Sociala medieplattformar som Facebook, Youtube och Twitter är privata företag. De har rätt att tillämpa i stort sett vilka användarvillkor de vill. De har rätt att välja vilka de vill upplåta utrymme åt. Och så skall det naturligtvis vara.
Men detta ger dem inte rätt att slippa kritik när de beter sig idiotiskt. Är de kloka, då lyssnar de till sina användare. Vi är trots allt den produkt de tjänar sina pengar på.
Två gånger de senaste dagarna har jag stött på relativt stora aktörer på Facebook och Youtube som fått inslag censurerade eller sina konton uppsagda utan någon form av rimlig förklaring. Närmare bestämt ingen förklaring alls.
Detta hade varit ett mindre problem om inte dessa plattformar vore totalt dominerande. Och att starta konkurrerande plattformar blir allt svårare, i vart fall här i Europa – som är på väg att reglera sönder nätet. När det införs »länkskatt« eller krav på uppladdningsfilter, då kommer de sociala mediejättarna alltid att ha tillräckliga resurser. Till skillnad från startups och små konkurrenter som aldrig får en ärlig chans.
Allt kompliceras av att tonen på de sociala plattformarna blir allt mer uppskruvad och att folk tycks bli mer intoleranta och snarstuckna. Dessutom består mycket av polariseringen på nätet inte på att folk tycker olika i sig – utan på att man angriper varandra för vad man tror, hoppas och påstår att den andre tycker.
De flesta är forcerat känslosamma och skjuter från höften. Att vara rationell, logisk och faktabaserad är ute. För att inte tala om artig och korrekt. Vilket får internet att förvandlas till ett skyttegravskrig istället för ett intressant samtal.
Människor tror vad de vill tro, ser vad de vill se och tror ofta att en liten del av bilden är hela bilden.
När den digitala mobben drar fram efter en vantolkad tweet kan det sluta med att människor blir de-plattformerade, mister sina jobb och får sina liv förstörda. Av människor som menar att de själva är de goda och kärleksfulla.
Jag älskar internet och tänker försvara dess frihet och öppenhet. Jag ser internet som det stora torg på vilket vi kan mötas, samarbeta, handla och diskutera. Jag är närmast andäktig inför att vi har ett globalt nätverk tillgängligt 24/7 – med mänsklighetens samlade kunskap och där nyckeln till framgång är att erbjuda andra värde.
Just därför gör det mig ont när de sociala mediejättarna beter sig maktfullkomligt mot sina användare; när EU cementerar nätjättarnas dominerande position genom överreglering; när människor hellre spyr galla över varandra än försöker lyssna och förstå; när nätets självutnämnda ordningsmän tystar oliktänkande.
Anders Hedberg säger
Från en diskussion i ett forum hittade jag detta att monopolsituationer kan leda till en begränsning av ”output” och det är något som anses dåligt i neoklassisk ekonomi. ( utanför mitt område, så länkar in vestopedia )
Svaret är därför inte att reglera verksamhet eller tvinga de moderna mediajättarna ( eller om man vill kalla de techbolag ) att acceptera allt lagligt material, utan att bryta upp deras monopolliknande situation.
https://www.investopedia.com/terms/m/monopolymarket.asp#:~:text=A%20monopolistic%20market%20is%20a%20market%20structure%20with%20the%20characteristics,or%20service%20to%20many%20consumers.&text=With%20generally%20only%20one%20seller,firms%20cannot%20enter%20the%20market.
Michael Ståhlberg säger
Om privat äganderätt ger nätjättarna rätt att välja bort användare, varför skulle inte samma princip gälla för andra privata entreprenörer, t ex restauranger, bostadsrättsföreningar, etc? Parallellen tycks mig uppenbar, men berörs aldrig av libertarianska debattörer. För att det skulle bli ett ramaskri?