Tjänstemän på myndigheter, olika intresseorganisationer och särintressen är på väg att få rollen som statligt godkända nätcensorer. Men ingen tycks bry sig.
The Digital Services Act (rättsakten om digitala tjänster) är på väg genom EU:s beslutsapparat. Parlamentet har slagit fast sin position och nu är man inne i förhandlingar med ministerrådet och EU-kommissionen. Ett slutligt dokument kan komma att klubbas redan under våren – och blir då en bindande förordning för hela EU.
Dokumentet ägnar sig åt en hel del micro management av sociala media och andra nätplattformar. En del saker är bra. Användare som får innehåll censurerat av till exempel Twitter och Facebook ges möjligheter att få beslutet överprövat. Och parlamentet vill att användare skall ha rätt att vara anonyma online. (För att i nästa ögonblick tvärt om kräva att användare som laddar upp innehåll av sexuell natur på t.ex. OnlyFans skall tvingas lämna telefonnummer.)
Elefanten i rummet är Trusted Flaggers – på svenska ”betrodda anmälare”.
Trusted Flaggers skall vara myndigheter, organisationer och andra som ”har särskild sakkunskap och kompetens” när det gäller att bekämpa olagligt, felaktigt eller oönskat innehåll. De skall företräda ”kollektiva intressen” och få en gräddfil till sociala medias avdelningar för granskning av kontroversiellt och oönskat innehåll.
Vi har tjatat om detta länge nu. Och vi tänker fortsätta. För idén om Trusted Flaggers möter inget motstånd i EU:s beslutsprocess och diskuteras i princip inte alls i media eller bland allmänheten. Vilket är anmärkningsvärt.
Vi håller alltså på att få statligt godkända nätcensorer – utan varesig föregående diskussion eller protester.
Detta är en stor sak i sig. Och det kommer säkert att bli en brännande fråga när censorerna väl är på plats och börjar anmäla innehåll som de tycker är fel. Det vill säga när vi står inför fullbordat faktum. Som vanligt, när det gäller EU.
Grundprincipen i en demokratisk rättsstat är att yttrandefrihetens gränser sätts av lagarna och upprätthålls genom en oberoende rättslig prövning. Lämpligen i domstol.
Men nu lämnar vi alltså den principen.
Istället kommer tjänstemän på myndigheter, aktivister i intresseorganisationer och olika särintressen att styra över vad som får publiceras.
Vilket i så fall är en återgång från ett fritt och öppet internet till ett informationsflöde med grindvakter.
Eftersom ingen tycks bry sig kommer det sannolikt att bli så. Därför gäller det att förbereda plan B. Det vill säga att hålla ögonen på allt dessa Trusted Flaggers gör – och ta striden ärende för ärende. Tack och lov skall deras verksamhet enligt förslaget vara transparent och de ”betrodda anmälare” som missbrukar sin position kan komma att stängas av. I vart fall i teorin.
Det kan bli livat, då vad som för tillfället anses vara rätt respektive fel ibland tycks ändras snabbt.
Bäst hade naturligtvis varit att inte ha några statligt godkända nätcensorer alls. Men det tåget verkar redan ha gått.
What stands in the way becomes the way.
Lämna ett svar