EU:s olika initiativ för att reglera internet bildar ett mönster av kontroll över vår information och kommunikation. Frågan är hur mycket yttrandefrihet som blir kvar när de olika systemen läggs ovanpå varandra.
Om man tar ett steg tillbaka och betraktar helheten kommer man att inse att de olika EU-lagar som berör yttrandefriheten bildar ett allt mer heltäckande mönster.
• EU:s Digital Services Act är dels problematisk för att den ställer upp brett formulerade »systemrisker« som plattformarna förväntas identifiera och motverka. Det skapar ett tolkningsutrymme som kan leda till övermoderering, även av lagligt innehåll.
DSA etablerar även Trusted Flaggers (betrodda anmälare) som ett slags nätcensorer, med en direktlinje till sociala medier för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort, utan rättslig prövning. Detta blir särskilt problematiskt i de fall rekommendationerna kommer från organisationer och särintressen som har en agenda eller som skapats av myndigheterna.
• EU:s så kallade demokratisköld tycks fokusera mer på att censurera innehåll än på att bemöta felaktig information. Vilket kan visa sig vara kontraproduktivt.
Man vill se ett förstärkt paneuropeiskt nätverk av faktagranskare, vilket väcker frågor om deras neutralitet, objektivitet och oberoende. Speciellt om de är kopplade till eller finansierade av den politiska sfären.
Demokratiskölden innehåller även en uppdatering av EU:s direktiv om audiovisuella medietjänster (AVMSD). Inom ramen för denna diskuteras att lyfta fram innehåll från »betrodda« medier som public service, framför användargenererat innehåll på sociala medier. Vilket kommer att tränga undan det senare.
• EU håller även på att göra hat till ett »EU-brott« med gemensam definition och minimistraff. Men ingenstans i dokumenten framgår närmare vad som skall vara förbjudet att säga.
Det mest konkreta är Europaparlamentets resolution som säger att vad som anses vara hat »must not be limited only to certain grounds or motivations«. Vilket är oroväckande vagt. Parlamentet efterlyser även en »holistisk respons« och en »multidimensionell approach« till frågan.
• Chat Control innebär att man låter kontrollera innehållet i medborgarnas privata elektroniska meddelanden. Även om syftet med detta än så länge är begränsat kan det lätt utökas till att söka efter olika yttranden som inte gillas av makthavarna.
Var för sig kan dessa initiativ kanske motiveras med legitima syften. Men tillsammans riskerar de att skapa en infrastruktur för kontroll av vad vi får säga, vilken information vi får ta del av och vad vi skriver till varandra privat.
Den avgörande frågan är inte bara hur systemen är tänkta att användas i dag, utan hur de kan användas av framtida makthavare med andra avsikter.
CC0
