ECHR

De mänskliga rättigheterna i Europa fyller 75 år

4 november 2025 av Henrik Alexandersson

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna fyller 75 år. Den är individens yttersta skydd mot övergrepp från statens sida.

I spåren av andra världskriget, den 4 november 1950 antogs den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna av Europarådet. Syftet var att hindra 30- och 40-talens övergrepp från att upprepas.

Konventionen är det regelverk som begränsar statens makt och skyddar individen mot övergrepp – och den gäller lika för alla.

I vårt arbete är yttrandefriheten (artikel 10) en central rättighet:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

En annan central rättighet som nu utmanas är rätten till privatliv (artikel 8):

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

Konventionen omfattar även: rätt till liv; förbud mot tortyr; förbud mot slaveri och tvångsarbete; skydd mot godtyckliga frihetsberövanden; rätt till en rättvis rättegång; inget straff utan lag; tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; mötes- och föreningsfrihet samt rätt att ingå äktenskap.

I de senare tilläggsprotokollen finns även: skydd för egendom; rätt till utbildning; rätt till fria val; förbud mot fängelse för skulder; rätt till fri rörlighet inom landet och att lämna sitt land; ingen får utvisas från den stat som han är medborgare i; förbud mot kollektiv utvisning av utlänningar; rättssäkerhetsgarantier vid utvisning av utlänningar; rätt till överklagande i brottmål; förbud mot dubbelbestraffning; likhet inför lagen samt fullständigt avskaffande av dödsstraffet.

Alla dessa rättigheter skall gälla lika för alla. Envar har rätt att få sin sak prövad om staten kränker ens rättigheter enligt konventionen.

Konventionen upprätthålls ytterst av Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna (ECHR) i Strasbourg, som är en av Europarådets institutioner.

Europarådet består av de flesta länder i Europa, även sådana som inte är medlemmar av EU, till exempel Ukraina, Turkiet och (än så länge) Storbritannien. Ryssland har lämnat organisationen.

Konventionen ratificerades av Sverige 1952 och upphöjdes till svensk lag 1995. Dessutom är den skyddad genom Regeringsformen (grundlag), som säger att lag eller annan föreskrift inte får strida mot Europakonventionen.

En viss begreppsförvirring råder gentemot EU och dess institutioner. Europarådet är alltså inte samma sak som EU. Europakonventionen är inte samma sak som EU:s människorättsstadga (även om de i stora delar är lika). Europadomstolen (Europarådet, Strasbourg, mål mot medlemsstater) är inte samma sak som EU-domstolen (EU, Luxemburg, mål mot medlemsstater och EU:s institutioner).

Även om Europakonventionen ibland kritiseras i enskilda delar är den det regelverk som ytterst hindrar förtryck, rättsövergrepp och godtycklig maktutövning. På senare tid har den blivit allt mer aktuell – bland annat i takt med att det fria ordet hotas och övervakningsstaten rullas ut.

• Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna »

CC0

Regeringen utreder hur man skall kunna kringgå posthemligheten

5 mars 2021 av Henrik Alexandersson

När myndigheter vill snoka i folks privata elektroniska meddelanden brukar det påpekas att det är lika fel som om staten skulle ta sig rätt att läsa medborgarnas fysiska brev. Nu utreder regeringen hur myndigheterna skall kunna få rätt att kontrollera innehållet i vanlig post.

Till att börja med kan konstateras att rätten till privatliv och rätten till privat korrespondens listas i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och flera andra fördrag som Sverige anslutit sig till.

I det aktuella fallet finns en direkt internet-koppling, då myndigheterna vill ha koll på om folk beställer olagliga saker online, som sedan levereras med posten.

Flamman skriver:

»Regeringens utredare ska utvärdera om en lagändring kan tvinga personal på postföretag att (…) öppna viss post, och hur tystnadsplikten för sådan personal i så fall ska utformas. Utredaren ska sedan presentera ett förslag som är förenligt med ”grundläggande fri- och rättigheter i regeringsformen och Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter.”«

Det skall bli intressant att se hur förslaget kommer att se ut om det skall tillåta att man öppnar och snokar i folks post samtidigt som det förväntas respektera rätten till privat korrespondens. Vi lär snart få veta. Utredningens förslag skall presenteras redan i april.

Om man ger myndigheterna rätt att öppna och kontrollera fysisk post blir det även svårare att argumentera för att de skall hålla fingrarna borta från elektronisk kommunikation.

Vi vet dessutom av erfarenhet att övervakningslagar alltid tenderar att drabbas av ändamålsglidning och utökas med tiden. Så om man vill försvara rätten till privat korrespondens – oavsett om det handlar om fysisk eller elektronisk post – då måste den striden tas här och nu.

Flamman skiver vidare:

»Stefan Lundberg, chefsåklagare och strategisk samordnare för brottsförebyggande arbete på Ekobrottsmyndigheten – sannolikt en av remissinstanserna – har redan gått ut med en kommentar. I ett Twitterinlägg länkar han till ett nyhetsinslag om Polisens frustration över postsekretessen. Lundberg skriver att det handlar om ”sekretesshinder som bara gynnar kriminella” och att regeringen borde ”gasa med utredningen”.«

Så det råder knappast några tveksamheter om vad myndigheterna vill.

Länk: Chefsåklagare på Ekobrottsmyndigheten om postsekretessen: ”Gagnar bara kriminella” »