EU-domstolen har idag meddelat dom i ett fall som gäller myndigheternas användning av data om mobilpositioner. I sitt pressmeddelande (PDF) skriver domstolen:
Att i brottsutredande syfte ge tillgång till en mängd trafik- och lokaliseringsuppgifter från elektronisk kommunikation, vilka gör det möjligt att dra specifika slutsatser om de berörda personernas privatliv, är tillåtet endast för att bekämpa grov brottslighet eller förebygga allvarliga hot mot allmän säkerhet.
Till att börja med betyder detta att data om mobilpositioner inte får användas för att utreda mindre brott. Intrånget i medborgarnas rätt till privatliv anses inte stå i proportion till vad man kan vinna i dessa fall.
I Sverige har datalagringen (som omfattar trafikdata om allas alla tele- och datakommunikationer) bland annat använts för att jaga fildelare och för att låta Skatteverket undersöka människors privatliv. Med denna dom bör det rimligen vara slut med det, då brott / misstanke inte kan anses vara tillräckligt allvarliga för att motivera integritetskränkningen.
Frågan kan även kopplas till den allmänna datalagring som bedrivs av många EU-länder – trots att EU-domstolen upphävt datalagringsdirektivet, då den anser att urskiljningslös lagring av data om alla medborgares alla telekommunikationer strider mot de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privatliv. Som domstolen vid flera tillfällen påpekat får datalagring endast användas för att utreda allvarlig brottslighet och måste då fokuseras på de personer som kan anses vara misstänkta för något brottsligt.
Detta bör rimligen påverka EU-kommissionens arbete med ett nytt datalagringsdirektiv, som aviserats av EU-kommissionär Ylva Johansson.
Domstolen meddelar även följande:
Unionsrätten utgör dessutom hinder mot nationell lagstiftning som ger åklagarmyndigheten behörighet att bevilja offentliga myndigheter tillgång till dylika uppgifter inom ramen för en brottsutredning.
Man anser med andra ord att åklagare inte är en oberoende myndighet som kan fatta objektiva beslut, då man som regel är part i målet. Istället skall beslut om tillgång till mobil- och positionsdata fattas av t.ex. en domstol.
Länk: Pressmeddelande (PDF) »
