• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet

Femte juli

Nätet till folket!

  • Om oss
  • Remissvar

Nätkultur

Nätkultur är vår kategori för kulturella fenomen på nätet och om internetkultur i allmänhet.

Uppladdningsfilter och länkskatt i Sverige – här är regeringens förslag

11 oktober 2021 av Henrik Alexandersson

På fredagen presenterade regeringen en 400-sidig remiss – Upphovsrätten på den digitala inre marknaden – som innehåller förslag till hur EU:s nya upphovsrättsdirektiv skall bli svensk lag. I denna första av en serie bloggposter kommer vi att fokusera på själva lagtexten i några centrala punkter och vad den innebär.

• Uppladdningfilter

På samma sätt som i EU-direktivet så kräver man inte uttryckligen uppladdningsfilter – men sätter samtidigt upp regler som kommer att göra dem nödvändiga i praktiken.

52 l §
En tjänsteleverantör ska inte ansvara för en olovlig överföring enligt 52 j § om leverantören, efter att ha fått en tillräckligt välgrundad underrättelse från rättsinnehavaren, skyndsamt hindrar tillgång till innehållet. För att ansvarsfrihet ska föreligga krävs även att leverantören har gjort det som skäligen kan krävas för att
1. få nödvändiga tillstånd till de överföringar till allmänheten som leverantören gör på tjänsten, och
2. säkerställa att innehåll som medför intrång i upphovsrätten till verk som rättsinnehavarna har försett leverantören med relevant och nödvändig information om, inte görs tillgängligt på tjänsten.

För att lyckas med detta måste man inspektera allt som alla laddar upp. Det enda praktiska sättet att göra detta är med automatiska uppladdningsfilter – som ju inte förstår kontext. Vilket i sin tur kommer att leda till att innehåll som bör få laddas upp stoppas genom överblockering.

Sedan kan man också fundera över de praktiska problemen med att nätplattformar skall behöva skaffa tillstånd / licenser för allt möjligt som folk vill ladda upp. Men mer om det i en senare bloggpost.

• Länkskatt

Reglerna för ersättning till media för material som återges i sociala media och på andra nätplattformar återkommer på flera olika ställen i den föreslagna lagtexten. Nyckelpargrafen är denna:

48 b §
En utgivare av en presspublikation har, med de inskränkningar som föreskrivs i denna lag, en uteslutande rätt att genom en informationssamhällets tjänst och för användning på internet förfoga över sin presspublikation genom att
1. framställa exemplar av presspublikationen, och
2. göra presspublikationen till- gänglig för allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till den från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.
Rätten enligt första stycket omfattar inte
1. enskilda användares förfoganden som inte sker i förvärvssyfte,
2. hyperlänkningsåtgärder, eller
3. användning av mycket korta utdrag ur en presspublikation.
Rätten enligt första stycket gäller till utgången av det andra året efter det år då presspublikationen offentliggjordes.

Detta innebär att allt som inte är en ren länk eller ett mycket kort utdrag kan leda till att plattformen måste ge ekonomisk ersättning till det media man citerar. Hur detta skall ske är en smula komplicerat, så vi återkommer även med en separat bloggpost om detta under veckan.

Fortfarande måste man fråga sig var logiken ligger i att en nätplattform som driver trafik till en mediesite skall tvingas betala för att göra detta.

• Fair use

Det finns även positiva nyheter. Till exempel detta undantag:

52 p §
En användare får, trots 2 §, tillgängliggöra verk för citat, kritik och recensioner och i karikatyr-, parodi- eller pastischsyfte på en tjänst som avses i 52 i §. Bestämmelserna i 11 § andra stycket ska tillämpas i sådana fall.
Användaren har vidare rätt att, utan hinder av åtgärder som vidtas enligt 52 l §, använda verk enligt första stycket och även i övrigt tillgängliggöra innehåll som inte medför intrång i upphovsrätt på tjänsten.
Tjänsteleverantören ska i sina användarvillkor informera användarna om deras rätt enligt denna paragraf.

Vilket innebär att svensk lagstiftnings citaträtt utökas.

• Användares rättigheter vid felaktig filtrering

Här regleras vad som skall ske om man anser att man fått lagligt innehåll (avseende upphovsrätt) censurerat.

Klagomål
52 q §
En tjänsteleverantör ska ha rutiner för att kunna hantera klagomål från användare av tjänsten när tillgången till innehåll som de laddat upp har hindrats till följd av en åtgärd som vidtagits med stöd av 52 l §.
Den berörda rättsinnehavaren ska få tillfälle att yttra sig över klagomålet och vederbörligen motivera sin begäran om att tillgången till innehållet ska hindras.
Klagomål ska avgöras skyndsamt och senast inom sju dagar. Om rättsinnehavarens begäran inte är vederbörligen motiverad, ska innehållet återställas. Ett beslut om att inte återställa tillgången till innehållet ska föregås av en fysisk granskning.

Skadestånd
52 r §
Om en tjänsteleverantör uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter enligt 52o§ och en användare lider skada av åsidosättandet, ska tjänsteleverantören ersätta skadan.

Föreläggande att vidta rättelse
52 s §
Om en tjänsteleverantör åsidosätter sina skyldigheter enligt 52 o § eller 52 q § första eller tredje stycket får en domstol vid vite förelägga leverantören att vidta rättelse.
En talan om föreläggande enligt första stycket får väckas av en användare eller av en organisation som företräder ett flertal användare.

Detta är bara något av vad som föreslås i regeringens remiss. Vi kommer att gräva ner oss i materialet och återkomma med fler bloggposter i ämnet.

Notera att detta är en remiss, inte nödvändigtvis ett slutligt lagförslag. Detta är samtidigt en chans för alla som har åsikter att komma in med remissvar.

Fortsättning följer.

• Regeringen: Justitiedepartementet remitterar förslag om hur EU-direktivet om upphovsrätten på den digitala inre marknaden ska genomföras i Sverige »
• Remissen (PDF) »

Arkiverad under: Censur, EU, Nätkultur, Sociala media, Storebror, Sverige, Upphovsrätt, Uppladdningsfilter, Yttrandefrihet Taggad som: länkskatt

Video: Varning för nätcensur i EU:s nya Digital Services Act

4 oktober 2021 av Henrik Alexandersson

Läs mer här » | Youtube »

Arkiverad under: Censur, Digital Services Act, EU, Nätkultur, Podcast, Sociala media, Spaning, Storebror, Uppladdningsfilter, Yttrandefrihet

Nandez, columbiansk twink på Onlyfans

Bankernas sexualskräck stoppar OnlyFans

20 augusti 2021 av Henrik Alexandersson

Återigen stoppar banker och betalningsförmedlare en laglig tjänst online. Detta är en del i ett mönster där företrädesvis amerikanska bankers moralpanik och feghet drabbar verksamhet online. Idag är det OnlyFans, tidigare har det funnits exempel på allt från postorderföretag som säljer sexleksaker till Wikileaks som fått sina betalningskanaler stoppade.

OnlyFans är en verksamhet där sexarbetare , nakenmodeller och glada amatörer kunnat publicera sitt material för personligt kopplade prenumeranter. Grundat 2016 har företaget 150 miljoner användare och 1,5 miljoner skapare av innehåll som tjänat över tre miljarder USD.

Det om nu skett är att företaget – efter påtryckningar från bankerna – kommer att förbjuda explicit sexuellt innehåll, även om nakenbilder som sådana kan vara tillåtna. Exakt var gränsen går är ännu oklart. De nya reglerna börjar gälla i oktober.

TechCrunch har en bra beskrivning av verksamheten:

»The OnlyFans platform has become the de facto standard for independent creators doing adult content. Over the pandemic it grew increasingly popular as the adult industry, like others, had its normal operations interrupted. It has proved an invaluable asset for many creators, professional and aspiring, who used the platform to directly monetize fans without interacting with notoriously predatory established adult industry companies.«

Detta handlar om mer än sexarbetares och nakenmodellers möjlighet att interagera med sina fans och att tjäna pengar på ett säkert sätt. Kärnfrågan handlar om att banker, kreditkortsföretag och betalningsförmedlare – som ofta har en dominerande marknadsställning – stryper betalkanalerna för fullt laglig verksamhet.

För att ta ett icke-sexuellt exempel stoppade amerikanska banker, kreditkortsföretag och PayPal 2011 alla bidrag till Wikileaks och dess verksamhet. Den gången gick bankerna den amerikanska administrationens ärenden, då den senare själv saknade lagliga möjligheter att blockera Wikileaks finansiering. Vilket är tveksamt och problematiskt på flera sätt.

Vilken verksamhet som skall vara tillåten respektive förbjuden måste styras genom lag, stiftad i god demokratisk ordning efter en öppen, offentlig debatt.

Även om banker och betalningsförmedlare skall ha rätt att välja om de vill göra affärer med enskilda aktörer – så bör de noga fundera igenom sitt ansvar när de har en dominerande ställning på marknaden. Därför bör de också acceptera all laglig verksamhet som kunder.

Sådant här beteende kommer i längden att skada betalningsförmedlarna själva, då det bara påskyndar en övergång till Bitcoin och andra kryptovalutor.

Läxan man kan lära sig av detta är att ingen som driver en onlineverksamhet som på något sätt, av någon kan uppfattas som moraliskt tveksam går säker – även om det man sysslar med är fullständigt lagligt.

Länkar:
• TechCrunch: OnlyFans bans explicit content »
• TechCrunch: OnlyFans’ porn ban is crypto’s opportunity of a lifetime »
• ArsTechnica: OnlyFans bans sexually explicit content to appease banks and payment services »
• Bloomberg: OnlyFans to Bar Sexually Explicit Videos Starting in October »

Bild: Sidhuvud för colombianske Nandez Onlyfans.

Arkiverad under: Censur, Länktips, Nätkultur, Webben Taggad som: moralpanik, Onlyfans

EU:s ministerråd vill se insatser mot icke olagliga yttranden på nätet

2 augusti 2021 av Henrik Alexandersson

EU:s ministerråd har skissat på en rekommendation till medlemsstaterna vad gäller hat och hot på (och utanför) nätet (hate speech). Detta kan ses som ett tidigt inspel när EU under mandatperioden kommer att uppdatera sitt regelverk på området.

Kärnpunkten är artikel 3:

»For the purposes of this Recommendation, hate speech is understood as all kinds of expressions, which spread, incite to, promote or justify violence, hatred, discrimination or prejudice against a person, or a group of persons, that is based on presumed or real personal characteristics or status including [”race”/race], colour, language, religion, citizenship, national or ethnic origin, age, disability, sex, gender, gender identity and sexual orientation.«

Detta är något av en gummiparagraf, som kan tolkas på lite olika sätt beroende på hur man läser den.

Hårddraget skulle den kunna förbjuda yttranden som i raljanta former påstår att amerikaner är högljudda och påträngande. (Främjar en fördom baserad på antagna eller verkliga karaktärsegenskaper baserade på nationalitet.)

EU-regler om hat och hot samt svensk lagstiftning om hets mot folkgrupp har – trots sina goda intentioner – ett stort inbyggt problem: De behandlar inte människor lika inför lagen.

Enkelt uttryck ger de vissa grupper av människor ett särskilt skydd (speciella rättigheter) framför andra. (Detta utifrån en lista som dessutom tycks växa med tiden.) Resultatet blir special- och särlagstiftning som inte gäller lika för alla. Vilket som regel är en dålig sak som kan få förfärande konsekvenser.

De öppnar dessutom för att likvärdiga yttranden kan komma att bedömas helt olika, beroende på omständigheterna. Vilket kan göra det svårt att i förväg veta vad som är tillåtet respektive förbjudet att säga.

Över till punkt 5.2:

»Hate speech that does not entail criminal, civil or administrative liability, but nevertheless causes prejudice and hate and raises concerns in terms of tolerance, civility, inclusion and respect for the rights of others, should be addressed through other, non-legal, means.«

Frågan är vad ministerrådet har med icke olagliga yttranden att göra. Och vad som menas med »other, non-legal, means«.

I punkt 7 påpekar man specifikt att sexistiskt näthat kräver särskilda insatser. Dock oklart vilka.

Vidare lägger man massor av ansvar på nätplattformarna och operatörerna (internet intermediaries). Punkt 29 och 35:

»Internet intermediaries should fulfil their human rights due diligence, under which they should comply with legal obligations, and act upon their corporate social responsibility to address hate speech…«

»Internet intermediaries should, in addition to ensuring transparency of removal criteria and mechanisms, develop and apply alternatives, in particular for content that is not likely to be subject to criminal, civil or administrative liability, such as de-amplification and de-monetisation, supporting initiatives that encourage the reporting of hate speech and use of education, counter and alternative speech, promotion of human rights and positive social values to address hate speech.«

Här säger man alltså att icke olagligt material som anses olämpligt skall hållas tillbaka, av nätplattformarna. Med andra ord har vi en lagstiftare som menar att yttrandefrihetens gränser – i vad mening EU har med dem att skaffa – inte nödvändigtvis behöver sättas av lagen.

Naturligtvis har sociala media sina egna användarvillkor. Men att EU:s ministerråd uttryckligen uppmanar dem att begränsa vissa icke olagliga yttranden genom till exempel skuggbanning eller de-monetarisering känns olämpligt för en demokratisk rättsstat.

Det är det gamla vanliga problemet: Om det finns saker som politikerna vill ha bort från nätet, men som kan vara kontroversiella att förbjuda genom lagstiftning – då fixar man det genom påtryckningar mot sociala media. Bakom stängda dörrar. Så att man slipper allt krångel med lagstiftning, debatt och demokrati.

Detta dokument är som sagt bara en skiss. Men glädjande nog är man öppna för åsikter, fram till den 8 augusti. Själva dokumentet (Word) hittar du här.

(BIld: Mohamed Hassan på Pixabay)

Arkiverad under: Censur, Demokrati, EU, Nätkultur, Rättssäkerhet, Sociala media, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: EU:s ministerråd

EU: Är du rolig? Då kan du vara extremist!

29 juli 2021 av Henrik Alexandersson

EU-kommissionen har publicerat en rapport:

It’s not funny anymore. Far-right extremists’ use of humour. (PDF)

Tesen tycks vara att humor på nätet används i en organiserad, samordnad operation för att frammana högerextremt våld.

Naturligtvis ägnar sig även extemhögern åt memer, kvickheter, trollningar, humor och propaganda på nätet. Precis som så många andra. Så kommissionens rapport kan naturligtvis rymma ett visst mått av relevanta observationer.

Men en konspiration? Jag är skeptisk. Möjligen är det så att man på EU-nivå tror att allt som människor tar sig för måste vara organiserat. Vilket inte är hur det fungerar på nätet.

Ur rapportens inledande text:

»Humour has become a central weapon of extremist movements to subvert open societies and to lower the threshold towards violence. Especially within the context of a recent wave of far-right terrorist attacks, we witness “playful” ways in communicating racist ideologies. As far-right extremists strategically merge with online cultures, their approach changes fundamentally. This trend has been especially facilitated by the so-called alt-right and has spread globally. This predominantly online movement set new standards to rebrand extremist positions in an ironic guise, blurring the lines between mischief and potentially radicalising messaging. The result is a nihilistic form of humour that is directed against ethnic and sexual minorities and deemed to inspire violent fantasies — and eventually action. This paper scrutinises how humour functions as a potential factor in terms of influencing far-right extremist violence.«

Det finns naturligtvis alltid skitskallar som hyllar attentat, av vilken art de än må vara. Det finns de som använder en hemsk händelse för att dra klick och ge sig själva uppmärksamhet. Och det finns de som inte har några som helst spärrar vad gäller osmakliga skämt.

Det finns även de som skämtar om hemska saker för att ge människor en möjlighet att förhålla sig till dem, ge utlopp för frustration och för att inte låta dem som begår ondskefulla handlingar få sista ordet.

Och allt däremellan. Jag kommer att tänka på den kvinnliga judiska New York-komiker som var den första som vågade skämta om 9-11. »TWO planes! What are the odds?!?« Ibland är det vågade skämtet i sig det intressanta och underhållande, inte dess underliggande ämne.

Rapporten framhåller vidare att humor aktiverar känslor, kan förändra perspektiv m.m. Vilket man menar är ett ett problem som är speciellt kopplat till vissa åsiktsinriktningar. Detta är möjligen att dra långtgående specifika slutsatser av ett allmänmänskligt beteende.

Så vad föreslår då rapporten för åtgärder? Här är man väldigt vag och föreslår saker som »Improve literacy with regard to memes, codes and symbols online to appear authentic when engaging with young people«, »React swiftly to new developments and innovation«, »Quarantine extremist humour — and therefore extremist ideas« samt »Be able to identify different far-right codes and imagery masked in humour«.

Sådant bygger dock på att man först kategoriserar och sorterar humor som lämplig respektive icke lämplig. Vilket kan bli en smula subjektivt, vanskligt och auktoritärt.

Det kanske inte är en händelse att EU:s nya upphovsrättsdirektiv inte gör något verkligt undantag för satir, memes, kritik med mera.

Någonstans i allt detta tycker jag mig kunna ana en allmän motvilja mot humor från överhetens och eurokraternas sida. Naturligtvis. Skrattar man åt makthavare, då smälter de.

Arkiverad under: EU, Humor, Nätkultur, Sociala media, Storebror, Uncategorized, Yttrandefrihet

EU-domstolens generaladvokat ger grönt ljus till artikel 17 (uppladdningsfilter)

15 juli 2021 av Henrik Alexandersson

Idag har EU-domstolens generaladvokat presenterat sin rekommendation till dom i målet där Polen begärt att artikel 17 (som kommer att leda till uppladdningsfilter) i EU:s nya upphovsrättsdirektiv skall upphävas.

Generaladvokaten föreslår att artikel 17 inte skall upphävas – men rekommenderar att medlemsstaterna visar sunt förnuft vid implementeringen.

Det är värt att notera att detta inte är en dom, utan en rekommendation till dom. EU-domstolen följer oftast – men inte alltid – generaladvokatens rekommendationer.

Det är dock intressant att generaladvokaten inte hyser någon tvekan om att artikel 17 kommer att leda till uppladdningsfilter.

»As I will explain in this Opinion, that provision imposes on those providers obligations to monitor the content posted by the users of their services in order to prevent the uploading of protected works and subject matter which the rightholders do not wish to make accessible on those services. Such preventive monitoring will, as a general rule, take the form of filtering that content using software tools.«

Generaladvokaten förutser även att detta kan komma att bli problematiskt, då det finns motstridiga intressen:

»That filtering raises complex questions, put forward by the applicant, with regard to the freedom of expression and information of users of sharing services, guaranteed in Article 11 of the Charter of Fundamental Rights of the European Union (‘the Charter’). Further to its judgments in Scarlet Extended, (6)SABAM (7) and Glawischnig-Piesczek, (8) the Court will have to determine whether, and as the case may be the circumstances in which, such filtering is compatible with that freedom. It will have to take account of the advantages, but also the risks of such filtering and, in that connection, ensure that a ‘fair balance’ is maintained between, on the one hand, the interest of rightholders in the effective protection of their intellectual property and, on the other, the interest of those users, and the general public, in the free flow of information online.«

Han menar dock att om man följer de förbehåll som finns i artikel 17, då kan den stå kvar som den är.

»In this Opinion, I shall explain that, in my view, the EU legislature may, while observing freedom of expression, impose certain monitoring and filtering obligations on certain online intermediaries, provided, however, that those obligations are circumscribed by sufficient safeguards to minimise the impact of such filtering on that freedom. Since Article 17 of Directive 2019/790 contains, in my view, such safeguards, I shall propose that the Court should rule that that provision is valid and, consequently, that it should dismiss the action brought by the Republic of Poland. (9)«

Frågan är dock om medlemsstaterna verkligen tar hänsyn till dessa »safeguards« när direktivet görs till nationell lagstiftning. Detta speciellt som medlemsstaterna väljer lite olika vägar för sin implementation.

Enkelt uttryckt blir varje enskild medlemsstats implementation av artikel 17 avgörande. Anser man att ett lands lagstiftning strider mot nämnda skyddsåtgärder – då kan man starta en separat rättsprocess, som kan drivas ända upp till EU-domstolen.

Striden kommer alltså att stå land för land.

Jag får dock ett intryck av att generaladvokaten inte känner sig helt tvärsäker. Det är något i texten som antyder att domstolen kan komma till en annan slutsats. Vilket som sagt vore ovanligt, men inte unikt. Men stalltipset är ändå att man går på generaladvokatens linje.

• Generaladvokatens yttrande över mål C‑401/19; Republic of Poland v. European Parliament & Council of the European Union »

Arkiverad under: Censur, EU, Nätkultur, Rättssäkerhet, Sociala media, Storebror, Upphovsrätt, Uppladdningsfilter Taggad som: artikel 13/17, Artikel 17, EU-domstolen, generaladvokat

Facebook sätter upp principer för censur av satir

24 juni 2021 av Henrik Alexandersson

Facebook och dess oversight board håller på att utarbeta principer för att moderera satir.

En av dessa principer som håller på att utkristalliseras är att satir inte bör »slå nedåt«. Vilket öppnar för helt nya tolkningsproblem.

Hur gör man till exempel med ett påbud eller en lag som kommer från politiken, som uppges syfta till att stärka någon marginaliserad grupp – men som till sin utformning ändå är tveksam, kontraproduktiv, rättsvidrig eller bara fånig? Skall sådant inte vara möjligt att häckla, bara för att det påstådda syftet kan anses vara gott?

Det kommer att uppstå uppenbara tolkningsproblem om man skall dra något slags gräns mellan saklig kritik och innehåll som gör sig lustig över ett förslag, en företeelse, en händelse eller något annat. På detta sätt håller Facebook på att trassla in sig i resonemang och tolkningar som kan få mycket märkliga, oväntade och oönskade konsekvenser.

Vi har sagt det förr: Livet skulle bli mycket lättare för sociala media om de höll sig till grundprincipen att bara begränsa yttranden som är olagliga.

• Länk: Facebook’s New Announcement on Satire Doesn’t Bode Well for the Babylon Bee… »

Arkiverad under: Censur, Kultur, Länktips, Nätkultur, Rättssäkerhet, Satir, Sociala media, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: Facebook

EU-domstolen: Youtube inte ansvarigt för användares uppladdningar – än så länge

22 juni 2021 av Henrik Alexandersson

EU-domstolen har idag meddelat denna dom (PDF):

»Enligt det rådande rättsläget i unionsrätten genomför operatörer av internetplattformar i princip inte själva en överföring till allmänheten av upphovsrättsligt skyddat innehåll som användarna olagligen laddar upp på deras plattformar.

Dessa operatörer genomför emellertid en sådan överföring i strid mot upphovsrätten om de, utöver att enbart göra plattformarna tillgängliga, bidrar till att ge allmänheten tillgång till detta innehåll.«

Men, domen tar inte hänsyn till EU:s nya upphovsrättsdirektiv – där artikel 17 (uppladdningsfilter) utgör ett separat ärende.

»Domstolen utreder detta ansvar utifrån det regelverk som gällde vid den tidpunkt som är avgörande för dessa mål, nämligen direktiv 2001/29 om upphovsrätt, direktiv 2000/31 om elektronisk handel, och direktiv 2004/48 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter. Tolkningsfrågorna rör inte det regelverk som blivit tillämpligt efter den tidpunkt som är avgörande för de nationella målen, och vilket införts genom direktiv 2019/790 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden.«

Förvirrande? Bakgrunden är att artikel 17 (plattformars ansvar, vilket kan komma att leda till uppladdningsfilter) överklagats till EU-domstolen av Polen. I det målet har domstolens generaladvokat skjutit fram sin rekommendation till dom (enligt uppgift till 15 juni) på grund av oklarheter kring hur EU-kommissionen rekommenderar medlemsstaterna att implementera direktivet i nationell lagstiftning.

Så vad som egentligen gäller får vi inga indikationer på förrän senare i sommar.

Hur detta kommer att bedömas i framtiden beror dels på utgången i målet med Polen vs. artikel 17, dels på hur det nya upphovsrättsdirektivet kommer att implementeras i medlemsstaterna. (I Sverige finns än så läng inga indikationer på hur det nya upphovsrättsdirektivet skall bli lag, trots att det föreskrivits att denna implementering skulle vara klar redan för två veckor sedan.)

• EU-domstolens dom (PDF) »
• Reuters: YouTube wins user copyright fight in top EU court ruling »
• Politico: YouTube wins in court ruling on copyright breaches by users »

Arkiverad under: EU, Länktips, Nätkultur, Sociala media, Upphovsrätt Taggad som: EU-domstolen

Skärmdump från Utrikesdepartementets samtal om demokrati på nätet

Regeringen i samtal med Facebook och Google om demokrati och mänskliga rättigheter

16 juni 2021 av Henrik Alexandersson

I en tyvärr sprakande och nästan ohörbar web-sändning organiserade Utrikesdepartementet idag ett samtal om demokrati på nätet mellan ansvariga ministrar och Facebook & Google.

Regeringens pressmeddelande:

»Demokrati på internet är temat för det dialogmöte som initierats av utrikesminister Ann Linde, kultur- och demokratiminister Amanda Lind och energi- och digitaliseringsminister Anders Ygeman onsdagen den 16 juni. I dialogen deltar Janne Elvelid, samhällspolitisk chef på Facebook Sverige, Sara Övreby, samhällspolitisk chef på Google Sverige, Marcin de Kaminski, chef för säkerhet och innovation på Civil Rights Defenders och Nadja Dolata, sakkunnig inom mänskliga rättigheter, genus och innovation. Samtalet modereras av journalisten Emanuel Karlsten.«

Regeringen efterlyste mer insatser mot hat och hot på nätet. Facebook efterlyste vägledning från politikerna. Google försökte förklara hur nätet fungerar. Civil Rights Defenders pekade på att detta är en debatt på ett sluttande plan där man måste upprätthålla de grundläggande fri- och rättigheterna. Och Dolata påpekade att det främst är människor i utsatta positioner som drabbas om yttrandefriheten inskränks.

Utrikesminister Ann Linde (S) tycktes i sammanhanget vara mest upprörd över att internet finns och att det ger möjlighet för folket att säga vad det tycker.

Att olagligt material skall plockas ner från plattformarna, det verkar alla vara överens om. Och det är vad som föreslås i EU:s Digital Services Act. Så – med risk för att tjata – vad som diskuteras är i vilken mån icke olagligt material skall plockas ner och i så fall vad och hur.

Frågan är hur man hade tänkt sig att politiken och statens våldsmonopol skall kunna ta ner material som inte är olagligt. Det vill säga lagligt. Det kan ju då knappast ske genom lagstiftning.

Alternativet är att politiken påverkar vad sociala media och nätplattformar skriver in i sina användarvillkor. Och då har man plötsligt genomfört en inskränkning av yttrandefriheten – efter politiska påtryckningar men utanför den öppna demokratiska processen och utanför lagstiftningen. Så är det till viss del redan. Och det är ett problem. Vill politikerna inskränka det fira ordet, då måste det ske genom lag som stiftas av riksdagen.

Räkna med att detta kommer att bli en stor fråga, inte minst på EU-nivå.

Arkiverad under: Censur, Digital Services Act, Nätkultur, Rättssäkerhet, Sociala media, Storebror, Sverige, Webben, Yttrandefrihet

Europol jagar åsikter online

10 juni 2021 av Henrik Alexandersson

Den europeiska polismyndigheten Europol höll nyligen en »Referral Action Day against right-wing terrorist online propaganda«. Den gick ut på att man surfade runt på nätet och anmälde innehåll som kan tänkas bryta mot plattformarnas användarvillkor.

Statewatch:

»The ”Action Day” followed recommendations made by the Council of the EU and was part of a growing move towards EU and national bodies removing ”violent extremist” material from the internet.

However, as ”violent extremism” is a term for which – unlike terrorism – there is no legal definition, it has an expansive scope that puts much in the eye of the beholder.«

Här blir det lite konstigt, när den europeiska polismyndigheten jagar material som inte är definierat juridiskt. Polisen är till för att upprätthålla lagen. Att då lägga dess resurser på att anmäla innehåll som kanske eller kanske inte är olagligt är inte rättssäkert. Det blir också lite märkligt om polisen jobbar gentemot sociala medias abuse-avdelningar istället för rättsväsendet.

Om en EU-myndighet alls skall syssla med sådant här – är det då verkligen polisens uppgift?

Liknande insatser sägs vara planerade vad gäller vänsterradikal propaganda, jihadism och systemkritiska »Covid 19-förnekare«.

Detta kan möjligen ge en fingervisning om vad som kan komma att omfattas av EU:s nya förordning om terror-relaterat innehåll online (TERREG) – som är uppenbart vag i sin definition av vad som är att betrakta som terrorism.

Det känns tryggare om man håller fast vid vad EU-kommissionen föreslagit i sin Digital Services Act (DSA) – det vill säga att endast olagligt material skall avlägsnas från nätet. (Vilket bland andra Frankrike vill utöka till att även omfatta »hat«.)

Statewatch: EU: Growing online censorship of presumed ”violent extremism” of all ideological varieties »

Arkiverad under: Censur, Demokrati, EU, Länktips, Nätkultur, Propaganda, Rättssäkerhet, Sociala media, Storebror, Webben, Yttrandefrihet Taggad som: Europol

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Sida 7
  • Sida 8
  • Sida 9
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 27
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nätfrihet och integritet!

Femte juli är en nätpolitisk nyhetssajt som står på internetanvändarnas sida. Läs mer.

Nyhet: Merch!

Visa ditt stöd för ett fritt internet genom att bära våra kläder – här hittar du vår shop!

Prenumerera på inlägg


Loading

Senaste inlägg

  • Ålderskontroll online – hur tänker EU då?30 juli 2025
  • Europol vill tråla metadata29 juli 2025
  • UK Online Safety Act – konsekvenserna börjar bli synliga28 juli 2025
  • UK Online Safety Act vs. Wikipedia27 juli 2025
  • Irland rullar ut ny massövervakning25 juli 2025
  • X: Femtejuli
  • Youtube
  • Soundcloud: 5july
  • RSS-flöde

CC BY 4.0 · Logga in

  • Youtube
  • Twitter
  • RSS