Femte juli

Nätet till folket!

Sociala media

Detta är kategorin för nyheter och bloggposter som rör sociala media - samt deras relation till sina användare.

EU vs. X – när politiken vill ha makten över det fria ordet online

av

EU hotar X med miljardböter för att plattformen vägrar underkasta sig Bryssels kontroll. Vilket kan sluta med handelskrig.

EU hotar att bötfälla X (tidigare Twitter) med 120 miljoner euro, på följande grunder:

  • Bedräglig utformning av X:s »blå bockmarkering«
  • Bristande transparens i X:s annonsarkiv
  • Underlåtenhet att ge forskare tillgång till offentliga uppgifter

USA har hotat med att fördröja det handelsavtal som är tänkt att halvera tullarna på stål och bilar om EU gör verklighet av sitt hot.

Och redan i somras flaggade den amerikanska administrationen enligt Reuters för sanktioner mot ledande EU-företrädare – om de gör allvar av de möjligheter som unionens Digital Services Act (DSA) öppnar, vad gäller att begränsa det fria ordet online och reglera sociala media som är baserade i andra länder.

Samtidigt hävdar X ägare, Elon Musk att den förra EU-kommissionen gav sociala media ett val: Censurera oönskat innehåll eller bli bötfällda. Detta finns det visserligen inga konkreta bevis för (vad vi vet). Men det är uppenbart att DSA ökar risken för övermoderering.

DSA är tydligt med att stora plattformar och sökmotorer skall motverka oönskat innehåll även om det inte är olagligt. Vilket X inte vill göra. (Till exempel krävde EU:s tidigare kommissionär för den inre marknaden Thierry Breton att X skulle censurera Trump.)

Dessutom finns en upprördhet i USA över att EU:s DSA kommer att begränsa amerikaners rätt att dela och ta emot information i sitt eget land, i enlighet med den närmast absoluta yttrandefrihet de garanteras av konstitutionen.

Man kan i sammanhanget notera att till exempel Facebook (som enligt Musk valt att censurera) också säljer verifierings-dekaler (blå bock) för 150 kr per månad, utan att drabbas av EU-kommissionens vrede.

Tidigare delade Twitter ut verifieringsdekaler till VIP-användare (som sedan även fick möjlighet att köpa marknadsföringspaket för att visa att man var Twitter-VIP även utanför plattformen, för 15.000 USD av tredjepartsaktörer).

Idag anger den blå bocken att man är betalande användare (32 kr/månad, vilket även ger vissa andra förmåner). Detta kräver telefonnummer, ibland ID-verifiering, giltig betalningsinformation och att kontot varit registrerat en viss tid. X förbjuder att man låtsas vara någon annan om det riskerar att vilseleda. Det gäller både personer, organisationer och offentliga aktörer.

Utöver den blå bocken kan företag och organisationer köpa sig en verifieringsdekal i guld. Det finns även en grå dekal för myndigheter, som inte kan köpas utan delas ut av X.

EU-kommissionen menar att detta system kan vara vilseledande.

(En detalj i sammanhanget är att om X inte hade haft någon verfiering av användare alls, då hade EU enligt DSA inte kunnat bötfälla företaget på denna punkt.)

Det ligger nära till hands att misstänka att tidigare innehavare av »VIP-dekaler« som kändisar, politiker (som EU-kommissionärer) och högprofilerade journalister surnade till när de blev av med sin gratis VIP-märkning samtidigt som vanligt folk kunde verifiera sig…

Även om det säkert går att bluffa sig till en verifierings-dekal så bör dagens system i vart fall ge viss bortsållning av oseriösa aktörer. Och vill man leta botar är kanske de gratis, overifierade kontona ett större problem.

Dessutom måste det gå att uppträda under pseudonym eller att vara anonym i sociala media. Det finns gott om giltiga skäl – från visselblåsare till vanliga människor som vill kunna uttrycka sina åsikter utan risk för att bli trakasserade. (Speciellt i skurkstater som förtrycker sitt folk och förföljer oliktänkande.)

Vad gäller aktörer i sociala media som agerar bedrägligt bör samma regler gälla online som i samhället i övrigt. Olagligt innehålla skall avlägsnas. Men staten skall inte kunna kräva att icke olagligt innehåll censureras. (Sådant kan dock regleras i användarvillkoren, mellan plattformen och användaren.)

Sedan finns det naturligtvis aktörer som försöker destabilisera vårt samhälle, i alla sociala media. Men sådant måste bemötas i en fri och öppen debatt. Tyvärr väljer våra politiska företrädare hellre censur – vilket kan bero på bristande vilja, förmåga eller förnuft.

Att ta debatten kräver att man har en viss klangbotten vad gäller den västerländska liberala demokratins grundläggande värden och våra medborgerliga fri- och rättigheter. Vilket man kan ifrågasätta om de politiker som ständigt vill utöka övervakningsstaten och censurera internet besitter.

Vad gäller de böter som utfärdats för »bristande transparens i X:s annonsarkiv« och »underlåtenhet att ge forskare tillgång till offentliga uppgifter« kan man möjligen förstå om X inte vill lämna ut sådant till aktörer som de upplever som fientligt sinnade. Plus att det är omstritt huruvida EU:s jurisdiktion verkligen omfattar amerikanska företag.

Ironiskt nog lyckades EU-kommissionen själv bryta mot EU:s regelverk om micro targeting med proxydata för riktade politiska annonser på X, i syfte att påverka opinionen för ett ja till Chat Control 2.

Det finns skäl att ana politiska motiv bakom denna konflikt. EU:s politiker, byråkrater och journalister ogillar Elon Musk och det faktum att det finns en social medieplattform som tycks vara bortom deras kontroll.

Visst, man kan ogilla Musk för mycket. Själv skulle jag önska att han ägnade sig lite mer åt källkritik. Musk och jag har motsatta åsikter om Ukraina. Och jag känner en viss frustration över att DOGE inte kom att ledas av någon som visste hur systemet fungerar, var liken är nergrävda och var man måste tänka ett varv till för att nå önskat resultat. Musk stöder dessutom en del politiska krafter i Europa som jag tycker är obehagliga.

Men han har rätt att tycka vad han vill. Och han erbjuder en social medieplattform med mer taköjd än andra. X ger vanligt folk möjlighet att ventilera sin oro och frustration – som ju inte försvinner om man lägger locket på. X ger människor möjlighet att ifrågasätta, lägga sig i och utkräva ansvar. Vilket naturligtvis inte uppskattas av makthavarna.

Vad gäller EU:s Digital Services Act – så har vi redan kritiserat att implementeringen fokuserar på censur, men att kommissionen än så länge ignorerat vad DSA har att säga om användarnas rättigheter. Samt att hela lagstiftningpaketet egentligen är onödigt.

• EU: Kommissionen bötfäller X 120 miljoner euro enligt förordningen om digitala tjänster »
• US Secretary of State Marco Rubio på X: The days of censoring Americans online are over. »
• BBC: US hits out at EU’s ’suffocating regulations’ after it fines Elon Musk’s X »
• Reuters: X gets $140 million EU fine for breaching content rules but TikTok settles »
• DW: EU hits X with €120 million fine over breaking digital rules »

Tidigare:
• HO: EU customs deal with the USA: finalization delayed due to dispute over DSA »
• DigiWatch: Trump threatens sanctions on EU over Digital Services Act »
• Reuters: Exclusive: Trump administration weighs sanctions on officials implementing EU tech law, sources say »

Relaterat:
• EU/DSA: Vad hände med användarnas rättigheter? »
• Behöver vi speciella lagar för internet? »

CC0

EU, nätcensur och hatlagstiftning

av

Vi håller på att få statligt godkända nätcensorer vars opartiskhet kan ifrågasättas. Samtidigt blir »hat« ett EU-brott med gemensam definition och lägsta straff.

Enligt EU:s Digital Services Act (DSA) skall medlemsstaterna utse Trusted Flaggers / »betrodda anmälare«. Dessa skall ha en direkt kanal till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som snabbt bör plockas bort.

En Trusted Flagger kan vara en myndighet, en branschorganisation, expertorganisationer, akademiska organisationer, NGO:er eller liknande. I Sverige kommer de att utses och hanteras av Post & Telestyrelsen (PTS).

Formellt sett skall de bara flagga olagligt innehåll. Men DSA öppnar även för att de skall kunna hjälpa plattformarna att hålla efter vad som föreskrivs i användarvillkoren, vilket i så fall även kan vara icke olagligt innehåll.

Det första problemet är att vi kommer att få ett slags statligt godkända nätcensorer som får rätt att rekommendera att innehåll plockas bort utan föregående rättslig prövning.

Det må vara en sak om en privatperson eller godtycklig organisation påpekar att visst innehåll på sociala media förmodligen är olagligt.

Men det är något helt annat när anmälaren är utsedd och godkänd av staten. Denne kan då i någon mening sägas handla på statens mandat eller med statens goda minne. Och staten, dess funktionärer och ombud bör inte få censurera något utan föregående rättslig prövning.

Speciellt inte icke olagligt innehåll (även om det bryter mot sociala medias användarvillkor).

Ett annat problem är att vissa Trusted Flaggers kan ha och driva en egen agenda.

Än så länge är detta inte något större problem i Sverige, då de enda två Trusted Flaggers som ännu är utsedda är barnrättsorganisationen ECPAT och Svenska Stöldskyddsföreningen. Båda bör vara kvalificerade för att avgöra om innehåll inom deras sakexpertis är lagligt eller ej.

Det blir knepigare om organisationer som utses till Trusted Flaggers har en mer politisk agenda, som kan misstänkas färga deras omdöme. I Tyskland har man utsett ett par kontroversiella organisationer som arbetar mot hat på nätet till Trusted Flaggers. Och vad som är att betrakta som hat öppnar för ett stort mått av subjektivitet.

De svenska socialdemokraterna krävde nyligen att Sverige utser fler Trusted Flaggers. Till Epoch Times har Anders Ygeman (S) sagt att exempel på sådana kan vara Expo och Doku. Vilket är intressant då båda dessa är något av ett rött skynke för var sin sida av det politiska fältet.

Om de strikt ägnar sig åt att rapportera in sådant som är uppenbart olagligt är det kanske en sak. Men om de även skall börja tolka sådant som regleras i respektive plattforms användarvillkor finns en uppenbar risk för politiskt färgade beslut och kontroverser.

I DSA kan vi läsa att Trusted Flaggers även skall medverka vid analys av systemrisker; att de skall ha ett utökat samarbete med sociala media; att de skall medverka vid utbildning för sociala plattformar samt att de skall bidra till utformning av uppförandekoder. Vilket är att gå långt bortom att bara påpeka vad som är direkt olagligt.

Den risk vi måste vara observanta på är om vi får Trusted Flaggers som låter en egen agenda styra sina handlingar. Och den risken är tyvärr uppenbar.

Det tredje problemet är vad som för tillfället är olagligt.

I till exempel Tyskland är förolämpningar olagliga, speciellt online – på ett sätt som begränsar yttrandefriheten, fri debatt och fri åsiktsbildning. I kombination med att man utsett Trusted Flaggers vars opartiskhet ifrågasatts kan det bli problematiskt.

I sammanhanget vill vi påminna om att EU är på väg att göra »hat och hot« till ett »EU-brott« med gemensam definition och ett gemensamt minsta straff.

Hot må vara en sak, det är en handling som kränker någon annans säkerhet. Men hat är en känsla. Vad som upplevs som hat är subjektivt. Och här svävar man på målet.

En resolution från Europaparlamentet säger att vad som i sammanhanget skall anses utgöra hat »must not be limited only to certain grounds or motivations«. Vilket låter oroväckande. Man efterlyser även en »holistisk respons« och en »multidimensionell approach«.

Detta är gummiparagrafer som kan öppna för i stort sett vad som helst.

Om vi nu tar ett steg tillbaka och ser till helheten, då får vi följande:

  • Statligt godkända nätcensorer som kan rekommendera att (bland annat) olagligt innehåll plockas bort från sociala media utan föregående rättslig prövning.
  • Man kan ifrågasätta vissa presumtiva Trusted Flaggers opartiskhet och agenda.
  • Vi är på väg att få en EU-lagstiftning som gör »hat« till ett brott, utan att närmare slå fast exakt vad som menas med termen eller vad det är som skall bli olagligt att uttrycka.

Vad kan möjligen gå fel?

CC0

Europaparlamentets åldersgränser för sociala media är ogenomtänkt symbolpolitik

av

Europaparlamentet har fattat ett ogenomtänkt beslut om åldersgränser för sociala media, som kommer att få oönskade konsekvenser.

Igår röstade Europaparlamentet för att införa åldersgränser på 13-16 år för sociala media. Detta är inte lagstiftning, bara en resolution – en åsikt.

Dessutom en tämligen meningslös resolution eftersom GDPR redan låter medlemsländer själva bestämma åldersgräns mellan 13 och 16 år för barns databehandling. Gårdagens beslut är alltså symbolpolitik utan praktiska effekter.

EU är för övrigt redan på väg att prova ut en app för åldersverifiering där man bara identifierar sig en gång – och sedan endast bekräftar sin ålder med appen på de sidor man vill använda. Tyvärr verkar den inte fungera på alla plattformar. Tanken är att detta längre fram skall bli en del av EU:s nya »digitala plånbok« / eID.

Ledamöterna vill väl framstå som att de »gör något« åt ett förmodat problem som det gått politiskt mode i. Och Europaparlamentets beslut gav ju dem sin hett eftertraktade publicitet.

(Innan vi kikar på argumenten skall det påpekas att detta inte är samma beslut som de åldersgränser för meddelandetjänster som EU:s ministerråd vill se inom ramen för Chat Control.)

Ur Europaparlamentets pressmeddelande:

»För att hjälpa föräldrar hantera sina barns digitala liv och se till att deras surfande är lämpligt för deras ålder föreslår parlamentet en EU-omfattande minimiålder på 16 år för att få tillgång till sociala medier, videodelningsplattformar och AI-partners i EU. Barn från 13 år skulle ändå kunna ges tillgång med vårdnadshavarens tillstånd.«

Till SVT säger ledamoten Adnan Dibrani (S):

»Våra barn ska alltid gå före techjättarna och deras vinster och algoritmer. Därför är jag väldigt glad över att parlamentet tar det här viktiga beslutet.«

Men alla håller inte med.

»Ledamoten Charlie Weimers (SD) röstade emot resolutionen. Han ser en risk att ålderslegitimeringen kan leda till ett system för politisk övervakning i Europa.

– Det innebär ju att man får visa Bankid för att kommentera på något som SVT lägger ut på nätet – så ska det inte behöva vara.«

I voteringen röstade de svenska ledamöterna från SD nej. Moderaterna lade ner sina röster. Alla andra svenskar röstade för förlaget.

Man kan i sitt stilla sinne undra hur man tänkt sig hålla tonåringar borta från sociala media – som idag ofta är en förutsättning för deras sociala liv, skolprojekt och fritidsaktiviteter.

Det kommer alltid att finnas sätt att gå runt åldersgränser. Ett striktare system riskerar att driva minderåriga till mindre reglerade och potentiellt farligare plattformar, utanför offentlig insyn.

Man kan också ifrågasätta en åldersgräns som är högre än vad som krävs för att gå med i politiska ungdomsförbund. Sociala medier har blivit centrala plattformar för samhällsdebatt, kunskapsinhämtning och opinionsbildning – även för unga.

Åldersgränser riskerar att inskränka barns och ungdomars grundläggande rätt till yttrandefrihet (artikel 13 i FN:s barnkonvention och artikel 10 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna) och tillgång till information.

Att växa upp utan att lära sig hantera sociala medier riskerar att göra unga mer sårbara när de väl får tillgång. Det är bättre att lära barn att navigera dessa miljöer än att förbjuda dem att vistas där.

Krav på identifiering riskerar att göra anonyma uttryck svårare, vilket är problematiskt för visselblåsare, aktivister och utsatta grupper.

Dessutom är det viktigt att komma ihåg att ålders/ID-kontroll drabbar alla, inte bara barn. Om man skall fastställa användarnas ålder måste alla användare kunna identifiera sig. Det gäller även dig.

Som vanligt känns det som att EU fattar beslut som vid första påseende kanske kan låta bra – men som är dåligt genomtänkta och som kommer att få oönskade konsekvenser.

CC0

Nu rullas EU:s nya nätcensur ut

av

Statligt godkända nätcensorer skall få rekommendera att innehåll plockas bort på nätet – utan föregående rättslig prövning.

Enligt EU:s Digital Services Act (DSA) skall alla medlemsstater ha utsett så kallade Trusted Flaggers till årsskiftet. Vilket dock bara skett i dygt hälften av länderna.

En Trusted Flagger (sv: betrodd anmälare) är till exempel en organiation, myndighet eller branschorganisation som får en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort.

Egentligen skall de fokusera på olagligt innehåll. Men DSA anger också att de bland annat skall hjälpa till att identifiera innehåll som bryter mot plattformarnas användarvillkor, även om det inte är olagligt.

Vilket innebär att en statligt godkänd aktör inte bara får rätt att rekommendera censur utan föregående rättslig prövning – utan i praktiken censur även i fall där inget olagligt föreligger. Det känns som en tveksam konstruktion i en demokratisk rättsstat.

Speciellt ifall en Trusted Flagger som företräder ett visst (sär)intresse kommer att rekommendera censur av innehåll där organisationen i någon mening är part i målet.

Om man ser till EU-kommissionens lista över godkända Trusted Flaggers märker man snabbt att många av dem sysslar med att bekämpa »hat och hot« online. Just »hat« är ett område som öppnar för ett stort mått av subjektivitet.

När EU nu stressar på för att det skall utses fler Trusted Flaggers är risken uppenbar att man fyller på med organisationer som företräder särintressen som främst vill främja sin egen agenda – genom den makt som nu tilldelas dem över det fria ordet online.

Detta riskerar att bli ytterligare ett område där missriktad välvilja kommer att ställa oss inför nya, oförutsedda och oönskade problem.

Om bara någon hade varnat för detta i tid…

• DiscloseTV: The EU censorship network expands »
• TKP: EU-Zensoren-Netz weitet sich aus »
• EU-kommissionens lista över godkända Trusted Flaggers »

Äldre bloggposter i ämnet:
• Trusted Flaggers – EU:s nya nätcensur dekonstruerad (april 2022) »
• Möt de nya statligt godkända nätcensorerna (november 2024) »

CC0

(S): ID-krav för onlinespel med chattar – och fler nätcensorer

av

Socialdemokraterna vill se ID-krav för spelplattformar med chattar – och fler statligt godkända nätcensorer.

Socialdemokraterna krävde på en presskonferens i veckan att »samhället kliver fram och vidtar åtgärder för att spelplattformarna skall vara säkra för barn och unga«.

Detta tänker man åstadkomma genom att införa ID-krav för spelplattformar med chat-funktioner. Så att man vet vem som deltar.

Som vanligt väcker sådana här förslag massor av frågor. Hur skall det gå till? Hur har man tänkt sig att få plattformar i andra jurisdiktioner att delta? Kommer man att kombinera detta med en åldersgräns (som man vill göra med sociala media)?

Sedan kom Anders Ygeman in på ett intressant sidospår: Socialdemokraterna vill se »betydligt fler« Trusted Flaggers (»betrodda anmälare«). Det vill säga statligt godkända nätcensorer, med en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort.

Trusted Flaggers introducerades i EU:s Digital Services Act (DSA). Än så länge finns det bara två i Sverige. ECPAT (som rapporterar in innehåll med övergrepp mot barn) och Svenska Stöldskyddsföreningen.

Upphovsrättsorganisationer och Läkemedelsverket sägs också vara på gång. Vilket ändå får sägas vara rätt återhållsamt. I andra länder har det uppstått frågor och debatt efter att mer politiskt vinklade organisationer utsetts till Trusted Flaggers.

Om nu Socialdemokraterna vill se »betydligt fler« Trusted Flaggers är den uppenbara frågan: Vilka?

Med tanke på partiets rätt avoga inställning till det fria ordet på internet finns det skäl att vara vaksam.

Socialdemokraterna vill dessutom att Trusted Flaggers (som idag verkar inom sina respektive organisationers ramar) skall avlönas av skattebetalarna.

En fråga som uppstår är om det är lämpligt att statligt godkända (och avlönade?) nätcensorer skall kunna rekommendera att innehåll tas bort utan föregående rättslig prövning.

Relaterat:
• Möt de nya statligt godkända nätcensorerna (november 2024) »

CC0

EU/DSA: Vad hände med användarnas rättigheter?

av

EU tycker tydligen att det är viktigare att begränsa användarnas yttrandefrihet på sociala media än att försvara deras rättigheter.

EU-kommissionen är snabb när det gäller att kritisera de stora sociala medieplattformarna när den tycker att de inte censurerar tillräckligt.

Men när det gäller de användarrättigheter som stadgas i EU:s Digital Services Act (DSA) tycks kommissionen vara rätt ointresserad.

DSA säger följande:

  • Användare har rätt att överklaga moderation (borttagna inlägg, skuggbanning m.m.).
  • Plattformar måste erbjuda ett internt klagomålssystem.
  • De måste ge en motivering när de tar bort eller begränsar innehåll.
  • Användaren kan gå vidare till ett certifierat utomstående tvistlösningsorgan.
  • Användaren får också vända sig till nationella myndigheter eller domstol.
  • DSA gäller både censur av inlägg och avstängning av konton.
  • Kontostängning måste vara proportionerlig.
  • Plattformen måste förvarna om och motivera avstängning (utom vid mycket allvarliga brott).

Uppenbarligen fungerar detta inte. Användare blir censurerade, skuggbannade och avstängda utan att det finns något meningsfullt sätt att överklaga. (Automatiserade AI-svar som bara meddelar att beslutet kvarstår baserat på vaga generella formuleringar räknas inte.)

Få om ens några medlemsstater har etablerat något utomstående tvistlösningsorgan. (Ansvarig nationell myndighet i Sverige är Post & Telestyrelsen, PTS). Och någon struktur för hur kommissionen skall leva upp till sitt övergripande ansvar på detta område tycks inte existera i sinnevärlden.

Däremot är EU-kommissionen som sagt snabb när det gäller att klaga på att sociala media inte censurerar tillräckligt mycket.

Man kan lätt få intrycket av att EU tycker det är viktigare att begränsa användarnas yttrandefrihet än att försvara deras rättigheter.

EU trappar upp kampen mot hat

av

Skall EU stå upp för den demokratiska rättsstatens principer eller fokusera på att bekämpa hat?

Frankrike, Österrike och Nederländerna cirkulerar ett arbetspapper i EU:s ministerråd om »Europeiska värderingar«. Man vill att medlemsstaterna dubblar sina insatser mot »rasism, antisemitism, främlingsfientlighet och anti-muslimskt hat«. Och man vill försäkra sig om att »inget stöd ges till entiteter som är fientligt inställda till Europeiska värderingar, speciellt inte ekonomiskt stöd«.

En välvillig tolkning är att vi skall sluta ge stöd till organisationer som inte respekterar människors frihet, lika rättigheter och det demokratiska systemet. Vilket i sig skulle röra om i grytan, om man tillämpar det konsekvent.

Samtidigt uppstår massor av frågetecken. Är detta verkligen vad som avses? Eller handlar det åter om det diffusa begreppet »hat«?

Hur skall det gå till i praktiken? Vem skall dra gränsen och bestämma? Kommer tillämpningen att vara i övrigt opartisk och rättvis? Hur hanterar man till exempel saklig (och annan) kritik mot asylinvandring? Hur undviker man politisk slagsida?

Eller islamism? Att man inte bör hata muslimer bara för att de råkat födas in i en viss kulturkrets är naturligtvis helt korrekt. Det knepiga börjar när nämnda kulturkrets värderingar kolliderar med de europeiska, som man just sagt sig vilja försvara.

EU:s medlemsstater har för övrigt redan rättsliga instrument för att bekämpa hatbrott och diskriminering. Att knyta detta till finansiering och otydliga »värderingar« riskerar att flytta makten från lag till tolkning.

Och vad menas egentligen med »Europeiska värderingar«? Handlar det bara om vårt kulturarv i form av den demokratiska rättsstaten och individens okränkbara rättigheter? Eller gäller det även EU:s överordnade mål om en ständigt fördjupad union? Hur kommer man att se på EU-kritiska röster?

Dokumentet sägs även tala om att utöka konceptet hatbrott, både online och offline. Man vill även att Europol skall ägna hatbrott mer uppmärksamhet.

Vilket känns som att man vill sätta ny fart på frågan om att göra hat och hot till »EU-brott« – som än så länge kört fast i ministerrådet.

• Politico: EU urged to tighten anti-hate speech rules »

Relaterat:
• EU vill jämställa ”näthat” med terrorism (mars 2024) »
• EU: Försvara demokratin med byråkrati (juni 2025) »

CC0

Kontrollstaten är ett självspelande piano

av

Man kan bli en smula konspiratorisk när snarlika förslag om övervakning, åldersgränser och begränsningar av innehåll i sociala media rullas ut samtidigt på olika platser i västvärlden.

Den enkla förklaringen kan vara att politiker och tjänstemän åker på möten och konferenser där man inspirerar varandra och odlar bubblor av fruktan inför allehanda förmenta hot och problem.

Man sneglar på andra länder för att snappa upp nya idéer och projekt som man kan använda för att motivera sin existens. För att visa att man »gör något«. Att man har kontroll.

Resultatet blir att statens olika funktionärer ständigt hittar nya områden att kontrollera, reglera och som stärker deras makt.

Detta går som regel hand i hand med vad som just blivit tekniskt möjligt inom områden som övervakningsteknik, biometrisk identifiering och AI.

Ibland går det lite för fort, som med EU-kommissionens ursprungliga förslag till Chat Control 2 – i vilket man ville ha AI-analys av innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden med teknik som inte existerar i fungerande form. Ännu.

Sedan blir det dålig stämning när någon påpekar att våra politiker är på väg att kränka grundläggande mänskliga rättigheter, som yttrandefriheten och rätten till privatliv och privat korrespondens.

Man behöver varken vara raketforskare eller konspirationsteoretiker för att se hur detta fungerar. Det är en tämligen odramatisk, närmast banal, självförstärkande process i många små steg.

Den drivs av ambition, missriktad välvilja, kontrollbehov, institutionell dynamik och möjligen en viss oro för vad befolkningen kan ta sig för. Av människor som ogillar att nätet givit vanligt folk en möjlighet att ifrågasätta, käfta emot och störa maktutövningen.

Sammantaget blir det något slags perfekt storm, med dystopisk potential. Fortsätter utvecklingen så här – då har vi snart skapat ett samhälle som är obehagligt att leva i.

Därför måste friheten och de grundläggande mänskliga rättigheterna alltid försvaras. Online och AFK.