Demokratins paradox är att den kan avskaffa sig själv. I god demokratisk ordning. Genom majoritetsbeslut.
Det behöver inte ske i form av något stort teatraliskt maktskifte. Istället begränsas våra fri- och rättigheter steg för steg. Inte minst online.
Det behöver inte vara av ondska. Missriktad välvilja är orsaken till mycket mänskligt lidande.
Hannah Arendt påpekade att övergrepp mot människans rättigheter alltid sker i namn av vad som anses vara kollektivets bästa.
Rätten till privatliv och yttrandefriheten är grundläggande mänskliga rättigheter. De är till för att en majoritet / staten inte skall kunna förtrycka en minoritet / individen.
Med massövervakning av våra elektroniska kommunikationer och ett allt mindre fönster för vad folk får säga är saker på väg åt fel håll.
Med risk för att tjata, här är vad Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv – och privat korrespondens.
»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«
På detta område har vi EU:s Chat Control 2 som vill granska innehållet i folks elektroniska meddelanden. Och den svenska regeringens idé om bakdörrar till totalsträckskrypterad kommunikation.
Och så yttrandefriheten…
»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«
Vilket gör sådant som EU:s Digital Services Act problematiskt. Man vill lägga sig i vad folk får säga. Men man får egentligen inte.
De grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna är under ständigt angrepp och måste därför ständigt försvaras. Såväl offline som online. Alternativet är dystopiskt.