Vetenskapliga artiklar, uppsatser och avhandlingar publiceras ofta på nätet av förlag som specialiserat sig på denna nisch. Sedan krävs dyra abonnemang (eller höga priser för enstaka texter) för att få tillgång till materialet.
Vad det handlar om är en affärsmodell som går ut på att tråla in vetenskapliga texter, lägga upp dem i ett onlinebibliotek – och sedan ta rejält betalt för att erbjuda tillgång till dem. Inget eget skapande, minimal arbetsinsats och en möjlighet att håva in pengar… Man kan förstå att konceptet är lockande.
Folk får naturligtvis göra som de vill med text och annan informationsmassa som de själva skapat. Men i en värld med mycket åsikter och för lite fakta kan en inlåsning av vetenskapliga texter och resultat lätt bli ett samhällsproblem.
Vetenskap är ackumulativ och bygger till stor del på tidigare upptäckter och insikter. Även ur det perspektivet kan man tycka att det är problematiskt att mycket av mänsklighetens samlade kunskap hålls inlåst.
Denna affärsmodell blir direkt oetisk när det kommer till forskning som betalts med skattemedel. Resultaten av offentligt finansierad forskning skall naturligtvis vara tillgänglig för allmänheten.
#
Ett företag i denna bransch är det holländska förlaget Elsevier. För att kunna fortsätta ta betalt kräver de att sju svenska internetoperatörer blockerar tillgång till texter som Elsevier anser sig ha ensamrätt till.
Internetoperatören Bahnhof skriver i ett pressmeddelande…
”Det holländska vetenskapliga förlaget Elsevier stämmer Bahnhof via Patent- och marknadsdomstolen för att våra internetanslutningar kan användas för att besöka hemsidor där det går att komma åt texter som Elsevier äger upphovsrätten till. De menar att vi medverkar till brott genom att tillhandahålla en internetuppkoppling.”
Men upphovsrättslagstiftningen sätter inte allmänintresset främst, Patent- och marknadsdomstolen (PMD) är med alla rimliga måttstockar jävig – och målet är i princip omöjligt att vinna. Bahnhof noterar, uppgivet…
”Rättegångskostnaderna fungerar alltså som ett medel för utpressning för de så kallade rättighetshavarna, typ ”antingen gör du som vi säger eller så riskerar du att få betala alla rättegångskostnader”. I Telenormålet uppgick rättegångskostnaderna till mångmiljonbelopp.
De höga beloppen i ett vitesföreläggande är dessutom inte en engångssumma, utan är ett återkommande belopp att betala så länge vi inte följer domstolens beslut. Ungefär som en parkeringsbot, de återkommer så länge bilen står felparkerad.”
Så det blir blockering…
”Idag 2 november 2018 har Bahnhof blockerat alla domänsidor som Elsevier nämner i sin stämningsansökan. Vi har valt att blockera eftersom den juridiska processen med Patent- och marknadsdomstolen (PMD) är kantade av höga vitesbelopp och för att det är utsiktslöst för oss att vinna då det är en jävig domstol som vi möter.”
Tyvärr är det inte mycket annat att göra än att konstatera faktum. Men det är tragiskt att det skall behöva bli så här.
#
Och Elsevier – de kan fortsätta att parasitera på den skattefinansierade forskningen.
#
haha, glöm inte läsa uppföljningen, där Bahnhof blockerar tillgången till Elsevier också. 🙂
Varför anser Elsevier att de har ENSAMRÄTT till texterna bara för att de fått lov att ta betalt för att tillhandahålla dem? Vem som får sprida dem avgör väl den som har upphovsrätten och det har inte Elsevier. Tvisten om upphovsrätten måste stå mellan författaren/forskaren och finansiären/staten.
Det kan väl vara så att Elsevier avtalsmässigt kräver ensamrätten, forskarna skriver över rättigheterna? Har varit med om att maila en forskare som skrivit artikel om adulta dejtingsidor som jag tyckte lät intressant. Han skickade över en PDF av artikeln men uppmanade mig att vara diskret eftersom han egentligen inte fick maila ut på detta vis enligt tidskriften. Som jag ej vet om den gavs ut av Elsevier.