Chat Control 2, Going Dark-projektet, Bakdörrs-lagen, Protect EU… Från alla håll bedrivs krypskytte mot rätten till privat, totalsträckskrypterad kommunikation.
Detta trots att rätten till privatliv och privat kommunikation är en grundläggande mänsklig rättighet.
Om staten bereder sig tillgång till innehållet i folks meddelanden och elektroniska kommunikationer (utan brottsmisstanke) uppstår en oemotståndlig frestelse.
Information är makt. Den som vet vad som händer kan få kontroll över andra.
Även om våra makthavare (för tillfället) inte uppvisar tecken på att vilja förvandla vårt samhälle till någon variant av 1900-talets utopiska dödskulter, så kan kontroll av människors korrespondens ändå komma att missbrukas. Av inkompetens. Av missriktad välvilja. Av överdrivet nit. Av egenintresse. Av aktörer som vill oss illa. Eller i namn av något överordnat mål.
Det är ju inte som att våra politiker och systemets funktionärer alltid uppvisat gott omdöme. Eller att våra system är vattentäta mot kriminella och främmande makt.
Man kan inte utgå från att staten alltid kommer att vara en aktör som respekterar individens frihet och rätt. Det saknas inte varnande exempel.
Ett land blir inte nödvändigtvis mer demokratiskt med tiden. Historen har lärt oss att vad som helst kan hända. Och att det kan gå fort.
Därför får vi inte ge upp kampen för rätten till privat, totalsträckskypterad kommunikation.
Staten skall lämna vanligt hederligt folk ifred.
(Vad gäller att övervaka buset finns redan hemlig dataavläsning – om misstanke om något brottsligt föreligger.)
CC0