Femte juli Nätet till folket!

Nätet till folket!

Sökresultat för: trusted flaggers

Trusted Flaggers – EU:s nya nätcensur dekonstruerad

av 3 kommentarer

Här är ett försök att enkelt förklara några av problemen med de nya statligt godkända nätcensorerna i EU:s Digital Services Act.

EU:s nya Digital Services Act (DSA, förordningen om digitala tjänster) är tänkt att anpassa unionens lagstiftning till dagens tekniska verklighet. Den innehåller både bra och dåliga saker. Till exempel skall olagligt material tas bort, vilket ger samma regler på nätet som i den fysiska världen. Vilket känns rimligt.

I en rättsstat skall yttrandefrihetens gränser sättas av lag som stiftats i god demokratisk ordning. Sedan är det upp till rättsväsendet att avgöra om ett visst yttrande överträtt denna gräns eller ej – i en fristående rättslig prövning, där den tilltalade har rätt att försvara sig.

Med DSA blir det annorlunda. Nu blir det inte någon rättslig prövning. Istället skall statligt godkända nätcensorer – Trusted Flaggers / »betrodda anmälare« – få en direktlinje till sociala media för att rekommendera vilket innehåll de tycker bör avlägsnas.

En Trusted Flagger kan vara en myndighet, en intresseorganisation, ett särintresse, en branschorganisation eller annan företrädare för vad förordningen kallar »kollektiva intressen«.

Här flyttar man alltså makten över yttrandefriheten från lag och rättsväsende till intressenter som är part i målet. Vilket känns direkt olämpligt.

I grunden är det tänkt att Trusted Flaggers skall identifiera vad de anser vara olagligt innehåll och anmäla detta till respektive sociala media för åtgärd. Men som i så många andra EU-förslag har allt fått ett eget liv i processen.

Redan i direktivets inledning kan vi läsa att Trusted Flaggers även skall hjälpa till med att identifiera information som är oförenlig med respektive socialt nätverks användarvillkor. Det vill säga innehåll som oftast inte är olagligt.

Statligt godkända nätcensorer skall alltså kunna rekommendera att innehåll som inte är olagligt skall avlägsnas från internet.

Här skall man komma ihåg att EU:s politiska beslutsapparat under många år använt sig av påtryckningar mot sociala media för att få dem att ändra sina användarvillkor på olika sätt. På så vis har man kunnat begränsa det fria ordet utan en massa krångel som lagstiftning, demokratisk process och offentlig debatt.

Längre in i texten (recital 58 & artikel 27) kan vi läsa att Trusted Flaggers även skall medverka vid analys av systemrisker; att de skall ha ett utökat samarbete med sociala media; att de skall medverka vid utbildning för sociala plattformar samt att de skall bidra till utformning av uppförandekoder.

Här har alltså makten över det fria ordet flyttats från lagstiftning och rättsväsende till användarvillkor och särintressen. Samt att de nya nätcensorerna kommer att få en massa extra uppgifter. Och det blir värre.

Till exempel är det värt att notera att vad som är lagligt respektive olagligt skiljer sig mellan olika länder – samtidigt som internet inte känner några nationsgränser.

I förordningen vill man att en myndighet i ett EU-land skall kunna beordra borttagning av innehåll på servrar i andra medlemsstater. Detta även om innehållet i fråga inte är olagligt i det land där servern står.

Vilket innebär att franska, polska och bulgariska inskränkningar i det fria ordet även kan komma att drabba Sverige – utan stöd i svensk lag, i sak.

Detta är verkligen inte bra. Man kan undra om politikerna förstår vad de sysslar med.

DSA är nu färdigbehandlad i Europaparlamentets utskott och i ministerrådet. Trilogförhandlingarna mellan kommissionen, rådet och parlamentet är avslutade. Allt är klappat och klart för beslut.

Under resans gång – i utskott och förhandlingar – har mycket lagts till utöver vad som anges ovan. Vi vet redan att mer som kan vara problematiskt och en hel del ny micro management tillkommit.

Enligt Europaparlamentets ansvariga tjänstemän kommer den slutliga texten dock inte att kunna offentliggöras förrän om ungefär två veckor.

Sedan är det klart för ministerrådet och parlamentet att snabbt klubba DSA. Och eftersom det är en förordning kommer den att gälla rakt av, exakt som den är skriven, i hela EU. (Till skillnad från direktiv, som inarbetas i varje medlemslands existerande lagstiftning)

Trusted Flaggers – EU:s nya hot mot yttrandefriheten

av Lämna en kommentar

Läs min krönika om nätcensur, trusted flaggers och uppladdningsfilter i Bulletin, innan den hamnar bakom betalvägg:

EU:s nya hot mot yttrandefriheten »

”EU vill göra företrädare för ”kollektiva intressen” till statligt godkända nätcensorer och införa uppladdningsfilter för sociala media. Trots dessa uppenbara inskränkningar i yttrandefriheten förekommer ingen debatt i frågan.”

Hade EU:s nya nätcensur tystat Joe Rogan?

av Lämna en kommentar

Bråket kring Joe Rogans podcast på Spotify har diskuterats i media och olika forum. Främst har det gällt rätten att även låta obekväma och avvikande röster att komma till tals. Men diskussionen handlar också om teknikbolagens roll och ansvar som plattformar respektive publicister. Däremot har det varit tyst vad gäller oliktänkande och lagstiftningen.

Som vi påpekat otaliga gånger är EU på väg att införa statligt godkända nätcensorer i sin nya Digital Services Act, DSA. Dessa Trusted Flaggers (”betrodda anmälare” på svenska) är tänkta att få en gräddfil till sociala media för att rekommendera vad som skall tas bort.

Sådana nätcensorer kan till exempel vara myndigheter, intresseorganisationer eller andra ”kollektiva intressen” som antas besitta en viss sakkunskap.

Frågan är hur fallet Joe Rogan hade hanterats om detta system hade varit verklighet redan idag. Hade då till exempel Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen, MSB eller kanske Svenska Läkaresällskapet gått in och rekommenderat censur av det omstridda avsnittet av Rogans podcast? Systemet med Trusted Flaggers kommer helt klart att göra det möjligt.

I Sverige gäller principen att yttrandefrihetens gränser sätts av lag som stiftats under demokratiska former. Dessa tillämpas sedan av ett oberoende rättsväsende i en fri och rättvis process.

Dessa lagar förbjuder inte någon att ha fel i sak, utan handlar om större frågor som förtal, rikets säkerhet m.m. Vilket nog är klokt, om man inte vill börja förbjuda åsikter. Speciellt då det inte alltid är helt oomstritt vad som kan anses vara rätt respektive fel. Dessutom händer det att den saken ändras över tid.

Men med DSA går man bortom detta. Det handlar om att anmäla sådant som dess Trusted Flaggers anser är fel – för rekommenderad borttagning. Utan föregående rättslig prövning.

Då det inte saknas röster som helst vill tysta Joe Rogan är det möjligt (eller rent av troligt) att någon Trusted Flagger i någon myndighet eller intresseorganisation hade flaggat den kritiserade podcasten.

Då anmälningar från Trusted Flaggers skall ges prioritet och extra tyngd är det troligt att Spotify hade böjt sig för kravet och censurerat Rogan. Vilket i så fall hade varit till skada när det gäller yttrandefriheten och det öppna demokratiska samtalet. (Oavsett vad man tycker om den aktuella podcasten och dess innehåll i sak.)

Visst, detta är en spekulation vad gäller det enskilda fallet. Men det pekar ändå tydligt på riskerna med EU:s nya statligt godkända nätcensorer. Det är denna dörr EU nu är på väg att öppna – utan att det förekommer några protester eller någon egentlig debatt om saken.

Glöm i sammanhanget inte att länder som Frankrike vill göra det olagligt att ha fel på internet. Eller att länder som till exempel Ungern och Polen skulle kunna hitta på oförutsedda och oönskade sätt att använda systemet med Trusted Flaggers. Vilket i och för sig gäller politiker i alla EU-länder.

Vilka blir EU:s nya nätcensorer?

av 6 kommentarer

Utan att någon verkar bry sig om saken håller EU på att införa statligt godkända nätcensorer. Vilka kommer de att vara, hur skall de utses och av vem? Och vilka befogenheter kommer de att få? Som det ser ut just nu är risken att de kommer att få betydligt större makt än man från början tänkt sig, vilket kan bli problematiskt.

I EU-kommissionens förslag till Digital Services Act (Förordningen om digitala tjänster) introduceras begreppet trusted flaggers. Dessa är tänkta att bli statligt godkända nätgranskare – med en gräddfil till sociala medias abuse-avdelningar som på deras rekommendationer kan plocka bort innehåll.

• Vilka kan bli trusted flaggers?

I artikel 19 i DSA slås fast att trusted flaggers skall ”representera kollektiva intressen”. I recital 46 slås fast att trusted flaggers skall vara ”entiteter” och inte enskilda individer. En trusted flagger kan vara till exempel en myndighet, ”semi-offentliga” organ eller icke-statliga organisationer.

Organisationer skall kunna ansöka hos respektive medlemsstats Digital Services Coordinator (en ny befattning som föreslås i DSA) för att bli trusted flaggers.

Ett problem är att organisationer och andra som representerar kollektiva intressen som regel har en agenda. Det finns nästan alltid en mening med föreningen. Ofta är agendan mer eller mindre politisk. Ibland är sådana organisationer rena särintressen.

Räkna med att det kommer att bildas en kö av olika intresseorganisationer som vill bli statligt godkända nätpoliser – med makt att censurera och styra information inom sina respektive intresseområden.

Till sin själva konstruktion är alltså modellen med trusted flaggers inte objektiv – utan öppnar för att ge makt åt allehanda partiska organisationer och särintressen att styra över vad folk får uttrycka och posta på nätet.

Vad kan möjligen gå fel?

• Hur skall trusted flaggers utses?

Ur artikel 19 i DSA:

»The status of trusted flaggers under this Regulation shall be awarded, upon application by any entities, by the Digital Services Coordinator of the Member State in which the applicant is established…«

Varje medlemsland utser sin egen Digital Services Coordinator. Denne utser sedan trusted flaggers.

Vilket innebär att regeringen i länder som Polen och Ungern kommer att utse den som i sin tur utser trusted flaggers. Skulle Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna få makten i Sverige, då blir det de som ytterst får makten över de nya nätpoliserna.

I slutändan ligger makten över den nya nätcensuren alltså hos den för tillfället sittande regeringen i respektive medlemsstat. Vilket kanske inte alltid är helt lyckat. I vart fall inte ur ett demokrati- och yttrandefrihetsperspektiv.

Vad kan möjligen gå fel?

• Steget från trusted flaggers till riktiga nätcensorer

I kommissionens förlag till DSA får trusted flaggers som sagt en gräddfil till sociala medias abuse-avdelningar. Men det är ändå hos respektive plattform som det slutliga beslutet om att ta bort material ligger. Än så länge.

I Europaparlamentet har ett ändringsförslag börjat vinna mark (i bl.a. JURI) som säger att innehåll som anmäls av trusted flaggers alltid skall plockas ner. Punkt.

I så fall får vi skarp nätcensur, på riktigt.

Vad kan möjligen gå fel?

• Med uppladdningsfilter hålls oönskat innehåll borta för alltid

Samtidigt finns det krafter i EU-apparaten som vill att uppladdningsfilter skall införas som något slags allmänt verktyg i DSA. Syftet är att information som plockats ner en gång inte skall kunna laddas upp igen.

Till att börja med innebär det att allt som alla skriver eller postar (länkar, bilder, ljud, videos m.m.) måste granskas av maskiner innan det kan publiceras – eller stoppas.

Dessutom kan det leda till att sådant som censurerats av till exempel politiska skäl kan komma att hållas borta från nätet för alltid. Även om informationen i fråga med tiden skulle visa sig vara korrekt eller av allmänintresse.

Tankarna går till George Orwells 1984.

Vad kan möjligen gå fel?

Statligt godkända nätcensorer kvar i EU:s förslag till Digital Services Act

av Lämna en kommentar

Höstsäsongen i EU håller på att komma igång. Så det kan vara läge för en uppdatering vad gäller läget för den föreslagna Digital Services Act. En del förändringar till det bättre har föreslagits – men till exempel de nya nätcensorerna – Trusted Flaggers – finns fortfarande kvar i lagförslaget.

Läget vad gäller the Digital Services Act är att ministerrådet har diskuterat frågan och att vissa medlemsstater vill att även icke olagligt hat och hot på nätet skall avlägsnas från nätet.

Europaparlamentet håller å sin sida på att utarbeta en opinion, en slags åsiktsförklaring och grund för den fortsatta behandlingen. Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (LIBE) har under försommaren enats om en sådan – som under höstan kan komma att bli parlamentets (preliminära) position. Det är ömsom vin, ömsom vatten.

Bra saker i utskottets dokument:

  • Det skall vara tillåtet att använda nättjänster och att göra betalningar anonymt, där så är rimligt möjligt.
  • Kontextdriven snarare än persondata-driven annonsering såvida inte användaren aktivt ger sitt samtycke till det senare.
  • Användare skall ha rätt till krypterad kommunikation och trafik.
  • Olagligt material skall avlägsnas från nätet – inte blockeras.
  • Om material är lagligt eller ej skall avgöras av en oberoende rättslig instans – inte av administrativa instanser eller företag, efter politiska påtryckningar.
  • Uppladdningsfilter skall endast få användas undantagsvis.
  • Myndigheter i ett land skall inte kunna beordra nedtagning av innehåll på servrar / plattformar i en annan medlemsstat.
  • Plattformar skall inte tvingas att stänga av användare som postat olagligt innehåll.
  • Användarna bör få större kontroll över vilket innehåll som rekommenderas i deras flöden.

Så långt är det i stort sett bra. Men sedan har vi elefanten i rummet – Trusted Flaggers. Detta är tänkt att vara organisationer som företräder ”kollektiva intressen” – som skall fungera som statligt godkända nätgranskare, med direktlina till sociala medias abuse-avdelningar.

Ingen – inte ens de annars så alerta piratpartisterna – tycks ifrågasätta detta. Det enda utskottet säger är att Trusted Flaggers bör besitta sakkunskap inom det område de sätts att granska. Vilket knappast minskar risken för att olika särintressen, lobbygrupper och agenda-drivna grupper ges makt som nätcensorer.

Kan man över huvud taget vänta sig att nätcensorer som företräder kollektiva intressen kommer att vara objektiva och neutrala? Eller kommer de att sätta sina kollektiva intressen i främsta rummet? Vanligtvis kan man utgå från att kollektiva intressegrupper har en agenda som påverkar dess arbete.

Man kan tycka att detta borde vara en stor fråga. Men den förbigås i stort sett i tysthet.

Nästa steg blir för Europaparlamentet att jämka ihop utskotten till ett förslag som läggs fram i plenum, förmodligen under hösten. Dessutom skall ministerrådet, parallellt med parlamentets arbete, bestämma sin position. Därefter skall man försöka jämka samman dessa till ett slutligt förslag eller en kompromiss som alla EU-institutioner anser sig kunna leva med.

Läs mer:
• MEP Patrick Breyer (PP, DE) »
• LIBEs opinion (PDF) »

EU talar med kluven tunga om digitala rättigheter

av Lämna en kommentar

Gör som vi säger, inte som vi gör – tycks vara budskapet i EU:s nya deklaration om digitala rättigheter. Skulle man leva upp till det man skriver, då skulle flera aktuella lagförslag behöva gå i papperskorgen. Vilket knappast kommer att ske.

EU:s tre institutioner har enats om en deklaration om digitala rättigheter och principer för ett »digitalt årtionde« (European Declaration on Digital Rights and Principles for the Digital Decade). PDF »

Detta är inte lagtext utan mer ett styrdokument. Men även sådana får konsekvenser i verkligheten.

Deklarationen innehåller en del bra saker plus en hel del godhetsignalering. Alla utsatta grupper nämns och miljön får sitt avsnitt.

»The EU way for the digital transformation of our societies and economy encompasses in particular digital sovereignty in an open manner, respect of fundamental rights, rule of law and democracy, inclusion, accessibility, equality, sustainability, resilience, security, improving quality of life, the availability of services and respect of everyone’s rights and aspirations. It should contribute to a dynamic, resource efficient, and fair economy and society in the EU.«

Imponerande. Men låt oss fokusera på kärnfrågorna.

Dokumentet bekänner sig till rätten till privatliv. Dock får man en känsla av att det mer handlar om individens förhållande till Big Data och mindre om relationen till staten.

Det finns tecken på att EU ställer högre krav på andra än på sig själv. Som när man vill att innehållet i alla människors e-post, alla elektroniska meddelanden, alla chattar med mera skall granskas av maskiner. Vilket är att avskaffa den digitala brevhemligheten.

Vilket i sin tur är ett brott mot vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens. Och mänskliga rättigheter offline skall gälla även online.

Samma sak gäller datalagringen. Det blir konstigt när kommissionen och rådet understryker vikten av fundamentala rättigheter – när de samtidigt försöker runda EU-domstolens nej till datalagring, vilket just motiveras med att den strider mot nämnda rättigheter.

Vad gäller yttrandefrihet säger deklarationen:

Everyone has the right to freedom of expression and information, as well as freedom of assembly and of association in the online digital environment.

Även detta klingar en smula falskt, då EU-institutionerna snarare tycks vara intresserade av att begränsa det fria ordet online.

Till exempel genom att ge myndigheter, organisationer och »kollektiva intressen« rollen som statligt godkända nätpoliser – med makt att rekommendera att innehåll skall plockas bort. Utan föregående rättslig prövning. (Trusted Flaggers i EU:s nya Digital Services Act.)

I övrigt innehåller denna deklaration många vackra, men vaga skrivningar. Även om en del saker är bra, så är detta ytterligare en framflyttning av politikens makt över nätet.

USA: Homeland Security modererar sociala media

av Lämna en kommentar

The Intercept har en nyhet med potential: Amerikanska myndigheter har ett organiserat samarbete med sociala media för att tona ner och censurera oönskade yttranden. Vilket strider mot konstitutionen.

The Intercept skriver om hur U.S. Department for Homeland Security bestämt sig för att punktmarkera vissa ämnen i sociala media som Coronavirusets ursprung, vaccin, ”racial justice”, tillbakadragandet från Afghanistan och amerikanskt stöd till Ukraina.

Just tillbakadragandet från Afghanistan är intressant då detta är en partipolitiskt het fråga i USA. Då kan det kanske vara olämpligt att regeringen lägger sig i vad som får publiceras, eftersom den är part i målet.

Facebook har satt upp en portal dit personer med en myndighets e-post kan anmäla felaktigt, olämpligt och oönskat innehåll. Företag som Twitter, Facebook, Reddit, Discord, Wikipedia, Microsoft, LinkedIn och Verizon Media har haft regelbundna möten med myndigheterna.

Men det kommer mer.

»Under President Joe Biden, the shifting focus on disinformation has continued. In January 2021, CISA replaced the Countering Foreign Influence Task force with the “Misinformation, Disinformation and Malinformation” team, which was created “to promote more flexibility to focus on general MDM.” By now, the scope of the effort had expanded beyond disinformation produced by foreign governments to include domestic versions. The MDM team, according to one CISA official quoted in the IG report, “counters all types of disinformation, to be responsive to current events.”«

Att sådan verksamhet breddas bör inte förvåna någon. Lagar om övervakning, kontroll och internet tenderar att drabbas av ändamålsglidning.

»In June, the same DHS advisory committee of CISA — which includes Twitter head of legal policy, trust, and safety Vijaya Gadde and University of Washington professor Kate Starbird — drafted a report to the CISA director calling for an expansive role for the agency in shaping the “information ecosystem.” The report called on the agency to closely monitor “social media platforms of all sizes, mainstream media, cable news, hyper partisan media, talk radio and other online resources.” They argued that the agency needed to take steps to halt the “spread of false and misleading information,” with a focus on information that undermines “key democratic institutions, such as the courts, or by other sectors such as the financial system, or public health measures.”«

Den långa artikeln fortsätter ge exempel och fördjupningar. Men låt oss fokusera på kärnfrågan: Amerikanska myndigheter påverkar vad folk får lov att uttrycka på sociala media.

Man kan tycka vad man vill om syftet.

Saken är att den amerikanska konstitutionen tydligt säger att staten inte får begränsa medborgarnas yttrandefrihet.

Som sagt, frågan har potential.

I sammanhanget skall man komma ihåg att EU just beslutat att införa statligt godkända nätgranskare, så kallade Trusted Flaggers / betrodda anmälare.

• The Intercept: Leaked Documents Outline DHS’s Plans to Police Disinformation »

Den nya regeringen, uppladdningsfilter, nätcensur och #ChatControl

av Lämna en kommentar

Hur kommer en M+KD+L-regering med stöd av SD att hantera nät- och övervakningsfrågorna? Kan man hoppas att den respekterar våra grundläggande fri- och rättigheter? Och hur kommer den att agera i EU?

Här är tre aktuella frågor:

• Uppladdningsfilter

De nya regeringspartierna har profilerat sig som motståndare till uppladdningsfilter, i samband med förra EU-valet. Samtidigt är EU:s nya upphovsrättsdirektiv klubbat och klart, med begränsat utrymme för förändringar när det skall implementeras i svensk lag.

En proposition har redan lagts fram av den avgående S-regeringen. Även om man inte vill kännas vid ordet uppladdningsfilter, så kommer sådana ändå att bli konsekvensen av lagförslaget.

Förmodligen kommer den nya regeringen att säga att det inte finns något att göra åt saken, då vi är skyldiga att följa EU-direktivet. Eventuella uppmjukningar av propositionens text får ses som en glad överraskning, men inget som är troligt.

• Nätcensur / Trusted Flaggers

EU:s nya Digital Services Act (DSA) ger oss statligt godkända nätgranskare (myndigheter, organisationer m.fl.) som skall få en direktlinje till sociala media, för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort.

Eftersom EU-förordningar skall tillämpas rakt av råder ingen tvekan om att vi kommer att få sådana nätgranskare / Trusted Flaggers. Det som kan påverkas är hur detta skall ske och vilka de skall vara.

Med tanke på regeringens profil är det inte troligt att politiskt drivna intresseorganisationer kommer att utses till Trusted Flaggers. Däremot bör man vara fortsatt vaksam mot att andra särintressen får en sådan roll. Och att myndigheter ges möjlighet att i praktiken censurera innehåll på nätet utan föregående rättslig prövning är fortfarande ett problem.

Det är en öppen fråga hur den nationella digitala samordnare som föreskrivs i DSA skall bli verklighet. Denne skall bland annat ha ansvar för de ovan nämnda nätgranskarna. Kommer detta att bli en ny myndighet? Eller kommer funktionen att hamna under någon existerande myndighet – och i så fall vilken?

Även om Trusted Flaggers är ett fullbordat faktum med DSA tycks det finnas ett rätt stort utrymme för att påverka hur systemet skall bli verklighet. Detta måste ske på ett rättssäkert sätt, med största möjliga respekt för grundläggande fri- och rättigheter.

• #ChatControl / CSAR / meddelandekontroll

EU-kommissionen har föreslagit att e-post och alla elektroniska meddelanden skall av-krypteras, öppnas och deras innehåll skall granskas. Detta omfattar alla utan att det behöver finnas någon misstanke om brott.

Vilket strider mot förbudet mot generell övervakning. Det strider även mot EU-domstolens förbud mot svepande övervakning av alla utan misstanke om brott (datalagringen).

I grunden är detta en fråga om mänskliga rättigheter – vad gäller rätten till privatliv och privat korrespondens. Dessa skall gälla även online.

Här är den första frågan hur Sverige kommer att ställa sig i EU:s ministerråd. Man kan anta att KD är för #ChatControl. Förmodligen även Moderaterna. Vad gäller Liberalerna kan man notera att i vart fall deras systerpartier i EU är mer skeptiska. SD sänder blandade signaler.

Här finns fortfarande utrymme för att påverka. Vilket är viktigt, inte minst med tanke på att Sverige kommer att vara ordförandeland i EU efter årsskiftet.

Skall vi rädda den digitala brevhemligheten, då är det nu det måste ske.

Nu är EU:s nya nätcensur här

av 1 kommentar

Nu är det klubbat och klart i EU: Vi får statligt godkända nätgranskare och gränsöverskridande nedtagningsorder av innehåll, även om det inte är olagligt.

Nu har även EU:s ministerråd sagt ja till unionens nya Digital Services Act, DSA (sv: Fördordningen om digitala tjänster). Den kommer därmed att träda ikraft om ett drygt år.

Eftersom det är en förordning (och inte ett direktiv) kommer DSA inte att behöva implementeras i nationell lagstiftning – utan gäller rakt av i alla medlemsstater, som den är skriven.

Förordningen innehåller en del bra saker – som något slags odefinierad möjlighet att överklaga censur av innehåll på sociala media. Men det är de problematiska delarna vi måste hålla ögonen på.

• Trusted Flaggers – statligt godkända nätgranskare

Trusted flaggers (sv: betrodda anmälare) är statligt godkända nätgranskare som skall ha en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort.

En Trusted Flagger kan vara en myndighet eller en företrädare för ”kollektiva intressen” (organisationer) som utses av staten. De skall verka under insyn av en ny nationell digital samordnare (Digital Service Coordinator) som i sin tur verkar under en nyinrättad European Board for Digital Services.

Trusted Flaggers är problematiska på flera sätt. Till exempel är det anmärkningsvärt att myndigheter och andra nu får rätt att i praktiken censurera innehåll utan föregående rättslig prövning.

Grundtanken har varit att en Trusted Flagger skall anmäla olagligt innehåll. Men i DSA kan vi läsa om att de kan få bredare uppgifter. Och även om de strikt skulle hålla sig till olagligt innehåll, så finns det gott om lagar i EU:s medlemsstater (t.ex. Polen och Ungern) som inte stämmer överens med vad som rimligen kan anses vara i linje med yttrandefriheten i en liberal demokrati.

Nu skall det bli spännande att se vilka som utses till Trusted Flaggers. Det samma gäller den nya nationella digitala samordnaren. Blir det en ny myndighet eller kommer uppgiften att underställas till exempel Post- och Telestyrelsen? Detta kommer att bli en fråga för vår nya regering.

• Gränsöverskridande nedtagningsorder

Ett annat problem är att en myndighet i en medlemsstat skall kunna beordra nedtagning av innehåll på plattformar och servrar i ett annat land – även om detta innehåll inte är olagligt i det senare.

Detta är problematiskt, av lätt insedda skäl. Men nu när det är klubbat återstår att se hur detta verktyg kommer att användas.

Vi kommer att få anledning att återkomma i frågan.

EU:s nya verktyg begränsar rätten att fritt uttrycka sig online

av 2 kommentarer

Uppladdningsfilter, statligt godkända nätgranskare och gränsöverskridande nedtagningsorder är exempel på hur EU inför verktyg som kan användas för att begränsa rätten att fritt uttrycka sig online, som den slås fast i FN:s 5 juli-resolution.

Som vi uppmärksammat fyller FN:s 5 juli-resolution om mänskliga rättigheter på internet tio år. Den första artikeln lyder:

»Affirms that the same rights that people have offline must also be protected online, in particular freedom of expression, which is applicable regardless of frontiers and through any media of one’s choice, in accordance with articles 19 of the Universal Declaration of Human Rights and the International Covenant on Civil and Political Rights;«

I denna bloggpost tittar vi närmare på hur EU förhåller sig till saken.

Till att börja med har EU (upphovsrättsdirektivet och förordningen om terror-relaterat innehåll online) ställt upp krav som med nödvändighet leder till att sociala media och andra aktörer kommer att behöva använda uppladdningsfilter – för att hindra spridning av olagligt innehåll.

Uppladdningsfilter är problematiska i sig. Maskiner som inte förstår kontext, humor eller nyanser skall avgöra vad som får laddas upp och spridas. Detta är rätt väl kritiserat och debatterat.

Vad som inte är lika väl ventilerat är frågan om hur uppladdningsfilter kan komma att användas i andra syften. För när de väl finns på plats, då kan syftet enkelt utökas.

Uppladdningsfilter är i sig en inskränkning i rätten att fritt uttrycka sig. Det finns inga garantier mot att de kan komma att missbrukas – med ont uppsåt, av inkompetens eller av missriktad välvilja.

En öppen fråga är om enskilda medlemsstater kommer att kunna kräva att syftet för uppladdningsfilter utökas, när systemet ändå finns på plats. I respektive länders nationella lagstiftning finns gott om exempel på sådant som är olagligt i ett (eller ett fåtal) EU-länder men inte i de andra.

En annan aktuell fråga är de så kallade Trusted Flaggers (sv: betrodda anmälare) som kommer med EU:s Digital Services Act. De är tänkta att vara statligt godkända nätgranskare, med en direktlinje till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort.

En trusted flagger kan vara en myndighet. Vilket i så fall innebär att myndigheter – utan rättslig prövning – får rätt att i praktiken censurera sociala media och andra nätplattformar.

Detta är ett avsteg från principen att yttrandefrihetens gränser skall sättas av lag och att överträdelser av denna lag skall bedömas av en oberoende domstol.

Istället blir nu myndigheters och enskilda tjänstemäns agenda, preferenser och åsikter vägledande.

Om risken för missbruk är stor när det gäller uppladdningsfilter, så är denna risk ännu mycket större vad gäller trusted flaggers.

Länder som Ungern kritiseras redan för censur och bristande frihet för media. Det är inte svårt att föreställa sig hur statligt godkända nätcensorer kommer att användas där.

En trusted flagger kan också vara en organisation som företräder »kollektiva intressen«. Vilket låter som särintressen. Det kan vara en organisation med en politisk eller semi-politisk agenda. Eller branschorganisationer. Som ges rätt att begränsa nätanvändarnas yttrandefrihet.

Både trusted flaggers och uppladdningsfilter är exempel på lagstiftning eller konsekvenser av lagstiftning som strider mot människors rätt att fritt uttrycka sig – med betydande potential för missbruk.

EU:s Digital Services Act innehåller även gränsöverskridande nedtagningsorder. Vilket innebär att en myndighet i Polen, Frankrike eller Rumänien kan beordra att innehåll tas bort från plattformar och servrar i Sverige – även om innehållet i fråga inte är olagligt här.

Vilket rimligen strider mot 5 juli-deklarationens skrivning om rätten att fritt uttrycka sig utan hänsyn till nationsgränser.

Det är också värt att notera att våra politiker ofta ägnar sig åt påtryckningar (utanför den demokratiska processen) mot sociala media. Syftet är att inskränka yttrandefriheten – inte genom lagstiftning utan genom respektive plattforms användarvillkor.

Till detta kommer sociala medias egna censurivranden och en med polariseringen växande cancel-kultur.

Skall man sammanfatta, så har EU nu infört de verktyg som krävs för att begränsa medborgarnas rätt att fritt uttrycka sig online. Vilket leder oss in i en ny fas, nämligen hur dessa kommer att användas.

5 juli-deklarationen är därför mer aktuell idag än någonsin tidigare. Det är hög tid att se till att i vart fall de europeiska demokratierna lever upp till den.