Femte juli

Nätet till folket!

Digital Services Act

EU:s nya Digital Services Act (DSA) kommer att innehålla regler för plattformar online och sociala media. Den innehåller en del bra saker, som rätten till information och möjlighet att överklaga om en användare får ett inlägg censurerat eller vid avstängning. Andra saker är mer tveksamma, som till exempel Trusted Flaggers, som blir ett slags statligt godkända ordningsmän på nätet med direktlina till sociala medias abuse-avdelningar.

Viktiga nät- och övervakningsfrågor 2022

av

Vilka nät- och övervakningsfrågor kommer att vara aktuella 2022? Här listar vi några av de viktigaste.

• Digital Services Act (DSA)

Det finns nu ett färdigt förslag till beslut om DSA i Europaparlamentet, efter utskottens behandling, med dess tusentals ändringsförslag. Dokumentet finns här. Parlamentet kommer att rösta om det i plenum om två veckor. Därefter blir det förhandlingar mellan parlamentet, ministerrådet och kommissionen.

Förslaget om statligt godkända nätcensorer – Trusted Flaggers – finns kvar i förslaget och tycks i princip inte möta något motstånd.

Vi återkommer inom kort med en sammanfattning av dokumentet, för att se vad som är extra viktigt och vad som har ändrats.

• Datalagring

Snart kommer ännu en dom från EU-domstolen om lagringen av data om alla medborgares alla tele- och datakommunikationer. Domstolens linje har varit att svepande lagring av kommunikationsdata inte får förekomma utan misstanke om brott. Inget tyder på att den linjen kommer att ändras.

När dom meddelats kommer kommissionen och ministerrådet att besluta om sin taktik. Det kan bli fråga om ett nytt datalagringsdirektiv. Eller så låter man varje land fortsätta bråka med domstolen vart och ett för sig.

Sverige vill se ett nytt direktiv, utan begränsningar.

• Chat Control 2 / meddelandekontroll

EU har redan beslutat att meddelandetjänster och e-post-leverantörer skall ha möjlighet att av-kryptera och granska sina användares kommunikationer för att kontrollera att de inte ägnar sig år barnporr. I steg två vill man nu göra det obligatoriskt.

Dock verkar det som om den nya tyska regeringen tänker säga nej till detta.

• FRA-lagen

FRA-lagen utökas ständigt, trots alla vackra löften om motsatsen när den infördes. Nu får även innehållet i elektroniska kommunikationer inom landet, mellan svenskar granskas. Och med tiden har allt fler myndigheter fått tillgång till FRA:s spaning.

Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna fällde i våras den svenska lagen för brott mot artikel 8 i Europakonventionen, som gäller skyddet för medborgarnas privatliv. Den svenska regeringens svar är att tillsätta en utredning – senast 2025.

• Upphovsrättsdirektivet blir svensk lag

Kraftigt försenad har regeringen nu presenterat en remiss vad gäller hur EU:s nya upphovsrättsdirektiv skall vävas in i svensk lagstiftning. I praktiken kan det komma att leda till uppladdningsfilter och så kallad länkskatt.

En detalj i sammanhanget är att en av länkskattens varmaste anhängare – Tidningsutgivarnas förra VD Jeanette Gustafsdotter – har blivit kulturminister efter vinterns regeringsombildning.

De positiva nyheterna är att vi tycks vara på väg att få undantag för ”fair use” – och att användare som får innehåll borttaget i sociala media kommer att få något slags rättssäkerhet och möjlighet att överklaga.

Detta är bara några av alla saker som är på gång. Skrolla ner i denna blogg för att uppdatera dig i fler aktuella frågor.

DSA: EU nu ett steg närmare statligt godkända nätcensorer

av

EU:s Digital Services Act är nu ett steg närmare slutligt beslut. En del saker är bra, en del är dåliga och en del är självmotsägelser. Samtidigt ser det ut som att EU:s nya statligt godkända nätcensorer – Trusted Flaggers – kommer att bli verklighet utan varesig diskussion eller protester.

Europaparlamentets utskott för den inre marknaden och konsumentskydd (IMCO) är huvudansvarigt utskott för EU:s nya Digital Services Act. Nu har man röstat fram ett huvudförslag som i sin tur skall upp till votering i parlamentets plenum (hela EP) nästa månad.

Det är ömsom vin, ömsom vatten. Här kommer några centrala punkter:

  • Man behåller principen om ”safe harbor” – som gör att en plattform / operatör inte kan hållas ansvarig för olagligt innehåll om de inte varit medvetna om dess existens och samtidigt vägrat ta bort det.
  • Förbudet mot generell övervakning av innehåll blir kvar och får inte heller föreskrivas genom lag eller de facto genom automatiserade eller icke-automatiserade medel. (Vilket kolliderar med den #ChatControl som man är på väg att driva igenom, såväl som de uppladdningsfilter som blir en praktisk – om än ej obligatorisk – konsekvens av andra delar av förordningen.)
  • End-to-end-kryptering skall inte begränsas.
  • Strängare regler för annonsering, speciellt när den riktas mot minderåriga.
  • Man säger nej till förslaget från utskottet för mänskliga rättigheter (LIBE) om rätten att använda och betala för digitala tjänster anonymt.
  • Krav på identifiering med telefonnummer (!) för den som laddar upp innehåll till porr-plattformar.
  • Samtycke till spårning/cookies skall kunna ske med en inställning i web-läsaren istället för pop-ups på varje sida.
  • Man röstade nej till LIBE:s förslag om att myndigheterna endast skall kunna få tillgång till användarnas användarhistorik om det handlar om att utreda allvarliga brott.
  • Man röstade även nej till LIBE:s förslag om att olagligt material skall tas bort snarare än blockeras.
  • IMCO röstade nej till LIBE:s förslag om att beslut om innehålls laglighet skall fattas av rättsväsendet istället för av administrativa myndigheter.
  • Man röstade vidare nej till LIBE:s krav på att myndigheter i en medlemsstat inte skall kunna beordra nedtagning av innehåll på servrar/plattformar i ett annat land om innehållet i fråga är lagligt i det senare.
  • Man menar att tidsramarna för nedtagning av olagligt material inte får vara orealistiskt kort.
  • Man röstade nej till LIBE:s förslag om att beslut om nedtagning av innehåll skall vara föremål för rättslig prövning samt att den som publicerat innehållet då skall få rätt att yttra sig om saken.
  • Man säger nej till obligatoriska uppladdningsfilter – men ställer samtidigt krav som kommer att leda till att sådana i praktiken blir nödvändiga.
  • Samtidigt säger man att plattformarna inte skall kunna straffa användare som sprider olagligt material genom att tillfälligt de-plattformera dem, då detta skulle försvåra rättslig prövning. (Trots att man säger nej till sådan rättslig prövning i punkten ovan.)
  • IMCO röstade vidare nej till LIBE:s förslag om att ge användarna mer makt över de algoritmer som styr vad som syns i deras individuella flöden.

Detta är bara ett litet urval. Som synes tycks en del beslut vara motstridiga eller strida mot annat som EU försöker driva igenom (som #ChatControl). Vi kommer att göra en större genomgång när det finns ett konsoliderat dokument för votering i plenum. Räkna med att LIBE kommer att försöka få igenom sina åsikter (se listan ovan) i den slutliga voteringen i kammaren. Plus att det då kommer att komma nya ändringsyrkanden.

Efter voteringen i plenum skall parlamentet, ministerrådet och EU-kommissionen förhandla sig samman i en så kallad trilog. Om den leder till ändringar kan det bli fråga om ytterligare en votering i parlamentet.

En sak nämns dock inte i rapporteringen och tycks i princip inte ifrågasättas av någon: Trusted Flaggers, det vill säga statligt godkända nätcensorer.

Trusted Flaggers skall enligt DSA kunna rekommendera (eller kräva) att plattformarna tar bort oönskat innehåll. Dessa nätcensorer skall företräda ”kollektiva intressen” och kan till exempel vara intresseorganisationer eller myndigheter. Vilket är uppseendeväckande och oroande. Men frågan förbigås i tysthet och något egentligt motstånd tycks inte finnas – inte ens bland dem som normalt sett kämpar för informationens frihet och ett fritt, öppet internet.

Länkar:
• Reuters: Key EU parliament committee agrees tough position on DSA tech rules »
• MEP Patrick Breyer (PP, DE): Digital Services Act: No game-changer for the protection of citizens’ rights online »
• LIBE:s opinion (PDF) »
• EFF: EU Parliament’s Key Committee Rejects a Filternet But Concerns Remain »
• AccesNow: Victories in the DSA vote: IMCO Committee puts people’s rights before corporate interest »
• EDRi: Has the Parliament effectively wielded the Digital Services Act to challenge platform power? The verdict is, somewhat. »

Idag tar EU ännu ett steg mot nätcensur

av

Varför är ingen intresserad av att EU är på väg att införa statligt godkänd nätcensur?

Idag röstar Europaparlamentets ansvariga utskott (IMCO) om EU:s nya Digital Services Act. Som vi redan rapporterat finns det massor av tveksamma förslag och begränsningar av informationens frihet i denna materia.

Det finns 2.297 ändringsförslag. Så det kommer säkert att ta ett par dagar innan det finns en konsoliderad version av vad utskottet verkligen kom fram till.

Men en sak vet vi redan nu: EU kommer att införa statligt godkända nätcensorer, så kallade Trusted Flaggers.

Det finns olika meningar i parlamentet om dessa trusted flaggers bara skall kunna rekommendera sociala media att ta ner oönskat material – eller om de skall ges makt att beordra att så skall ske.

Men märkligt få deltagare i debatten, om ens någon (inte ens Piratpartiet) tycks reagera på införandet av Trusted Flaggers som sådant. Vill vi verkligen ha statligt godkända nätcensorer?

Kan vi i vart fall diskutera vilka dessa nätcensorer i så fall skall vara? Exakt vad menar EU-kommissionen med att dessa skall vara företrädare för ”kollektiva intressen”? Kommer myndigheter att ges makt att censurera internet?

Kan vi – för en gångs skull – diskutera detta innan vi ställs inför fullbordat faktum?

Big Media tar över Kulturdepartementet

av

Tidningsutgivarnas förra VD, Jeanette Gustafsdotter, tar efter dagens regeringsombildning över Kulturdepartementet. Hon har bland annat gjort sig känd för att kalla länkning för ”ett ofog”.

Dagens Nyheter:

»Jeanette Gustafsdotter ersätter miljöpartisten Amanda Lind efter att MP valt att lämna regeringen. Jeanette Gustafsdotter var tidigare vd för Tidningsutgivarna, som samlar svenska medieföretag. Hon är jurist med specialisering inom medie- och immaterialrätt, och har även varit verksam som journalist.«

Rent principiellt är det problematiskt att sätta särintressen som ansvariga politiker.

Gustafsdotter vill utkräva större ansvar av intenetplattformarna. Exakt vad detta betyder är en smula oklart. Men det finns skäl att tro att hon är positiv till den utökade reglering som bland annat föreslås i EU:s nya Digital Services Act. I hennes fall ur gammelmedias perspektiv.

Det finns även anledning att uppmärksamma den nya ministerns profil vad gäller upphovrätt (immaterialrätt). Hon har applåderat EU:s upphovsrättsdirektiv, som ju bland annat kommer att leda till uppladdningsfilter och ”länkskatt”. 2013 kallade hon länkning för ”ett ofog”.

Även om den (försenade) implementeringen av EU:s upphovsrättsdirektiv i svensk lag ligger på Justitiedepartementets bord, så är Kulturdepartementet det närmast berörda departementet i övrigt. Så det finns skäl att anta att Gustafsdotter kommer att få stort inflytande över lagstiftningsarbetet.

Mer nätcensur i EU:s Digital Services Act – blockering av web-platser föreslås

av

Det börjar bli tjatigt, men det kommer ständigt fler förslag om nätcensur i EU:s Digital Services Act (DSA). Det senaste är blockering av nätplattformar som bryter mot förordningen. Så väl vanlig blockering som DNS-blockering diskuteras.

Huvudrapportören i Europaparlamentet för the Digital Services Act, den danska socialdemokraten Christel Schaldemose, vill nu att man skall kunna blockera till exempel nätplattformar som inte följer reglerna. Tidigare har sådant kunnat ske i princip bara vad gäller visst uppenbart olagligt innehåll och vid nätförsäljning av direkt hälsovådliga saker som förfalskade läkemedel.

Ett alternativ är vanlig omdirigering, vilket lätt kan kringgås med VPN. Men det diskuteras även DNS-blockering. Verfassungsblogg skriver:

»The compromise proposal goes further and allows DSA supervisory authorities to order registries and registrars to block websites. Registries and registrars manage the mapping of domain names to numeric IP addresses. If a registry or registrar removes the link between domain and IP address, a website is no longer accessible to anyone under its name. Thus, this measure is not limited to Internet access providers in a particular jurisdiction, but has a global impact.«

Det tycks varesig finnas något krav på föregående rättslig prövning eller någon möjlighet att överklaga.

I sammanhanget skall nämnas att det redan föreslagits mycket kraftfulla ekonomiska straff för nätplattformar som bryter reglerna. Och nu vill man alltså lägga blockering ovanpå detta.

Förslaget missar för övrigt användarnas rättigheter. Låt säga att en plattform blir blockerad på grund av någon form av regelbrott. Det innebär i så fall att inte bara det innehåll det handlar om blir blockerat, utan även massor av helt legitimt material på samma site. Plus att alla användare då blir av med sina inlägg, diskussioner och kontakter.

Dessutom vill man ha rätt att beordra borttagning av appar hos t.ex. Google och Apple.

Detta skall läggas till redan presenterade förslag till nätcensur i DSA, som trusted flaggers (nätcensorer) och uppladdningsfilter.

Slutlig votering om DSA sker i det ansvariga utskottet (IMCO) i december och i Europaparlamentets plenum i januari. Sedan blir det förhandlingar mellan parlamentet, ministerrådet och kommissionen. Resultatet av dessa förhandlingar måste därefter godkännas av såväl rådet som parlamentet – men så dags är det i princip för sent att ändra något.

• Verfassungsbogg: Digital Services Act – European Parliament discusses website blocking against platforms »

DSA: Skall den nya nätcensuren även omfatta media?

av

Här är en intressant och problematisk frågeställning kopplad till EU:s Digital Services Act (DSA): Skall den nya nätcensuren även omfatta media?

Bakgrunden är ett ändringsförslag från Europaparlamentets rättsliga utskott, JURI – som säger att innehåll som kommer från media inte skall omfattas av den moderering som föreskrivs i DSA. Skälet är att värna pressens frihet och oberoende.

Detta har väckt reaktioner från grupperingar som menar att det i så fall öppnar dörren för fake news och desinformation från källor som förvisso är att betrakta som media, även om de driver en viss agenda och finansieras av politiska intressen.

I ett brev till det huvudansvariga utskottet vädjar ett antal institutioner och organisationer om att man skall avslå detta undantag för media.

Värt att notera är att ett antal av de organisationer som skrivit under själva är potentiella trusted flaggers – det vill säga sådana statligt godkända nätcensorer som föreslås i DSA.

Det finns naturligtvis exempel på hur medveten desinformation sprids förklädd till vanlig media. En del av den kan misstänkas syfta till att destabilisera samhället.

Inte desto mindre är det problematiskt om myndigheter, institutioner, intresseorganisationer och självutnämnda faktagranskare får rätt att censurera media på olika nätplattformar. Det är i grunden en fråga om tryckfrihet.

Till att börja med måste man fråga sig om de nya nätcensorerna själva har en agenda.

Man kan även notera att en del stora, etablerade och respekterade mediehus enligt egen uppgift ägnar sig åt agenda-driven journalistik. Kommer man i så fall även att granska dem – eller handlar detta bara om att ge sig på alternativmedia? Kommer vad som objektivt sett kan anses korrekt respektive felaktigt att överskuggas av vem avsändaren är och vilka åsikter denne antas ha?

Detta väcker frågor om vad som är sant och falskt, vem som förväntas avgöra det, på vilka grunder – och hur det rent praktiskt skall gå till. Vilket kompliceras av att information som avfärdats som fake news och desinformation emellanåt, med tiden visat sig vara korrekt.

Någonstans i allt detta finns även en tanke om att vanligt folk inte vet sitt eget bästa – och att den information som når allmänheten därför måste filtreras. Vilket känns tveksamt, på flera sätt.

Vi håller ögonen på vad som sker i frågan. Till dess: Kom ihåg att all information har en avsändare och att i princip alla avsändare har ett syfte med sin information.

Nätcensur och uppladdningsfilter i EU – viktig omröstning innan årsskiftet

av

Trots en mindre försening är EU:s Digital Services Act på väg mot viktiga nyckelvoteringar i Europaparlamentet. Resultatet kan till exempel bli nätcensur, uppladdningsfilter, granskning av privata meddelanden och att andra länder får makt över vad som får finnas på svenska servrar.

I går skulle Europaparlamentets utskott för den inre marknaden – IMCO – ha röstat om EU:s nya Digital Services Act (DSA). Detta har dock skjutits upp till förmån för en utskottsöverskridande utfrågning med Facebooks visselblåsare Frances Haugen.

Då IMCO är huvudansvarigt utskott för DSA innebär detta förmodligen att omröstningen med sina totalt 2.297 ändringsförslag först kommer att ske nästa månad och att huvudvoteringen i parlamentets plenum skjuts fram från december till januari. Därefter kan förhandlingar börja mellan parlamentet, ministerrådet och kommissionen.

Detta ger oss lite mer tid att diskutera och opinionsbilda kring DSA. Och det saknas inte kontroversiella inslag.

Till exempel diskuteras att utöka DSA till att inte bara gälla innehåll som görs allmänt tillgängligt, utan även privat kommunikation. Det vill säga att man vill lägga sig i vad enskilda individer kommunicerar sinsemellan. Vilket i sin tur innebär att all privat kommunikation måste granskas.

Idén om Trusted Flaggers håller på att expandera. Från början handlade det om att företrädare för ”kollektiva intressen” skulle få en gräddfil till sociala media – för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort. Detta har nu svällt till att dessa Trusted Flaggers skall få rätt att beordra borttagning av innehåll, automatiskt och utan granskning.

Man har även dammat av idén om att myndigheterna i ett EU-land skall kunna beordra nedtagning av innehåll på plattformar i andra länder. Vilket innebär att till exempel polska eller franska myndigheter skall kunna censurera innehåll på svenska servrar.

En annan viktig fråga gäller uppladdningsfilter. Sådana förordas av bland andra parlamentets rättsliga utskott – JURI. Tanken är att maskiner och deras algoritmer skall se till att hålla innehåll som en gång plockats ner borta för alltid. Maskiner och algoritmer som varken förstår kontext, humor eller kritik.

Detta är bara några av alla saker som är problematiska med DSA. Om du håller med om vår kritik, då kan du nu ha fått en månad till för att bilda opinion mot förslagen – innan parlamentets huvudvotering.

Länkar:
• EDRi: Digital Services Act: The EDRi guide to 2,297 amendment proposals »
• EDRi: Digital Services Act / Digital Markets Act: Document pool »
• EFF: Europe’s Digital Services Act: On a Collision Course With Human Rights »
• Piratpartiet: DSA: Resultat från omröstningen i JURI »
• Vilka blir EU:s nya nätcensorer? »
• Stoppa den nya nätcensuren! »
• Det är nu staten tar kontroll över sociala media »
• Video: Varning för nätcensur i EU:s nya Digital Services Act »

Trusted Flaggers – EU:s nya hot mot yttrandefriheten

av

Läs min krönika om nätcensur, trusted flaggers och uppladdningsfilter i Bulletin, innan den hamnar bakom betalvägg:

EU:s nya hot mot yttrandefriheten »

”EU vill göra företrädare för ”kollektiva intressen” till statligt godkända nätcensorer och införa uppladdningsfilter för sociala media. Trots dessa uppenbara inskränkningar i yttrandefriheten förekommer ingen debatt i frågan.”

Vilka blir EU:s nya nätcensorer?

av

Utan att någon verkar bry sig om saken håller EU på att införa statligt godkända nätcensorer. Vilka kommer de att vara, hur skall de utses och av vem? Och vilka befogenheter kommer de att få? Som det ser ut just nu är risken att de kommer att få betydligt större makt än man från början tänkt sig, vilket kan bli problematiskt.

I EU-kommissionens förslag till Digital Services Act (Förordningen om digitala tjänster) introduceras begreppet trusted flaggers. Dessa är tänkta att bli statligt godkända nätgranskare – med en gräddfil till sociala medias abuse-avdelningar som på deras rekommendationer kan plocka bort innehåll.

• Vilka kan bli trusted flaggers?

I artikel 19 i DSA slås fast att trusted flaggers skall ”representera kollektiva intressen”. I recital 46 slås fast att trusted flaggers skall vara ”entiteter” och inte enskilda individer. En trusted flagger kan vara till exempel en myndighet, ”semi-offentliga” organ eller icke-statliga organisationer.

Organisationer skall kunna ansöka hos respektive medlemsstats Digital Services Coordinator (en ny befattning som föreslås i DSA) för att bli trusted flaggers.

Ett problem är att organisationer och andra som representerar kollektiva intressen som regel har en agenda. Det finns nästan alltid en mening med föreningen. Ofta är agendan mer eller mindre politisk. Ibland är sådana organisationer rena särintressen.

Räkna med att det kommer att bildas en kö av olika intresseorganisationer som vill bli statligt godkända nätpoliser – med makt att censurera och styra information inom sina respektive intresseområden.

Till sin själva konstruktion är alltså modellen med trusted flaggers inte objektiv – utan öppnar för att ge makt åt allehanda partiska organisationer och särintressen att styra över vad folk får uttrycka och posta på nätet.

Vad kan möjligen gå fel?

• Hur skall trusted flaggers utses?

Ur artikel 19 i DSA:

»The status of trusted flaggers under this Regulation shall be awarded, upon application by any entities, by the Digital Services Coordinator of the Member State in which the applicant is established…«

Varje medlemsland utser sin egen Digital Services Coordinator. Denne utser sedan trusted flaggers.

Vilket innebär att regeringen i länder som Polen och Ungern kommer att utse den som i sin tur utser trusted flaggers. Skulle Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna få makten i Sverige, då blir det de som ytterst får makten över de nya nätpoliserna.

I slutändan ligger makten över den nya nätcensuren alltså hos den för tillfället sittande regeringen i respektive medlemsstat. Vilket kanske inte alltid är helt lyckat. I vart fall inte ur ett demokrati- och yttrandefrihetsperspektiv.

Vad kan möjligen gå fel?

• Steget från trusted flaggers till riktiga nätcensorer

I kommissionens förlag till DSA får trusted flaggers som sagt en gräddfil till sociala medias abuse-avdelningar. Men det är ändå hos respektive plattform som det slutliga beslutet om att ta bort material ligger. Än så länge.

I Europaparlamentet har ett ändringsförslag börjat vinna mark (i bl.a. JURI) som säger att innehåll som anmäls av trusted flaggers alltid skall plockas ner. Punkt.

I så fall får vi skarp nätcensur, på riktigt.

Vad kan möjligen gå fel?

• Med uppladdningsfilter hålls oönskat innehåll borta för alltid

Samtidigt finns det krafter i EU-apparaten som vill att uppladdningsfilter skall införas som något slags allmänt verktyg i DSA. Syftet är att information som plockats ner en gång inte skall kunna laddas upp igen.

Till att börja med innebär det att allt som alla skriver eller postar (länkar, bilder, ljud, videos m.m.) måste granskas av maskiner innan det kan publiceras – eller stoppas.

Dessutom kan det leda till att sådant som censurerats av till exempel politiska skäl kan komma att hållas borta från nätet för alltid. Även om informationen i fråga med tiden skulle visa sig vara korrekt eller av allmänintresse.

Tankarna går till George Orwells 1984.

Vad kan möjligen gå fel?