Upphovsrätt
Upphovsrätt rör allt från fildelning till uppladdningsfilter - och debatten om hur upphovsrätten kan användas på sätt som den inte var avsedd för, till exempel för att censurera oönskad information.
EU:s uppladdningsfilter möter oväntat motstånd
Förhandlingarna om EU:s nya direktiv om upphovsrätt, EUCD, fortsätter bakom stängda dörrar.
Vad gäller artikel 13 – filtrering för att stoppa användares uppladdning av upphovsrättsskyddat material – har spelplanen kanske just förändrats till det bättre.
I ett brev meddelar bland andra Motion Picture Association, Bundesliga, Premier League, Association of Commercial Television in Europe och International Federation of Film Producers att de inte vill att EU skall försöka skydda deras upphovsrätt genom artikel 13 – som den ser ut idag.
De tycks mena att artikel 13 blir sämre ju längre tid förhandlingarna pågår, att förslaget i praktiken blir ohanterligt och att det kommer att vara till skada för dem.
Så mycket var alltså EU-politikernas tal om att ett uppladdningsfilter är helt nödvändigt värt. De aktörer förslaget är tänkt att skydda vill inte ha det – och vill stå utanför om det ändå blir verklighet.
Man kan också misstänka att de inte vill få skulden om artikel 13 blir verklighet och ödelägger plattformar som Youtube, Twitter och Facebook.
Läs mer hos pirate MEP Julia Reda – Article 13 is a mess: Now even big rightholders disavow it »
/ HAX
Artikel 13: Ingen står på användarnas sida
Förhandlingarna om EU:s nya direktiv om upphovsrätt fortsätter bakom stängda dörrar.
EU-kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet har sina respektive förslag. De stora nätplattformarna har sina lobbyister, som försöker påverka processen. Det samma gäller upphovsrättsindustrin, som vill ha betalt när användare laddar upp något som på något sätt kan inkräkta på dess upphovsrätt.
Däremot är det få som står upp för vanligt folk, till exempel Youtubes användare.
Det skulle i så fall vara den tyska piratpartisten i Europaparlamentet, Julia Reda. I en debattartikel pekar hon på det faktum att så få står upp för den vanlige nätanvändarens rätt.
Vad gäller artikel 13 – uppladdningsfiltret – kan läget sammanfattas så här: EU-kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet har sina respektive varianter av direktivet, som går olika långt. Youtube står snarast på ministerrådets sida (inte ett blankt nej, vilket många tror). Youtube vet nämligen att de är de enda som har något som liknar ett fungerande filter för uppladdning. Vilket dess konkurrenter och andra plattformar saknar – och vilket de flesta andra aldrig kommer att ha råd eller resurser att skapa. Vilket i sin tur begränsar konkurrensen till Youtubes / Googles / Alphabets fördel.
En detalj värd att notera är att EU är på väg att ge Google-familjen en osund, dominerande ställning på marknaden – som man aldrig hade accepterat ur konkurrenshänseende, om den uppstått på naturlig väg.
Det verkar alltså som om artikel 13 – i någon av sina former – kommer att stå sig genom EU:s trialog (förhandling mellan institutionerna). Vilket är en dålig sak. Att 3,5 miljoner vanliga människor har undertecknat en petition mot uppladdningsfiltret låter sig makthavarna inte imponeras av.
Därför börjar det bli dags att värma upp för att fälla hela det nya direktivet. Vilket kommer att bli en episk strid. Men det verkar vara enda sättet att stoppa idiotisk lagstiftning som artikel 11 (länkskatten) och 13 (uppladdningsfiltret).
Länk, MEP Julia Reda (PP): YouTube and the music industry are both wrong on Article 13 »
Länk, petition mot artikel 13: Stop the censorship-machinery! Save the Internet! »
/ HAX
Länktips: Youtube höjer tonläget mot artikel 13
Torrentfreak: YouTube Amps Up Article 13 Protest With Pop-Ups »
Torrentfreak: Nyheter om artikel 13 »
EU vill förbjuda nätpublicister att sprida sitt material utan att ta betalt
EU:s nya upphovsrättsdirektiv (som just nu slutförhandlas) är fyllt av frågetecken.
Ett av dem rör Creative Commons – som är en frivillig, öppen licensform där den som skapar ett verk ger andra rätt att dela och i vissa fall fritt återanvända verket i fråga. Denna licensform kolliderar med direktivets artikel 11, den så kallade länkskatten.
Från Creative Commons web-plats…
”Not only is a link tax bad for business, it would undermine the intention of authors who wish to share without additional strings attached, such as creators who want to share works under open licenses. This could be especially harmful to Creative Commons licensors if it means that remuneration must be granted notwithstanding the terms of the CC license.”
Vad det handlar om är att EU är på väg att förbjuda nätpublicister att gratis tillgängliggöra sitt material för andra att sprida och använda.
Detta gäller inte bara Creative Commons – utan alla nätpublicister. Vilket kommer att innebära att små och alternativa nyhetsplattformar går miste om mycket av den inlänkning som är helt nödvändig för att de skall kunna nå ut och, ytterst, överleva.
Sett ur EU:s perspektiv finns en förklaring. Eftersom systemet med länkskatt inte fungerat som tänkt där det prövats (Spanien och Tyskland) vill man nu göra det obligatoriskt för alla, överallt inom EU. Resonemanget tycks vara att om alla tvingas vara med – då kommer det att fungera bättre. Vilket känns som en högst tveksam tanke.
Albert Einstein brukar tillskrivas yttrandet att definitionen av vansinne är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat.
Man kan även se på frågan med utgångspunkt från äganderätten. Skall det verkligen vara förbjudet för en publicist att skänka bort sitt material till andra? Och hur förhåller sig detta till yttrandefriheten? Skall det bara gå att sprida länkar till sina ord om de stora nätplattformarna och andra är beredda att betala för det?
Creative Commons: EU’s proposed link tax would [still] harm Creative Commons licensors »
Bahnhof tvingas blockera vetenskapliga texter
Vetenskapliga artiklar, uppsatser och avhandlingar publiceras ofta på nätet av förlag som specialiserat sig på denna nisch. Sedan krävs dyra abonnemang (eller höga priser för enstaka texter) för att få tillgång till materialet.
Vad det handlar om är en affärsmodell som går ut på att tråla in vetenskapliga texter, lägga upp dem i ett onlinebibliotek – och sedan ta rejält betalt för att erbjuda tillgång till dem. Inget eget skapande, minimal arbetsinsats och en möjlighet att håva in pengar… Man kan förstå att konceptet är lockande.
Folk får naturligtvis göra som de vill med text och annan informationsmassa som de själva skapat. Men i en värld med mycket åsikter och för lite fakta kan en inlåsning av vetenskapliga texter och resultat lätt bli ett samhällsproblem.
Vetenskap är ackumulativ och bygger till stor del på tidigare upptäckter och insikter. Även ur det perspektivet kan man tycka att det är problematiskt att mycket av mänsklighetens samlade kunskap hålls inlåst.
Denna affärsmodell blir direkt oetisk när det kommer till forskning som betalts med skattemedel. Resultaten av offentligt finansierad forskning skall naturligtvis vara tillgänglig för allmänheten.
#
Ett företag i denna bransch är det holländska förlaget Elsevier. För att kunna fortsätta ta betalt kräver de att sju svenska internetoperatörer blockerar tillgång till texter som Elsevier anser sig ha ensamrätt till.
Internetoperatören Bahnhof skriver i ett pressmeddelande…
”Det holländska vetenskapliga förlaget Elsevier stämmer Bahnhof via Patent- och marknadsdomstolen för att våra internetanslutningar kan användas för att besöka hemsidor där det går att komma åt texter som Elsevier äger upphovsrätten till. De menar att vi medverkar till brott genom att tillhandahålla en internetuppkoppling.”
Men upphovsrättslagstiftningen sätter inte allmänintresset främst, Patent- och marknadsdomstolen (PMD) är med alla rimliga måttstockar jävig – och målet är i princip omöjligt att vinna. Bahnhof noterar, uppgivet…
”Rättegångskostnaderna fungerar alltså som ett medel för utpressning för de så kallade rättighetshavarna, typ ”antingen gör du som vi säger eller så riskerar du att få betala alla rättegångskostnader”. I Telenormålet uppgick rättegångskostnaderna till mångmiljonbelopp.
De höga beloppen i ett vitesföreläggande är dessutom inte en engångssumma, utan är ett återkommande belopp att betala så länge vi inte följer domstolens beslut. Ungefär som en parkeringsbot, de återkommer så länge bilen står felparkerad.”
Så det blir blockering…
”Idag 2 november 2018 har Bahnhof blockerat alla domänsidor som Elsevier nämner i sin stämningsansökan. Vi har valt att blockera eftersom den juridiska processen med Patent- och marknadsdomstolen (PMD) är kantade av höga vitesbelopp och för att det är utsiktslöst för oss att vinna då det är en jävig domstol som vi möter.”
Tyvärr är det inte mycket annat att göra än att konstatera faktum. Men det är tragiskt att det skall behöva bli så här.
#
Och Elsevier – de kan fortsätta att parasitera på den skattefinansierade forskningen.
#
EU:s länkskatt – ett förbud mot gratis nyheter?
EU:s nya upphovsrättsdirektiv (som nu bereds i en trialog) har massor med lösa trådar.
IGEL skriver följande om artikel 11, den så kallade länkskatten…
The Parliament’s proposal makes it clear that press publishers should receive financial compensation from search engine providers in particular when they display links to publishers’ websites. Member States, however, could now come up with the idea that this goal could be achieved most effectively if publishers could not waive their right to remuneration.
För den som följt debatten från start är detta kanske ingen nyhet. Men det är klart oroväckande.
Kontentan är att all media (hur man nu tänkt sig definiera media) tvingas vara med i systemet med länkskatt. Även de som inte vill. Det kommer alltså inte att vara möjligt för en publicist som så önskar att tillåta gratis länkning till eget material.
Som redan konstaterats kan detta t.ex. leda till att det blir omöjligt att publicera nyheter (och eventuellt även annat innehåll) under Creative Commons-licenser som tillåter fri kopiering och delning.
Man inför alltså något slags förbud mot att ge bort nyheter och information gratis.
IGEL fortsätter…
What a remuneration obligation leads to could and still can be observed in Spain. The Spanish ancillary copyright for press publishers provides for exactly such an obligation since its introduction in 2014. As a reaction to this, Google News was closed which has severely affected small publishers in particular. As they are less known, their websites are less often visited deliberately. That’s why they are much more dependent on redirects by search engines, social media & Co. than the big news portals.
Så även om länkskatten kommer att leda till färre besök på de stora mediehusens webplatser – så kommer det att drabba nya, små och oberoende nyhetskanaler ännu hårdare. Vill man vara konspirationsteoretisk skulle man kunna anta att detta är en medveten strategi.
Läs mer hos Initiative Against an Ancillary Copyright (IGEL) »
EU:s länkskatt dödar Creative Commons?
Once you get through the eurocratese here, Recital 32 suggests that (1) anyone who wants to link to the news has to have a separate, commercial license; and (2) news companies can’t waive this right, even through Creative Commons licenses and other tools for granting blanket permission.
EFF: The EU’s Link Tax Will Kill Open Access and Creative Commons News »
EU:s länkskatt och uppladdningsfilter – en lägesrapport
Den tyska piratpartisten och ledamoten av Europaparlamentet Julia Reda rapporterar om den senaste utvecklingen vad gäller EU:s nya direktiv om upphovsrätt.
En viktig punkt är att medlemsstaterna är splittrade om förslagen till länkskatt och uppladdningsfilter. Här finns en öppning – om man kan få fler medlemsstater att säga nej. Till exempel har Italien svängt och säger nu nej till båda. Nu är det upp till oss att även få Sverige att svänga till ett blankt nej. Frågan är dock om det kan ske innan vi fått en regering.
Det förefaller vidare som om de undantag från upphovsrättsreglerna som finns för utbildning och forskning är på väg att begränsas.
Läs mer: Where EU member states stand on upload filters and the “link tax” »
Uppdatering – Även EDRi skriver om förhandlingarna: Closed-doors discussions to filter the internet continue »
Youtube: Artikel 13 sätter stopp för ”fair use”
Youtubes CEO Susan Wojcicki skriver i en bloggpost till användarna…
Article 13 as written threatens to shut down the ability of millions of people — from creators like you to everyday users — to upload content to platforms like YouTube. And it threatens to block users in the EU from viewing content that is already live on the channels of creators everywhere. This includes YouTube’s incredible video library of educational content, such as language classes, physics tutorials and other how-to’s.
Vad det handlar om är artikel 13 i EU:s nya upphovsrättsdirektiv – som kräver att plattformar med användargenererat material måste filtrera allt som laddas upp, för att blockera sådant som eventuellt skyddas av upphovsrätten.
Eftersom det är svårt för en människa och närmast omöjligt för en algoritm att avgöra vad som är »fair use« (citat, videosnuttar m.m. som används för kommentar, debatt, kritik, parodi etc.) och ej – så kan det enkelt bli stopp för allt sådant material på Youtube. Vilket är större delen om allt som handlar om politik, samhällsfrågor, kultur, vetenskap, teknik och utbildning. Alternativt kan alla som befinner sig i EU komma att blockeras från att se eller ladda upp denna typ av videos.
Det skall nämnas att det nya upphovsrättsdirektivet inte innehåller något undantag för »fair use«, trots att ett sådant är både efterfrågat och nödvändigt.
EU är med andra ord på väg att döda hela den Youtube-kultur som har högre ambitioner än att visa söta katter, folk som trillar och sminktips.
Video:
Länkar:
• YouTube CEO warns EU ’meme ban’ threatens the open internet »
• Youtube Creator Blog: A Final Update on Our Priorities for 2018 »