Övervakningsstaten är också en kontrollstat – som kommer att leda till samhällelig stagnation.
Övervakningslagar drabbas alltid av ändamålsglidning. Steg för steg utökas de till att omfatta fler och andra syften än vad som angavs när de stiftades.
Datalagringen – som bara skulle användas för att skydda oss mot terrorister och allvarlig brottslighet – kom att bli ett verktyg för att jaga fildelare och har använts flitigt av Skatteverket för att snoka i medborgarnas privatliv.
FRA-lagen som bara skulle användas för att identifiera yttre hot mot landet kommer nu även att omfatta innehållet i kommunikationer mellan svenskar i Sverige. Och med tiden har allt fler myndigheter fått tillfång till denna spaning.
Hemlig övervakning utökas ständigt till nya användningsområden, samtidigt som tröskeln för att använda den sänks. Dessutom lanseras med tiden helt nya former av övervakning, både från den svenska politiken och från EU.
Om denna utveckling fortsätter kommer så gott som alla våra kommunikationer och det mesta vi gör att övervakas av staten. Och det kommer att drabba helt vanliga, hederliga medborgare.
Man kan förvisso argumentera för att en allomfattande kontrollstat, där varje detaljerad regel kan upprätthållas och varje handling granskas inte lämnar något utrymme för olagliga eller olämpliga aktiviteter. Men priset för detta är i så fall mycket högt.
Det är därför det finns regler som säger att övervakning måste vara nödvändig och stå i proportion till de handlingar den är tänkt att förhindra. Vilket är en gräns som gång på gång överträds. För att man kan.
Intrång i individens privatliv är – enligt till exempel Europakonventionen – ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Dels handlar det om att individen har rätt till en privat sfär. Dels om att en sådan även omfattar rätten till privat korrespondens.
Våra grundläggande fri- och rättigheter finns där för att skydda oss mot demokratins brister, för att skydda individen mot överheten och för att skydda minoriteter mot majoriteten. Därför är det farligt när de nedmonteras av de politiker de är tänkta att skydda oss mot.
Ett samhälle där staten kontrollerar allt vi gör och allt vi kommunicerar med andra kommer även att drabbas av stagnation. Människor som ständigt måste tänka på att överheten kan kika över deras axel kommer att ändra sitt beteende. De kommer att bli mindre spontana och därmed också mindre kreativa. Vilket kommer att göra hela vårt samhälle fattigare, tråkigare och stelare.
Det är dags att stanna upp och tänka efter hur vi vill ha det. Fortsätter vi som nu riskerar vi att mista både vår frihet och vårt välstånd.