De senaste dagarna har yttrandefriheten varit i medias blickfång. Ett par nyheter i flödet fångar vår uppmärksamhet.
• Akademiledamoten och professorn i teoretisk filosofi Åsa Wikforss skriver i DN: Ska vi begränsa yttrandefriheten för att rädda demokratin? »
Hennes tes är att yttrandefriheten på nätet måste modereras för att rädda demokratin. Vilket hon själv medger är en paradox.
Naturligtvis finns det folk som ljuger, förvirrar och vilseleder på nätet. Men som vanligt faller allt tillbaka på frågan: Vem skall avgöra vad som är rätt och fel, sant och falskt?
Det är alltid enklare att kräva censur än att själv ta debatten. Speciellt i ett samhälle som förträngt den västerländska demokratiska rättsstatens grundvärden till förmån för snäva ideologiska, politiska mål och makt.
Det är inte helt uppenbart att dagens makthavare alltid står upp för grundläggande mänskliga rättigheter. Speciellt inte online.
Det fria ordets väktare har blivit lata, bekväma, konflikträdda, principlösa och tysta.
Samtidigt som Wikforss vädrar idén om att begränsa yttrandefriheten skriver hon att »det är högst osannolikt att demokratin kan skyddas på detta sätt«.
Därför vill hon stärka kunskapen hos folket. Vilket naturligtvis är en bra sak. Men det kräver rimligen mer information, inte mindre.
Det närmaste vi kommit detta är »community notes« på X – där användare kan flagga upp felaktiga påståenden och tillföra relevant information. Men Wigforss tycks mena att den uppgiften främst bör ligga hos staten (och EU).
• Hos Sveriges Radio läser vi: Svenskar allt mer toleranta mot censur »
»Femtioåtta procent av de tillfrågade tycker att det vore ok om myndigheter ingrep mot inlägg från enskilda individer, och 83 procent om myndigheter korrigerade svenska medieföretag som anses komma med skadlig eller felaktig information.«
Detta verkar dock inte vara någon aktuell studie. På Totalförsvarets Forskningsinstituts (FOI) hemsida finns i vart fall inget på aktualitetssidorna och enligt radioinslaget är siffrorna från FOI flera år gamla.
Vi har sänt en fråga till FOI och återkommer om vi får något svar i substans. Möjligen är detta ett uppkok av gammalt material som lyfts igen. Att kritisera yttrandefriheten online är ju populärt för tillfället.
• I Smålandsposten skriver Emma Jaenson: Med kvinnor, mot yttrandefrihet? »
Denna text är mer positiv till yttrandefriheten och skriver med hänvisning till SR-inslaget ovan:
»Att en majoritet av alla svenskar tar så lätt på en så fundamental rättighet som att få tala och uttrycka sig fritt, är skrämmande. Vad är det som säger att de som vill förbjuda vissa ord inte själva kommer att stå i skottgluggen nästa gång?«
En av författarens poänger är att samtidigt som det påstås att hotet mot demokratin kommer från män till höger – så är det det främst är kvinnor tll vänster som vill inskränka yttrandefriheten.
»Men man bör också tänka på att demokratier sällan nedmonteras av enskilda onda aktörer som roffar åt sig makten, utan snarare av en majoritet som anser att det är rimligt att tumma på grundläggande principer för den goda sakens skull – kanske för att just deras sakfråga är så viktig.«
CC0