklärt Facebooks Klarnamenzwang für rechtswidrig)
I ett samhälle som omfattar demokratins djupare värden och principer ska vanliga, laglydiga medborgare ha rätt att bli lämnade i fred av staten. Denna rätt till privatliv och privat korrespondens är så viktig att den anses vara en grundläggande rättighet, som till exempel (i vart fall i teorin) skyddas av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
När staten kränker denna rätt till privatliv, då sker det på principiellt tveksamma grunder.
Generellt sett bör man kunna hävda att ett kollektiv, en grupp av människor, inte ska kunna gå bortom de rättigheter som gäller för en enskild individ. Människor har rättigheter, inte kollektiv. För hur och på vilka grunder skulle kollektiva rättigheter uppstå?
Varför skulle de rättigheter som gäller i samspelet människor emellan plötsligt upphävas eller förändras bara för att många gör så tillsammans?
En individs rättigheter ska bara kunna begränsas om hon av egen fri vilja ingår ett avtal om detta.
Ändå kränker staten på bred front medborgarnas rätt till privatliv. Vilket den gör på rent auktoritära grunder, för att den kan, för att våra politiska ledare säger så.
De skäl som anges kan variera. Men nästan allt går att motivera. Till exempel skulle kameraövervakning av alla rum i våra hem reducera mängden relationsbrott. Ändå vore det inte proportionerligt eller rätt.
Min poäng är att staten inte har någon given rätt att snoka i folks privatliv. Det finns inget moraliskt eller principiellt stöd för sådant. Överheten har helt enkelt inte någon naturlig rätt att göra så.
Jag vill därför hävda att massövervakningen av oss och våra kommunikationer är omoralisk.
Därmed har vi medborgare också rätt att vidta mått och steg för att skydda oss mot övervakning.
Det kan vara värt att hålla i minne – i dessa tider då överheten vill göra allt från att övervaka och registrera våra kommunikationer till att spionera i våra datorer och förbjuda kryptering.
/HAX
Not: Detta inlägg skrev Henrik Alexandersson i ett brev från fängelset, daterat 4 februari 2018.
John Perry Barlow hade en förmåga att inspirera. Han målade upp visionen om internet som ett bättre alternativ än dagens fysiska värld:
a world that all may enter without privilege or prejudice accorded by race, economic power, military force, or station of birth . . . a world where anyone, anywhere may express his or her beliefs, no matter how singular, without fear of being coerced into silence or conformity.
Nu meddelar Electronic Frontier Foundation att deras grundare är död.
JPB inspirerade mig när jag grundade Bahnhof 1994. I början av 1996, i princip samtidigt som Jon Karlung blev delägare och VD i bolaget, publicerade JPB sin legendariska självständighetsförklaring: A Declaration of the Independence of Cyberspace, varifrån citatet är taget. Texten gav oss entreprenörskraft. Själv är jag borta ur Bahnhof sedan länge men det tycks mig som om den där grundvisionen lever vidare.
Mellandagarna 2006 hade jag förmånen att träffa John Perry Barlow i Berlin på Chaos Communication Congress, där han passande nog var öppningstalare. För IDG intervjuade jag Barlow och hans EFF-kollega John Gilmore. Här kommer intervjun i repris (ursprungligen publicerad i Computer Sweden 10 januari 2007):
John Perry Barlow blev känd som textförfattare till legendariska San Francisco-baserade hippie-gruppen Grateful Dead, som definierade en hel generation.
Han är också upphovsman till ett manifest som citerats och inspirerat sedan 1996, ”A Declaration of the Independence of Cyberspace”, och en av de tre grundarna till Electronic Frontier Foundation, EFF, som står upp för medborgerliga digitala rättigheter.
OS: I ditt manifest från 1996 tycks du indikera att internet skulle vara onåbart för statens kontroll. En del säger i dag att du hade fel. Vad svarar du dem?
– Jag känner mig ganska obekväm och besviken när jag ser tillbaks på den skriften men jag kan inte säga att jag hade fel. Jag skullle säga att internet fortfarande är väldigt svårt att kontrollera och på många sätt blir det än mer så snarare än mindre. EFF finansierade till exempel ett projekt som heter Tor. Om staten blir repressiv tror jag tvärtom att det finns allt fler möjligheter att gå runt detta.
– Min vän John Gilmore är berömd för att ha sagt att internet betraktar censur som ett tekniskt fel och routar runt problemet. Jag tycker att det fortfarande gäller. Jag kan faktiskt inte komma på fall där staten i praktiken har lyckats förhindra kommunikation av innehåll som individer har brunnit för att kommunicera till varandra. En stor andel av trafiken på internet sker nu via bittorrent och då vet ju både du och jag att det inte nödvändigtvis är saker som enligt lagarna borde skeppas, säger John Perry Barlow.
OS: John Gilmore, du och Barlow har ju åtskilliga stora juridikprofessorer och advokater på er sida. Finns det något fall ni vill framhålla där EFF gör skillnad?
– Just nu har vi ju fallet med AT&T, som vi stämt för alla kunders räkning. Egentligen handlar det om att National Security Agency, NSA, placerade avlyssningsutrustning hos teleoperatören AT&T. Detta bröt mot konstitutionen men vi insåg att det vore poänglöst att stämma NSA och staten i en tid som denna när de skräms med terrorism. Det var uppenbart att AT&T hade brutit mot sina kundavtal. Men dessutom bröt de mot lagen när de tillät någon utomstående att avlyssna deras kunder utan att först ha fått ett domstolsutslag på husrannsakan eller användande av tvångsmedel.
– Vi vill få alla företag att tänka både en och två gånger. Det är fullt tänkbart att kunderna kommer att äga AT&T efter denna rättegång på grund av skadestånd och böter, säger John Gilmore.
Den finsk-brittiske hackaren Lauri Love lämnas inte ut till USA. Det beslutade brittiska High Court i måndags.
USA har anklagat Love för att ha hackat diverse militära system under 2012 och 2013. Love ska ha hackat systemen för att hämnas Aaron Swartz, hackaren och aktivisten som tog sitt liv efter att ha förföljts av amerikanska myndigheter.
High Courts skäl för att inte lämna ut Lauri Love till USA var att det amerikanska fängelsesystemet är omänskligt och oförmöget att ta hänsyn till hackarens aspergerdiagnos.
I går firade han domstolsbeslutet med att besöka Julian Assange på ecuadorianska ambassaden i London, medan wikileaksgrundaren väntade på sitt eget besked om huruvida arresteringsordern på honom ska hävas, ett besked som kommer först på tisdag nästa vecka.
Hela storyn av Glenn Greenwald på The Intercept: Citing U.S. Prison Conditions, British Appeals Court Refuses to Extradite Accused Hacker Lauri Love to the U.S.