Denna sites redaktör intervjuas om aktuella nätfrågor i EU på Pär Ströms Youtube-kanal »Nu fan räcker det«.
Sociala media
Detta är kategorin för nyheter och bloggposter som rör sociala media - samt deras relation till sina användare.

Sociala media censurerar huvudsakligen lagligt innehåll
Nio av tio inlägg som censureras i sociala media är lagliga. Drygt hälften av de censurerade posterna kan betraktas som ett allmänt uttryck för en åsikt utan att bryta mot andra regler (hat, spam m.m.).
Jag sitter och förbereder mig för en intervju om Chat Control 2, Digital Services Act med mera – och snubblar över följande uppgift:
En rapport med titeln »Preventing ‘Torrents of Hate’ or Stifling Free Expression Online?« (Vanderbilt University 2024) analyserade borttagna kommentarer på Facebook och YouTube i Frankrike, Tyskland och Sverige under juni och juli 2023.
Juridiska experter bedömde att mellan 87,5 % och 99,7 % av de borttagna kommentarerna var lagliga i respektive land, det vill säga att de inte stred mot landets lagar. I Sverige var siffran 94,6%.
Dessutom framgår det att över 56 % av de borttagna kommentarerna klassades som allmänna uttryck av åsikt – det vill säga kommentarer utan hat, illegalt innehåll eller spam.
Från projektets hemsida:
»Additionally, the researchers found that over 56 percent of the removed comments were general expressions of opinion or statements without linguistic attacks, hate speech, illegal content, or spam. “Not only does legal speech make up most of the deleted comments, but a majority of those comments contain opinions on important issues,” Alkiviadou said. “The Internet cannot remain a bastion of open discourse when only the most innocuous speech passes through moderators.”«
Censuren är främst ett resultat av plattformarnas (och deras fact checkers) bedöming och användarvillkor – samt tolkning av nationell lagstiftning.
Detta var alltså redan innan EU:s Digital Services Act (DSA) trädde i kraft – som föreskriver att mycket stora sociala media (m.fl.) skall motverka »skadligt« innehåll även om det inte är olagligt. Med hot om astronomiska bötesbelopp om så inte sker.
Man kan alltså notera att censur av icke olagligt innehåll var ett problem redan innan DSA, och att det finns skäl att anta att den nya EU-lagstiftningen gör problemet värre.
CC0

Brittisk komiker arresterad för tweets
På måndagen arresterades den brittiske komikern Graham Linehan av beväpnad polis för att ha twittrat om trans-frågan. En domare har tills vidare förbjudit honom att använda X.
De brittiska myndigheternas jakt på folk som uttryckt sig »olämpligt« på sociala media har nu eskalerat. På måndagen arresterades komikern och manusförfattaren (Father Ted, The IT Crowd) Graham Linehan av fem beväpnade poliser när han anlände till Heathrow-flygplatsen.
Skälet skall ha varit tre tweets på X, varav ett ansågs uppmana till våld. »If a trans-identified male is in a female-only space, he is committing a violent, abusive act. Make a scene, call the cops and if all else fails, punch him in the balls.«
Vilket skall ses mot bakgrund av debatten om män som identifierar sig som kvinnor som bereder sig tillgång till kvinnliga utrymmen som omklädningsrum och toaletter.
Linehan har redan drabbats av cancel-kulturen, blivit av med sitt jobb och sin fru – på grund av att han menar att det finns två biologiska kön.
Efter att hya försatts på fri fot fick han tas till sjukhus efter att ha drabbats av akut högt blodtryck. En domare har villkorat hans frisläppande med att han förbjuds posta inlägg på X. Vilket i sin tur lett till en diskussion om huruvida Storbritannien har rätt att bestämma vad som får publiceras på en amerikansk site.
Denna händelse häller bensin på brasan i debatten om yttrandefriheten i Storbritannien. Ett 30-tal personer arresteras eller tas med till samtal med polisen varje dag på grund av vad de skrivit på sociala media. Enligt The Times leder endast 9% av fallen till åtal.
Arresteringarna sker som regel på formellt laglig grund – under lagrum som Communications Act 2003 och Malicious Communications Act 1988. Tröskeln för att något skall anses »olagligt« är låg.
Det räcker ofta med att ett meddelande anses »grossly offensive« eller »likely to cause distress« – vilket gör att många ärenden i praktiken handlar om »olämplighet« snarare än tydliga hot eller brottslig uppvigling.
• AP: TV writer Graham Linehan’s arrest over posts on X sparks debate over free speech and its limits »
• The Guardian: Police should focus on ‘streets not tweets’, says Wes Streeting after Graham Linehan arrest »
• Reclaim the Net: Graham Linehan Arrested by Armed Police Over X Posts as UK Free Speech Crisis Deepens »


Folkets röst är inte alltid vacker
Är det problemet som är problemet eller det faktum att någon uppmärksammar det, om än på ett kanske klumpigt sätt?
De flesta som ägnar sig åt politik drivs av en övertygelse om hur saker och ting bör vara. Ibland fungerar deras idéer inte i verkligheten. Ibland låter de bli att göra en rimlig konsekvensanalys. Ibland driver de igenom utopiska projekt utan någon realistisk plan för hur man går från A till B.
Ibland går politiken längre än vad en stor del av medborgarna vill eller kan gå med på. Varpå medborgarna reagerar.
Den svenska politikens former kommer från en tid då missnöjda medborgare i princip bara kunde skriva en insändare till en tidning som kanske eller kanske inte publicerade den. I övrigt fick folk knyta näven i byxfickan.
Sedan kom internet och sociala media. Plötsligt kunde vem som helst uttrycka sitt missnöje, granska makthavarnas påståenden och lägga sig i samhällsdebatten. En postning som blir viral kan nå hundratusentals människor, som också är väljare.
Detta stör de politiker som förr kunde nöja sig med att sända ut pressmeddelanden till media att citera. Plötsligt måste de förhålla sig till folk som käftar emot och ifrågasätter i realtid. I ett uppkopplat samhälle krymper dessutom nyhetscykeln från ett dygn till timmar. Allt sker mer eller mindre live.
Vilket leder till att många politiker upplever sin position och sina idéer hotade. De stressas av att deras visioner och argument kanske inte håller för närmare granskning. Vilket är ett direkt existentiellt hot mot deras positioner och partier. Då är det lätt för dem att avfärda kritik som hat.
Nu finns det visserligen gott om rövhattar och folk som är oförskämda där ute. Många vet inte hur de skall uttrycka sig. Flertalet kan inte politikens liturgi. Och ofta reagerar folk känslomässigt när de upplever sina intressen, sin livsstil och sin egenmakt hotade. Så folkets röst är inte alltid helt vacker, men genuin.
Inte blir det mindre komplicerat av att folk ofta vantolkar eller missuppfattar saker. Det gäller förvisso såväl allmänheten som politiker och den tyckande klassen. I den politiska debatten går folk ofta till angrepp mot vad de tror eller hoppas att deras motståndare tycker, snarare än att söka en konstruktiv sokratisk dialog.
Lägg till detta att media är beroende av konflikter, sprickor och bråk. Om de så behöver så tvedräkt själva. Det krävs sensationer för att dra klick och sälja lösnummer. Vilket inte heller bidrar till en sansad och konstruktiv debatt.
I sammanhanget bör noteras att hot är en handling som inte är acceptabel. Men hat är en känsla, en subjektiv tolkning som ligger i betraktarens öga. Plus att det tycks finnas visst hat som är fullt accepterat, även av det politiska etablissemanget. Nazister, pedofiler, hustruplågare, Putin, IS och kriminella gäng är rätt okontroversiellt att hata.
Nu skulle samhällsdebatten förvisso må bra av färre känslor (som hat) och mer saklighet. Men det är inte så det fungerar. Folk blir förbannade och uttrycker sin frustration. Ibland på ett tämligen burdust sätt.
Men gör det människors reaktioner mindre värda? Om något upplevs som så problematiskt av en grupp medborgare att det föranleder protester med kraftuttryck – blir då saken bättre eller sämre av att man hindrar dessa människor från att uttrycka sin frustration?
Är det problemet som är problemet eller det faktum att någon uppmärksammar det, om än på ett kanske klumpigt sätt?
Det hela kompliceras av att partipolitik och utopiska visioner blockerar politiska aktörers varseblivningsförmåga. Om man är övertygad om att man har rätt, att man är god och att man kämpar för en större sak är det lätt att se sina debattmotståndare som onda, farliga och korkade. Då kickar faktaresistens och confirmation bias in. Tröskeln för att alls ta en saklig diskussion blir då hög, ibland oöverstiglig.
Politiker och yrkestyckare behöver helt enkelt ett sätt att ducka sina kritiker och slippa ta debatten i sak. Då är det lätt att avfärda kritik som hat.
Eller att förmå sociala media att begränsa »lagligt men skadligt« innehåll, som i EU:s Digital Services Act. (Vilket i sig blir absurt. Antingen är något olagligt och förbjudet eller lagligt och tillåtet.) Sådant skapar överdrivet ängslig moderering, vilket i sin tur får fler medborgare att uppleva att de tystas och att spelet är riggat.
Det kan upplevas som att överheten nudgar befolkningen om vad den bör tycka och tänka. Det tycker folk inte om.
Om vi utgår från att samma regler skall gälla så väl online som i den fysiska världen, finns det redan gott om lagar som kan användas om det blir för stökigt på nätet. Ofredande. Olaga förföljelse. Olaga hot. Hets mot folkgrupp. Uppvigling. Olaga integritetsintrång. Förtal, ja till och med förolämpning.
Skillnaden är möjligen att påhopp på nätet (eller i media) finns kvar längre och når fler än om de bara yttrats muntligt. Men det finns ingen anledning att ha olika grundläggande regler. Och speciellt inte att från politisk sida försöka tysta yttranden som inte är olagliga.
Det finns uppenbart folk som saknar folkvett och respekt för sina medmänniskor på nätet. Precis som i samhället i övrigt. Vilket nog är något vi får lära oss att leva med. Alternativet är värre.

CC0

Ålderskontroll online – UK vs. EU
Hur kommer det sig att det blivit bråk om ålderskontroller online i Storbritannien men inte i EU – trots att även vi har åldersgränser? Och vad är på gång i EU?
Britternas Online Safety Act har väckt stor uppståndelse och protester. Bland annat är det åldersgränser för innehåll som är olämpligt för barn, med åldersverifiering som stött på patrull.
EU har också åldersgränser för »informationssamhällets tjänster« (t.ex. sociala medier) sedan flera år tillbaka, i dataskyddsförordningen GDPR. Gränsen är 16 år, men medlemsstater kan sätta en lägre ålder ner till 13 år (som i Sverige). Hur kommer det sig då att det inte blir samma reaktion här som i Storbritannien?
Skillnaden är att i EU har man en »mjuk« åldersgräns. Det vill säga att användare får ange sin ålder vid registrering. Britternas nya regler kräver dock »hård« ålderskontroll – till exempel med foto-ID, biometrisk eller AI-analys (baserad på historik). Ofta utförd av tredjeparts-leverantörer som inte nödvändigtvis behandlar persondata med den försiktighet som krävs.
Men i EU är det inte bara GDPR som föreskriver åldersgränser, även om det bara är i den som man anger en konkret ålder. EU:s Digital Services Act föreskriver att plattformar måste identifiera och hantera risker för barns säkerhet, hälsa och utveckling. Tekniskt är EU:s pågående arbete med en egen »mini-wallet« för ålderskontroll och den kommande EU Digital Identity Wallet (EUDI) tänkt att stödja detta.
Även EU:s Audiovisuella medietjänstdirektiv kräver att medlemsstaterna inför skyddsmekanismer för minderåriga mot innehåll som kan skada deras fysiska, mentala eller moraliska utveckling. Och EU:s AI Act föreskriver särskilt skydd för barn i samband med användning av algoritmer, men inga fasta åldersgränser.
Läget i EU är alltså att man redan nu rullar ut en egen »mini-plånbok«, som de medlemsstater som vill kan använda för åldersverifikation. (Testas i Danmark, Grekland, Spanien, Frankrike och Italien.) Den kommer sedan att ersättas med en digital plånbok för alla. I vilken mån den senare kommer att leda till ett allmänt ID-krav för alla på sociala media och online-tjänster är en fråga som ligger i framtiden. Men givet tonläget är det troligt att så blir fallet.
Relaterat:
• Rörigt när EU inför åldersgräns för sociala media »
• Åldersgräns för sociala media är en usel idé »
• Ålderskontroll online – hur tänker EU då? »

CC0

Irland vs. yttrandefriheten online
En ny statlig irländsk strategi vill inte bara bekämpa desinformation online – utan även »forma narrativ« i förebyggande syfte.
Irland är nästa land som begränsar yttrandefriheten online.
Förslaget – National Counter Disinformation Strategy – har varit ute på öppet samråd och sågats grundligt. Enligt uppgift är 83% av respondenterna helt mot förslaget. Tydligen har ingen konsekvensanalys gjorts.
Kritiken går bland annat ut på att luddiga skrivningar (precis som EU:s Digital Services Act) riskerar att leda till överdrivet sträng moderering i sociala media. Desinformation och missinformation ägnas stort utrymme men är i grunden beroende av vem som definierar sådan och vem som har makten.
Men det är inte allt. Reclaim the Net skriver:
»The strategy outlines plans to increase state-supported fact-checking, introduce “pre-bunking” campaigns to shape narratives before information spreads, and use online advertising tools to suppress content flagged as misleading. These efforts are to be coordinated through partnerships with NGOs, private tech platforms, media organizations, and state agencies, along with new laws to support enforcement.«
Det handlar alltså som synes inte bara om att reagera mot yttranden utan även om att »forma narrativ«.
Förslaget skall ses mot bakgrund av Irlands Criminal Justice (Incitement to Violence or Hatred and Hate Offences) Bill, som redan tidigare väckt kritik vad gäller vaga formuleringar om vad som skall vara förbjudet. Den sägs även drabba »vanligt folk« som diskuterar känsliga ämnen och därmed leda till överdriven självcensur.
Det hela känns som en del i en europeisk, eller möjligen västerländsk samordnad drive för att begränsa det fria ordet. Utanför EU ser vi liknande förslag i till exempel Storbritannien, Kanada och Australien. Till och med vissa amerikanska delstater verkar vara med på tåget.
• RtN: Irish Govt Pushes “Disinfo” Plan Despite Public Backlash »

CC0

UK Online Safety Act – en uppdatering
Här är en uppdatering om Storbritanniens Online Safety Act, från Youtube-kanalen TL;DR: Has the Online Safety Act Backfired? »

USA skärper tonen om yttrandefriheten i EU
Amerikanska ambassader uppmanas nu att driva kampanj för att upphäva de EU-lagar som begränsar yttrandefriheten online på en global nivå.
Efter att en amerikansk kongressdelegation besökt EU för att diskutera unionens Digital Services Act (DSA) och Digital Markets Act (DMA) har tonläget höjts om ytttrandefriheten i Europa.
Ordföranden för representanthusets Judiciary Committee, Jim Jordan (R), säger:
»Nothing we heard in Europe eased our concerns about the Digital Services Act, Digital Markets Act, or Online Safety Act. These sweeping regulations create a serious chilling effect on free expression and threaten the First Amendment rights of American citizens and companies.«
Vilket pekar på problemet att EU:s nya internetlagar får globala konsekvenser. Och i USA tänker man inte ge upp sin yttrandefrihet bara för att EU vill begränsa den.
Nu lägger sig även amerikanska UD och utrikesminister Marco Rubio i processen. Man uppmanar i ett telegram amerikanska ambassader i EU att bedriva lobbykampanjer för att ändra de aktuella lagarna.
»In a State Department cable dated August 4, signed by U.S. Secretary of State Marco Rubio, the agency said the EU was pursuing ”undue” restrictions on freedom of expression in its efforts to combat hateful speech, misinformation and disinformation, and the DSA was further enhancing these curbs.« (…)
»”Posts should focus efforts to build host government and other stakeholder support to repeal and/or amend the DSA or related EU or national laws restricting expression online,” the cable said in its ”objective” section.«
Det stämmer att till exempel DSA sätter upp rätt diffusa krav på att stora sociala media och sökmotorer skall hantera lagligt men »skadligt« innehåll på ett ansvarsfullt sätt.
Det gäller till exempel innehåll som kan påverka demokratiska processer, påverka barns säkerhet, sprida desinformation, öka psykisk ohälsa med mera.
Detta skall främst ske genom plattformarnas respektive användarvillkor, förändringar i algoritmer, förbättrad innehållsmoderering, ökad transparens och samarbete med faktagranskare.
Även om man inte uttryckligen förbjuder annat än direkt olagligt innehåll sätter man alltså stor press på plattformarna att moderera sitt innehåll – under hot om gigantiska böter. Vilket skapar incitament för överdriven moderering (”overblocking”) – något som kritiker menar riskerar att tysta fullt laglig men kontroversiell debatt.
Konsekvenserna blir att det fria ordet inte bara inskränks i EU, utan även globalt. Vilket USA inte tänker acceptera.
Hur EU tänkt bemöta den amerikanska kritiken skall bli intressant att se. Med tanke på att detaljerna i EU:s tulluppgörelse med USA ännu inte är utarbetade är pressen på EU stor.
I sammanhanget kan nämnas att de högprofilerade fall där människor anhållits och åtalats för yttranden online i till exempel Tyskland (och UK) inte har med DSA att göra, utan bygger på annan, nationell lagstiftning.
• Reuters: Exclusive: Rubio orders US diplomats to launch lobbying blitz against Europe’s tech law »


UK: Högljutt om Online Safety Act
Debatten om Online Safety Act har eskalerat i Storbritannien. Nedan en BBC-debatt med Reform UK’s Zia Yusuf, Labour peer Thangam Debbonaire och Jonathan Hall, regeringens »Independent Reviewer of Terrorism Legislation«. Det blir livat.
Läs mer om Online Safety Act:
• Online Safety Act – britternas DSA och Chat Control i ett »
• UK Online Safety Act – konsekvenserna börjar bli synliga »
• UK Online Safety Act vs. Wikipedia »

UK Online Safety Act – konsekvenserna börjar bli synliga
Britternas Online Safety Act har lett till ökat VPN-användande, politisk diskussion om VPN-förbud och nya former av cyberbrottslighet.
Snabbt börjar Storbritanniens Online Safety Act få konsekvenser.
Den goda nyheten är attt användandet av VPN ökat. Ett syfte med detta är att komma runt de ID-krav/ålderskontroller som den nya lagen ställer på många typer av sidor, från porr till Reddit.
Den dåliga nyheten är att detta har väckt nytt liv i den slumrande politiska debatten om att förbjuda VPN. Vilket riskerar att slå tillbaka både tekniskt, juridiskt och politiskt. (Inte ens EU har vågat gå så långt. Ännu.)
En annan konsekvens är att brittiska användare lockas till fejk-siter där de luras lämna ut sina ID-uppgifter till cyberbrottslingar, i tron att »ID-kravet« på dessa sidor beror på den nya lagen.
Detta lär bara vara början vad gäller oväntade och oönskade konsekvenser av OSA.
Lagens motståndare håller på att samla in namn för att få till stånd en debatt om den i parlamentet. I skrivande stund har runt 250.000 personer skrivit under. Regeringen meddelar dock att den inte har några planer på att ändra eller dra tillbaka lagen.
Relaterat:
• Online Safety Act – britternas DSA och Chat Control i ett »
• UK Online Safety Act vs. Wikipedia »
CC0
