Femte juli

Nätet till folket!

Censur

I denna kategori publicerar vi nyheter som rör inskränkningar av yttrandefriheten såväl online som i den fysiska världen. Vi ägnar speciell uppmärksamhet åt förslag om förhandscensur på nätet. Principen bör vara att den som publicerar något olagligt på nätet också bör vara ansvarig för det - och att detta ansvar kan utkrävas först när publicering har skett.

Kriget mot nätporren har spårat ur

av

Porren byggde internet. Nu rasar dess innehållsskapare mot politisk reglering. I USA finns det politiker som vill förbjuda nätporr helt och hållet. Och VPN.

Få saker har bidragit till internets utveckling som porren. Den har drivit trafik, teknikutveckling och betalningslösningar. I begynnelsen utgjorde porren uppåt hälften av all internettrafik. Idag är siffran 10-20%.

På ett annat plan har internet givit människor möjlighet att anonymt utforska olika sidor av sin sexualitet. Och dating-apparna har givit massor av människor massor av härlig sex i den fysiska världen.

Men alla gillar inte porr. Sexualskräck och moralpanik har fortfarande stort inflytande på debatten – och nätpolitiken.

Britterna har tagit i från tårna och infört ålderskontroller för i princip allt som i något slags kontext kan uppfattas som skadligt, stötande eller olämpligt för minderåriga. Vilket lett till att britternas persondata nu är i händerna på företag som erbjuder lösningar för åldersverifikation. Varav vissa verkar rent skumma.

Även EU vill rulla ut åldersverifiering för vuxet innehåll (DSA). Dock med en egen EU-app för att kontrollera användarnas ålder. Den kommer sedan att ersättas med EU:s nya digitala ID / plånbok. Vilket inte heller känns helt tryggt.

Nu klagar porrindustrin, inte minst fristående aktörer som internet givit möjlighet att verka utan att vara beroende eller stryrda av andra. (I Sverige har OnlyFans-lagen likställt tittarstyrt innehåll med sexköp.)

När stjärnan inom vuxenunderhållning »Marcello Bravo« (Markus Schlögl) nyligen fick ett pris på branschmässan i Amsterdam ägnade han sitt tacktal åt att kritisera politikerna, huvudsakligen britterna och deras Online Safety Act.

Tidskriften Politico intervjuade flera olika aktörer på mässan.

»The measures are “really just about control. It’s not actually about porn, but porn is a very good scapegoat,” said Christina Kastalia, a digital showgirl with a bachelor’s degree in law. “I see it [age verification regulations] more so as an attack to, literally, the entire society.” It’s not “just about porn. It’s about mass surveillance and it’s about control,” she said.«

»When porn platforms enforce age verification, “what you’re really doing is driving the traffic to places that are further underground,” said Jupiter Jetson, an adult content creator.«

»At the end of the day, Jetson said, the age verification measures are not about protecting children but simply wanting to see sex workers and adult content performers ”suffer”.«

I USA händer det saker på delstatsnivå. I Michigan har republikanerna lagt fram House Bill 4938, ”Anticorruption of Public Morals Act”. Och den är långtgående. Här är några exempel ur förslaget…

Man förbjuder verkliga och fiktiva beskrivningar, simulationer, ljudliga eller visuella skildringar, AI-genererade / animerade / digitalt skapade verk, skrivna verk och annat innehåll som skildrar sexuella handlingar. Och övrigt som kan befaras korrumpera den allmänna moralen. Till exempel innehåll som återger transexualitet.

Notera att detta inte handlar om barn och åldersgränser – utan skall gälla alla. Ingen skall få se något naket.

Internetleverantörer och plattformar skall tvingas blockera tillgång till innehåll, med krav på realtidsövervakning och omedelbar borttagning. Innehållsleverantörer som bryter mot lagen kan dömas till upp till 25 års fängelse – och föras in i registret över sexualförbrytare.

Rep. Josh Schriver säger »Don’t make it, don’t share it, don’t view it.« Lycka till med det…

Att tillhandahålla, underlätta användning av eller använda VPN för att nå innehåll som lagen förbjuder kan också leda till ansvar – med böter upp till 500.000 USD.

Detta förslag kan inte rimligen antas. Skulle så ändå ske skulle det strida mot såväl den amerikanska konstitutionen som en mängd federala lagar. Bara att något sådant här föreslås är absurt. Men nu för tiden tycks ju vad som helst kunna hända.

• Politico: Inside the porn industry’s revolt against tech rules »
• Reclaim the Net: Michigan GOP Bill Proposes Adult Content Ban, VPN Ban, and Restrictions on Transgender Depictions »

CC0

Censur gör bara problemen värre

av

Problem försvinner inte bara för att man förbjuder folk att framföra kritik.

EU och våra politiker försöker på olika sätt inskränka det fria ordet, speciellt online. De tycks tro att åsikter de upplever som problematiska försvinner om man hindrar folk från att uttrycka dem.

Det är en klen plan. Möjligen är det tvärt om – att folk upplever åsikter som inte får yttras som så kraftfulla att politiken inte kan bemöta dem på annat sätt än att förbjuda dem. Att lägga locket på ökar bara trycket.

Vilket sätter ljuset på det faktum att våra politiker ofta undviker att ta debatten om jobbiga saker. Vilket i sin tur förstärker intrycket av att de inte klarar att bemöta vissa åsikter.

En förklaring till detta kan vara att dagens politiker är maktmänniskor som tappat kontakten med den liberala demokratiska rättsstatens grundprinciper. Eller att de är lata och fega.

Eller att problemet och/eller en eventuell lösning inte stämmer med partilinjen. Att verkligheten inte stämmer med kartan. Partipolitik tycks blockera människors varseblivningsförmåga.

Våra politiska ledare hyllar gärna vår demokrati som sådan i sina tal. Men när hörde du senast en politiker hålla ett brandtal om det fria västerländska samhällets grundprinciper?

Det räcker inte med att säga hur något bör vara – man måste också förklara varför. Och varför det är viktigt.

Allt som krävs för att ondskan skall segra är de goda människornas tystnad. Problematiska och felaktiga yttranden måste därför bemötas med bättre argument – inte tystnad och censur.

Det intellektuella förfallet har nu nått en punkt där våra politiker inte tycks inse när deras egna förslag hotar det fria västerländska samhällets grundpelare som yttrandefriheten (Digital Services Act), rätten till privatliv (Chat Control 2) och maktdelning (fullmaktslagen).

Låt dem inte komma undan med det.

CC0

Rädda offentlighetsprincipen!

av

Ny lagstiftning gör undantag från offentlighetsprincipen för affärsprojekt som den politiska makten gillar.

Som en anpassning till EU-regler föreslår regeringen att den svenska offentlighetsprincipen skall inskränkas i vissa fall. (Prop. 2024/25:199) Från regeringens hemsida:

»I propositionen föreslås att sekretess ska gälla för statliga myndigheter i ärenden om erkännande av projekt som strategiska nettonollprojekt enligt EU-förordningen om nettonollindustrin och i ärenden om upphävande av sådana erkännanden. Sekretessen ska gälla till skydd för uppgifter om enskilds affärs- eller driftförhållanden, om det kan leda till skada för den enskilde om uppgifterna röjs. Den nya bestämmelsen införs i offentlighets- och sekretesslagen. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 december 2025.«

Enkelt uttryckt föreslår man undantag från offentlighetsprincipen för klimatrelaterade projekt som Northvolt. Detta trots att sådana visat sig vara ett slukhål för skatte- och pensionspengar. I Northvolts fall även i strid med pensionsfondernas regler. Vilket slutade illa.

Men låt oss för tillfället bortse från syftet och se till principen.

Man vill inskränka offentlighetsprincipen i fall som anses vara politiskt eller ideologiskt lämpliga. Utifrån vad den för tillfället rådande politiska ledningen i EU anser vara önskvärt.

Detta trots att historien visat oss att affärsprojekt som drivs av politiska och ideologiska motiv snarare än affärsmässiga ofta slutar illa.

Ett sådant avsteg från offentlighetsprincipen omöjliggör en kritisk granskning och är därför ett hot mot en öppen, demokratisk process. Och mot fri opinionsbildning.

Att varken Journalistförbundet eller Tidningsutgivarna gått i taket över detta är anmärkningsvärt.

Att en regering som vilar på liberal och konservativ grund viker sig för EU på ett sätt som underminerar grundlagens bokstav och anda i centrala delar är frapperande.

Att EU försöker underminera den unika svenska offentlighetsprincipen är inte acceptabelt.

Oavsett vad man tycker om »nettonoll« skall makten utövas offentligt – med insyn i hur våra skatte- och pensionspengar används.

Frågan ligger nu i riksdagens konstitutionsutskott.

• Regeringen: Sekretess i vissa ärenden om strategiska nettonollprojekt »
• Sekretess i vissa ärenden om strategiska nettonollprojekt »

CC0

Sociala media censurerar huvudsakligen lagligt innehåll

av

Nio av tio inlägg som censureras i sociala media är lagliga. Drygt hälften av de censurerade posterna kan betraktas som ett allmänt uttryck för en åsikt utan att bryta mot andra regler (hat, spam m.m.).

Jag sitter och förbereder mig för en intervju om Chat Control 2, Digital Services Act med mera – och snubblar över följande uppgift:

En rapport med titeln »Preventing ‘Torrents of Hate’ or Stifling Free Expression Online?« (Vanderbilt University 2024) analyserade borttagna kommentarer på Facebook och YouTube i Frankrike, Tyskland och Sverige under juni och juli 2023.

Juridiska experter bedömde att mellan 87,5 % och 99,7 % av de borttagna kommentarerna var lagliga i respektive land, det vill säga att de inte stred mot landets lagar. I Sverige var siffran 94,6%.

Dessutom framgår det att över 56 % av de borttagna kommentarerna klassades som allmänna uttryck av åsikt – det vill säga kommentarer utan hat, illegalt innehåll eller spam.

Från projektets hemsida:

»Additionally, the researchers found that over 56 percent of the removed comments were general expressions of opinion or statements without linguistic attacks, hate speech, illegal content, or spam. “Not only does legal speech make up most of the deleted comments, but a majority of those comments contain opinions on important issues,” Alkiviadou said. “The Internet cannot remain a bastion of open discourse when only the most innocuous speech passes through moderators.”«

Censuren är främst ett resultat av plattformarnas (och deras fact checkers) bedöming och användarvillkor – samt tolkning av nationell lagstiftning.

Detta var alltså redan innan EU:s Digital Services Act (DSA) trädde i kraft – som föreskriver att mycket stora sociala media (m.fl.) skall motverka »skadligt« innehåll även om det inte är olagligt. Med hot om astronomiska bötesbelopp om så inte sker.

Man kan alltså notera att censur av icke olagligt innehåll var ett problem redan innan DSA, och att det finns skäl att anta att den nya EU-lagstiftningen gör problemet värre.

• Report: “Staggering Percentage” of Legal Content Removed from Social Platforms in France, Germany and Sweden »

CC0

Brittisk komiker arresterad för tweets

av

På måndagen arresterades den brittiske komikern Graham Linehan av beväpnad polis för att ha twittrat om trans-frågan. En domare har tills vidare förbjudit honom att använda X.

De brittiska myndigheternas jakt på folk som uttryckt sig »olämpligt« på sociala media har nu eskalerat. På måndagen arresterades komikern och manusförfattaren (Father Ted, The IT Crowd) Graham Linehan av fem beväpnade poliser när han anlände till Heathrow-flygplatsen.

Skälet skall ha varit tre tweets på X, varav ett ansågs uppmana till våld. »If a trans-identified male is in a female-only space, he is committing a violent, abusive act. Make a scene, call the cops and if all else fails, punch him in the balls.«

Vilket skall ses mot bakgrund av debatten om män som identifierar sig som kvinnor som bereder sig tillgång till kvinnliga utrymmen som omklädningsrum och toaletter.

Linehan har redan drabbats av cancel-kulturen, blivit av med sitt jobb och sin fru – på grund av att han menar att det finns två biologiska kön.

Efter att hya försatts på fri fot fick han tas till sjukhus efter att ha drabbats av akut högt blodtryck. En domare har villkorat hans frisläppande med att han förbjuds posta inlägg på X. Vilket i sin tur lett till en diskussion om huruvida Storbritannien har rätt att bestämma vad som får publiceras på en amerikansk site.

Denna händelse häller bensin på brasan i debatten om yttrandefriheten i Storbritannien. Ett 30-tal personer arresteras eller tas med till samtal med polisen varje dag på grund av vad de skrivit på sociala media. Enligt The Times leder endast 9% av fallen till åtal.

Arresteringarna sker som regel på formellt laglig grund – under lagrum som Communications Act 2003 och Malicious Communications Act 1988. Tröskeln för att något skall anses »olagligt« är låg.

Det räcker ofta med att ett meddelande anses »grossly offensive« eller »likely to cause distress« – vilket gör att många ärenden i praktiken handlar om »olämplighet« snarare än tydliga hot eller brottslig uppvigling.

• AP: TV writer Graham Linehan’s arrest over posts on X sparks debate over free speech and its limits »
• The Guardian: Police should focus on ‘streets not tweets’, says Wes Streeting after Graham Linehan arrest »
• Reclaim the Net: Graham Linehan Arrested by Armed Police Over X Posts as UK Free Speech Crisis Deepens »

Folkets röst är inte alltid vacker

av

Är det problemet som är problemet eller det faktum att någon uppmärksammar det, om än på ett kanske klumpigt sätt?

De flesta som ägnar sig åt politik drivs av en övertygelse om hur saker och ting bör vara. Ibland fungerar deras idéer inte i verkligheten. Ibland låter de bli att göra en rimlig konsekvensanalys. Ibland driver de igenom utopiska projekt utan någon realistisk plan för hur man går från A till B.

Ibland går politiken längre än vad en stor del av medborgarna vill eller kan gå med på. Varpå medborgarna reagerar.

Den svenska politikens former kommer från en tid då missnöjda medborgare i princip bara kunde skriva en insändare till en tidning som kanske eller kanske inte publicerade den. I övrigt fick folk knyta näven i byxfickan.

Sedan kom internet och sociala media. Plötsligt kunde vem som helst uttrycka sitt missnöje, granska makthavarnas påståenden och lägga sig i samhällsdebatten. En postning som blir viral kan nå hundratusentals människor, som också är väljare.

Detta stör de politiker som förr kunde nöja sig med att sända ut pressmeddelanden till media att citera. Plötsligt måste de förhålla sig till folk som käftar emot och ifrågasätter i realtid. I ett uppkopplat samhälle krymper dessutom nyhetscykeln från ett dygn till timmar. Allt sker mer eller mindre live.

Vilket leder till att många politiker upplever sin position och sina idéer hotade. De stressas av att deras visioner och argument kanske inte håller för närmare granskning. Vilket är ett direkt existentiellt hot mot deras positioner och partier. Då är det lätt för dem att avfärda kritik som hat.

Nu finns det visserligen gott om rövhattar och folk som är oförskämda där ute. Många vet inte hur de skall uttrycka sig. Flertalet kan inte politikens liturgi. Och ofta reagerar folk känslomässigt när de upplever sina intressen, sin livsstil och sin egenmakt hotade. Så folkets röst är inte alltid helt vacker, men genuin.

Inte blir det mindre komplicerat av att folk ofta vantolkar eller missuppfattar saker. Det gäller förvisso såväl allmänheten som politiker och den tyckande klassen. I den politiska debatten går folk ofta till angrepp mot vad de tror eller hoppas att deras motståndare tycker, snarare än att söka en konstruktiv sokratisk dialog.

Lägg till detta att media är beroende av konflikter, sprickor och bråk. Om de så behöver så tvedräkt själva. Det krävs sensationer för att dra klick och sälja lösnummer. Vilket inte heller bidrar till en sansad och konstruktiv debatt.

I sammanhanget bör noteras att hot är en handling som inte är acceptabel. Men hat är en känsla, en subjektiv tolkning som ligger i betraktarens öga. Plus att det tycks finnas visst hat som är fullt accepterat, även av det politiska etablissemanget. Nazister, pedofiler, hustruplågare, Putin, IS och kriminella gäng är rätt okontroversiellt att hata.

Nu skulle samhällsdebatten förvisso må bra av färre känslor (som hat) och mer saklighet. Men det är inte så det fungerar. Folk blir förbannade och uttrycker sin frustration. Ibland på ett tämligen burdust sätt.

Men gör det människors reaktioner mindre värda? Om något upplevs som så problematiskt av en grupp medborgare att det föranleder protester med kraftuttryck – blir då saken bättre eller sämre av att man hindrar dessa människor från att uttrycka sin frustration?

Är det problemet som är problemet eller det faktum att någon uppmärksammar det, om än på ett kanske klumpigt sätt?

Det hela kompliceras av att partipolitik och utopiska visioner blockerar politiska aktörers varseblivningsförmåga. Om man är övertygad om att man har rätt, att man är god och att man kämpar för en större sak är det lätt att se sina debattmotståndare som onda, farliga och korkade. Då kickar faktaresistens och confirmation bias in. Tröskeln för att alls ta en saklig diskussion blir då hög, ibland oöverstiglig.

Politiker och yrkestyckare behöver helt enkelt ett sätt att ducka sina kritiker och slippa ta debatten i sak. Då är det lätt att avfärda kritik som hat.

Eller att förmå sociala media att begränsa »lagligt men skadligt« innehåll, som i EU:s Digital Services Act. (Vilket i sig blir absurt. Antingen är något olagligt och förbjudet eller lagligt och tillåtet.) Sådant skapar överdrivet ängslig moderering, vilket i sin tur får fler medborgare att uppleva att de tystas och att spelet är riggat.

Det kan upplevas som att överheten nudgar befolkningen om vad den bör tycka och tänka. Det tycker folk inte om.

Om vi utgår från att samma regler skall gälla så väl online som i den fysiska världen, finns det redan gott om lagar som kan användas om det blir för stökigt på nätet. Ofredande. Olaga förföljelse. Olaga hot. Hets mot folkgrupp. Uppvigling. Olaga integritetsintrång. Förtal, ja till och med förolämpning.

Skillnaden är möjligen att påhopp på nätet (eller i media) finns kvar längre och når fler än om de bara yttrats muntligt. Men det finns ingen anledning att ha olika grundläggande regler. Och speciellt inte att från politisk sida försöka tysta yttranden som inte är olagliga.

Det finns uppenbart folk som saknar folkvett och respekt för sina medmänniskor på nätet. Precis som i samhället i övrigt. Vilket nog är något vi får lära oss att leva med. Alternativet är värre.

CC0

Ålderskontroll online – UK vs. EU

av

Hur kommer det sig att det blivit bråk om ålderskontroller online i Storbritannien men inte i EU – trots att även vi har åldersgränser? Och vad är på gång i EU?

Britternas Online Safety Act har väckt stor uppståndelse och protester. Bland annat är det åldersgränser för innehåll som är olämpligt för barn, med åldersverifiering som stött på patrull.

EU har också åldersgränser för »informationssamhällets tjänster« (t.ex. sociala medier) sedan flera år tillbaka, i dataskyddsförordningen GDPR. Gränsen är 16 år, men medlemsstater kan sätta en lägre ålder ner till 13 år (som i Sverige). Hur kommer det sig då att det inte blir samma reaktion här som i Storbritannien?

Skillnaden är att i EU har man en »mjuk« åldersgräns. Det vill säga att användare får ange sin ålder vid registrering. Britternas nya regler kräver dock »hård« ålderskontroll – till exempel med foto-ID, biometrisk eller AI-analys (baserad på historik). Ofta utförd av tredjeparts-leverantörer som inte nödvändigtvis behandlar persondata med den försiktighet som krävs.

Men i EU är det inte bara GDPR som föreskriver åldersgränser, även om det bara är i den som man anger en konkret ålder. EU:s Digital Services Act föreskriver att plattformar måste identifiera och hantera risker för barns säkerhet, hälsa och utveckling. Tekniskt är EU:s pågående arbete med en egen »mini-wallet« för ålderskontroll och den kommande EU Digital Identity Wallet (EUDI) tänkt att stödja detta.

Även EU:s Audiovisuella medietjänstdirektiv kräver att medlemsstaterna inför skyddsmekanismer för minderåriga mot innehåll som kan skada deras fysiska, mentala eller moraliska utveckling. Och EU:s AI Act föreskriver särskilt skydd för barn i samband med användning av algoritmer, men inga fasta åldersgränser.

Läget i EU är alltså att man redan nu rullar ut en egen »mini-plånbok«, som de medlemsstater som vill kan använda för åldersverifikation. (Testas i Danmark, Grekland, Spanien, Frankrike och Italien.) Den kommer sedan att ersättas med en digital plånbok för alla. I vilken mån den senare kommer att leda till ett allmänt ID-krav för alla på sociala media och online-tjänster är en fråga som ligger i framtiden. Men givet tonläget är det troligt att så blir fallet.

Relaterat:
• Rörigt när EU inför åldersgräns för sociala media »
• Åldersgräns för sociala media är en usel idé »
• Ålderskontroll online – hur tänker EU då? »

CC0

Irland vs. yttrandefriheten online

av

En ny statlig irländsk strategi vill inte bara bekämpa desinformation online – utan även »forma narrativ« i förebyggande syfte.

Irland är nästa land som begränsar yttrandefriheten online.

Förslaget – National Counter Disinformation Strategy – har varit ute på öppet samråd och sågats grundligt. Enligt uppgift är 83% av respondenterna helt mot förslaget. Tydligen har ingen konsekvensanalys gjorts.

Kritiken går bland annat ut på att luddiga skrivningar (precis som EU:s Digital Services Act) riskerar att leda till överdrivet sträng moderering i sociala media. Desinformation och missinformation ägnas stort utrymme men är i grunden beroende av vem som definierar sådan och vem som har makten.

Men det är inte allt. Reclaim the Net skriver:

»The strategy outlines plans to increase state-supported fact-checking, introduce “pre-bunking” campaigns to shape narratives before information spreads, and use online advertising tools to suppress content flagged as misleading. These efforts are to be coordinated through partnerships with NGOs, private tech platforms, media organizations, and state agencies, along with new laws to support enforcement.«

Det handlar alltså som synes inte bara om att reagera mot yttranden utan även om att »forma narrativ«.

Förslaget skall ses mot bakgrund av Irlands Criminal Justice (Incitement to Violence or Hatred and Hate Offences) Bill, som redan tidigare väckt kritik vad gäller vaga formuleringar om vad som skall vara förbjudet. Den sägs även drabba »vanligt folk« som diskuterar känsliga ämnen och därmed leda till överdriven självcensur.

Det hela känns som en del i en europeisk, eller möjligen västerländsk samordnad drive för att begränsa det fria ordet. Utanför EU ser vi liknande förslag i till exempel Storbritannien, Kanada och Australien. Till och med vissa amerikanska delstater verkar vara med på tåget.

• RtN: Irish Govt Pushes “Disinfo” Plan Despite Public Backlash »

CC0