Är Sveriges roll i den globala massövervakningen skälet till höstens lag om utlandsspioneri och tillhörande begränsning av den grundlagsskyddade tryckfriheten?
Nyligen antogs den hårt kritiserade lagen om utlandsspioneri, med tillhörande grundlagsändring. GP hade en bra sammanfattning:
»Det blir straffbart att under vissa omständigheter röja hemliga uppgifter som förekommer inom Sveriges internationella samarbeten och som kan skada Sveriges förhållande till någon annan stat eller mellanfolklig organisation.«
Kritiken går ut på att det blir svårare för media och whistleblowers att avslöja oegentligheter. Regeringen skriver på sin hemsida:
»Utlandsspioneri samt de former av obehörig befattning med hemlig uppgift och vårdslöshet med hemlig uppgift som har sin grund i utlandsspioneri kriminaliseras även som tryck- och yttrandefrihetsbrott. Meddelarfriheten och anskaffarfriheten begränsas när det gäller utlandsspioneri, grovt utlandsspioneri och grov obehörig befattning med hemlig uppgift med grund i utlandsspioneri.«
Vilket är rätt anmärkningsvärt.
En populär uppfattning är att detta kan ha med EU att göra.
Därför var det intressant att Frankrikes president Macron kritiserade den nya svenska lagen, i samband med statsminister Kristerssons besök i Paris nyligen. Macron menade att den är ett hot mot medias frihet.
Macron skulle knappast kritisera en svensk lag om den tillkommit för att tillfredsställa EU:s önskemål.
Och det kan knappast ha med Nato att göra heller, då lagen förberetts och haft sin första läsning innan ett svenskt medlemsskap var aktuellt. (Propositionen lades fram av regeringen Löfven.)
Om det inte är EU eller Nato som drivit fram denna kontroversiella lag, varför har den då klubbats? (Även om vårt förhållande till både EU och Nato kommer att omfattas av den.)
Nu blir det en spekulation:
Av Edward Snowdens avslöjanden om den amerikanska massövervakningen (och av EU-parlamentets utfrågningar om massövervakningen) framgår det att Sverige har ett mycket speciellt och nära förhållande till de så kallade Five Eyes-länderna. Det vill säga underättelsesamarbetet mellan USA, Storbritannien, Kanada, Australien och Nya Zeeland.
I sammanhanget är det värt att notera att den svenska FRA-lagen urholkats och drabbats av ändamålsglidning sedan den stiftades. Till exempel får utländska underrättelsetjänster nu direkt tillgång till FRA:s tjänster.
Aftonbladet skrev när det begav sig:
»Regeringens förslag innebär att en utländsk underrättelse- eller säkerhetstjänst ska medges direktåtkomst hos Försvarsmakten och FRA till personuppgifter som behandlas i försvarsunderrättelseverksamhet.« (…) »De nya lagförslagen innebär också att FRA får rätt att signalspana mot verksamhet även om den inte riktas mot Sverige eller svenska intressen.«
Mark Klamberg, professor i internationell rätt kommenterade saken så här till TT:
»I nuvarande lagstiftning måste signalspaning ske gentemot hot mot Sverige eller för att tillgodose svenska intressen. Detta krav försvinner med lagförslaget och det som jag upplever som mest uppseendeväckande. Det är kopplat till direktåtkomst, Sverige blir mer av en avlyssningscentral eller filial till underättelsetjänster i större länder.«
Man behöver inte hänfalla åt konspirationsteorier för att ana ett samband.
Att det är detta samarbete som drivit fram den nya lagen om utlandsspioneri är som sagt en spekulation. Men en sak är klar – det omfattas av den.
Avslöjanden av den typ som skedde under FRA-striden blir nu direkt olagliga. (Även om man redan då gjorde försök att tysta dem som spred dem.) Vilket är problematiskt ur ett demokratiskt perspektiv.
Sverige är nu en del av den globala massövervakningen. Och det har just blivit olagligt att avslöja saker om den.
Relaterade poster:
• FRA-lagen – politikens totala svek (2021) »
• Nya FRA-lagen: Sveriges dubbla lojaliteter (2021) »
