Övervakning utan misstanke om brott är naturligtvis inte acceptabelt. Men är det vad regeringen föreslår? Vet den ens själv? Och bakom rubrikerna finns andra och fler problematiska frågor. Några svar kommer vi dock inte att få förrän efter nästa riksdagsval.
Regeringen har idag meddelat att man tillsätter en utredning om ”utökade möjligheter att använda preventiva tvångsmedel för att förhindra allvarlig brottslighet”. De centrala punkterna är:
• Se över hur exempelvis hemlig avlyssning ska kunna användas i större utsträckning för att förhindra allvarliga brott som begås inom ramen för kriminella nätverk.
• Undersöka nya möjligheter till husrannsakan i preventivt syfte.
• Modernare och utökade möjligheter till datalagring och biometri i brottsbekämpningen utreds.
En intressant fråga är möjligheten att använda tvångsmedel utan brottsmisstanke. Här tycks en del förvirring råda – då något slags misstanke om delaktighet i pågående eller framtida gängbrottslighet ändå kommer att krävas. Så en viss grad av misstanke måste alltså finnas.
Frågan är därför snarare om man skall kunna använda tvångsmedel mot personer som på goda grunder kan misstänkas begå brott eller bara mot personer som konkret misstänks begå ett visst, identifierat brott.
Var man skall dra gränsen är en fråga som bollas över till utredningen. Och innan vi vet vad som faktiskt kommer att föreslås blir det mesta bara spekulationer.
En detalj som kommer att bli viktig att granska när utredningen väl presentras (februari 2023) är risken för ändamålsglidning. En sådan är redan på gång i och med att man nu vill utöka möjligheten till förebyggande övervakning från terrorism till gängbrottslighet. Kommer det att stanna där? Vi ser ju ofta hur övervakning och kontroll som införs på ett område med tiden utvidgas till andra syften – för att till slut även komma att omfatta mindre förseelser där intrånget i medborgarnas privatliv inte alls står i proportion till eventuell brottslighets allvar.
Man får lätt en känsla av att denna utredning är ett sätt för regeringen att triangulera vad gäller oppositionens krav på avlyssning utan brottsmisstanke. Att ”oskadliggöra” ett krav från Moderaterna & Co under valåret, med hänvisning till att man utreder frågan. Detta kan mycket väl vara det verkliga skälet till dagens presskonferens.
En annan intressant detalj som skall utredas handlar om hemlig husrannsakan. Det vill säga att polisen skall kunna gå in i någons bostad (eller annan plats) utan att den som utsätts informeras eller känner till saken. Önskemålet kommer enligt inrikesministern från Säpo, men regeringen vill även utreda att ge detta verktyg till polisen.
Avslutningsvis är punkten ”Modernare och utökade möjligheter till datalagring och biometri i brottsbekämpningen” intressant. Givet sammanhanget i vilket den presenterades kan man undra om regeringen avser datalagring mot misstänkta (OK enligt EU-domstolen) eller utökad allmän, urskiljningslös lagring av data om allas alla tele- och datakommunikationer (inte OK enligt domstolen).
Sedan är begreppet ”biometri i brottsbekämpningen” väldigt luddigt. Det kan innebära allt från fingeravtryck (inte kontroversiellt) till automatiserad ansiktsigenkänning med kameraövervakning på allmän plats i realtid, med samkörning mot allehanda register. Vad gäller det senare pågår en dragkamp i EU där kommissionen och parlamentet säger nej – men flera av medlemsstaterna gärna vill använda ett sådant verktyg.
På det hela taget känns dagens presskonferens med inrikesministern rätt meningslös. (Som en repris av presskonferensen den 27 augusti.) Inget nytt presenterades egentligen (mer än att en utredning om redan kända förslag nu formellt tillsätts). Frågetecknen blev fler än svaren. Och vad som egentligen kommer att föreslås får vi inte veta förrän våren 2023, efter valet. Syftet med övningen var nog mest att framstå som handlingskraftig mot gängbrottsligheten i media.
• Länk: Regeringens pressmeddelande med video och Powerpoint (dock inget utredningsdirektiv ännu) »
Lämna ett svar