Den teknik som används för polisens hemliga dataavläsning möjliggör brottslighet, spioneri och övervakning av politiska motståndare.
Det finns åter tecken på att spion-programvara använts mot ledamöter i Europaparlamentet. Denna gång är det medlemmar i parlamentets Subcommittee on Security and Defence (SEDE) som tros ha fått sina telefoner buggade.
Men det är inte första gången. Parlamentets talman har utsatts för försök att installera spionprogram. Och på 2010-talet upptäcktes att parlamentets och övriga EU-instutioners e-post övervakades via ett intrång hos Belgacom.
Spionprogram har på senare år använts av nationella regeringar för att övervaka politiska motståndare i Spanien, Grekland, Ungern och Polen.
Ett skäl till att sådant spionage och politisk övervakning är möjlig är polisens användning av hemlig dataavläsning.
Hemlig dataavläsning handlar om att polisen kan övervaka misstänkta genom att med spionprogram ta kontrollen över telefoner, datorer, plattor och till och med spelkonsoler. Sedan får den tillgång till allt – alla meddelanden, alla filer, kamera och mikrofon.
För att detta skall vara möjligt måste kända säkerhetsluckor lämnas öppna.
Detta är allvarligt och öppnar för angrepp på vår IT-infrastruktur – vilket gör oss alla mindre säkra. Problemet har påpekats, men politiker i Sverige och andra länder har ändå beslutat sig för att tillåta hemlig dataavläsning.
Uppenbarligen utnyttjas detta inte bara av kriminella och främmande makt – utan även av politiker som vill övervaka sina motståndare.
Hemlig dataavläsning är alltså både ett praktiskt säkerhetsproblem och ett demokratiskt problem.
