Precis som Sverige har Frankrike problem med datalagringen, det vill säga lagring om data av alla medborgares alla tele- och datakommunikationer. 2014 upphävdes EU:s datalagringsdirektiv, då EU-domstolen kom fram till att det strider mot de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privatliv.
Efter att EU-domstolen även underkänt den franska lagen om datalagring vill regeringen nu att landets högsta domstol skall strunta i EU-domstolens dom. Vilket är anmärkningsvärt för att komma från ett land som i andra sammanhang driver frågan om EU:s överstatlighet hårt.
Den franska regeringen vill även ändra EU:s fördrag och stadgan om de mänskliga rättigheterna – för att göra datalagring möjlig.
Man vill alltså inskränka de mänskliga rättigheterna för att kunna expandera övervakningsstaten. Vilket också är anmärkningsvärt, för att komma från ett land som i andra sammanhang anser sig vara de mänskliga rättigheternas vagga – även om landet haft ett något blandat förhållande till nämnda rättigheter.
En sådan inskränkning kommer i så fall inte bara att gälla Frankrike, utan hela EU. Det vill säga att den franska ivern att rulla ut övervakningsstaten även kommer att drabba dig och inskränka dina fri- och rättigheter. Och naturligtvis kommer en sådan inskränkning att få effekter på fler områden än bara det avsedda.
Tyvärr kan man räkna med att det franska förslaget kommer att få brett stöd i EU:s ministerråd, om det läggs fram som ett skarpt förslag. Dock är det bara EU-kommissionen (som förmodas vara fördragens väktare) som kan lägga fram ett sådant förslag. Och förhoppningsvis kommer i så fall Europaparlamentet att bjuda motstånd. Men de franska idéerna bör bemötas tidigt, redan nu, för att det inte skall behöva gå så långt.
Våra grundläggande rättigheter är individens yttersta skydd mot staten – och skall inte kompromissas bort, vattnas ur eller kringgås.