AI formas av den information som används för träning, av utvecklarnas värderingar och av politiska och kommersiella påtryckningar. Vem skall bestämma vad AI får veta och vad den får svara?
Det finns olika förhållningssätt till de träningsdata och de skyddsräcken som omger AI.
Aktörer inom upphovsrättsindustrin är som regel tydliga med att de inte vill att AI skall kunna tränas på deras material. I vart fall inte gratis. I spåren av detta har det vuxit fram en global infrastruktur för »opt-out«, där publicister använder maskinläsbara koder för att aktivt blockera AI-skrapare.
Andra är angelägna om att göra sin information tillgänglig och nå så många som möjligt – och vill därför att deras innehåll skall fångas upp av AI.
Vi tillhör den gruppen. Våra texter är märkta CC0. Det är ett verktyg från Creative Commons genom vilket vi avstår från våra upphovsrättsliga anspråk så långt lagen medger. Det innebär att materialet får kopieras, spridas, bearbetas och användas fritt, utan krav på att ange upphovspersonen. Det gäller alla – enskilda, kreatörer, företag, medier och AI.
Annat öppet licensierat material finns bland annat på Wikimedia Commons och i olika offentliga databaser. Det kan användas för AI-träning utan de upphovsrättsliga hinder som annars kan uppstå.
En tredje grupp är särintressen som vill ålägga AI-företag riktlinjer för hur deras språkmodeller skall behandla deras hjärtefrågor. Ofta handlar det om aktörer med en politisk agenda. Men det kan även vara fråga om myndigheter och halvofficiella organisationer.
Detta är en principiellt viktig fråga. För i takt med att allt fler använder AI för att söka information, förstå omvärlden och bilda sig en uppfattning om samhällsfrågor får de som utformar språkmodellernas begränsningar också ett växande inflytande över informationsflödet.
Vid efterträning av språkmodeller används bland annat mänsklig återkoppling (RLHF) och andra metoder för att belöna önskvärda svar och motverka oönskade. Utvecklarna kan också lägga till separata säkerhetsfilter och instruktioner. Därmed får de som utformar reglerna ett betydande inflytande över vad modellerna svarar, hur de uttrycker sig och vilka frågor de vägrar besvara.
Här uppstår en risk för ett sluttande plan som kan leda till såväl censur som påbjudet innehåll. Medan skyddsräcken mot instruktioner för grov brottslighet är mindre kontroversiella, blir gränsdragningen problematisk när systemen kalibreras för att navigera i komplexa samhällsfrågor. Vilket gör att språkmodellernas opartiskhet och trovärdighet kan ifrågasättas.
Organisationer/NGO:er som driver frågor kring exempelvis mänskliga rättigheter, klimat och minoriteters rättigheter försöker påverka AI-företagens policy och säkerhetsarbete. Det väcker frågan var gränsen går mellan legitima säkerhetskrav och försök att påverka vilka politiska eller moraliska perspektiv som språkmodellerna skall förmedla.
Att språkmodeller kan ha olika ideologiska slagsidor framgår av forskningen. En studie publicerad i Nature undersökte 19 språkmodellers beskrivningar av närmare 4.000 politiskt relevanta personer.
Forskarna fann tydliga skillnader mellan modellerna. Googles Gemini tenderade vid mättillfället att vara mer positiv till personer förknippade med progressiva värderingar, inkludering och hållbarhet, medan xAI Grok var mer positiv till personer förknippade med nationell suveränitet och ekonomisk självförsörjning.
Forskarna drar slutsatsen att språkmodeller i viss utsträckning återspeglar sina skapares världsbilder. De varnar också för att politiska försök att tvinga fram ideologiskt »neutral« AI kan missbrukas och hota yttrande- och informationsfriheten.
I sammanhanget bör påpekas att om en modell har en politisk slagsida är det inte i sig bevis för att någon avsiktligt styrt den dit.
En vetenskaplig studie publicerad 2024/25 visade att ChatGPT, Google Bard/Gemini och Bing Chat gav olika svar på politiskt känsliga frågor beroende på vilket språk som användes. Forskarna fann bland annat fler felaktiga uppgifter i ryska och ukrainska svar än i engelska. Vissa av modellernas begränsningar uppvisade dessutom likheter med censurmönster i auktoritära stater.
Detta illustrerar hur språkmodellernas svar kan påverkas av både språklig och politisk kontext.
Sedan har vi de statliga aktörerna.
Den kinesiska cyberrymdsmyndigheten (CAC) har strikta regler som kräver att generativ AI måste återspegla »socialistiska kärnvärden« och inte innehålla material som undergräver statens makt.
Även i väst försöker politiker påverka AI:s förhållningssätt. EU:s AI Act ställer bland annat krav på riskhantering och transparens. I USA har president Trump genom en presidentorder från juli 2025 krävt att språkmodeller som används av federala myndigheter skall vara sanningssökande och ideologiskt neutrala, med särskild udd mot vad administrationen betraktar som vänsterorienterad ideologisk påverkan.
Det illustrerar ett grundläggande problem: Även försök att göra AI politiskt neutral förutsätter att någon bestämmer vad som skall räknas som neutralitet.
Eftersom sådana regelverk ofta har extraterritoriell verkan (det vill säga att de måste följas av alla system som vill verka på respektive marknad) kan enskilda regioners lagstiftning sätta ramarna för hur AI fungerar globalt.
EU:s Digital Services Act (DSA) har haft stor och mätbar inverkan. Lagen skapades ursprungligen för att reglera traditionella sociala medier och e-handelsplattformar. Men i takt med AI-boomen har den blivit ett av EU:s skarpaste verktyg för att styra över generativ AI och de stora språkmodellerna (LLM).
Enligt DSA artikel 40.3 kan kommissionen eller behörig tillsynsmyndighet kräva förklaringar av algoritmiska systems utformning, logik, funktion och testning.
DSA reglerar tjänsternas funktion och risker på plattformsnivå. Medan EU AI Act reglerar AI-modeller och AI-system, den bakomliggande tekniken, hur de tränas samt användningsområden och skyldigheter för olika aktörer.
EU-kommissionen klassificerade den 31 augusti 2026 ChatGPT som en mycket stor sökmotor (VLOSE) enligt DSA. Med 159 miljoner genomsnittliga månatliga aktiva användare i EU ligger tjänsten långt över gränsen på 45 miljoner för sådana.
OpenAI kommer därmed att omfattas av särskilt långtgående krav på riskbedömning, riskbegränsning, granskning och transparens, liknande dem som gäller för Google Search och Bing.
Det innebär bland annat att OpenAI måste bedöma och begränsa »systemiska risker«, dokumentera sina åtgärder och underkasta sig särskild granskning. DSA:s riskkategorier är visserligen angivna i artikel 34, men är så breda att hur de tolkas kan få stor betydelse för hur tjänsten utformas.
Detta väcker en principiell fråga: Vem skall avgöra vad som utgör en risk för samhällsdebatten, och när övergår riskhantering i styrning av vilka uppgifter och perspektiv användarna får tillgång till?
EU:s omfattande teknikreglering har också skapat osäkerhet kring lanseringen av nya AI-funktioner. Vissa amerikanska teknikföretag har hänvisat till europeiska regelverk när de senarelagt produktlanseringar i EU. Det är dock inte alltid tydligt vilken lagstiftning som orsakat förseningarna eller om även tekniska och kommersiella skäl spelat in.
Till exempel meddelade Apple den 8 juni 2026 att företaget inte kunde lansera nya Siri AI på iPhone och iPad i EU samtidigt som på övriga marknader. Apple hänvisade uttryckligen till EU:s Digital Markets Act (DMA).
Till detta kommer AI-företagens egna kommersiella intressen. Även utan politiska påtryckningar kan de begränsa kontroversiella svar för att undvika rättsprocesser, negativ publicitet eller konflikter med viktiga kunder och myndigheter. Det innebär att även privata affärsbeslut kan påverka vilka perspektiv som når användarna.
Frågan är alltså vem som skall bestämma vad AI får svara.
Det är rimligt att språkmodeller inte skall hjälpa människor att begå grova brott. Men när säkerhetsreglerna börjar omfatta politiska uppfattningar, kontroversiella samhällsfrågor och vad som anses vara lämpliga åsikter blir gränsdragningen betydligt svårare.
Det finns en risk att AI blir ett verktyg för att befästa rådande politiska, kommersiella och kulturella föreställningar snarare än att utmana dem.
Öppna språkmodeller som användarna själva kan köra och anpassa erbjuder ett visst alternativ till den centrala kontrollen. Men även dessa påverkas av sina träningsdata och utvecklarnas val.
Om AI skall bli ett verktyg för kunskap och fri åsiktsbildning måste användarna kunna ställa även obekväma frågor, pröva olika perspektiv och ifrågasätta etablerade sanningar.
Det gäller oavsett vem som för tillfället anser sig veta vad som är rätt att tycka.
CC0
