Femte juli

Nätet till folket!

Upphovsrätt

Upphovsrätt rör allt från fildelning till uppladdningsfilter - och debatten om hur upphovsrätten kan användas på sätt som den inte var avsedd för, till exempel för att censurera oönskad information.

Tonläget höjs om EU:s direktiv om upphovsrätt

av

Tonläget blir allt högre och allt mer irriterat om EU:s nya upphovsrättsdirektiv. Ur nyhetsflödet:

Shadow rapporteurs on the controversial copyright directive are frustrated that the European Parliament does not have a unified position on disputed Articles 11 and 13, with one MEP telling EURACTIV that Parliament has been conducting institutional negotiations without a text fully agreed on by shadows.

Euracitv: Shadow rapporteurs take stand against Parliament’s handling of copyright directive »

A specific article in the controversial copyright directive may result in Google withdrawing their news aggregator service from the EU, EURACTIV has learnt. EU ministers are set to discuss the issue and reach an agreement on the file later this week.

Euracitv: Copyright could force us to pull out of EU, Google News boss says »

EU:s uppladdningsfilter – ett praktiskt, logiskt och demokratiskt svart hål

av

EU:s institutioner gör just nu sitt bästa för att avleda kritiken mot det så kallade uppladdningsfiltret, det vill säga artikel 13 i det nya direktivet om upphovsrätt. Det går så där.

Man landar hela tiden i omöjliga och ologiska positioner, som kommer att göra direktivet till ett riktigt uselt exempel på lagstiftning – om det antas.

Allt måste filtreras, men filtrering behöver inte vara obligatorisk – är en av tankevurporna. Techdirt noterar uppgivet…

”This can be summed up as… all infringing content must disappear, but you don’t have to use filters and you must make sure that non-infringing content remains online. This is the ”nerd harder” approach to regulating. It is magic wand regulating: make the bad stuff go away, and magically don’t have any collateral damage.”

Man lever i en låtsasvärld där automatisk filtrering blir praktiskt nödvändig – men inte obligatorisk, ur ett rent semantiskt perspektiv. Filtrering som dessutom antas kunna skilja på i vilken kontext ett visst material presenteras. Vilket är en direkt omöjlighet.

Den uppenbara risken för överfiltrering reduceras till tomma ord, utan koppling till verkliga förhållanden. Techdirt skriver åter träffsäkert…

”First they say you’re liable if you let anything through, and then they say ”but don’t accidentally take down stuff you shouldn’t.” How the hell do you do that? The rules don’t say. Hollywood and Article 13’s supporters don’t care. It’s great if they add a ”redress mechanism” for bogus takedowns, but that only will apply to content that first gets up and then is taken down. It says nothing for content that is blocked from being uploaded in the first place due to overaggressive filters, which are only overaggressive due to the earlier parts of Article 13 that say you’re liable if you let anything ”high value” through.”

Hela idén är samtidigt både överdrivet aggressiv och fylld med logiska luckor. Dessutom tycks EU-kommissionen nu försöka ändra debattens terminologi för att mildra kritiken. Hela processen är på väg åt fel håll, in i det än mer absurda och omöjliga.

Detta är dock inget att förvånas över. EU-apparaten börjar inse att man lagt fram ett förslag som är praktiskt omöjligt, som innehåller logiska luckor och som kommer att få oförutsedda och oönskade konsekvenser. Men tro inte att det innebär att man tänker om. På känt EU-manér försöker man istället blanda bort korten och kasta in brasklappar som befriar de tjänstemän och politiker som fattar tokiga beslut från ansvar.

Det händer allt för ofta att EU:s institutioner kommer undan med att fatta beslut innan man tar reda på fakta eller har en öppen debatt. Man tycker helt enkelt inte om när folk lägger sig i. Sett ur detta perspektiv är eurokratins förhållningssätt i detta fall inte unikt, utan snarare dess vanliga  modus operandi – även om det är helt tokigt.

Läs hela Techdirts artikel. Den innehåller massor av exempel på hur artikel 13 är på väg in i ett praktiskt, logiskt och demokratiskt svart hål. » Latest EU Copyright Proposal: Block Everything, Never Make Mistakes, But Don’t Use Upload Filters »

/ HAX

EU:s uppladdningsfilter möter oväntat motstånd

av

Förhandlingarna om EU:s nya direktiv om upphovsrätt, EUCD, fortsätter bakom stängda dörrar.

Vad gäller artikel 13 – filtrering för att stoppa användares uppladdning av upphovsrättsskyddat material – har spelplanen kanske just förändrats till det bättre.

I ett brev meddelar bland andra Motion Picture Association, Bundesliga, Premier League, Association of Commercial Television in Europe och International Federation of Film Producers att de inte vill att EU skall försöka skydda deras upphovsrätt genom artikel 13 – som den ser ut idag.

De tycks mena att artikel 13 blir sämre ju längre tid förhandlingarna pågår, att förslaget i praktiken blir ohanterligt och att det kommer att vara till skada för dem.

Så mycket var alltså EU-politikernas tal om att ett uppladdningsfilter är helt nödvändigt värt. De aktörer förslaget är tänkt att skydda vill inte ha det – och vill stå utanför om det ändå blir verklighet.

Man kan också misstänka att de inte vill få skulden om artikel 13 blir verklighet och ödelägger plattformar som Youtube, Twitter och Facebook.

Läs mer hos pirate MEP Julia Reda – Article 13 is a mess: Now even big rightholders disavow it »

/ HAX

Artikel 13: Ingen står på användarnas sida

av

Förhandlingarna om EU:s nya direktiv om upphovsrätt fortsätter bakom stängda dörrar.

EU-kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet har sina respektive förslag. De stora nätplattformarna har sina lobbyister, som försöker påverka processen. Det samma gäller upphovsrättsindustrin, som vill ha betalt när användare laddar upp något som på något sätt kan inkräkta på dess upphovsrätt.

Däremot är det få som står upp för vanligt folk, till exempel Youtubes användare.

Det skulle i så fall vara den tyska piratpartisten i Europaparlamentet, Julia Reda. I en debattartikel pekar hon på det faktum att så få står upp för den vanlige nätanvändarens rätt.

Vad gäller artikel 13 – uppladdningsfiltret – kan läget sammanfattas så här: EU-kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet har sina respektive varianter av direktivet, som går olika långt. Youtube står snarast på ministerrådets sida (inte ett blankt nej, vilket många tror). Youtube vet nämligen att de är de enda som har något som liknar ett fungerande filter för uppladdning. Vilket dess konkurrenter och andra plattformar saknar – och vilket de flesta andra aldrig kommer att ha råd eller resurser att skapa. Vilket i sin tur begränsar konkurrensen till Youtubes / Googles / Alphabets fördel.

En detalj värd att notera är att EU är på väg att ge Google-familjen en osund, dominerande ställning på marknaden – som man aldrig hade accepterat ur konkurrenshänseende, om den uppstått på naturlig väg.

Det verkar alltså som om artikel 13 – i någon av sina former – kommer att stå sig genom EU:s trialog (förhandling mellan institutionerna). Vilket är en dålig sak. Att 3,5 miljoner vanliga människor har undertecknat en petition mot uppladdningsfiltret låter sig makthavarna inte imponeras av.

Därför börjar det bli dags att värma upp för att fälla hela det nya direktivet. Vilket kommer att bli en episk strid. Men det verkar vara enda sättet att stoppa idiotisk lagstiftning som artikel 11 (länkskatten) och 13 (uppladdningsfiltret).

Länk, MEP Julia Reda (PP): YouTube and the music industry are both wrong on Article 13 »

Länk, petition mot artikel 13: Stop the censorship-machinery! Save the Internet! »

/ HAX

EU vill förbjuda nätpublicister att sprida sitt material utan att ta betalt

av

EU:s nya upphovsrättsdirektiv (som just nu slutförhandlas) är fyllt av frågetecken.

Ett av dem rör Creative Commons – som är en frivillig, öppen licensform där den som skapar ett verk ger andra rätt att dela och i vissa fall fritt återanvända verket i fråga. Denna licensform kolliderar med direktivets artikel 11, den så kallade länkskatten.

Från Creative Commons web-plats…

”Not only is a link tax bad for business, it would undermine the intention of authors who wish to share without additional strings attached, such as creators who want to share works under open licenses. This could be especially harmful to Creative Commons licensors if it means that remuneration must be granted notwithstanding the terms of the CC license.”

Vad det handlar om är att EU är på väg att förbjuda nätpublicister att gratis tillgängliggöra sitt material för andra att sprida och använda.

Detta gäller inte bara Creative Commons – utan alla nätpublicister. Vilket kommer att innebära att små och alternativa nyhetsplattformar går miste om mycket av den inlänkning som är helt nödvändig för att de skall kunna nå ut och, ytterst, överleva.

Sett ur EU:s perspektiv finns en förklaring. Eftersom systemet med länkskatt inte fungerat som tänkt där det prövats (Spanien och Tyskland) vill man nu göra det obligatoriskt för alla, överallt inom EU. Resonemanget tycks vara att om alla tvingas vara med – då kommer det att fungera bättre. Vilket känns som en högst tveksam tanke.

Albert Einstein brukar tillskrivas yttrandet att definitionen av vansinne är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat.

Man kan även se på frågan med utgångspunkt från äganderätten. Skall det verkligen vara förbjudet för en publicist att skänka bort sitt material till andra? Och hur förhåller sig detta till yttrandefriheten? Skall det bara gå att sprida länkar till sina ord om de stora nätplattformarna och andra är beredda att betala för det?

Creative Commons: EU’s proposed link tax would [still] harm Creative Commons licensors »

Bahnhof tvingas blockera vetenskapliga texter

av

Vetenskapliga artiklar, uppsatser och avhandlingar publiceras ofta på nätet av förlag som specialiserat sig på denna nisch. Sedan krävs dyra abonnemang (eller höga priser för enstaka texter) för att få tillgång till materialet.

Vad det handlar om är en affärsmodell som går ut på att tråla in vetenskapliga texter, lägga upp dem i ett onlinebibliotek – och sedan ta rejält betalt för att erbjuda tillgång till dem. Inget eget skapande, minimal arbetsinsats och en möjlighet att håva in pengar… Man kan förstå att konceptet är lockande.

Folk får naturligtvis göra som de vill med text och annan informationsmassa som de själva skapat. Men i en värld med mycket åsikter och för lite fakta kan en inlåsning av vetenskapliga texter och resultat lätt bli ett samhällsproblem.

Vetenskap är ackumulativ och bygger till stor del på tidigare upptäckter och insikter. Även ur det perspektivet kan man tycka att det är problematiskt att mycket av mänsklighetens samlade kunskap hålls inlåst.

Denna affärsmodell blir direkt oetisk när det kommer till forskning som betalts med skattemedel. Resultaten av offentligt finansierad forskning skall naturligtvis vara tillgänglig för allmänheten.

#

Ett företag i denna bransch är det holländska förlaget Elsevier. För att kunna fortsätta ta betalt kräver de att sju svenska internetoperatörer blockerar tillgång till texter som Elsevier anser sig ha ensamrätt till.

Internetoperatören Bahnhof skriver i ett pressmeddelande…

”Det holländska vetenskapliga förlaget Elsevier stämmer Bahnhof via Patent- och marknadsdomstolen för att våra internetanslutningar kan användas för att besöka hemsidor där det går att komma åt texter som Elsevier äger upphovsrätten till. De menar att vi medverkar till brott genom att tillhandahålla en internetuppkoppling.”

Men upphovsrättslagstiftningen sätter inte allmänintresset främst, Patent- och marknadsdomstolen (PMD) är med alla rimliga måttstockar jävig – och målet är i princip omöjligt att vinna. Bahnhof noterar, uppgivet…

”Rättegångskostnaderna fungerar alltså som ett medel för utpressning för de så kallade rättighetshavarna, typ ”antingen gör du som vi säger eller så riskerar du att få betala alla rättegångskostnader”. I Telenormålet uppgick rättegångskostnaderna till mångmiljonbelopp.

De höga beloppen i ett vitesföreläggande är dessutom inte en engångssumma, utan är ett återkommande belopp att betala så länge vi inte följer domstolens beslut. Ungefär som en parkeringsbot, de återkommer så länge bilen står felparkerad.”

Så det blir blockering…

”Idag 2 november 2018 har Bahnhof blockerat alla domänsidor som Elsevier nämner i sin stämningsansökan. Vi har valt att blockera eftersom den juridiska processen med Patent- och marknadsdomstolen (PMD) är kantade av höga vitesbelopp och för att det är utsiktslöst för oss att vinna då det är en jävig domstol som vi möter.”

Tyvärr är det inte mycket annat att göra än att konstatera faktum. Men det är tragiskt att det skall behöva bli så här.

#

Och Elsevier – de kan fortsätta att parasitera på den skattefinansierade forskningen.

#

Länk: Bahnhof blockerar internet »

EU:s länkskatt – ett förbud mot gratis nyheter?

av

EU:s nya upphovsrättsdirektiv (som nu bereds i en trialog) har massor med lösa trådar.

IGEL skriver följande om artikel 11, den så kallade länkskatten…

The Parliament’s proposal makes it clear that press publishers should receive financial compensation from search engine providers in particular when they display links to publishers’ websites. Member States, however, could now come up with the idea that this goal could be achieved most effectively if publishers could not waive their right to remuneration.

För den som följt debatten från start är detta kanske ingen nyhet. Men det är klart oroväckande.

Kontentan är att all media (hur man nu tänkt sig definiera media) tvingas vara med i systemet med länkskatt. Även de som inte vill. Det kommer alltså inte att vara möjligt för en publicist som så önskar att tillåta gratis länkning till eget material.

Som redan konstaterats kan detta t.ex. leda till att det blir omöjligt att publicera nyheter (och eventuellt även annat innehåll) under Creative Commons-licenser som tillåter fri kopiering och delning.

Man inför alltså något slags förbud mot att ge bort nyheter och information gratis.

IGEL fortsätter…

What a remuneration obligation leads to could and still can be observed in Spain. The Spanish ancillary copyright for press publishers provides for exactly such an obligation since its introduction in 2014. As a reaction to this, Google News was closed which has severely affected small publishers in particular. As they are less known, their websites are less often visited deliberately. That’s why they are much more dependent on redirects by search engines, social media & Co. than the big news portals.

Så även om länkskatten kommer att leda till färre besök på de stora mediehusens webplatser – så kommer det att drabba nya, små och oberoende nyhetskanaler ännu hårdare. Vill man vara konspirationsteoretisk skulle man kunna anta att detta är en medveten strategi.

Läs mer hos Initiative Against an Ancillary Copyright (IGEL) »