Nätet till folket!
I denna kategori publicerar vi nyheter som rör inskränkningar av yttrandefriheten såväl online som i den fysiska världen. Vi ägnar speciell uppmärksamhet åt förslag om förhandscensur på nätet. Principen bör vara att den som publicerar något olagligt på nätet också bör vara ansvarig för det - och att detta ansvar kan utkrävas först när publicering har skett.
I senaste avsnittet av Aron Flams podcast Dekonstruktiv kritik redogör Johan Westerholm för problemen med de föreslagna ändringarna av Sveriges mediegrundlagar, utifrån sitt intressanta perspektiv som före detta underrättelseofficer.
Johan Westerholm driver sedan 2014 Ledarsidorna.se och är en av initiativtagarna till kampanjsajten Stoppa grundlagsändringen.
Sverigedemokraterna gick igår ut med att de vill låta svenska folket rösta om de ”ändrade mediegrundlagar” som regeringen föreslagit. Om minst en tredjedel av riksdagsledamöterna begär folkomröstning så måste en sådan äga rum.
De mest uppmärksammade ändringsförslagen gäller att det ska bli förbjudet att publicera ”känsliga uppgifter” (läs: etniskt ursprung) i sökbara databaser som i dag kan publicera sådant med skydd av ett utgivningsbevis.
Förbudet ska dock inte gälla alla; media och journalister som behöver detta verktyg i sin yrkesutövning ska tillåtas använda det. Detta kan enligt SD leda till en uppdelning i seriösa och oseriösa medier, enligt TT-artikeln ovan.
Följ frågan på kampanjsajten Stoppagrundlagsandringen.com.
En domstol i München har beslutat att internetoperatören Vodafone måste blockera streamingportalen Kinox.to, liksom att Vodafone inte får ”radera data som visar vilka kunder, med deras adresser, som tilldelats följande IP-adresser”.
Målsägande i båda fallen var münchenbaserade Constantin Film, som bland annat ligger bakom Fack Ju Göhte 3 – Tysklands mest sedda film 2017 (över 6 miljoner biobesök).
Filmdistributören redogör på sin hemsida för sin tredelade ”anti-piraterie”-strategi, som går ut på att ”erbjuda, upplysa, förfölja”; erbjuda filmerna på legala streamingplattformar, upplysa internetanvändare om åsikten att fildelning är dåligt, och slutligen rättsligt pröva de fall där de anser att brott har begåtts.
Upplysningsdelen har bland annat handlat om att anordna ”Antipiraterie-spot-contest” – en tävling där deltagarna ska göra en reklamfilm mot ”pirateri”. Länkarna på Constantin Films egen hemsida är döda, men några av vinnarna går att hitta på Youtube. Som synes har inte så mycket hänt sedan klassikern ”You wouldn’t steal a car” – till och med de ”tuffa” gitarrerna finns där:
(Netzpolitik: Netzsperren: Vodafone muss kinox.to blockieren und Kundendaten speichern)
Berlins lokala domstol har beslutat att Facebooks krav på att användarna ska använda sina riktiga namn är rättsvidrigt. Anledningen är att det sociala nätverket inte förklarar tydligt nog varför man måste använda sitt riktiga namn och vad det innebär. Och anledningen är förstås att de vill kunna identifiera sina användare för att lättare kunna rikta annonsering till dem.
Domstolen slog också ner på ett antal förinställningar i Facebooks inställningar, bland annat att meddelandefunktionen Messenger i defaultläget visar var man befinner sig för mottagaren.
En seger för konsumenterna, kan man tycka, och kanske är det bra att företag inte får bete sig hur fräckt som helst gentemot sina kunder. Men i ljuset av att en annan tysk domstol just ålagt en internetoperatör att blockera internet ter sig omsorgen om facebookanvändarna som något missriktad för att inte säga falsk.
(Netzpolitik: Landgericht Berlin erklärt Facebooks Klarnamenzwang für rechtswidrig)
Se och läs fler debattörer på kampanjsajten Stoppagrundlagsandringen.se.
Den svenske konstnären Dan Park har återigen blivit spärrad från den Facebookägda sociala fotodelningsappen och -sajten Instagram.
Varför blev du spärrad, Dan?
”Instagram verkar köra med fem varningar och censur av bild men på det sjätte så spärrar de hela kontot/sidan.”
”De var bilderna som censurerades så negrer och hakkors verkar inte vara något Instagram gillar.”
”Och spiken i kistan blev den med Kamprad så Instagram spärrade hela kontot. Instagram ägs av Facebook vilket kan förklara hatet mot yttrandefrihet.”
Händer det ofta att du spärras från Facebook?
”Blir ständigt censurerad och blockad 30 dagar på Facebook både för nya och gamla inlägg som mest består av bilder på mina affischer. Ja jag har två facebookkonton och har tvingats skaffa ett tredje på grund av den ständiga censuren.
I genomsnitt hinner jag vara på facebook en vecka innan nästa block. Antagligen beror det på att vissa har tagit det som sin uppgift i livet att hela tiden massanmäla inlägg.”
Vad gör du för att komma tillbaka?
”Jag har skaffat det ryska vk.com för att slippa censuren vilket är ironiskt med tanke på att Ryssland beskylls för att inte ha någon yttrandefrihet.
Det har blivit värre på facebook efter EU:s krav att de ska censurera samhällskritik hårdare än förut så jag gissar att facebook kommer att överges av alla som inte nöjer sig med att bara se gulliga katter i sitt flöde.”
Dan Park har dömts flera gånger för hets mot folkgrupp. Under en vernissage på ett galleri i Malmö år 2014 gick polisen in och beslagtog hans konst. Galleristen dömdes till villkorlig dom och Dan Park dömdes till fängelse för hets mot folkgrupp.
”Jag var häktad i tre månader och satt då av de fem månaders fängelse det blev i hovrätten (två tredjedelar av straffet brukar räcka att sitta innan man släpps), så något fängelse har jag ännu inte provat, det ska tydligen vara bättre än häktet.”
Men Dan, Facebook är ju en sak, men vad tycker du om att svenska staten sätter konstnärer i fängelse?
”Ja innan dess har jag även suttit häktad en månad för ett blogginlägg där jag skrev att jag nyss varit på rättegång och la upp bilderna det gällde. Dagen efter stormade polisen in i lägenheten och drog mig till arresten. Fick en månads fängelse (som sattes av i häktet) men blev friad i hovrätten för det och fick 23000kr i skadestånd.
Ja jag har svårt att ta det på allvar att slängas i häkte och fängelse för konst man gör.
Ser det inte som något brott att göra och visa bilder.
Sverige har ingen anledning att klaga på att Kina och Ryssland sätter samhällskritiker i fängelse när Sverige gör exakt likadant.”
En bild från en dansk dokumentär om Dan Park ger ännu ett perspektiv på de reaktioner som hans konst orsakar:
Dan Park ställer sig framför de aktivister som demonstrerar mot hans konst och håller upp en skylt med texten ”Entartete Kunst”. Detta var vad nazisterna kallade den konst som de bestämde var omoralisk – ”urartad” – och därmed olaglig. Den som vill förbjuda konst – om det så är demonstranter, Facebook eller staten – måste förlika sig med att det är nazisternas linje man företräder, och inte det fria demokratiska samhällets.
I Frankrike har president Macron meddelat att man tänker lagstifta mot ”falska nyheter” – och att speciella lagar kommer att gälla för internet i samband med allmänna val. Detta väcker flera viktiga frågor om lagstiftning, teknik, yttrandefrihet och själva ”sanningens” väsen.
Låt mig börja med frågan om att lagstiftning så långt som möjligt bör vara teknikneutral.
Grundprincipen skall vara att samma lagar och regler skall gälla såväl i den fysiska världen som i den elektroniska.
Så är till exempel ärekränkning ett brott oavsett tekniskt medium i de flesta utvecklade länder. Det finns även (visserligen ofta tvivelaktig) lagstiftning mot att uttrycka vissa former av hat och hets, i så gott som alla EU-länder. Dessa lagar gäller oavsett informationsbärande medium – tal, tryck och på nätet. Så oavsett vad man tycker om dessa lagar, så tillämpas de i vart fall oftast konsekvent.
Men att peka ut och särskilja ett medium – internet – är vanskligt och kommer att skapa en märklig obalans. Då börjar man mäta med olika måttstockar.
En annan och kanske ännu viktigare fråga är hur man tänkt sig skilja på ”sann” och ”falsk” information – och vem som skall fatta detta beslut.
Om vi utgår från att frågan kommer att underställas demokratiska beslutsformer – då blir det förr eller senare en fråga om majoritetsbeslut. Det vill säga att den eller de som har makten kommer att få bestämma vad som är tillåten respektive förbjuden information.
Vilket är ett skott mot yttrandefrihetens själva mening och kärnprincip.
Yttrandefriheten är som viktigast när det gäller rätten att framföra åsikter och framlägga information som överheten ogillar. Och den skall vara en garanti för minoriteters rätt att göra sina röster hörda. Den skall värna det obekväma och det kontroversiella. Vilket rimmar mycket illa med att ge den politiska makten och dess funktionärer rätt att bestämma vilken information som skall vara tillåten respektive förbjuden.
Om sådana verktyg sätts i överhetens händer – då får vi verkligen hoppas att de styrande är kloka, goda, ödmjuka, demokratiskt sinnade – utan en egen eller en dold agenda och som sätter allmänintresset före de egna maktambitionerna. Och att det inte bara är så i dag, utan även i framtiden.
Jag är skeptisk.
Sedan har vi den bredare frågan om vad som är ”sant” eller ”falskt”. Den som någon gång haft förstahandsinformation om ett skeende som sedan rapporterats av traditionella media vet att nästan all sådan rapportering i någon grad är felaktig.
Vidare måste man vara medveten om att all information har en avsändare – och att denna avsändare som regel har ett syfte eller en agenda. (Vilket även gäller till exempel våra myndigheter.) Objektiv information är helt enkelt väldigt sällsynt.
Naturligtvis kan man önska att information skall överensstämma med observerbara fakta och förhållanden – och att den skall vara rimligt logisk. Men ett sådant krav lever inte ens våra politiska ledare upp till.
Att lagstifta om att information skall vara sann och korrekt är helt enkelt ett både olämpligt och hopplöst företag – som garanterat kommer att få både oförutsedda och oönskade konsekvenser.
Hur skall man då hantera information som medvetet syftar till att destabilisera vårt samhälle?
Svaret ligger i att ge folk tillgång till mer information, inte mindre. Att låta fler röster höras, inte färre. Att vara uppmärksam och att uppmuntra källkritik (vilket internet för övrigt är väldigt bra på). Att ta debatten. Att stå upp för våra fri- och rättigheter. Att hålla sig med principer. Och att exponera trollfabrikerna.
Om vi vill försvara demokratins större och djupare värden, människans naturliga rättigheter, rimlighet och logik – då är yttrandefrihet och fria informationsflöden av avgörande betydelse.
/HAX
Not: Det här inlägget skrev Henrik Alexandersson i ett brev från fängelset, poststämplat i Sverige den 8 januari 2018.
Private Internet Access drar sig ur Sydkorea. Det meddelar den amerikanska VPN-leverantören på sin blogg.
Beslutet kommer efter att företaget fått information om att sydkoreanska myndigheter kommer att gå in i serverhallen i morgon – den 24 januari 2018 – för att spegla PIAs servrar. PIA har därför tagit servrarna ur bruk och raderat allt innehåll från dem.
Private Internet Access har tidigare dragit sig ur Ryssland för att de inte kunnat garantera sina användares integritet. Enligt en intervju med företagets vd Ted Kim följer företaget situationen i Storbritannien noggrant sedan införandet av Investigatory Powers Act 2016 – lagen som fått öknamnet ”Snooper’s Charter”.
Det finns uppgifter om att Kina ska ha dragit åt snaran ytterligare kring användande av VPN-tjänster. Företag som använder VPN-tjänster måste registrera sig, annars kommer internetleverantören att blockera deras åtkomst till webben, enligt uppgifterna. Det är oklart om dessa eventuella regleringar även gäller privatpersoner.
VPN-tjänster har existerat i en juridisk gråzon i Kina. Så sent som i december 2017 fick en man som drev en VPN-tjänst fem års fängelse, men samtidigt har myndigheterna sett genom fingrarna på företag som använt VPN-tjänster.
Det har tidigare rapporterats att kinesiska internetleverantörer beordrats blockera privatpersoners användande av VPN från den 1 februari 2018.
VPN betyder Virtual Private Network och är ett sätt att undgå övervakning genom att låta ens internettrafik gå genom en server placerad i annat land, till exempel.
Svenska 5 juli-stiftelsen, som står bakom nyhetsbloggen Femte juli, driver Integrity VPN.
Det har blivit rutin för auktoritära regimer att kväsa uppror genom att blockera internet eller delar av det. Sedan Etiopien blockerade Facebook och vissa andra sociala medier häromveckan har turen nu kommit till Iran och Kongo:
Internet och sociala medier är vad som gör det möjligt för dissidenter att organisera sig, men ovanstående händelser visar hur sårbar denna internetbaserade organisering är om ett lands regering har makten att helt enkelt stänga av kranen.
Europol har nu officiellt lanserat Sirius (”Shaping Internet Research Investigations Unified System”), en plattform där poliser i olika EU-länder ska kunna utbyta information om terrorism och dess bekämpning:
SIRIUS is a secure web platform for law enforcement professionals, which allows them to share knowledge, best practices and expertise in the field of internet-facilitated crime investigations, with a special focus on counter-terrorism.
Sirius är delvis en frukt av EU Internet Forum, där polis och politiker sedan december 2015 träffar representanter för sociala medier med syftet att bekämpa inte bara ”terrorisminnehåll” utan även ”hate speech”, det vill säga inte direkt olagligt utan snarare ”oönskat” innehåll. Således var även representanter för Facebook, Google, Microsoft, Twitter och Uber på plats under ”kick-offen” för Sirius i Haag, Nederländerna.
Facebook, Google och Twitter har även startat sitt eget forum, ”Global Internet Forum to Counter Terrorism” (GIFCT), där de nu använder maskininlärning för att plocka bort oönskat innehåll från sina tjänster. Facebook säger sig radera 83 procent av anmält innehåll inom en timme. Google å sin sida kommer under 2018 öka antalet personer som jobbar med att ”vidta åtgärder mot problematiskt innehåll” till 10 000.
Smaka på den siffran. Tio tusen. En hel liten armé.
Företagens engagemang ska ses i ljuset av hot om lagstiftning om de inte rensar sina sajter tillräckligt väl själva. EU-kommissionären för säkerhetsfrågor, brittiske Julian King, har i en intervju med en tysk dagstidning sagt att ”om sakerna inte utvecklar sig snabbt nog måste den europeiska lagstiftaren rycka in”. I Tyskland finns redan lagen med det krångliga namnet Netzwerkdurchsetzungsgesetz (NetzDG), som ålägger onlineplattformar miljonböter om de inte raderar visst innehåll inom 24 timmar.
Uppladdningsfiltret är den mest kontroversiella delen av det upphovsrättsdirektiv som just nu är under utarbetning i EU-maskineriet.
Förutom allt annat man kan invända mot ”censurmaskinen” – som att den kommer att leda till självcensur och inskränkning av yttrandefriheten för EU-medborgarna – konstaterar nu Glyn Moody att filtret kommer bryta mot andra EU-lagar, oavsett på vilket sätt det införs:
Article 13’s automated general upload filters are either voluntary, in which case they are illegal under the GDPR, or they are mandatory, and therefore illegal under the E-commerce Directive. There’s no other possibility. What’s clear is that upload filters are illegal in all situations, and must therefore be dropped from the Copyright Directive completely.
Hittills har två parlamentariska utskott (LIBE och IMCO) röstat för att stryka artikel 13 från upphovsrättsdirektivet, medan två utskott (ITRE och CULT) vill behålla filtret. Nästa utskott till röstning är JURI.
Förklaring till förkortningarna för utskotten ovan: