EU:s »Code of practice on disinformation« har nu blivit en del av unionens Digital Services Act (DSA). Vad betyder det för yttrandefriheten online?
Vid månadsskiftet blev EU:s »Code of practice on disinformation« en del av DSA:s lagstiftningspaket. Det är frivilligt för de stora sociala plattformarna och sökmotorerna att ansluta sig. Men om de gör det, då måste de följa den.
De som anslutit sig är bland andra Facebook, Instagram, Youtube, LinkedIn, TikTok, Google search och Bing. X lämnade uppföranddekoden 2023.
Bland annat föreskrivs att man skall motverka missinformation (omedveten), desinformation (medveten), påverkansoperationer och påverkan från främmande makt.
Detta kan ske till exempel genom att ta bort innehåll, av-monetarisering, flaggning, tillförande av kontext och begränsad spridning.
Till sin hjälp skall man ha faktagranskare, som förutsätts vara redaktionellt och ekonomiskt oberoende från politiska, ekonomiska eller ideologiska intressen. Vilket ibland ifrågasätts om de verkligen är.
Detta är inte samma sak som DSA:s Trusted Flaggers, som i teorin skall inrikta sig på att anmäla olagligt innehåll – och som förväntas företräda olika särintressen. (I DSA:s ursprungliga text talades om företrädare för kollektiva intressen.)
Faktagranskarnas uppgift är däremot att bedöma olika yttrandens sanningshalt, inte laglighet.
Intressant nog är detta samma system för extern faktagranskning som Facebook lämnat i USA, där man anser att det är problematiskt.
X (Twitter) har valt en egen väg med crowdsourcade community notes – där användare kan påpeka felaktigheter och tillföra kontext.
En »permanent taskforce« skall upprättas för att samordna insatser mellan plattformarna och EU-kommissionen, External Action Services Rapid Response System, European Regulators Group for Audiovisual Media Services, European Digital Media Observatory, EU:s Digital Services Board med flera.
EU-kommissionen erkänner att gränsen mellan fakta, tolkning och åsikt kan vara otydlig, särskilt i polariserade frågor som klimat, migration och geopolitik.
Det förväntas att åtgärder mot falsk eller vilseledande information skall vara proportionerliga och förenliga med yttrande- och informationsfrihet.
Vilket – i teorin – betyder att kontroversiella åsikter inte får censureras bara för att de avviker från konsensus, så länge de inte strider mot plattformens användarvillkor eller lag.
Dock har plattformarna under lång tid pressats av politiker till att använda just användarvillkoren för att begränsa det fria ordet. I Sverige har de flera gånger kallats upp till regeringen i syfte att diskutera »branschens ansvar« för vad som publiceras.
Vad som skall plockas bort, skuggbannas, av-monetariseras och så vidare är alltså inte helt kristallklart. Vilket möjligen är medvetet.
På det hela taget har man skapat ett byråkratiskt system för att kontrollera innehåll som i stora delar ligger utanför demokratisk kontroll, traditionell lagstiftning och rättslig prövning.
I ett vidare perspektiv kan detta system förr eller senare komma att missbrukas av aktörer med onda avsikter. Eller missriktad välvilja.
Men nu är uppförandekoden alltså här och en del av DSA. Återstår att hålla ett öga på hur den tillämpas.
• EU-kommissionen: The Code of Conduct on Disinformation »
CC0