EU:s ministerråd vill att EU-kommissionen utreder de lagliga möjligheterna för datalagring. Vilket kommissionen säger att den helst inte vill. Detta efter att EU-domstolen upphävt det förra datalagringsdirektivet och ett antal medlemsstaters nationella lagstiftning på området, däribland Sveriges.
Det ursprungliga direktivet, från 2006, upphävdes av EU-domstolen eftersom dess krav på svepande lagring av alla medborgares teledata (telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, nätuppkopplingar och mobilpositioner) strider mot de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privatliv.
I Sverige har frågan varit en följetong där regeringen gjort flera försök att komma runt EU-domstolens beslut, men utan framgång. Ett nytt förslag är på väg, men utan att regeringen lyckats hantera grundfrågan. Vilket (om det blir svensk lag) förmodligen kommer att leda till att EU-domstolen ger Sverige bakläxa en gång till.
Ett problem i sammanhanget är att den svenska datalagringen, trots dess påtagliga ingrepp i individens privatliv har använts för att utreda bagatellartade brott som fildelning. Datalagringen har också använts av Skattemyndigheten för att i stor skala snoka i människors privatliv. Detta trots att ansvariga politiker lovat att datalagringen bara skulle komma att användas för att utreda synnerligen allvarlig brottslighet och terrorism.
Läget är i stort sett detsamma i flera andra medlemsstater. Därav ministerrådets önskan om en utredning som kan komma att leda fram till ett nytt direktiv. Men här är grundproblemet detsamma som i det svenska fallet. Urskiljningslös datalagring strider mot EU:s egen Charter of Fundamental Rights. Så man kan förstå om EU-kommissionen helst inte vill ta i frågan.
Detta kommer att bli en infekterad fråga under den kommande EU-mandatperioden 2019-24. Så det vore intressant att höra vad de olika partiernas kandidater till Europaparlamentet tycker. Innan valet.
Statewatch: Council wants a ”comprehensive study” on data retention that considers ”a future legislative initiative” »
