eEvidece

Frågan om elektroniska bevis är en röra. Vad det handlar om är att myndigheterna skall ges möjlighet att säkra bevis i brottsutredningar över gränserna, utan att behöva gå via lokal polis eller andra lokala myndigheter.

Europarådet, EU-kommissionen, FN och USA arbetar samtidigt, var och en på sitt håll, med lagar och regler för eEvidence.

Europarådet håller på att uppdatera den så kallade Budapest-konventionen.
EU:s ministerråd (vars medlemsstater också är medlemmar i Europarådet och som därmed kommer att underställas den nya Budapest-konventionen) driver på EU-kommissionen för att få fram ett nytt EU-regelverk om eEvidence.
FN har redan klubbat en resolution om ett »worldwide mutual legal assistance agreement to fight cybercrime« på initiativ från Ryssland, men mot EU:s och USA:s vilja, och trots protester från människorättsaktivister.
EU och USA förhandlar om ett avtal, som lär komma att bygga på den amerikanska Cloud-Act – som enkelt uttryckt ger myndigheterna tillgång till allt.

Allt är en soppa och det känns som om det är för många kockar. Någon egentlig debatt om huruvida olika länder skall kunna begära ut uppgifter från andra länders operatörer och plattformar (istället för att begära rättsbistånd från lokal polis) finns inte. Inte heller syns någon egentlig diskussion om säkerhets- och rättsäkerhetsaspekter. Vad händer till exempel om land X begär ut uppgifter från land Y, för att utreda något som inte är olagligt i land Y?

Läs mer: Electronic Evidence: No simplification for digital investigations yet »

Det pågår en kapprustning vad gäller tillgång till medborgares, företags och organisationers information som finns lagrad i till exempel molntjänster. I USA finns en så kallad Cloud Act, som ger myndigheterna rätt att begära ut information oavsett i vilket land den finns lagrad. Och som vi har rapporterat tidigare följer EU efter med eEvidence, eller eBevis:

»Polisiära myndigheter i alla EU:s medlemsstater kommer att kunna begära ut uppgifter om användare [edit: samt kommunikationsdata och lagrad information] från till exempel en internetoperatör, social plattform eller app-tjänst i vilket medlemsland som helst. Någon nedre gräns för när detta kan anses vara befogat anges inte.

Vilket är en signal om att dammluckorna nu kan öppnas – och att (…) information skall utlämnas även till EU-länder vars rättsstat, rättssäkerhet och sätt att hantera känslig information kan ifrågasättas.

Denna information skall lämnas ut inom tio dagar, eller i brådskande fall inom sex timmar.«

Detta är en fråga som tyvärr hamnat i medieskugga medan andra EU-förslag som det nya upphovsrättsdirektivet har diskuterats. Därför är det välkommet att fler nu börjar uppmärksamma frågan. I Svenska Dagbladet har tankesmedjan Fores vikarierande programchef för digitala samhällsfrågor Jonas Andersson Schwarz idag en i stort sett korrekt debattartikel om eBevis. Han skriver bland annat:

»Sveriges EU-parlamentariker bör tydligt motsätta sig rådets förslag av en rad principiella skäl. EU:s digitaliseringspolitik bör inte landa i en kapprustning med USA och Kina om vem som snabbast kan underminera medborgerlig integritet och nationell suveränitet. Det finns en rad progressiva saker kommissionen och parlamentet har gjort och bör fortsätta göra för att stärka rättssäkerheten och stävja problemen med vissa it-tjänsteföretags stora dominans. Men att urholka medborgares möjligheter att överklaga datauthämtningsorder från fjärran länder kommer inte att göra mycket åt det problemet, snarare befästa rådande ordning.«

I Sverige har regeringen redan påbörjat arbetet med eBevis i form av en förordning våren 2018.

Länkar:

• Vår tidigare bloggpost om eBevis med länksamling och resurser »

• SvD: Kafkaartat förslag från EU:s ministerråd »

Regler för elektroniska bevis – en soppa med för många kockar

Alla EU-länder får tillgång till allt som lagras i molntjänster