Femte juli

Nätet till folket!

Europa

Kategorin Europa används för nyheter och notiser som gäller Europa, men som inte nödvändigtvis kommer från EU. Det kan till exempel gälla människorättsfrågor i Europarådet.

Ny läcka avslöjar kritik mot upphovsrättsdirektivet

av

Medan EU filar vidare på upphovsrättsdirektivet visar en ny läcka att sex EU-länder kritiserat nuvarande förslag.

Belgien, Finland, Irland, Nederländerna, Tjeckien och Ungern ifrågasätter bland annat om det föreslagna uppladdningsfiltret (den så kallade censurmaskinen i artikel 13) är proportionerligt och förenligt med EU-lagstiftning:

Would the standalone measure/obligation as currently proposed under Article 13 be compatible with the Charter of Human Rights (and more specifically Article 11 – freedom of expression and information, Article 8 – Protection of personal data – and Article 16 – Freedom to conduct a business) in the light of the jurisprudence of the CJEU that aims to secure a fair balance in the application of competing fundamental rights?

Are the proposed measures justified and proportionate?

Frågorna ställs till ministerrådets juridiska avdelning, som förväntas ta upp saken under sitt nästa gruppmöte 11-12 september 2017.

Edri applåderar de sex ländernas initiativ, och kritiserar Europeiska kommissionen:

It is clear that the European Commission should have, but apparently did not, carry out a neutral assessment of these questions before launching its proposal for the copyright Directive.

Läs mer

Så samarbetar Europol med de sociala nätverken

av

En magisteruppsats av Kilian Vieth går igenom hur Europol tar bort innehåll från sociala plattformar som Facebook.

Samarbetet har främst skett via den nya avdelningen Internet Referral Unit (IRU), som inrättades i mars 2015, kort efter Charlie Hebdo-attacken. Fram till oktober 2016 hade IRU anmält 15421 instanser av innehåll, varav 88,9 procent togs bort.

Författaren noterar att IRU går längre än vad lagen kräver:

Not one of these evaluation processes is based on any statutory rules, but simply on corporate community guidelines. Even the IRU goes by companies’ community guidelines when evaluating content. This is important because this arrangement is not a random one. On the contrary, one of the reasons for establishing the IRU was that this way more content can be removed than legal requirements would allow.

Enligt uppsatsen har IRU ingen direktlinje till de sociala nätverken, utan anmäler innehåll på samma sätt som när vanliga användare gör det. Detta vill man ändra med EU Internet Forum, som ska vara en mer direkt dialog mellan Europol och företag som Google, Facebook och Microsoft.

Uppsatsen som helhet är kritisk till Europols initiativ och antyder rentav att IRU kan vara kontraproduktivt:

This is why we should not only ask about technical efficiency but also about political and social efficiency, because the removal of internet content only treats the symptoms. The security authorities have to count themselves in: if content is removed, which message does that send to the submitter? Does that not enforce self-referential filter bubbles and conspiracy ideologies?

Uppsatsen varnar för att raderingsinfrastrukturen kan användas för fler och fler saker när den väl är på plats.

Avslutningsvis ifrågasätter den sammanblandningen av privat och statlig censur, och gör en jämförelse med printmedia:

Even if the final decision about content removal stays with the platforms the EU IRU is no symbolic initiative. It changes the interaction of public and private actors concerning the regulation of media content and rearranges the criteria. The question is not whether a specific content is legal, but if it is desirable from the perspective of commercial and security policy. Even if the comparison falls short, if the IRU were responsible for newspapers rather than Facebook and Youtube, there would be an immense outcry about the political influence over the media.

Tyska Netzpolitik har publicerat en sammanfattning av uppsatsen, som också finns översatt till engelska (PDF-länk) av Statewatch.

Föräldrar som spionerar på sina barn

av

Appar av typen ”parental control” låter föräldrar övervaka sina barns internetvanor, samtidigt som de för all framtid skadar sina barns känsla för tillit och personlig integritet.

Konceptet togs till en ny nivå när det franska företaget Fireworld släppte en app som sade sig kunna avslöja om familjens son var homosexuell:

Listing a series of ”clues”, the company, Fireworld, suggested that ”hacking his Facebook account” and seeing if he had visited gay websites could confirm a parent’s suspicions.

Appen kritiserades och företaget tog bort dess hemsida. Men kanske avslöjar den i sin rättframhet vad ”parental control”-appar egentligen handlar om.

Tyck till om databasdirektivet – deadline på onsdag!

av

Glyn Moody på Copybuzz uppmärksammar att tiden håller på att rinna ut för att kommentera EUs databasdirektiv. Onsdag 30 augusti 2017 är deadline för den ”public consultation” – eller ”samråd” som termen är på svenska – som pågått sedan slutet av maj.

Databasdirektivet kom till 1996 och innehåller det kritiserade begreppet ”sui generis-skydd”, som Glyn Moody förklarar så här:

These are traditional copyright protection for “original” databases, and something called “sui generis” protection for databases which aren’t original, but require a certain amount of effort in their compilation from other sources.

Typ, en kurerad tumblrblogg? Oavsett exakt vad sui generis-skyddet avser så kritiserades det av EU-kommissionens egen utredning år 2005. Den kom fram till att det inte finns någon poäng med sui generis-skyddet och att det inte gynnar samhället. Så varför tas det inte bort? Jo, för att, som Glyn Moody torrt konstaterar, när upphovsrättslobbyn väl fått in sina paragrafer i lagboken så stannar de där:

The obvious conclusion would be that the sui generis right should be repealed, since it represented a curtailment of the public’s rights to access and use data freely, but without any demonstrable gain in terms of increased database production.

However, the copyright ratchet means that once in place, copyright laws are never reversed. And so it was with the Database Directive. Despite clear evidence that it provided no benefits, the sui generis right was not repealed, and exists to this day as yet another copyright monopoly that has been imposed on society without any corresponding benefit.

Läs mer om Databasdirektivet och hur du deltar i samrådet här:

Commission launches public consultation on Database Directive

Googleskatten sågas av medieanalytiker

av

Den så kallade länkskatten, som vissa mediehus i EU vill att Google och andra som länkar till deras artiklar ska betala till dem, är ett av förslagen i EUs upphovsrättspaket. Ämnet har varit en ständig följetong i 5 juli-podden (främst avsnitt 43, 57 och 60).

Nu har den danske medieanalytikern Thomas Baekdal tröttnat på de dåliga argumenten, framförallt den principiella idén att just tidningar och inga andra sajter (bloggar med mera) skulle ha rätt till betalning, samtidigt som tidningarna i sin tur inte betalar källorna till sina nyhetsartiklar:

This whole argument makes no sense. Either the rules apply to all, or to nobody. The idea of creating a law that only applies to newspapers illustrates a level of entitlement that is simply shameful.

I en lång bloggpost går Baekdal igenom vad förslaget skulle innebära i praktiken. Hans beräkningar visar att Googles vinst per sökning är minimalistisk, närmare bestämt 0,0056 dollar:

Publishers think Google is making a lot of money, and they are as a whole. But on a per search basis, the profit is negligible. They just have immense scale.

Om man tar i beaktande att denna vinst kommer från sökningar där Google placerat annonser, och att nyhetssökningar sällan genererar annonser på samma sätt som produktsökningar, blir den vinst som tidningarna vill ha del av ännu lägre.

Enligt Baekdals beräkningar skulle en tidning som danska Politiken bara få in ungefär 140 dollar per månad på en länkskatt. Han konstaterar därför:

Why are we even having this discussion? The whole idea about a Google snippet tax makes no financial sense.

This is a complete waste of everyone’s time.

Grekland straffar landets visselblåsare

av

Den grekiska ekonomins visselblåsare Andreas Georgiou, 57, har dömts till två års villkorligt fängelse – för att ha gjort sitt jobb.

Georgiou anställdes som chef för den grekiska statistiska myndigheten Elstat 2010 för att reda ut landets ekonomi och rapportera korrekta siffror till EU och IMF när Grekland behövde nödlån. Georgiou kom fram till att Greklands budgetunderskott var 15,4 procent av bruttonationalprodukten – mer än vad man tidigare trott.

Den formella brottsrubriceringen är ”tjänstefel” (”breach of duty”). Den slutgiltiga domen kom den 1 augusti 2017.

Rick Falkvinge ser Greklands agerande som ett exempel på staters vilja att kontrollera den officiella berättelsen och slå ner på alternativa versioner genom att kalla dem ”fake news”:

”When governments convict statisticians for reporting financial numbers that contradict the government’s narrative, that’s when you can tell there’s a conflict of narratives coming to a point.”

Läs mer: