NSO-gruppens spionprogramvara Pegasus har väckt uppmärksamhet i internationell press den senaste tiden. Bland annat tycks den ha använts för politiskt spionage i Mexiko och för att spionera på journalister i Ungern.
Även om ett land skaffar sig möjlighet att övervaka människors telekommunikationer i syfte att bekämpa brottslighet och terrorism – så tenderar sådana verktyg alltid att användas för mindre ädla syften.
Vilket är värt att hålla i minne – då mycket talar för att även svensk polis använder just Pegasus för sin hemliga dataavläsning.
Dessutom finns ett grundläggande problem, som ständigt måste påpekas: För att spionprogram skall kunna användas för till exempel hemlig dataavläsning krävs att säkerhetshål i vår IT-infrastruktur lämnas öppna och oskyddade, för att kunna användas av myndigheterna. På så sätt blir vi alla mindre säkra – när dessa säkerhetsluckor lämnas öppna även för till exempel kriminella och främmande makt.
Runt om i EU vrider politikerna nu på sig. Hur skall de till exempel kunna kritisera Ungerns påstådda spioneri mot media och medborgarrättsaktivister när de själva ofta använder samma spionprogramvara; när de givit Europol i uppdrag att knäcka krypterad kommunikation – och när de givit grönt ljus för meddelandetjänster och e-post-företag att avkryptera och granska sina användares kommunikationer i jakt på olämpligt innehåll?
