Femte juli Nätet till folket!

Nätet till folket!

Gunnar Strömmer

Justitieminister Strömmer om Chat Control 2: Min svåraste fråga

av Lämna en kommentar

Justitieministern vet att Chat Control 2 är fel. Men det är inte han, utan EU som äger frågan. Och EU vill komma åt medborgarnas krypterade kommunikation.

Aftonbladets Oisín Cantwell har genomfört ännu en av sina långa intervjuer med justitieminister Gunnar Strömmer (M).

När det gäller Chat Control 2 försvarar Strömmer sitt partis dubbla budskap (nej till CC2 i EU-valrörelsen men ja till CC2 i EU:s ministerråd) med att det är EU-kommissionens ursprungliga förslag man säger nej till. Vad som sker i EU:s ministerråd är en annan sak.

»Det är därför vi har drivit en linje om att om det här ska förverkligas så måste förslaget få en helt annan precision. Man måste tydliggöra i vilka situationer det ska tillämpas. Rättssäkerheten måste öka markant.«

Vilket mer låter som ett argument för att säga nej till CC2 även i ministerrådet…

Att kommissionens och ministerrådets senaste förslag skiljer sig åt i detaljerna stämmer.

Men det handlar fortfarande om att bereda sig tillgång till innehållet i folks elektroniska meddelanden – utan någon misstanke om brott.

Det handlar om svepande massövervakning som, om den blir verklighet, vore varje förtryckande regims blöta dröm. Ett verktyg för total kontroll vars syfte och metod enkelt kan utökas.

Chat Control 2 – i så väl kommissionens som rådets varianter – strider mot de grundläggande mänskliga rättigheterna, mot EU:s egna fördrag, mot svensk grundlag och mot EU-domstolens principiella ställningstagande: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

De grundläggande mänskliga rättigheterna och grundlagen skall inte kunna rundas eller ignoreras. De skall stå orubbliga mot det politiska dagsmodet och politisk klåfingrighet.

Detta vet Gunnar Strömmer. Det är sådant han själv drivit när han var chef för Centrum för Rättvisa.

På hemmaplan kan han som justitieminister driva förslag om övervakning fram till den formella gränsen för vad som kan accepteras inom ramen för de mänskliga rättigheterna och en demokratisk rättsstat. Även om förslagen strider mot dess anda.

(Därmed inte sagt att dessa förslag är rätt eller bra. Bara att han kommer undan med det. Mer om det i en kommande bloggpost.)

I EU har Strömmer inte den makten. Där är det bara att följa med över alla röda linjer om man vill vara med i klubben. Vilket han inte verkar helt bekväm med. Ur intervjun, om CC2:

»[J]ag medger gärna att av alla de förslag som jag har haft att hantera som handlar om att stärka brottsbekämpningen så tycker jag att det här är det svåraste.«

Bilden stärks av detta uttalande från förra vintern:

»[D]et enda konkreta förslaget under mina 14 månader, då jag själv har känt en liten klump i magen, det kom faktiskt inte från oss. Utan det var just det som kom att kallas Chatcontrol som kom från EU-systemet.«

Justitieminister Gunnar Strömmer (M) vet att Chat Control 2 är fel och att förslaget inte tål en prövning i EU-domstolen eller Europadomstolen.

Men han tvingas ändå driva frågan framåt – då den är en del av EU:s och Europols ambitioner om mer övervakning och deras bredare krig mot krypterad kommunikation, Going Dark (där den svenska regeringen varit pådrivande).

Eller så kan han fatta mod, följa sitt samvete och skjuta ner Chat Control 2 – eftersom det är ett dåligt förslag i sig.

Vi har redan Chat Control 1 som levererar fler tips om olagligt innehåll än polisen hinner hantera. Varför ersätta något som faktiskt fungerar med något annat, oprövat som kränker individens fri- och rättigheter?

Vill politiken sedan komma åt innehållet i medborgarnas elektroniska och krypterade meddelanden – säg då det rakt ut, så kan vi ta den debatten. Istället för att gömma frågan bakom barnen.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• StopScanningMe.eu »

Följ oss även på X: @femtejuli

Chat Control 2, justitieministern och verkligheten

av Lämna en kommentar

Justiteminister Strömmer har åter lyckats ducka sakargumenten mot Chat Control 2, denna gång i riksdagen.

Förra veckan hölls en interpellationsdebatt om Chat Control 2 i riksdagen.

Bakgrunden var att säkerhetstjänsten i Nederländerna (AIVD) menar att förslaget i allmänhet och ministerrådets senaste utkast i synnerhet gör våra elektroniska kommunikationer och känsliga uppgifter sårbara.

Med anledning av detta har riksdagsledamoten Ulrika Liljeberg (C) ställt en fråga till justiteminister Gunnar Strömmer (M), som mynnar ut i följande…

»Har ministern tagit några initiativ till en förnyad analys av säkerhetsriskerna för Sverige som land, och för vår digitala motståndskraft, mot bakgrund av Nederländernas nya ställningstagande efter att deras säkerhetspolis varnat för och motsatt sig införandet av chat control?«

Det senaste förslaget från det ungerska ordförandeskapet i EU:s ministerråd medför client-side-scanning (10:1). Det vill säga spionprogram som kontrollerar innehållet i våra elektroniska meddelanden i våra telefoner och datorer redan innan de krypterats och sänts.

Trots att detta uppenbart är ett sätt att kringgå kryptering säger justitieministern följande i sitt svar…

»Bland annat har det tydliggjorts att förordningen inte ska förbjuda, försvaga eller kringgå helsträckskryptering…«

Skillnaden mellan vad justitieministern säger och vad som står i pappren är uppenbar. Men han kommer undan med det, även i riksdagens interpellationsdebatt.

Strömmer säger också:

»Spårningsordern är en sista utväg som endast ska användas om andra, mindre ingripande åtgärder är otillräckliga.«

Vilket också står i konflikt med vad som går att läsa i dokumenten. Kravet på skanning gäller meddelandetjänster som gör det möjligt att kontakta andra användare direkt och/ eller möjliggör delning av bilder eller video (3:2da & e:iii). Vilket i praktiken är alla meddelandetjänster.

Justitieminister Strömmer fortsätter med en klassisk bluff:

»Förordningen är också tydlig med att spårningstekniken ska utformas för att enbart hitta övergreppsmaterial.«

När möjligheten att kontrollera innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden väl är på plats, då är användningsområdet bara en fråga om politisk dagsform. Då räcker det med ett klubbslag för att bredda syftet.

Och vad gäller själva frågan i interpellationen – om man drar några slutsatser eller tagit några initiativ med anledning av den nederländska underrättelsetjänstens varning för Chat Control – blir ministerns svar…

»Jag har noterat synpunkten från den nederländska säkerhetstjänsten, och det är något som får tas med i den fortsatta processen.«

Det vill säga att den svenska regeringen inte tycker att varningen från Nederländerna inte är tillräckligt allvarlig för att man skall ompröva sitt ställningstagande om Chat Control 2. I vart fall inte nu.

Hela interpellationsdebatten (protokoll här och video nedan) är en uppvisning i hur politiken duckar fakta och debatt i sak. Det är som att inga argument biter, inte ens när de stöds av de officiella dokumenten.

Vilket gör det svårt att föra en meningsfull debatt i sak. Faktaresistens är ett problem om man vill ha en öppen demokratisk debatt och process.

Slutligen… Vad Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s egen rättighetsstadga har att säga om rätten till privatliv och om yttrandefriheten berördes dock inte i debatten:

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Länkar:
• Interpellationsdebattens protokoll »
• Debatten på Youtube (även nedan) »
• Ministerrådets senaste förslag till CC2 »
• Kommentarer till ministerrådets förslag »
• Nederländerna slår larm om CC2 »

Läs mer:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• StopScanningMe.eu »

Följ oss även på X: @femtejuli

M, KD & L talar med kluven tunga om Chat Control 2

av 4 kommentarer

Riksdagens EU-nämnd vill inte ta i frågan om Chat Control 2. På så sätt slipper regeringspartierna förklara hur det kommer sig att de är för förslaget i EU:s ministerråd samtidigt som de är emot i Europaparlamentet.

Idag hade riksdagens EU-nämnd möjlighet att säga ja eller nej till det belgiska EU-ordförandeskapets senaste förslag om Chat Control 2. Eller att i vart fall tycka något.

Förslaget innebär bland annat att den som inte »frivilligt« godkänner att få sina meddelanden granskade inte heller kommer att få sända bilder, video eller dela länkar.

Frågan kommer upp på ministerrådsmötet den 13-14 juni.

Men i EU-nämnden (som skall förbereda rådsmötet) hände inget av betydelse. Som vanligt. Där hastas frågan varje gång förbi som en informationspunkt. Ibland utan någon föredragning alls.

På ministerrådsmötet finns ett konkret förslag att hantera. Alla medlemsstater är med i denna process, även Sverige. Det finns ständigt förhandlingar och konkreta förslag att ta ställning till.

Men riksdagens EU-nämnd – som annars inte är sen att lägga sig i saker – har inga instruktioner om hur justitieminister Strömmer skall förhålla sig till saken i rådet.

Som jämförelse har den finländska riksdagen sagt ett tydligt nej till Chat Control 2, då förslaget i sin grundfunktion (massövervakning) bryter mot de grundläggande mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privatliv och privat kommunikation.

Chat Control 2 strider även mot yttrandefriheten som säger att var och en har frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning.

EU-nämndens ointresse inför dessa stora frågor är anmärkningsvärt.

Förklaringen kan vara att regeringspartierna (M+KD+L) talar med kluven tunga. Som regering, i EU:s ministerråd är man för Chat Control 2 i modifierad form. I Europaparlamentet är samma partier emot.

Detta får naturligtvis väljarna att undra vad nämnda partier egentligen tycker. Och så länge riksdagens EU-nämnd är passiv lyckas de ducka frågan i EU-valet.

Vilket begränsar medborgarnas möjlighet att göra ett informerat val och att utkräva ansvar.

(Fotnot: SD är emot Chat Control 2 i Europaparlamentet, men det är oklart vad de tycker i riksdagen. S är för CC2 och C+V+MP mot.)

Länk:
• Chat Control 2: På onsdag kan riksdagens EU-nämnd avgöra om det skall bli förbjudet att dela länkar »

Läs mer:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• StopScanningMe.eu »

Följ oss även på X: @femtejuli

Chat Control 2: På onsdag kan riksdagens EU-nämnd avgöra om det skall bli förbjudet att dela länkar

av 4 kommentarer

På onsdag kan riksdagens EU-nämnd bestämma Sveriges position om Chat Control 2 inför EU:s ministerråd. Senaste förslaget omfattar bland annat förbud mot att dela länkar om man inte frivilligt underkastar sig AI-granskning av de meddelanden man sänder.

Nu på onsdag (5/6) sammanträder riksdagens EU-nämnd. Punkt nummer två är att justitieminister Strömmer rapporterar av vad som hände på förra mötet i ministerrådet för rättsliga och inrikes frågor. Samt: Information och samråd inför möte i rådet den 13–14 juni 2024.

Och där, i ministerrådet skall man diskutera det belgiska ordförandeskapets senaste förslag om Chat Control 2 – som är tokigt på helt nya sätt.

Det är alltså på EU-nämndens möte onsdag den 5 juni kl 10 som Sveriges position om Chat Control 2 bör fastställas inför rådsmötet.

Redan idag måndag har medlemsstaternas tjänstemän förhandlat om saken. De har inget nytt sammanträde inplanerat förrän i samband med ovan nämnda rådsmöte (14/6). Vad de kommit fram till lär sippra ut de närmaste dagarna.

För att friska upp vårt minne: Chat Control 2 är EU-kommissionär Ylva Johanssons förslag om att låta AI granska innehållet i våra elektroniska meddelanden i syfte att bekämpa sexuella övergrepp mot barn. Det utgående Europaparlamentet blockerar i unikt stor enighet förslagets bärande delar. I ministerrådet råder oenighet och inget beslut har kunnat fattas.

Det förslag som det belgiska ordförandeskapet nu lägger fram (205 sidor) finns även i populärformat, som en PDF. Vad säger då den?

  • Meddelandetjänster som erbjuder totalsträckskrypterad (E2EE) kommunikation skall placeras i högsta riskkategorin.
  • Röstsamtal och textmeddelanden undantas från Chat Control 2.
  • Skanning efter innehåll med övergrepp på barn skall begränsas till foton och video.
  • Genom att spionera i våra telefoner och datorer skall de meddelandeappar vi använder analysera de bilder, videos och länkar (!) vi sänder innan de krypteras och sänds. För att sedan rapportera in till EU Center om de hittar något misstänkt.
  • Om användare vill kunna sända bilder, video och länkar (!) måste de lämna medgivande till att innehållet i deras meddelanden skannas enligt ovan. Vilket inkluderar att ge appen tillgång till lagrad data och kamera.

Enkelt uttryckt: Enda sättet att undvika client-side-scanning och behålla rätten att sända totalsträckskrypterade meddelanden är att avstå från att dela bilder, video och länkar. (Om ens då.)

Jag anar tekniska och praktiska luckor i resonemanget. Inte minst när man nu blandar in länkar i förslaget. Man kan inte utgå från att ordförandeskapet begriper vad det sysslar med.

På detta sätt anser sig dock belgarna kunna påstå att förslaget respekterar rätten till totalsträckskryptering. Man kontrollerar – efter påtvingat samtycke – innehållet innan det krypteras.

Och att sända bilder, video och länkar (!) är ingen mänsklig rättighet. Eller..?

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Så står det i både Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna som i EU-stadgan. Det påpekas även att…

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

Ministerrådets egen rättstjänst påpekar därför att inte heller detta förslag är förenligt med de grundläggande mänskliga rättigheterna. Men det tycks många av medlemsstaternas regeringar inte bry sig om. De kör på ändå.

Än så länge har det funnits en blockerande minoritet mot Chat Control 2 i ministerrådet. En sådan måste bestå av minst fyra länder som tillsammans omfattar över 35 procent av EU:s befolkning. Just nu spekuleras i om Frankrike kommer att byta sida på nästa möte. I så fall finns det inte någon blockerande minoritet längre. Allt är ohyggligt spännande.

Det är mot bakgrund av detta som onsdagens möte i riksdagens EU-nämnd är extra intressant. Där kan den svenska linjen om ordförandeskapets senaste förslag slås fast.

Sossarna är genomgående för Chat Control 2. M+KD+L säger nej i Europaparlamentet – men fortsätter att driva på för CC2 i ministerrådet. SD säger nej i Europaparlamentet men säger samtidigt så lite som möjligt som riksdagsparti. C+V+MP säger nej till CC2 rakt över.

Skall det bli förbjudet att dela länkar om man inte underkastar sig »frivillig« granskning av de meddelanden man sänder? Frågan kan avgöras på onsdag.

Fyra dagar senare är det EU-val.

Uppdatering: Från ledamöter i riksdagens EU-nämnd får vi höra att regeringen valt att än så länge aldrig inhämta något mandat från nämnden och att man inte avser göra det på onsdag heller. Vilket är anmärkningsvärt, då processen pågår och alla medlemsstater gör inspel för att påverka resultatet. Det är som om EU-nämnden inte vill ta i frågan om Chat Control 2. Kanske på grund av att vissa partier vill ligga lågt med att de tycker olika i riksdag / regering / ministerrådet respektive Europaparlamentet.

Länkar:
• Audio communications excluded in latest draft of child sexual abuse material law »
• Be scanned – or get banned! »
• Majority for chat control possible – Users who refuse scanning to be prevented from sharing photos and links »
• Frankreich entscheidet über Zukunft der Chatkontrolle »

Läs mer:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• StopScanningMe.eu »

Följ oss även på X: @femtejuli

Regeringen går vidare med anonyma vittnen

av Lämna en kommentar

För att bekämpa allvarlig brottslighet offras principer som är grundläggande i en rättsstat.

Regeringen går vidare med sitt förslag om anonyma vittnen under förundersökning och i brottmål i domstol. En lagrådsremiss har lagts fram (PDF), vilket är sista steget innan regeringen presenterar en proposition för riksdagen.

Förslaget visar på den konflikt som finns mellan behovet av att lagföra allvarlig brottslighet och rätten till en rättvis rättegång (som är en grundläggande mänsklig rättighet).

Det huvudsakliga argument som regeringen för fram för anonyma vittnen är att många inte vågar vittna mot gärningsmän med stort presumtivt våldskapital. Vilket förvisso är en korrekt observation.

Men samtidigt medför förslaget allvarliga risker.

Du vill säkert inte bli anklagad för något av någon vars identitet du inte känner till. Du kan då inte bedöma uppgiftens trovärdighet eller uppgiftslämnarens motiv.

Samma sak gäller i en rättegång. Om ett vittnes identitet hålls hemlig går det inte att bedöma trovärdighet och motiv. Det kan handla om pengar, relationer, personligt agg, underliggande konflikter eller de rent fysiska förutsättningarna för att en handling skall kunna ha observerats.

Man kan inte heller utesluta att någon faktiskt hotas i syfte att vittna falskt, under anonymitetens skydd.

Anonyma vittnen begränsar även medias demokratiska uppdrag att granska rättsskipningen och i förekommande fall avslöja oegentligheter och justitiemord.

Regeringen medger att detta är problematiskt, men väljer att ändå gå vidare med sitt förslag.

(Gunnar Strömmer (M) var själv emot anonyma vittnen, innan han blev justitieminister.)

Oavsett vad lagrådet kommer fram till finns det en majoritet för förslaget i riksdagen. Och lagrådets invändningar ignoreras oroväckande ofta.

Det råder ingen tvekan om att det krävs krafttag mot den allt våldsammare brottsligheten. Frågan man måste ställa sig är om det kräver att man offrar en av rättsstatens grundläggande principer.

Om anonyma vittnen accepteras finns det inget som säger att sådana bara kommer att användas mot våldsamma gängkriminella. Enligt lagförslaget öppnas möjligheten vad gäller alla misstänkta brott med ett straffvärde på minst två år.

Dessutom kan man notera att anonyma vittnen är ett verktyg som använts för att tysta oppositionella och oliktänkande av historiens värsta förtryckarregimer. Och vi har ingen aning om vem som styr vårt land om tio, 25 eller 50 år.

Trots allt detta ser förslaget om anonyma vittnen ut att bli verklighet. Det minsta man kan kräva är att vi då är ytterst uppmärksamma på dess risker och problem.

Övervakningsstatens röda linje

av 1 kommentar

Bara för att ny övervakning inte formellt sett strider mot de grundläggande mänskliga rättigheterna innebär det inte att den är oproblematisk, lämplig eller ens ändamålsenlig.

Vill man nå resultat i den politiska debatten bör man sortera sina åsikter och krav för att identifiera en kärna som ens motpart inte kan komma runt. Den sokratiska metoden.

Det kan till exempel handla om grundläggande mänskliga rättigheter i debatten om övervakningsstaten.

Dessa är en röd linje som politikerna offentligt bekänner sig till – och som de har har svårt att gå över utan att förlora ansiktet och sin demokratiska trovärdighet. Vilket irriterar dem.

Låt oss dela in övervakningsfrågorna i tre huvudgrupper.

i) I stort sett acceptabel övervakning i syfte att utreda eller förhindra brott.

ii) Övervakning i syfte att utreda eller förhindra brott där övervakningsverktygen skapar oförutsedda, oönskade och olämpliga konsekvenser för medborgare och samhälle.

iii) Icke acceptabel övervakning som strider mot de grundläggande mänskliga rättigheterna. Till exempel urskiljningslös massövervakning

De flesta övervakningsverktyg hamnar i den andra gruppen. Det gäller till exempel hemlig dataavläsning – där oskyldiga i den övervakades omgivning kan komma att drabbas och där själva verktyget förutsätter försvagad IT-säkerhet vilket gör oss alla mindre säkra online.

Här kan man väga fördelar mot nackdelar. Tyvärr tenderar politiken att bara se ena sidan, vilket kan ha sin förklaring i populism, i en låst agenda eller i okunskap.

Därför är det en central uppgift att granska alla sådana förslag, peka på dess brister och klargöra dess konsekvenser.

Så till den röda linjen, de grundläggande mänskliga rättigheterna. Vilka inte alltid är kristallklara när man väger in dess undantag. Låt oss se till vad Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv.

ARTIKEL 8
Rätt till skydd för privat- och familjeliv
1) Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.
2) Offentlig myndighet får inte ingripa i denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten, den allmänna säkerheten eller landets ekonomiska välstånd, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.

Som synes är undantagen omfattande och i delar tveksamma. Men det finns ändå vissa gränser.

Bara för att rätten till privatliv får kringgås för att bekämpa brott innebär det inte att det är en brasklapp som tillåter vad som helst. Punkt ett är fortfarande huvudregeln.

När EU-domstolen upphävde EU:s datalagringsdirektiv (lagring av metadata om allas telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, uppkopplingar och mobilpositioner) var det centrala argumentet att undantaget kräver att det finns ett konkret brott, en misstänkt eller ett hot. Vilket inte förelåg.

Det är alltså inte OK att övervaka alla hela tiden och motivera detta med att uppgifterna kan vara bra att ha för eventuellt framtida bruk.

Enligt domstolen kan övervakning av alla hela tiden endast accepteras under en begränsad tid vid ett samhälleligt nödläge som till exempel krig. (Vilket dock är en princip som flera av EU:s medlemsstater försöker tänja bortom rimlig tolkning, för att motivera övervakning i största allmänhet.)

EU-kommissionens förslag om Chat Control 2 syftade till att göra granskning av innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden obligatorisk.

Där passerades den röda linjen. Då ägnar man sig åt massövervakning utan misstanke om brott.

Intressant nog noterade EU-kommissionen själv i sitt förslag (sid 13) att detta strider mot de grundläggande mänskliga rättigheterna. Men den såg tydligen inget problem med detta.

Vilket däremot Europaparlamentet gjorde – och satte i praktiken stopp för CC2. (Vi vet dock att någon form av Chat Control 3 kommer att läggas fram efter EU-valet, även om dess innehåll än så länge är en öppen fråga.)

Ibland rör sig politiken farligt nära den röda linjen utan att formellt sett gå över den. Ny svensk lagstiftning om övervakning utan konkret misstanke om brott är ett exempel.

Nyckelordet är konkret. Med den formuleringen hamnar man möjligen inom något slags vedertagen tolkning av undantaget för förebyggande av brott. Men det är på håret.

Och det strider fortfarande mot såväl rättstraditioner som det allmänna rättsmedvetandet att övervaka människor som de facto inte är misstänkta för något brottsligt.

Vart vill jag nu komma med allt detta?

i) I viss mån får man acceptera att verkligheten och samhällsklimatet har förändrats och att övervakning för att utreda och förhindra brott är nödvändig. Inom förutbestämda ramar och med tydliga regler som gäller lika för alla.

ii) Men man kan inte svälja vad som helst. Många förslag om övervakning är ogenomtänkta och i vissa fall med farliga och oönskade konsekvenser.

Även förslag som formellt sett inte kränker de grundläggande mänskliga rättigheterna kan vara skadliga för enskilda och för vårt samhälle. Man skall dessutom vara medveten om att politikens intressen inte alltid sammanfaller med medborgarnas.

Brister och risker måste lyftas, belysas och i möjligaste mån bör politikerna avkrävas svar. Det är ett demokratiskt hygienkrav.

Tyvärr är de annars så pratglada politikerna inte pigga på att delta i en sådan diskussion. Man skulle nästan kunna misstänka att de är medvetna om att de gör något dumt.

iii) Den röda linjen går där man formellt kränker de grundläggande mänskliga rättigheterna.

Då måste motståndet lyftas till en ny nivå. Då handlar det om vårt demokratiska samhälle och själva formeln för fredlig, civiliserad mänsklig samexistens.

De grundläggande mänskliga rättigheternas funktion är att skydda individen mot övergrepp från överheten. Om nämnda överhet – det vill säga politikerna – försöker upphäva eller kringgå detta skydd, då är det skarpt läge. Då åker handskarna av.

Justitieminister Strömmer uttryckte nyligen viss irritation över att grundläggande mänskliga rättigheter används som ”något slags trollspö” i övervakningsdebatten.

Jag kan till viss del instämma i Gunnar Strömmers åsikt om att debatten om övervakning och rättsstat ibland blir slapp. Detta är komplex materia som ofta förenklas eller vulgariseras till en punkt där saklig diskussion blir omöjlig.

Men om man de facto går utöver alla formella undantag för skyddet av våra fri- och rättigheter (se ECHR ovan) – då skall de mänskliga rättigheterna vara ett ”trollspö”.

De grundläggande mänskliga rättigheterna är resultatet av årtusenden av idéutveckling, frihetskamp och samhälleligt framåtskridande. De är vad som skiljer oss från autokratier och teokratier. Offrar vi dem har vi förlorat.

Det finns skäl att tro att Gunnar Strömmer är högst medveten om allt detta. Och jag skall erkänna att jag hellre ser honom än någon annan som justitieminister när Tidö-avtalet nu ändå skall göras till lag – även om jag i många fall är oenig med honom i sak.

Någonstans hyser jag en enfaldig förhoppning om att han håller sig på rätt sida den röda linjen. Men just nu är han farligt nära.

Låt säga att vi har en skala där noll är ingen övervakning alls och 100 är total övervakning av alla, överallt, hela tiden. Att vi rör oss uppåt på skalan är uppenbart. Men hur mycket är lämpligt? Vid vilken punkt blir det farligt? Kan vi i vart fall diskutera saken?

Jag återvänder till hösten 2009 i Europaparlamentet: Sverige var ordförandeland i EU och dåvarande justitieminister Beatrice Ask deltog i en utfrågning i utskottet för för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, LIBE.

Den holländska liberalen Sophie in ’t Veld ställde en intressant fråga till Ask. Hon undrade om man inte i vart fall kunde stanna upp ett ögonblick för att skaffa sig en överblick över all övervakning – och utvärdera om den fyller sitt syfte samt vilka risker och problem den kan medföra.

Asks svar var att sådant hinner vi inte med.

På något sätt känns det som debatten inte kommit längre än så trots att det är 15 år sedan. Samtidigt fortsätter övervakningsstaten att svälla.

Vilket är ett problem.

Justiteministern om Chatcontrol »Jag fick en klump i magen«

av 1 kommentar

Fores presenterar en klok rapport om övervakning och justitieministern avslöjar vad han egentligen tycker om Chat Control 2.

Förra veckan hölls ett intressant seminarie om övervakningsstaten hos den liberala gröna tankesmedjan Fores. Man presenterade policypappret »Om storebror är stark, måste han vara snäll – Reformer för stärkt integritetsskydd« och höll två intressanta paneler. Hela seminariet finns som video nedan.

Först till rapporten som författats av tre begåvade liberala studentpolitiker. Anslaget är starkt:

»Det liberala samhället låter människor leva fritt. Statens maktmedel är tydligt begränsade men effektiva för att bekämpa brott, som i längden påverkar andra människors möjlighet att få sina rättigheter respekterade.

En sådan rättighet är rätten till ett privatliv och en personlig sfär. Det ska finnas rum där du bestämmer vem som hör och ser dig, fritt från utomstående öron och ögon. Där du kan agera med vetskapen om att ditt liv inte blir minutiöst kartlagt och där din information ägs av dig själv.«

Här föreslås bland annat:

  • Lagstadgad rätt till krypterad kommunikation och lagring
  • Ta bort skyldigheten att registrera kontantkort
  • Stärk skyddet för biometriska data
  • Betydligt strängare regler för kameraövervakning
  • Stärkta resurser för tillsyn av övervakning
  • FRA-lagen måste städas upp i enlighet med EU-domstolens beslut

Intressant nog är nämnda beslut i EU-domstolen resultatet av en klagan justitieminister Strömmer lämnade in under åren på Centrum för rättvisa. Och nu är det han själv som måste hantera domstolens invändningar mot FRA-lagen. Vilket FRA syrligt noterat, enligt Strömmer själv.

Justitieministern som medverkade i den andra panelen tycks störa sig på att mänskliga rättigheter används »som något slags trollspö« i debatten. Vilket ändå är en signal om att vårt eviga tjat om grundläggande mänskliga rättigheter faktiskt är ett hinder för marschen in i övervakningsstaten. Och ett irritationsmoment för makten.

Mänskliga rättigheter är ett trollspö. De är individens skydd mot övergrepp från överheten. De är inskrivna i konventioner som utgör grunden för den västerländska civilisationen och fredlig mänsklig samexistens.

De skall inte kunna kringgås utom i ett fåtal i förväg väl definierade fall. Eller som EU-domstolen något förenklat uttryckt rätten till privatliv: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

På en fråga om ändamålsglidning svarade justitieminister Strömmer:

»[M]an måste göra en ordentlig bedömning av varje enskilt steg. Och det menar jag att det görs i Sverige i väldigt hög grad. Så det enda konkreta förslaget under mina 14 månader, då jag själv har känt en liten klump i magen, det kom faktiskt inte från oss. Utan det var just det som kom att kallas Chatcontrol som kom från EU-systemet.«

Där ser man. Till och med den regering som överväger anonyma vittnen tycker att EU-kommissionär Ylva Johanssons Chat Control 2 passerade något slags gräns. I vart fall så här i efterhand.

Hela seminariet är intressant. Se det nedan eller på Youtube. Och läs rapporten här: Om storebror är stark, måste han vara snäll – Reformer för stärkt integritetsskydd »

Justitieministern balanserar på slak lina

av 2 kommentarer

Bara för att ny övervakning inte formellt sett strider mot de mänskliga rättigheterna behöver det inte betyda att den är bra eller lämplig.

Gängen, organiserad brottslighet, terrorhot, det säkerhetspolitiska läget och den tekniska utvecklingen driver på marschen in i övervakningsstaten.

Vi har en regering som gick till val på att återupprätta lag och ordning – och som är beroende av ett parti som gjort hårdare tag till en framgångsrik populistisk poäng.

Det politiska ansvaret vilar ytterst hos justitieminister Gunnar Strömmer (M). Han är i sammanhanget en intressant figur.

2002 var Strömmer med och grundade Centrum för rättvisa, som driver enskilda medborgares sak mot staten utan kostnad.

CFR presenterar sig själva som »en ideell och oberoende aktör med uppdrag att värna enskildas grundläggande fri- och rättigheter«. Bland annat har man tagit sitt motstånd mot FRA-lagen ända till Europadomstolen.

Givet denna bakgrund finns det skäl att anta att justitieminister Strömmer idag är mycket väl medveten om att han balanserar på slak lina. Han menar att samhällsutvecklingen har färgat uppdraget och honom själv och att det som nu sker måste ske – men i en rättssäker ordning.

Strömmer vet alltså vad han gör när han i generella termer beskär den demokratiska rättsstatens värden. Vilket känns obehagligt. Frågan är var hans röda linjer går.

Låt oss som exempel titta på den nya lag som ger polisen rätt att övervaka människor utan konkret misstanke om brott.

Nyckelordet i sammanhanget är »konkret«. Utan det hade lagen varit ett solklart brott mot den grundläggande rätten till privatliv. Det måste alltså fortfarande finnas något skäl att anta att brottslig verksamhet förekommer.

Ser man till vad Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv, så finns det omfattande undantag. Till exempel vad gäller att förebygga brott.

Detta är ett exempel på svensk lagstiftning som antagits med brett stöd i riksdagen, som visserligen strider mot rättsstatens och de mänskliga rättigheternas anda – men som stannar precis innan den formella röda linjen passeras.

Detta till skillnad från EU som emellanåt lägger fram förslag som allmän datalagring eller Chat Control 2 som är så svepande att de tydligt går över gränsen. EU-domstolen har därför slagit fast principen: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Men att den expanderande svenska övervakningsstaten förmodligen stannar precis innan den går över gränsen till vad som formellt kan accepteras av internationella fördrag och i EU-domstolen innebär inte att den är oproblematisk.

Övervakning av en person utan konkret brottsmisstanke medför att massor av andra, helt oskyldiga människor samtidigt kommer att bli övervakade. Skulle övervakningen dessutom ske med hemlig dataavläsning äventyras hela vår IT-säkerhet. Vilket man inte kan bortse ifrån.

Lägg till det den uppenbara risken för ändamålsglidning samt möjligheten att alla övervakningsverktyg kan missbrukas med ont uppsåt, av överdrivet nit eller av inkompetens.

Att justitieministern vet var de formella gränserna går – och till synes håller sig precis inom dem – är en klen tröst när rättsstatens principer och de grundläggande mänskliga rättigheterna samtidigt försvagas och devalveras i ett vidare perspektiv.

Det är uppenbart att vi ständigt får en allt mer omfattande övervakning av medborgarna. Det torde också vara uppenbart att ett samhälle med total övervakning vore oförenligt med en levande demokrati och odrägligt att leva i. Ändå är det i den riktningen vi rör oss.

Så frågan är hur långt vi är beredda att gå. Som det ser ut just nu är våra beslutsfattare inte villiga att ens diskutera den större frågan. Och innan vi vet ordet av kan det vara för sent.

Läcka: Regeringens finter om Chatcontrol

av 11 kommentarer

Regeringens senaste förslag om Chatcontrol ändrar inte det faktum att maskiner skall granska innehållet i våra elektroniska meddelanden. Plus att man nu vill kunna installera spionprogram på folks telefoner, plattor och datorer.

I torsdags (14/9) höll riksdagens Justitieutskott möte. Första punkten var EU-kommissionär Ylva Johanssons förslag till ny massövervakning – Chatcontrol.

Protokollet blir inte offentligt förrän torsdag den 21/9, vilket är dagen innan EU-nämnden skall ha sammanträde om samma fråga.

Vi vet dock att inget beslut fattades i Justitieutskottet. Samrådet med regeringen sker i EU-nämnden – som skall skicka med justitieminister Gunnar Strömmer en svensk position till EU:s ministerrådsmöte den 28 september.

Ett dygn innan Justitieutskottets möte delades regeringens förslag till svensk ståndpunkt till ledamöterna.

Hur man än vänder och vrider på dokumentet står en sak klar: Regeringen vill fortfarande ha obligatorisk granskning av innehållet i folks elektroniska meddelanden.

Man kan även dra slutsatsen att det slutliga beslutet (som skulle ha fattats redan under det förra svenska EU-ordförandeskapet) drar ut på tiden. Detta ministerrådsmöte blir sannolikt inte det sista och avgörande, vilket man från början hade tänkt sig.

Således är bollen fortfarande i spel – kanske ända in i vårens EU-valrörelse.

Låt oss gå igenom regeringens förslag i sin helhet, stycke för stycke:

»Förslag till svensk ståndpunkt
Regeringen välkomnar ordförandeskapets arbete med förordningsförslaget. Det är viktigt att arbetet för att förebygga och bekämpa sexuella övergrepp mot barn kan bedrivas på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Brottsligheten är allvarlig och omfattade. Situationen riskerar att förvärras. Därför är det viktigt att förhandlingarna om förordningen kan föras framåt.«

I sammanhanget bör nämnas att ”brottslighetens omfattning” även innefattar tonåringar som skickar nakenbilder av sexuell karaktär av sig själva, till andra tonåringar, med samtycke. (76% av det material som rapporteras in.)

Samt att det finns en hel del övrig luft i EU-kommissionär Ylva Johanssons alarmerande siffror, vilket beskrivs i denna artikel i Kvartal.

»Samtidigt bör flera rättssäkerhets- och integritetsaspekter få ökat genomslag för att nå rätt balans i förslaget. Regeringen kommer att verka för sådana förändringar som ytterligare stärker rättssäkerheten och minskar intrånget i den personliga integriteten. Detta utan att den brottsbekämpande effekten i förslaget äventyras. Regeringen avser i linje med det att verka för att begränsa tillämpningsområdet till dels redan känt och av medlemsstaterna identifierat övergreppsmaterial och alltså utesluta nytt material och grooming, dels till endast nummeroberoende tjänster, så kallade kommunikationsappar, vilket utesluter sedvanlig mobiltelefoni och sms.«

Här är en bra sak. Man vill inte att Chatcontrol skall omfatta tidigare okänt material och grooming. I vart fall inte just nu. Vilket är en rätt uppenbar position, med tanke på att tekniken ännu inte existerar.

Men det innebär att man ändå tänker skanna innehållet i allas elektroniska meddelanden, om än ”bara” i jakt på redan känt olagligt innehåll. Vilket sedan lätt kan utökas. Så grundproblemet kvarstår.

Det är lätt att misstänka att det egentligen är tillgången till folks elektroniska meddelanden som är det överordnade målet.

Man kan även konstatera att regeringen undantar fast och mobil telefoni samt SMS. Den obligatoriska skanningen skall däremot gälla alla andra meddelande-appar. Som dessutom får en 18-årsgräns.

»Regeringen välkomnar inrättandet av ett samordnande och stödjande EU-center. Det bör bland annat ges i uppgift att driva ett utvecklingsarbete mot en ännu säkrare och mer precis spårning av tidigare okänt material och grooming, med hjälp av nya tekniska metoder, t.ex. AI. Regeringen kommer att verka för ett bibehållet nationellt handlingsutrymme när det gäller hur arbetet ska organiseras och utvecklas.«

Man vill med andra ord att en ny EU-myndighet – EU-Center – skall utveckla en AI-stödd teknik som i framtiden skall identifiera eventuellt olagliga bilder (tidigare okänt material) och misstänkta konversationer i folks elektroniska meddelanden och molntjänster.

Vilket känns som att man redan backar tillbaka från vad man nyss ville i stycke två.

»Regeringen ställer sig positiv till att endast domstolar eller oberoende myndigheter ska kunna besluta om spårningsordrar samt att behöriga myndigheter ska kunna utfärda ordrar för att avlägsna, blockera och avlista identifierat och publikt tillgängligt sexuellt övergreppsmaterial från sökmotorer och värdtjänster.«

En viktig och obesvarad fråga i sammanhanget är: Vilka myndigheter?

»Regleringen bör så långt möjligt vara teknikneutral för att möjliggöra en ändamålsenlig teknikanvändning. En spårningsorder måste i sista hand kunna verkställas utan hinder av att en tjänst är krypterad, t.ex. genom en maskinscanning innan meddelandet krypteras och skickas. Samtidigt får inte informationssäkerheten äventyras, krypterade meddelanden ska vara skyddade mot obehörig åtkomst. Kraven på berörda tjänsteleverantörer får inte heller bli orimliga.«

Det man vill göra kan bara uppnås på ett sätt. Det är genom att installera spionprogram på folks datorer, telefoner, plattor m.m. Så att myndigheterna kan läsa meddelanden som skrivs innan de krypteras och/eller efter att ett mottaget meddelande har av-krypterats.

Det är ungefär samma sak som hemlig dataavläsning, som är ett hemligt tvångsmedel som polisen bara får använda vid misstanke om allvarlig brottslighet.

Skillnaden är alltså att hemlig dataavläsning endast får inriktas mot personer som misstänks för brott – inte mot alla, hela tiden som Chatcontrol.

EDIT: Det kan göras på två sätt. Det andra är att varje kommunikations-app görs till ett spionprogram.

Vad gäller informationssäkerheten är nyckelordet ”obehöriga”. Vilket i denna kontext knappast gäller myndigheterna.

Oavsett om det är någon ”behörig” eller ”obehörig” som bygger bakdörrar (i den mån det alls är möjligt) till våra kommunikationer och spionprogram för våra datorer – så gör det oss alla mindre säkra online och öppnar för angrepp från aktörer som vill oss illa.

»Regeringen bevakar även att den slutliga förordningen inte kommer i konflikt med konstitutionella regler om tryckfrihet och mediegrundlagar.«

Det var ju bra.

Således innebär regeringens förslag till svensk position:

  • Chatcontrol skall skanna innehållet i alla människors elektroniska meddelanden, men än så länge bara efter sådant som det idag finns teknik för att upptäcka.
  • Detta skall gälla alla meddelande-appar men inte vanlig telefon och SMS.
  • Den nya myndigheten (EU-Center) skall utveckla AI-verktyg för att i framtiden kunna söka efter tidigare okänt olagligt innehåll och misstänkta konversationer i människors meddelanden och molntjänster.
  • För att kringgå kryptering vill man kunna installera spionprogram på folks telefoner, datorer, plattor, spelkonsoler och andra enheter som kan användas för att sända meddelanden.

Det är ingen bra position.

Antingen skannar man innehållet i folks meddelanden eller så gör man det inte. Och spionprogram på våra telefoner och datorer känns som kinesiska fasoner.

Plus att detta bara är Sveriges åsikt. Till exempel vill det spanska EU-ordförandeskapet helt förbjuda kryptering. Detta förslag kan landa precis var som helst och bör stoppas så snart som möjligt.

Den svenska regeringens position duger inte och slutresultatet lär bli ännu värre.

Därför bör EU-nämnden uppmana regeringen att rösta nej eller lägga ner sin röst i ministerrådet, i syfte att uppnå en blockerande minoritet.

Det kan man komma fram till redan nu, utifrån vad som idag ligger på bordet. Som i Österrike.

Speciellt med tanke på att EU-kommissionens rättstjänst, ministerrådets rättstjänst, Europaparlamentets utredningstjänst, EU:s dataskyddsmyndighet, FN:s människorättskommissionär och forskare från hela världen varnar för att förslaget kommer att kränka de konventionsskyddade mänskliga rättigheterna som rätten till privatliv och privat korrespondens. Vilket kommissionen medger men samtidigt viftar bort i sitt eget förslag (!).

Bort med tassarna från våra mänskliga rättigheter. Stoppa Chatcontrol!

Update: Läs även Karl Emil Nikkas långa, djupa och utmärkta analys av regeringens förslag: Regeringen förespråkar mass­övervakning »

Läs mer:
• Svenska Dagbladet idag: Regeringen kan stoppa chat control »
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• Allt du behöver veta om #ChatControl »
• StopScanningMe.eu »

• Använd denna mail-robot för att protestera mot förslaget om Chatcontrol »

Följ oss även på Twitter: @femtejuli