Den svenska lagen om datalagring är olaglig. Därför föreslår en utredare nu att denna form av övervakning begränsas till 70% av Sveriges befolkning. Och utökas till att även gälla meddelande-appar.
Idag har den av förra regeringen tillsatta utredningen om »Datalagring och åtkomst till elektronisk information« överlämnat ett delbetänkande till den nya regeringen.
Detta är komplex materia, men jag skall försöka vara så tydlig och kortfattad som möjligt.
Notera till en början att detta inte är samma sak som EU-kommissionens förslag om Chatcontrol / CSAR (automatiserad granskning av innehållet i folks elektroniska meddelanden). Men det finns en koppling. Mer om det längre ner.
Istället handlar det om datalagring (lagring av data om allas alla telefonsamtal, SMS, mobilpositioner, uppkopplingar m.m.)
EU-domstolen har sagt nej till svepande datalagring för alla, överallt, hela tiden och utan misstanke om brottslig verksamhet. Vilket många medlemsstater – däribland Sverige – struntar i.
• Bakgrund: Den svenska datalagringen är olaglig
Efter att den svenska datalagringslagen fick underkänt av EU-domstolen skrevs den om.
Dock är kärnfrågan olöst: Det handlar fortfarande om svepande datalagring utan misstanke om brott.
Den nya lagen har inte prövats av EU-domstolen. Medveten om problemet tillsatte den förra regeringen en utredning.
• Lagra allt men inte alltid
Till att börja med noterar utredaren att EU-rätten ger utrymme för att lagra all kommunikationsdata man kan (nationell säkerhetslagring) i händelse av ett nationellt nödläge. Vilket kan antas vara en tidsbegränsad situation.
Utredaren föreslår att huruvida detta skall ske bör bestämmas av Säkerhetspolisen.
Man kan tycka att om man skall övervaka hela folket hela tiden, då kanske det slutliga beslutet borde fattas på en högre nivå än hos en tjänsteman på hemliga polisen.
Men det är lite av ett sidospår. Nu kommer det verkligt intressanta.
• Lagra alltid men inte allt
I en av sina datalagringsdomar säger EU-domstolen att det dock kan få förekomma riktad datalagring – till exempel vid större stationer i kollektivtrafiken, i områden med hög brottslighet och där det kan tänkas bli trubbel.
Vilket leder till att utredaren glatt konstaterar att man kan övervaka uppåt 70% av befolkningen – om man gör en sådan bedömning från kommun till kommun.
Vilket sannolikt inte skulle flyga hos EU-domstolen, som slagit fast principen: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla, hela tiden.
Om det sedan handlar om alla i Sverige eller alla i Örebro kommun torde i sammanhanget vara av mindre betydelse.
Man kommer att övervaka människor som inte misstänks för brott, urskiljningslöst.
• Lagra mer
Utredaren vill att även data om elektronisk kommunikation via meddelande-appar skall datalagras. (De meddelanden där EU redan vill granska innehållet med Chatcontrol.)
Vilket naturligtvis blir problematiskt då nästan alla meddelandetjänster har sin bas utanför svensk jurisdiktion och som regel även utanför EU. Vilket utredaren dock tror går att hantera.
Material från lagringen skall överlämnas till polisen i läsbar – icke krypterad – form, på operatörernas bekostnad. Detta måste kontrolleras närmare när utredningen läggs upp. För datalagringen skulle ju bara handla om metadata – och den är väl inte krypterad? Eller?
Vad som skall hända med meddelandeappar som inte lagrar data om sina användares kommunikationer är oklart. (Knepet i förslaget om Chatcontrol är att förbjuda apparna i app-stores.)
• Kommentarer
Det är lite lustigt att utredaren kommer med detta förslag nu, då EU och dess medlemsstater befinner sig mitt i processen om hur man skall göra med datalagringen i framtiden. Är detta en testballong för att se hur långt man kan tänja på de gränser EU-domstolen har satt upp?
I så fall kan man konstatera att utredaren med största sannolikhet har passerat den gränsen, med råge. Vilket justitieminister Strömmer – om någon – lär vara medveten om.
Nu blir det remissrunda och sedan skall regeringen fundera på saken.
Se presskonferensen på Youtube:
Söker du information om Chatcontrol, som nämns ovan?
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• Allt du behöver veta om #ChatControl »
• StopScanningMe.eu »
Följ oss även på Twitter: @femtejuli
Anders Andersson säger
Politiker och jurister (inte nödvändigtvis alla, men en besvärande stor andel av dem) tycks på allvar tro att man med juridik kan sätta sig över såväl fysikens lagar som människors kollektiva beteenden. Så tolkar jag åtminstone den brist på verklighetsförankring jag ser i dessa lagförslag med tillhörande förarbeten. Man gräver ned sig i formalismer, ser en ordvändning i något rättsutlåtande och blåser upp den in absurdum för att komma runt ett visst lagstiftningshinder, utan att ta ett steg tillbaka och fråga sig: Vad innebär det här undantaget i praktiken?
Antagligen har de ingen aning om det senare, och därför tar de inte detta steg tillbaka. Risken är stor att de då skulle ge sig ut på alltför tunn is utan några intellektuella isdubbar alls att rädda sig med om olyckan skulle vara framme.
Jag kommenterar här endast vad som framgår av inlägget ovan, då jag inte själv har granskat de aktuella förslagen, men känner igen den process som beskrivs: EU-rätten lämnar utrymme för obegränsad datalagring i händelse av ett ”nationellt nödläge”, vilket utredaren tolkar som en användbar formalitet, något som Säpo kan hänvisa till i ett administrativt beslut.
”Nationellt nödläge”, det är för mig exempelvis när främmande makt invaderar landet och hotar att eliminera dess demokratiskt utsedda regering inom tre dagar. Eller för all del, det akuta läge som uppstod på förmiddagen den 11 september 2001 när amerikanska myndigheter fann att fyra inrikesplan kapats samma morgon och antingen hade nått kaparnas mål eller var på väg att göra det. Knappast någon invånare i Ukraina eller USA lär ha ifrågasatt att det som hände 2022 respektive 2001 utgjorde just sådana ”nationella nödlägen”.
I Sverige har vi väl knappast sett något ”nationellt nödläge” sedan de krigshändelser i början av 1800-talet som föranledde Finland att avträdas till det ryska imperiet. Därför saknar dagens politiker relevanta referensramar, och börjar utreda vilka vardagshändelser som skulle kunna utgöra ”nationella nödlägen” hos oss i dag. Om en plötslig hamstringsvåg leder till brist på tvål och toalettpapper i butikerna, är det ett nationellt nödläge? Knappast om det bara sker på en viss ort; då är det ju inte ”nationellt”, men om det drabbar butiker i såväl Tärendö som Trollhättan och Slite, då har väl denna tillfälliga brist på i hushållet ”nödvändiga” förbrukningsartiklar en uppenbart nationell prägel som borde räcka för EU-domstolen, eller?
Den verklighetsförankring som man kan kräva: Tag reda på vad EU-rätten faktiskt menar med de termer den svänger sig med, i stället för dessa improviserade skrivbordstolkningar.
Anders Andersson säger
Samma sak med ”riktad datalagring”. Syftet med den måste rimligen vara att komma till rätta med de problem som föranlett den, inte att identifiera vardagssituationer på olika orter som så ”problematiska” att man kan permanenta datalagringen, samtidigt som man inte lyfter ett finger för att åtgärda sagda ”problem” då de nu blivit en politisk tillgång som kan sättas in på databanken och ge långsiktig avkastning. ”En lösning i desperat jakt på ett problem”, som det brukar heta. Eller jämför med MAGA-partiets selektiva framhävande av ”invandringsproblemet” i USA närhelst det kan användas som slagträ gentemot deras politiska motståndare.
Sedan har vi det där med åtgärder mot kollektiva beteenden, som exempelvis spridning av ”appar” via ”appstores”. Bådadera är abstrakta företeelser, skapade av tänkande människor för att de fyller någon funktion i tillvaron (i detta fall att skicka meddelanden till andra). Oavsett om politikern tänker sig ett renodlat förbud eller något lindrigare slag av hinder mot spridningen i fråga, så bottnar feltänket i bristande föreställningsförmåga om alternativa beteenden. Genom att fokusera på ”appar” och ”appstores” så missar man i princip allting annat som skulle kunna användas för att skicka meddelanden.
”Vi börjar med den vanligaste spridningen, sedan får vi se om ytterligare åtgärder kan bli aktuella” hör jag utredaren motivera halvmesyren med. Men hallå? Om syftet är att lagra data från just ”appar”, då finns det väl ingen anledning att ge sig på någon annan meddelandekanal senare, t.ex. ”ippar” som sprids via ”ippstores”? Att punktmarkera enstaka mentala abstraktioner i takt med att de tänks ut är ett om möjligt ännu mer hopplöst företag än det var för Karl XIV Johan att i tur och ordning dra in utgivningsbevisen för Aftonbladet, Det andra Aftonbladet, Det tredje osv upp till det tjugofjärde Aftonbladet (eller hur långt Hierta nu hann i numreringen innan kungen gav upp).
Om syftet är att komma åt själva meddelandeutväxlingen, fokusera då på den, och inte på några ”appar” som råkar vara det vanligaste sättet att utväxla dem just den här veckan. Kräv helt enkelt att inga meddelanden utväxlas, i elektronisk eller annan form, såvida inte rapport om varje meddelande tillställs den myndighet som regeringen utser. ”Men det vore ju politiskt omöjligt?” Javisst, så då är lösningen att låta bli att göra det över huvud taget, inte att göra det i begränsad grad, där själva begränsningskriteriet definieras av kollektivets agerande innan regleringen infördes. Ett rättsvidrigt tvångsmedel blir inte acceptabelt bara för att det görs tekniskt meningslöst och ineffektivt för sitt avsedda syfte.
Man kan lika gärna försöka dämma upp en fjällbäck genom att banka ned en decimetertjock, tre meter hög träpåle mitt i bäckfåran och hoppas att vattnet inte ska hitta en väg runt detta hinder. Eller dämma upp enbart vänstra sidan av en bred norrlandsälv för att man bara behöver hälften så mycket el som en hel kraftverksdamm skulle ge…
Men så långt vill inte utredaren tänka. Utan dylik verklighetsförankring kan man, om man exempelvis vill begränsa mängden biltrafik i city, stänga av den mest trafikerade tillfartsleden och göra gågata av den, men låta de mindre sidogatorna förbli farbara; all tillgänglig statistik visar nämligen att det är en obetydlig minoritet av bilisterna som använder dem. De skyltas hädanefter som ”Huvudled” med tilläggstavla ”Gäller endast utryckningsfordon, kollektivtrafik och livsmedelstransporter”.