Storebrors-staten rullas ut i pandemins skugga

Nätcensur med automatiska uppladdningsfilter och bakdörrar till medborgarnas krypterade meddelanden – det är vad som ligger på bordet i EU den närmaste tiden. Båda förslagen kan vara verklighet innan årsskiftet.

Ändå finns det i princip ingen offentlig debatt om dessa förslag. I vart fall inte i Sverige. Vilket är märkligt. Vår grundlag förbjuder förhandscensur. Och vårt näringsliv, vår förvaltning och vanliga människor är beroende av säker, krypterad elektronisk kommunikation.

Ändå är det tyst. Möjligen kan det bero på att EU-kommissionen och ministerrådet gömmer sina förslag bakom kampen mot terrorism och mot sexuellt utnyttjande av barn. Vem vill eller vågar protestera då? Den som så mycket som öppnar munnen offentligt kan räkna med att bli utfulad, misstänkliggjord och stigmatiserad.

EU-kommissionär Ylva Johansson säger att hon inte ser någon motsättning mellan att bereda sig tillgång till medborgarnas privata kommunikation och vår rätt till privatliv (som skyddas i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna). Vilket är en helt absurd position. Lite Orwell och lite Kafka på samma gång.

Inte blir processen lättare att följa i corona-tider. Möten flyttas, ställs in och hålls på digitala plattformar som trilskas. Många nyckelpersoner jobbar hemifrån och de vanliga beslutsprocesserna frångås. Vilket ofta leder till långa perioder av tystnad, följda av mer eller mindre skarpa förslag som kan stressas igenom utan den grundliga och öppna demokratiska process de kräver. Never waste a good crisis.

Just när detta skrivs sitter medlemsstaternas ständiga representanter i COREPER och klubbar en önskelista som förutom censur och knäckt kryptering även innehåller ett nytt datalagringsdirektiv. Allt på en gång. Vilket ökar risken för att i vart fall något av detta blir verklighet. Möjligen allt, om inte motståndet väcks illa kvickt.