Rädda internet från EU:s länkskatt och nätcensur!

Den 20-21 juni 2018 kan internet som vi känner det komma att förändras, till det sämre. Då håller Europaparlamentets utskott för juridiska frågor (JURI) sin nyckelvotering om EU:s nya direktiv om upphovsrätt.

Bland annat kan en avgift komma att införas när man länkar till upphovsrättsskyddat material som tidningsartiklar (artikel 11). Dessutom kommer man att införa automatisk filtrering för att stoppa uppladdning av upphovsrättsskyddad information som text, bilder, video, ljud och kod (artikel 13).

Konsekvenserna kan bli dramatiska.

Artikel 11: ”Länkskatten”

Att kunna länka till en artikel, ett nyhetsinslag eller annat material för att debattera, kritisera, parodisera eller uppmärksamma människor på viktiga händelser är viktigt i ett öppet och demokratiskt samhälle. Det är ett centralt inslag i det offentliga samtalet.

Om detta blir omöjligt eller belagt med krångliga, tidsödande och kostsamma licensförfaranden kommer ett svart hål att skapas i samhällsdebatten.

Förslaget är också märkligt, då det leder till att de stora mediehusen kommer att få färre besökare på sina nätsidor, vilket i sin tur kommer att leda till färre annonsvisningar och minskade intäkter. Några större inkomster kommer länkskatten inte heller att ge. När systemet prövats i Tyskland har dess avgifter inte dragit in mer än ungefär 5 000 euro per år, totalt. Det kostar helt enkelt gammelmedia mer än det smakar.

Möjligen kan man ana att detta har att göra med en för tillfället populär filosofi i mediebranschen som säger att det inte är klick (med tillhörande annonsvisningar) utan betalande prenumerationer som skall utgöra intäktsbasen. Men hur det skall gå till när dessa media gör sig själva osynliga är svårt att förstå. Istället kommer folk att länka till andra, alternativa nyhetssajter och bloggar som inte är med i länkskattesystemet. Så det finns skäl att tro att mediehusen just är i färd med att binda ris åt egen rygg.

Att gå vidare på EU-nivå med något som misslyckats kapitalt när det prövats i Tyskland och Spanien skulle kunna tyda på vansinne. Men vad mediehusen nu gör är att sätta allt på ett kort – och hoppas det går bättre om man upprepar det hela i större skala, över hela Europa, omfattande så gott som all etablerad media. Tillåt mig tvivla.

Allt man kommer att åstadkomma är att strypa det fria flödet av information i vårt samhälle.

Artikel 13: ”Censurmaskinen”

Förslaget om att alla plattformar som publicerar användagenererat material skall filtrera alla uppladdningar för att identifiera och stoppa allt upphovsrättsskyddat material (text, bilder, video, ljud, kod m.m.) känns igen. Det är en variant på vad man försökte få igenom med ACTA-avtalet, i vilket internetoperatörerna skulle tvingas bli nätpoliser. Det väckte så starkt motstånd att hela avtalet föll på mållinjen.

Något undantag för vad som i USA kallas “fair use” (citaträtt för samhällsdebatt, konst, parodi etc.) finns inte heller i förslaget. Därav det berättigade påståendet om att direktivet bland annat kommer att döda alla memes.

Särskilt allvarligt är att denna censur kommer att skötas automatiskt, av algoritmer som skall försöka gissa sig fram till vad som kan utgöra intrång i någons upphovsrätt eller inte. Det kommer inte att fungera, vilket vi sett många exempel på vad gäller Youtubes liknande system för att hindra användning av copyrightskyddad musik.

Av det otal problem som kommer att uppstå kan särskilt nämnas kodning och kodsnuttar som idag kan utbytas rätt fritt, ofta med upphovsmannens goda minne. Vad vi ser kan alltså komma att bli en ny variant av det mjukvarupatent som EU redan en gång har avfärdat.

Det förefaller också som om systemet inte kommer att ta hänsyn till alternativa licenser som Creative Commons, i vilka upphovsmannen vill att materialet skall kopieras och delas. I sammanhanget kommer bland andra samhällsviktiga plattformar som Wikipedia och Wikimedia att drabbas av stora problem.

Att bygga system för nätcensur är också kostbart. Endast Youtubes system för musik har kostat 50 miljoner USD att utveckla. System som är tänkta att täcka all form av information kommer att bli betydligt dyrare. Sådana kostnader kan kanske nätjättar som Google och Facebook bära. Men de kommer att sätta en ribba som är orimligt hög för nya aktörer som vill ta sig in på marknaden. De kommer helt enkelt att välja att etablera sig i någon annan jurisdiktion, utanför EU. Och med det sticker man även kniven i det “svenska IT-undret”.

Ännu värre är att de nya upphovsrättsreglerna inte är en EU-reglering (lika regler för alla aktörer i alla länder) utan ett direktiv (som skall tolkas och sedan inkorporeras i de olika medlemsstaternas lagstiftning). Det innebär att vi inte kommer att få en uppsättning regler för uppladdningsfilter, utan 28. Detta kommer få, om ens någon aktör på området att kunna förhålla sig till. EU straffar på så sätt ut sig som en marknad för entreprenörer på IT-marknaden.

Det finns många ytterligare problem med detta förslag. Se länken till samlingssidan över kritik, längst ner i denna bloggpost.

Ett juridiskt träsk

Som om denna fråga inte är komplicerad nog står upphovsrättsdirektivet i strid med annan lagstiftning och praxis i EU. Till exempel säger E-handelsdirektivet att operatörer och nätaktörer inte skall kunna hållas ansvariga för vad användarna gör i deras system. EU-domstolen har uttalat att svepande övervakning och filtrering utan brottsmisstanke inte är tillåten. Och i det nya dataskyddsdirektivet (GDPR) sägs att beslut som rör data som kan kopplas till enskilda individer ej får ske automatiskt.

Det verkar som om man inte gjort någon konsekvensanalys, alls. Så kommer förslaget också att leda till många oförutsedda och oönskade konsekvenser.

EU:s nya upphovsrättsdirektiv måste helt enkelt stoppas. I vart fall måste de värsta delarna bort. Och det är bråttom. Nyckelvoteringen i Europaparlamentet äger som sagt rum den 20-21 juni.

Gör din röst hörd genom att kontakta dina ledamöter i Europaparlamentet, speciellt de som sitter i utskottet för juridiska frågor.

Men sätt även press på deras partier här på hemmaplan. Här är det värt att notera att samtidigt som till exempel regeringspartiet Miljöpartiet säger nej till förslagen i Europaparlamentet, så röstade den svenska regeringen ja till uppladdningsfiltret i EUs ministerråd. Uppenbarligen vet den ena handen inte vad den andra gör.

Och se till att uppmärksamma folk på vad som sker, innan det är för sent.

/ HAX

Länksamling

Länksamling med artiklar och resurser för dig som vill veta mer eller göra din röst hörd.

Verktyg för dig som vill protestera

Podcastavsnitt

Upphovsrättsdirektivet har varit en följetong i 5 juli-podden. Här är ett axplock av avsnitt där vi (Henrik Alexandersson och Karl Andersson) kommenterar förslaget:

Avnitt 44 om censurmaskinen från 22.34:

Klicka här för att visa innehåll från SoundCloud

Avsnitt 56 och 57 (upphovsrättsdirektivet första tema i båda avsnitten):

Klicka här för att visa innehåll från SoundCloud

Klicka här för att visa innehåll från SoundCloud

Avsnitt 63 från 9.50 till 17.57, bl a om hur förslaget slår undan fötterna för Creative Commons:

Klicka här för att visa innehåll från SoundCloud

Streamalagligt.se – fy fan

Det här är Anders och Karin. De har just köpt sin första bostadsrätt. Det blev Johanneshov. Visst hade det varit kul att bo på Söder, men det kanske blir om några år. Bostadsmarknaden är ju så skakig nu i alla fall, vem vet vad som händer?

Anders och Karin gillar Game of Thrones. Anders har försökt få in Karin på gamla Seinfeldavsnitt, men hon är inte så intresserad av sån gammal nördig retroskit. Nej, då kollar hon hellre porr, gärna när Anders är på gymmet. Fan vad svårt det kan vara att sluta ibland.

När Anders och Karin streamar använder de sin toppmoderna 12-tums Apple Powerbook G4, som de maxat med hela 640 MB arbetsminne. De hade läst på Netflix att det skulle räcka med 512. Men då hade de inte koll på processorn. G4:an i deras dator var tydligen inte en Intelprocessor. Typiskt.

Anders och Karin streamar alltså olagligt. Det gör ju alla. Det kan väl inte vara så farligt?

Jag föreställer mig att det var ungefär den bilden som Patent- och registreringsverket (PRV) ville måla upp när de valde byråbild till sin kampanj Streamalagligt.se. En bild som målgruppen kan känna igen sig i, för ärligt talat, blev den där filmen vi gjorde så lyckad? Blev den inte … lite töntig? Lite ”you wouldn’t steal a car”? Säger någon på mötet. Jo, kanske det. Men Gunnar gillar den. Tycker den är ”cool”, rentav ”fett bra”. Jo, men sen när vet Gunnar vad som går hem hos den unga målgruppen som ser ut som Anders och Karin? Ja men nu har vi lagt hela budgeten på att låta en trendig produktionsbyrå göra den där jävla filmen. Vem är projektledare här egentligen? undrar en nytillkommen praktikant och nämner nåt om ”beställarkompetens”. Vem har det övergripande ansvaret för kampanjen? Gunnar. Jaha. Det är ju han som är speakerrösten också, hörde du inte det, nä vi har kompressat den rätt hårt förstås.

Där har vi den fiktiva bakgrunden till att PRV på regeringens uppdrag ska ”öka allmänhetens kunskap om upphovsrätt och bidra till att ändra attityderna kring streaming och illegal nedladdning”.

PRV beskriver filmerna:

I filmen och klippen får vi följa en påhittad yrkeskriminell, som ger oss en rundtur i sin flotta villa. Han visar stolt upp sin multikriminella verksamhet, vilken möjliggjorts med hjälp av annonspengar från hans illegala streamingtjänster. Filmen avslutas med att han tackar alla som genom illegal streaming bidrar till hans livsstil.

Oj oj oj, nu kommer ju INGEN ung människa nånsin streama igen. Herregud asså. Vilket slag i magen, PRV:

Klicka här för att visa innehåll från Vimeo

Fascinerande, är mitt samlade omdöme. Fascinerande hur ”you wouldn’t steal a car”-estetiken hänger sig kvar, år efter år, när vuxna ska lära ungdomar att leva moraliskt. Fascinerande hur man kan göra ett så kackigt jobb med så mycket pengar.

Jag har själv sålt digitalt innehåll på nätet, främst tecknade serier. Potentiellt pirateri är en del av den ekvationen, något som alla producenter och försäljare av digitalt innehåll måste förhålla sig till. Jag blir inte överlycklig när en osnuten amerikansk tonåring (snarare än PRVs ”påhittade yrkeskriminelle”) köper hela katalogen, begär en refund på rubbet för att det ”inte var vad jag förväntade mig” och sedan sprider innehållet gratis på diverse forum. Men det är en risk och en verklighet. Som utgivare satte jag denna erfarenhet på minuskontot när det var dags att fundera på om jag skulle ge ut en ny omgång serier. På pluskontot fanns alla betalande kunder. Om minuskontot skulle överstiga pluskontot skulle jag helt enkelt sluta ge ut serierna och satsa på något annat. ”That will teach them!” kanske jag skulle säga, något bittert. Men sanningen är att det verkligen skulle lära dem något. Den som inser sambandet mellan att betala för en serie man gillar och denna series fortlevnad betalar mer än gärna. Ibland rentav med extra donationer. Tänk crowdfunding. Nu talar jag förstås om det lilla enmansprojektet, och jag bortser medvetet från pirateri som marknadsföringsmetod i detta exempel. Men principen gäller: Den konstnär som börjar tjäna pengar på saker som folk gillar fortsätter att producera – och tvärtom.

Så varför inte låta en DIY-konstnär, en fanzinemakare eller serietidningsutgivare, berätta om detta i ett intimt samtal med syfte att ”öka allmänhetens kunskap om upphovsrätt” etc? Varför går regeringen alltid Hollywoods ärenden? Det fattar väl vem som helst att ingen kan ta en sådan kampanj på allvar, när en serie som Game of Thrones uppskattas dra in EN MILJARD DOLLAR i ren vinst varje år? Hollywood mår utmärkt. Om PRV och deras motsvarigheter i andra länder hade varit smarta skulle de ta den lilla utgivarens parti och låtsats bry sig om små konstnärer, för att sedan extrapolera attitydförändringen till att gälla Hollywood också. För det är ju därifrån pengarna kommer. Det är enbart pga pengarna från denna industri och lobbygrupp som dessa kampanjer uppstår. Extra skämmigt blir det i PRVs och den svenska regeringens fall eftersom dessa instanser inte är upphovsrättsorganisationer – de är bara i händerna på sådana, uppenbarligen.

En annan sak som är fascinerande är alla dessa reklam- och kommunikationsbyråer som lever på statliga bidrag, som får betalt för att vara maktens megafon. Som Svullo sa: Fy fan.

Expressen angriper yttrandefriheten

Expressen har den senaste veckan uppmärksammat att det förekommer listor på internet där kända personers religionstillhörighet listas, närmare bestämt att de är judar.

Det kan man ju tycka vad man vill om. Man kan bli upprörd över konspirationsteorier om att judarna styr världen. Eller man kan bli imponerad över den höga andelen judar som fått Nobelpriset. Men oavsett hur man reagerar så är listorna som sådana knappast olagliga. Förmodligen är det därför som Expressen inte skriver upprörda artiklar över de sajter som publicerar listorna (till exempel Wikipedia ovan) eller polisanmäler dem.

Vad gör då Expressen? Jo, de skriver en mastodontlång artikel om ett annonsföretag vars sökresultat innehåller länkar till listorna i fråga: Google. Kanske är artikeln så lång för att maskera hur tunn kritiken egentligen är: Expressen kritiserar Google för att inte ta bort sökresultat ”som präglas av hat, antisemitism eller som till och med kan innehålla brottslighet”. Läs den formuleringen igen. Endast som en sista punkt kommer brottsligheten in, ihopbuntad med ”hat” och ”antisemitism”, som förvisso inte är särskilt trevligt, men som skyddas av något som Expressen kanske har hört talas om: Yttrandefrihet.

Artikeln är del av en kampanj mot Google (”En vecka av kritik mot Google”), där Expressen också uppmärksammar att Google länkar till upphovsrättsskyddat material. Men inte på det sätt man förväntar sig. Nätverket Granskning Sverige är ett medborgarinitiativ där glada amatörer granskar proffsjournalisters artiklar utifrån en invandringskritisk grundinställning, om jag förstått det hela rätt. En del av den granskningen är att publicera originalartikeln, göra understrykningar och visa var journalistiken innehöll faktafel. Denna publicering kan rent tekniskt utgöra ett brott mot upphovsrättslagen. Expressen utnyttjar detta juridiska kryphål till att tysta alternativa röster – i slutändan konkurrenter till tidningens egna journalister. Det är fanimej skamligt, oavsett Granskning Sveriges eventuellt osmakliga (men knappast olagliga) agenda.

Axel Voss and Article 13 of the copyright directive (montage). Photo by Tohma (CC BY-SA 4.0).

Censurmaskinen på bordet igen

Efter att ha skrotats av ett antal EU-utskott är uppladdningsfiltret nu åter en del av förslaget på nytt upphovrättsdirektiv. Filtret ska tvinga onlinetjänster att automatgranska allt som användarna laddar upp, vilket gett det smeknamnet ”censurmaskinen” bland kritikerna.

Direktivets huvudutskott Juri (rättsliga frågor) väger just nu samman yttrandena från övriga utskott, och ska rösta om ett slutligt yttrande i april. Juri har utsett tyske EU-parlamentarikern Axel Voss till föredragande för direktivet, alltså Europaparlamentets huvudförhandlare gentemot kommissionen. Och det är i den text som Axel Voss nu släppt ifrån sig som uppladdningsfiltret plötsligt är på banan igen – mot all förmodan.

EU-parlamentarikern för tyska Piratpartiet Julia Reda sammanfattar hur graverande Axel Voss förslag är:

He is ignoring one and a half years of intense academic and political debate pointing out the proposal’s many glaring flaws. He is discarding the work of several committees of the Parliament which came out against upload filters, and of his predecessor and party colleague MEP Comodini, who had correctly identified the problems almost a year ago. He is brushing off the concerns about the proposal’s legality several national governments have voiced in Council. And he is going against the recently published coalition agreement of the new German government – which is going to include Voss’ own Christian Democratic Party – where filtering obligations are rejected as disproportionate.

Reda uppmärksammar också att Axel Voss tillhör samma parti, CDU/Kristdemokraterna, som Günther Oettinger, den dåvarande kommissionär för ”den digitala ekonomin och det digitala samhället” som ursprungligen lade fram kommissionens förslag på nytt upphovsrättsdirektiv, ett förslag som alltså nu är tillbaka i sin ursprungsform i väsentliga delar, trots att det valsats genom EU-parlamentets utskott under ett par års tid. ”Proud & happy that we make progress” twittrade Oettinger i samband med att Axel Voss blev föredragande för upphovsrättsdirektivet. Är det en så avlägsen tanke att Voss även fortsatt vill göra sin partikollega stolt?

Bilden är ett montage av Axel Voss (foto: Tohma, CC BY-SA 4.0) framför ett utsnitt av det förslag han författat (PDF:en finns länkad från Julia Redas inlägg).

Längre straff för upphovsrättsbrott ger polisen mer makt att avlyssna

Regeringens utredare Dag Mattsson presenterade förra veckan sitt betänkande Grovt upphovsrättsbrott och grovt varumärkesbrott.

Utredningen föreslår att upphovsrätts- och varumärkesbrott får en särskild straffskala, där brott som betecknas som ”grova” ska kunna ge mellan sex månader och sex års fängelse.

Migrations- och biträdande justitieminister Heléne Fritzon kommenterade i ett pressmeddelande:

I dag pågår det en organiserad piratverksamhet på nätet som får stora konsekvenser för hela samhället. Därför är det bra att straffskalorna för dessa brott har setts över då straffen ska stå i proportion till brottens allvar.

Den grövre straffskalan välkomnas av polisen. Paul Pintér, polisens nationella samordnare mot immaterialrättsliga brott, säger till Ny Teknik:

Det är efterlängtat för oss inom polisen. Det kommer att öppna upp andra utredningsmetoder som vi kan använda oss av under förundersökning.

Ett högre maxstraff ger alltså polisen ökade befogenheter att avlyssna, begära ut uppgifter från internetoperörer, med mera. Ännu en utredningsmetod som polisen nu får tillgång till skulle kunna vara den föreslagna statstrojanen, där polis ska ha rätt att installera avlyssningsutrustning på misstänktas datorer. Ordföranden för Dataskydd.net och före detta europaparlamentarikern för Piratpartiet Amelia Andersdotter kommenterar på Facebook:

I kombination med förslagen i utredningen om hemlig dataavläsning (SOU 2017:89) innebär strafförlängningen att åklagare och polis ska få hacka fildelare.

Utredningen föreslår också att domännamn ska kunna tas i beslag, på samma sätt som hårdvara tas i beslag under en utredning. Enligt utredaren kommer detta att ”få betydelse för det brottsförebyggande arbetet”:

Den pågående brottsligheten försvåras så att den inte kan fortsätta ända till dess att ett lagakraftvunnet beslut om att egendomen ska förverkas kan verkställas, något som kan dröja flera år. (s. 8)

Detta förslag – unikt för immaterialrättsbrott – ifrågasätts dock av Daniel Westman, en av utredningens egna experter, som menar att ett beslagtagande av domännamn ”skulle innebära en principiell nyhet i svensk rätt” och kunna få konstiga konsekvenser:

Med förslaget skulle detta nya verktyg emellertid bara bli tillgängligt i samband med brottsutredningar inom upphovsrätten och varumärkesrätten, inte i t.ex. utredningar som rör betydligt allvarligare brottsbalksbrott. (s. 119)

Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2019, enligt förslaget.

Kinox.to block

Tyskland blockerar streamingsajt – och förbjuder Facebook att förbjuda pseudonymer

En domstol i München har beslutat att internetoperatören Vodafone måste blockera streamingportalen Kinox.to, liksom att Vodafone inte får ”radera data som visar vilka kunder, med deras adresser, som tilldelats följande IP-adresser”.

Målsägande i båda fallen var münchenbaserade Constantin Film, som bland annat ligger bakom Fack Ju Göhte 3 – Tysklands mest sedda film 2017 (över 6 miljoner biobesök).

Filmdistributören redogör på sin hemsida för sin tredelade ”anti-piraterie”-strategi, som går ut på att ”erbjuda, upplysa, förfölja”; erbjuda filmerna på legala streamingplattformar, upplysa internetanvändare om åsikten att fildelning är dåligt, och slutligen rättsligt pröva de fall där de anser att brott har begåtts.

Upplysningsdelen har bland annat handlat om att anordna ”Antipiraterie-spot-contest” – en tävling där deltagarna ska göra en reklamfilm mot ”pirateri”. Länkarna på Constantin Films egen hemsida är döda, men några av vinnarna går att hitta på Youtube. Som synes har inte så mycket hänt sedan klassikern ”You wouldn’t steal a car” – till och med de ”tuffa” gitarrerna finns där:

Klicka här för att visa innehåll från YouTube

(Netzpolitik: Netzsperren: Vodafone muss kinox.to blockieren und Kundendaten speichern)

Berlin varnar Facebook

Berlins lokala domstol har beslutat att Facebooks krav på att användarna ska använda sina riktiga namn är rättsvidrigt. Anledningen är att det sociala nätverket inte förklarar tydligt nog varför man måste använda sitt riktiga namn och vad det innebär. Och anledningen är förstås att de vill kunna identifiera sina användare för att lättare kunna rikta annonsering till dem.

Domstolen slog också ner på ett antal förinställningar i Facebooks inställningar, bland annat att meddelandefunktionen Messenger i defaultläget visar var man befinner sig för mottagaren.

En seger för konsumenterna, kan man tycka, och kanske är det bra att företag inte får bete sig hur fräckt som helst gentemot sina kunder. Men i ljuset av att en annan tysk domstol just ålagt en internetoperatör att blockera internet ter sig omsorgen om facebookanvändarna som något missriktad för att inte säga falsk.

(Netzpolitik: Landgericht Berlin erklärt Facebooks Klarnamenzwang für rechtswidrig)

66: Hax ringer från fängelset – om censurmaskinen

Klicka här för att visa innehåll från SoundCloud

Klicka här för att visa innehåll från YouTube

I detta specialavsnitt av 5 juli-podden ringer Henrik ”HAX” Alexandersson från ett fängelse i Sverige till Karl Andersson i podcaststudion i Berlin Kreuzberg.

Karl uppdaterar HAX och lyssnarna kring vad som hänt med censurmaskinen och länkskatten – de två mest kritiserade delarna av det nya upphovsrättsdirektiv som nu närmar sig slutspurten i EU-maskineriet.

Vi kommenterar också svenska regeringens beslut att döpa om Datainspektionen till Integritetsskyddsmyndigheten.

Och så kommer Edward Snowden med på ett hörn.

Vi avslutar med några personliga frågor till HAX om livet i fängelset.

5 juli-podden rapporterar om nätpolitiska frågor och spelades in varje tisdag i Berlin Kreuzberg under ett drygt år (2016-2017). Nu har vi lite paus, typ.

Prenumerera så att du inte missar när vi kör igång igen:

Ladda ner avsnittet här:

66: Hax ringer från fängelset – om censurmaskinen (MP3)

”Uppladdningsfiltret är olagligt”

Uppladdningsfiltret är den mest kontroversiella delen av det upphovsrättsdirektiv som just nu är under utarbetning i EU-maskineriet.

Förutom allt annat man kan invända mot ”censurmaskinen” – som att den kommer att leda till självcensur och inskränkning av yttrandefriheten för EU-medborgarna – konstaterar nu Glyn Moody att filtret kommer bryta mot andra EU-lagar, oavsett på vilket sätt det införs:

Article 13’s automated general upload filters are either voluntary, in which case they are illegal under the GDPR, or they are mandatory, and therefore illegal under the E-commerce Directive. There’s no other possibility. What’s clear is that upload filters are illegal in all situations, and must therefore be dropped from the Copyright Directive completely.

Hittills har två parlamentariska utskott (LIBE och IMCO) röstat för att stryka artikel 13 från upphovsrättsdirektivet, medan två utskott (ITRE och CULT) vill behålla filtret. Nästa utskott till röstning är JURI.

Parlamentariska utskott

Förklaring till förkortningarna för utskotten ovan:

  • LIBE: Medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
  • IMCO: Inre marknaden och konsumentskydd
  • ITRE: Industrifrågor, forskning och energi
  • CULT: Kultur och utbildning
  • JURI: Rättsliga frågor

USA vill ställa man i Iran inför rätta för att ha hotat lägga ut spoilers till Game of Thrones

En 29-årig man i Iran hackade sig in i amerikanska tevekanalen HBOs nätverk och hittade information om handlingen i teveserier, bland andra ”Game of Thrones” och ”Curb Your Enthusiasm”, som inte sänts klart än. Han krävde företaget på 6 miljoner dollar i bitcoin, annars skulle han lägga ut spoilers på nätet.

Nu drar amerikanska åklagare mannen inför rätta, skriver Techcrunch.

USA kan förstås inte göra vad de vill med utländska medborgare i utlandet, så åtalet ska kanske ses symboliskt. Kanske är det amerikansk frustration som avspeglas i det frodiga språkbruket i åtalet.

FBI uttalar sig så här om 29-åringen:

In the simplest of terms, he lurked in the alleyways of the Internet, identified the vulnerabilities of his victim, and pickpocketed their information from thousands of miles away. After he had successfully identified their proprietary secrets, he held their future for ransom.  Today’s charges show that international cybercriminals are never beyond the reach of U.S. laws.

Och åklagaren säger så här:

Mesri now stands charged with federal crimes, and although not arrested today, he will forever have to look over his shoulder until he is made to face justice.

Åklagaren fortsätter:

American ingenuity and creativity is to be cultivated and celebrated — not hacked, stolen, and held for ransom.  For hackers who test our resolve in protecting our intellectual property — even those hiding behind keyboards in countries far away — eventually, winter will come.

Det kan i sammanhanget vara intressant att veta hur den 29-årige iraniern tog sig in i HBOs system. Det ska ha skett via de anställda på kanalen, vars privata konton iraniern hackade.

Amerikansk ”genialitet och kreativitet” ska givetvis ”odlas och hyllas”, som åklagaren skriver – just ”Curb Your Enthusiasm” (”Simma lugnt, Larry”) tillhör mina egna absoluta favoriter bland teveserier.

Men kanske bör företag som vill behålla sina hemligheter i fred inte bara lita till polis och åklagare (som i åtalet nämner, ”for informational purposes only”, att maxstraffet för överföringsbedrägeri är 20 års fängelse) – utan också se över sina anställdas säkerhetsrutiner.

EU-utskott skrotar censurmaskinen

I går röstade Europaparlamentets utskott Libe (för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor) om det kritiserade Upphovsrättsdirektivet.

I det yttrande som Libe röstade igenom är uppladdningsfiltret i artikel 13 struket, skriver Edri.

Detta filter skulle ha tvingat EUs onlinetjänsteleverantörer att filtrera allt som användarna laddar upp – filtret har därför i debatten kallats ”censurmaskinen”.

Vi har den polske parlamentarikern Michał Boni att tacka för arbetet med att ta fram ett förslag utan censurmaskin.

Huvudutskott för Upphovsrättsdirektivet är Juri (utskottet för rättsliga frågor). De ska rösta om ett yttrande den 25 januari 2018.